colombia-blogg

Fredsavtalet välkomnas med försiktig optimism

Utanför fönstret vid mitt skrivbord i Bogotá ser det ut som det alltid gör: bilar kör fram och tillbaka i korsningen, många av dem är gula taxibilar, som är så typiska för gatubilden här i staden. Himlen är lite grå, men med jämna mellanrum skiner solen igenom. I öster tornar de gröna bergen som omger Bogotá upp sig mot himlen. Om en liten stund kommer jag höra ropen från mannen som säljer avocado nere på gatan. Det slår aldrig fel, han kommer alltid klockan 11 på förmiddagen och börjar ropa ”avocado, avocado, billiga avocado”. Men just nu är det enda som hörs smattret från våra tangentbord och min kollega som pratar i telefon i rummet intill.

Förmiddagen den 23 juni är en förmiddag som alla andra. Hemma i Sverige förbereds midsommarfirandet och i Colombia grämer man sig över att man förlorade mot Chile i Copa America (Latinamerikanska mästerskapen i fotboll) igår och därmed missar att spela finalen mot Argentina. Men trots den lugna, och nästan överdrivet vanliga, ytan, händer det något väldigt speciellt idag. Efter mer än fyra år av förhandlingar och mer än femtio år av väpnad konflikt ska den colombianska regeringen och FARC gerillan idag skriva under en ömsesidig vapenvila och därmed är parterna överrens om de fem punkter som de har förhandlat om.

” Idag är krigets sista dag” skriver den colombianska dagstidningen Semana. ”Vapnena tystnar”, skriver el Espectador, en annan av de stora dagstidningarna. Det är ingen tvekan om att colombiansk media slår på stort idag. Hos civil befolkningen däremot är stämningen lite mer, hur ska jag uttrycka det, somber. ”Den väpnade konflikten kommer att ta slut, men den sociala konflikten är inte slut i och med detta”, som en av medlemmarna Cocomacia, en av ento-territoriella organisationerna som vi medföljer i Chocó, uttryckte det för en tid sedan.

Colombia är ett land som har sett fredsförhandlingar komma och gå, avtal skrivas under och brytas, vapen läggas ner och tas upp igen. Därför är det inte konstigt att många colombianer är mer försiktiga i sina uttalande om freden. ”Idag är en betydelseful dag, inte för att det blir ’fred’, utan för att det öppnar för möjligheten att skapa alternativa handlingsplaner utan att våld och fysiskt bortförande är ett ständigt hot mot oliktänkade” säger Alejandro Quiceno, från våra medföljda Hijos y Hijas por la Memoría y contra la Impunidad.

Samtidigt så ska inte vikten av avtalet mellan FARC och colombianska regeringen förminskas. Avtalet lägger grunden för en fredlig utveckling i landet och tillsammans med en förhoppningsvis positiv utveckling i förhandlingarna med gerillagruppen ELN finns möjligheterna för en varaktig fred.  Eller som Dora Lancheros, från våra medföljda Corporación AVRE, uttrycker det: ”Idag förnyar vi hopet, för att vi ska kunna ge de kommande generationerna ett nytt sätt att leva tillsammans, att hantera meningskiljaktligheter och finna rättvisa och jämlikhet”.

Därför är det en glädjens dag idag. En helt vanlig dag, men likväl en glädjens dag. Och nog låter avocadoförsäljarens rop ovanligt glada idag. Och kanske är bergen extra gröna just idag, nu när solen tittar fram och lyser på dem. Själv är jag uppfylld av en känsla av försiktig optimism. En känsla av att framtiden är ljus, så länge vi fortsätter arbete för de mänskliga rättigheterna.

Text: Åsa Svensson, fredsobservatör i Bogotá

Organisationer MOVICE & Hijos e Hijas por la Memoria y contra la Impunidad marscherar för fred
Krigets sista dag? Colombias president Santos reser till Kuba för att skriva under fredsfördraget

Delegationerna för Colombias regering och gerillagruppen Farc har igår, onsdag, informerat allmänheten om att de med framgång lyckats komma överens om ett definitivt bilateralt eldupphör. Under torsdagen kommer Colombias president Juan Manuel Santos att åka till Kuba och skriva på avtalet. Detta var den femte punkten i förhandlingen, slutet på konflikten, och nu kvarstår endast punkten om hur avtalet ska implementeras. Tidigare punkter där det redan finns överenskommelser är landsbygdsutveckling och tillgång till mark, politiskt deltagande, narkotikahandel och offrens rättigheter. I den sistnämnda punkten medverkade också konfliktens offer. Ett par av de människorättsförsvarare som Kristna Fredsrörelsen arbetar med träffade statens och gerillarörelsens delegationer på Kuba och fick där uttrycka sina åsikter och tankar kring en framtida rättsskipning.

I det gemensamma uttalandet från regeringens och gerillagruppens delegationer, som kom under onsdagen, framgår också att man kommit fram till hur gerillagruppens avmobilisering ska gå till, säkerhetsgarantier för deras medlemmar samt hur man ska bemöta den organiserade brottsligheten och dess mord på människorättsförsvarare och medlemmar ur sociala och politiska rörelser, ett fenomen som under det senaste halvåret ökat markant i Colombia. Här refererar man också till bekämpningen av de grupper av många ansedda som arvtagare till den sedan tidigare avmobiliserade paramilitarismen som man nu menar har återuppstått i ett försök att störa fredsförhandlingarna.

President Juan Manuel Santos reser under torsdagen till Havanna, Cuba, där fredsförhandlingarna ägt rum för att skriva på avtalet. Tillsammans med Farcs överbefälhavare, Rodrigo Londoño Echeverri, alias Tomoléon Jiménez eller Timochenco, och från garantländerna, Cuba och Norge, president Raúl Castro och utrikesminister Borge Brende, leder president Santos eventet. Från observatörsländerna Chile och Venezuela kommer presidenterna Michelle Bachelet respektive Nicolas Maduro och man hoppas också på Ban Ki-Moons närvaro i egenskap av hedersgäst.

När nyheten blev känd i Colombia spreds hashtagen #elultimodiadelaguerra, ungefär, krigets sista dag.

Maija Nilsson, fredsobservatör i Colombia

Kristna Fredsrörelsen medföljer kampen för att minska gruvnäringens påverkan på Chocós floder

Redan när vi öppnade vårt kontor här i Chocó fick vi höra om den illegala gruvdriften och hur floderna förorenades. Nu har det gått tio år och det finns fortfarande mängder med grävskopor och mudderverk som arbetar för att utvinna guld ur flodslammet. Men det är också fler och fler som insett vilka alvarliga konsekvenser denna industri medför. Alla de organisationer som Kristna Fredsröreslen (Krf) medföljer i Chocó arbetar på ett eller annat sätt för att minska den mekaniserade gruvdriftens påverkan på miljön och i år har vi sett flera processer som ger hopp om en bättre framtid.

Delegationen till Quitofloden lämnade Quibdí i två båtar för att höra vittnesmål om miljöförstöringen

Delegationen till Quitofloden lämnade Quibdó i två båtar för att höra vittnesmål om miljöförstöringen

Cocomacia, och Cocomopoca, (båda medföljda av Krf) har tillsammans med flera andra Chocoanska organisationer och med juridiskt stöd från Tierra Digna, lämnat in en stämningsansökan till staten där de menar att gruvdriften och den illegala skogsavverkningen orsakat så alvarliga miljöskador att folkets grundläggande rättigheter kränkts. Efter att ha blivit avfärdat i både första och andra instans beslutade till slut Konstitutionsdomstolen att ta upp fallet till prövning. Inte nog med det men i januari skickade de också två stöddomare till Quibdó för att delta i en kommission till Quitofloden, en av de platser som påverkats mest av gruvindustrin.

Américo Mosquera Rioquito

Américo Mosquera, ordförande för COCOMOPOCA, berättade bland annat om hur flera ledare blivit hotade när de sagt nej till gruvdriften

Deltagarna i kommissionen, som skulle samla in vittnesmål om hur samhällena påverkats av gruvorna, fick lyssna på hur de lokala ledarna berättade om hur barn föds med missbildningar eftersom fisken som föräldrarna äter är full med kvicksilver och hur till och med själva flodens gång har ändrats på grund av mudderverkens jakt på guld. De berättade också om hot mot de ledare som vågar säga nej till gruvdrift, eftersom maskinernas ägare ofta har kopplingar till paramilitära grupper. På vägen till och från mötet kunde vi också se den ödeläggelse som maskinerna orsakat, och hur den frodiga djungeln förvandlats till döda grustag.

160129 Rio Quito retroexcavadora1

Grävskoporna och mudderverken har förvandlat stora delar av djungeln till döda grusöknar, tomma på vegatation

Konstitutionsdomstolen väntas komma med sin dom i juni men civilsamhället sitter inte med armarna i kors och väntar. I april anordnades en annan resa, den här gången för att ta prover och undersöka hur marken och floden skulle kunna återställas. Även denna gång medföljde Krf och både vi och de lokala ledarna fick höra hur en återplantering av skog faktiskt är möjlig, för trots att det finns kvicksilver i vattnet så går det, om det görs på rätt sätt, att göra marken levande igen.

Text och bild: Anders Nordenskjöld, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

På årsdagen levandehålls minnet av massakern i Bellavista

Den 2:a maj 2002 träffas kyrkan i Bellavista, Bojaya, av FARC gerrillans bomber.  Det var just i den kyrkan som civilbefolkningen tagit tillflykt och 79 vuxna och barn mister den dagen sina liv och lika många skadades.  Trots att både FN och Colombias ombudsman för mänskliga rättigheter gått ut och varnat myndigheterna om risken för att civilbefolkningen höll på att hamna mitt i skottlinjen vidtogs de inte några åtgärder för att hindra massakern. Det har nu gått många år sedan massakern inträffade men ännu väntar de drabbade på upprättelse från staten. Kristna fredsrörelsen befinner sig i detta nu i Bellavista på en delegation med UNCHR och FN:s MR-kontor. På plats är Leyner Palacios, en utav Kristna fredsrörelsens medföljda, som nu är nominerad till nobels fredspris för sitt arbete i komitéen för offrens rättigheter. Han förklarar:

Vi är rädda för att staten inte tar sitt ansvar. Staten hjälper inte de skadade från massakern, de lider och fått utstå så mycket smärta så länge. 

Massakern har blivit som en sinnebild för den väpnade konflikten i Colombia med sina många civila offer. Idag på årsdagen av masakern hålls därför en minnescermoni i kyrkan för att levandehålla minnet av masakern och därigenom förhindra att konfliktens konsekvenser går i glömska.

Bellavista kyrka

Folket stärks underifrån genom organisering!

Det är en lång resa men efter sex timmar nedströms från Quibdó är vi framme vid Arquíafloden och samhället Puerto Medellín, en by som egentligen bara består av en gata med ett tjugotal hus. Chocó är till största delen ogenomtränglig djungel och vi har precis vikt av från Rio Atrato, den stora floden som binder samman samhällena som ligger strösslade längs flankerna och vid de slingrande bifloderna.

Kristna Fredsrörelsen for tillsammans med COCOMACIA till Zon 6 av deras 9 delade territorium och för min del var det den första medföljningen ute i fält. Under helgen hölls fördjupningar för medlemmarna och seminarier. Alla afrocolombianer som bor på den kollektivt ägda marken är medlemmar och har beslutanderätt – gällande allt som rör jorden-  detta sedan lag 70 gick igenom 1993.

flagga,-hus-y-flod

I det hus som fungerar som möteslokal är det tätt med människor, många som vill lära sig och göra sina röster hörda.  Efter att ha hälsats välkomna och presenterat sig med namn och berättat i vilket samhälle de bor, hålls en tyst minut för  alla som fallit offer för konflikten. En kort stund är det enda som hörs på detta annars så livliga möte flodens kluckande och några hundars skall längre bort.

Dagen innan, under ett förberedande möte, lyftes vikten av att även få med barnen vid COCOMACIA:s sammankomster. Att det är viktigt att de förstår vad det innebär att vara en del av territoriet. Frågor som: vad betyder det att vara afrocolombian? Vad har vi för historia? Vad har vi fått utstå, kämpat för och vilka segrar har vi vunnit?

Vi var förslavade, vi ägde ingen mark, hade inga rättigheter. Men vi lyckades befria oss, vi formade våra samhällen och slog oss  fria från bojorna.

Samtliga höll med om att barnen behöver känna till sin egna historia och känna stolthet över det arv de bär på.  Då det är dessa barn som ska bli morgondagens ledare för COCOMACIA. Därför hölls under helgen, parallellt med de vuxnas möten, workshops i skolan. Barnen fick rita och berätta vad ett territorium är och vad det innebär att bo på gemensamthetsägd mark, berättar ansvarig för barnens aktiviteter Maria de los Angeles.

arte de las nijos

”Det är viktigt att kunskapen om både den väpnade konflikten och vår historia, detta gemensamma minne, finns kvar för de kommande generationerna”

Efter det att mötet pågått i några timmar har de tunga molnen hunnit hopa sig och skyfallet hamrar nu hårt på plåttaket, det blir så gott som omöjligt att höra vad som sägs. Det har varit många dagar med regn här nu, floden som jag fått höra ska vara kristallklar har mer färgen av en latte och marken i staden förvandlas snabbt till ett lerigt fält.

När mötet återupptas avhandlas ett av helgen teman, fredsprocessen i Havanna mellan FARC-gerillan och regeringen. Diskussionen tar sitt avstamp långt tillbaka i tiden och börjar med orden:

De flesta säger att konflikten funnits här i 50 år och började med mordet på Gaitán, men för oss svarta och för urfolken började konflikten i Colombia 1492

Efter en snabb och känslomässig redogörelse över erövrarnas grymheter från det att Columbus steg i land så återkommer vi till dagens förhandlingar på Cuba. Men som en man säger:

Historien upprepar sig, spanjorerna kom hit för att de behövde rikedomar till sina krig i Europa, nu kommer storföretagen därifrån och vill ha vårt guld och det enda de ger oss tillbaka är mer våld och konflikt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Alla hoppas att livet ska bli bättre efter det att parterna skrivit under avtalet, och tror också att det kommer att bli underskrivet. Men att det ska bli fred och lugn direkt är det ingen som tror. Många är oroliga för vad som ska hända med de medlemmar från FARC-gerillan som nu ska återintegreras i samhället. Var ska de bo? Kommer de kunna bli en del av det civilsamhället?

Hur ska någon som inte ens vet hur man odlar ens en potatis göra för att inte dö av hunger, någon som inte vet hur man brukar jorden? De klarar bara en sak, att avfyrara ett vapen”

gente en la via y reuinon

Eller som en man utrycker det:

Den väpnade konflikten kommer att ta slut, men den sociala konflikten är inte slut i och med detta. Förr i tiden dog folk av ålder, här dör du antingen av en kula eller en landmina.

En annan deltagare fyller i:

…det är omöjligt att veta hur det kommer sluta, det är inte som floden som har sin gång, när som helst kan strömmen ändra riktning och det blir vi civila, vi som varken är socialister eller kapitalister, vi som brukar jorden och lever av vad den ger som blir lidande, igen.

En kvinna räcker upp handen och frågar sakligt:

Och vad händer om de efter att de sköt någon kastade kroppen i floden, hur ska en kunna hitta den då? Vem ska ställas till svars?

Hon får inget svar, men en sak är säker det är svårt för dem som inte vet var deras nära och käras kvarlevor finns att få upprättelse. Alla samhällena i territoriet är märkta av kriget, alla har någon familjemedlem som blivit mördad, försvunnit eller blivit tvungen att lämna sitt hem.

Helgens möte avslutas med att en representant från varje samhälle får berätta om situationen där, både det positiva och det negativa. Det som alla har gemensamt är att det fattas resurser inom hälsovården och skolan. I en by har taket på skolan rasat in så allt material blivit förstört och när det regnar kan barnen inte ha lektion. Generellt verkar hälsofrågan dock vara det största problemet och något alla tar upp.

Finns det en sjuksköterska, så finns det ingen medicin och vice versa. Det känns grymt att behöva ta sitt malariasjuka barn i en liten båt för att åka långt och sedan när en kommer fram så finns inte ens den hjälp en behöver.

Men de lyfter också vikten av att ha dessa träffar där de får träffa varandra och utbyta erfarenhet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

“Det vi har lärt oss här kommer vi att ta med oss hem och lära andra.”

Text/Bild: Julia Qwist, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Quibdó, Colombia

BLI MEDLEM

Var förändringen du själv vill se. Bli medlem i Kristna Fredsrörelsen. 

VIDARE

GE EN GÅVA

Stå upp för fred och mänskliga rättigheter. Ge en gåva till Kristna Fredsrörelsen.

VIDARE

AKTION

Agera mot människorättsbrott. Gå med i vårt aktionsnätverk.

VIDARE

SKYDDSÄNGEL

Bidra till arbetet för fred och mänskliga rättigheter. Ge bort en skyddsängel.

VIDARE