colombia-blogg
Nytt fredsavtal skrivs under i Bogotá

Vi har genomlevt några minst sagt händelserika månader här i Colombia, med många turer kring fredsavtalet mellan regeringen och Farc-gerillan. I juni i år kom parterna efter nästan fyra år av förhandlingar på Kuba,  fram till en överenskommelse om en ömsesidig vapenvila, och i augusti skrev förhandlarna under fredsavtalet i Havanna. I september undertecknades sedan avtalet under en högtidlig ceremoni i Cartagena på den karibiska kusten, då bland annat Margot Wallström och Ban Ki-Moon närvarade. Den 2 oktober underkändes dock samma fredsavtal med knapp marginal i en folkomröstning där valdeltagande var under 40 procent. Bara några dagar senare tillkännagavs att Colombias president Santos får Nobels fredspris för sina ansträngningar för att nå en förhandlad lösning på den över femtio år långa väpnade konflikten.

Sedan folkomröstningen har omförhandlingar pågått med såväl nejsidans representanter som de civilsamhällesorganisationer som stöttar fredsavtalet. Nejsidan, som framförallt representerats av ex-presidenten Uribes parti och person, delar av det konservativa partiet och vissa evangeliska frikyrkor, har bland annat motsagt sig genusperspektivet i avtalet, de föreslagna jordreformerna och det faktum att övergångsrättvisan inte bara omfattar gerillan, utan även militärer och civila som samarbetat med olika väpnade aktörer kan ställas inför rätta. Runt om i landet har samtidigt tusentals colombianer demonstrerat för freden. En del har till och med bott i tält i fredsläger i flera av landets största städer sedan oktober med krav på att ett fredsavtal ska genomföras. Till glädje för alla fredsaktivister, människorättsförsvarare, ursprungsfolk, afrocolombianska organisationer, hbtq- och kvinnoorganisationer samt de kyrkor som stöttat fredsprocessen, har nu parterna kommit fram till ett modifierat fredsavtal som kommer att skrivas under idag i Bogotá av representanter för regeringen och Farc-gerillan. Det förväntas sedan godkännas direkt av den colombianska kongressen istället för att gå igenom ytterligare en folkomröstning. 

Manifestation för fred i Bogotá 12 oktober 2016

Manifestation för freden på Plaza de Bolívar i Bogotá, 12 oktober 2016. Foto: Maija Nilsson Se även Youtube

En av de människorättsförsvarare som Kristna Fredsrörelsen medföljer i Colombia, Diana Gómez från organisationen Hijos e Hijas por la Memoria y contra la Impunidad (ung. Söner och Döttrar för det historiska minnet och mot straffrihet), har varit väldigt involverad i fredsprocessen de senaste månaderna. Hon har talat inför tusentals människor på fredsmarscher, hon har representerat offer för konflikten i presidentpalatset och krävt att processen fortsätter, och hon har deltagit i förhandlingarna om det nya avtalet. Hon är glad över fredsavtalet, men samtidigt oroad över den senaste tidens attacker och mord på sociala ledare i landet:

“I ett land som Colombia är freden bräcklig. Fredsprocessen med FARC-EP har, under sina mer än fyra år, har tyvärr präglats av mord på sociala ledare, på talespersoner för offer för konflikten och deras familjer. Så sent som i helgen, som rapporterats av tidningen Semana, har tre ledare dödats, och två andra utsattes för attentat. Historien berättar om och om igen: freden har djupa och mäktiga fiender i Colombia.” Hon menar att det nu krävs en skyndsam process så att avtalet snabbt kan börja implementeras. “När freden är bräcklig är allt brådskande, men kanske är ingenting så brådskande som en statlig politik som kan garantera att historien inte upprepar sig. Idag måste vi garantera att freden inte för med sig mer krig.” 

Diana tar också upp behovet av att förändra kulturen och avskaffa militariseringen av vardagen. “Freden måste byggas genom att utrota patriarkatet och det permanenta våld som kvinnor utsätts för, i form av kvinnomord och hatbrott mot kvinnor och hbtq-personer. Så denna vecka, förutom att välkomna freden, kommer gatorna i olika städer i landet fyllas och eka av alla kvinnor som samlas på den internationella dagen mot våld mot kvinnor.1 Då kommer vi att kräva att freden i Colombia tillåter oss kvinnor att vara, att existera, att göra och att bidra till ett land där krigaren inte längre är den strukturella axel kring vilken allt annat inordnas – det sociala livet, politiken, kulturen och ekonomin”.  

Även vi på Kristna Fredsrörelsen ser med glädje att ett steg närmare en verklig fred tas i och med underskriften av avtalet, och vi kommer att fortsätta att stötta Diana och andra colombianer som kämpar för en fred som omfattar alla.

1) Den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor är den 25 november

Agnes Berge, Kristna Fredsrörelsen i Colombia 

I en annan del av Colombia

Jag hade aldrig varit i Colombia när jag kom hit som fredsobservatör för åtta månader sedan. Min pappa hade jobbat här ett tag i början på åttiotalet och kunde berätta om värmen och de häftiga regnen uppe på den karibiska kusten. Jag kände en kvinna som varit fredsobservatör här tidigare och hade lyssnat på hennes föreläsning om arbetet; om ickevåld som mål och metod, om preventiv närvaro och internationell medföljning. Jag hade läst en kurs i latinamerikansk statsvetenskap och lärt mig uttryck som post-kolonialism, befrielseteologi, MERCOSUR och Monroedoktrinen. Jag hade läst böcker om kolonialtiden, om narkotikahandeln och gerillakriget. Jag hade också läst Colombias eget littterära nationalhelgon, Gabriel García Márquez, böcker om översten som inte får några brev och om olycklig förälskelse i kolerans tid. Sist men inte minst hade jag dansat den colombianska folkdansen cumbia på en dansskola hemma i Skåne under en period i min tidiga tonår.

Med denna minst sagt spridda mosaik av kunskaper i bagaget landade jag och fyra andra nyanställda kollegor på Eldorado, flygplatsen i Bogotá, sent på kvällen den 1 mars i år. Under de åtta månader som gått sedan dess har jag haft förmånen att lära känna landet och dess invånare, deras inbördeskrig och deras fredsarbete, deras hat och deras kärlek till varandra och till sitt land. Jag har sovit i tält i bergen i provinsen Nariño i söder och frusit så jag hackade tänder när temperaturen sjönk och luften blev allt tunnare ju högre upp vi kom. Jag har suttit i skuggan under middagsvärmen i Santa Marta och Cartagena på kusten i norr och dåsat i hettan.

Colombia är ett stort land med många svårtillgängliga områden. I sydvästra och centrala delarna av landet sträcker sig Anderna, där rullar molnen in i jämnhöjd med de höga bergen och kaffeodlingarna färgar sluttningarna djupt mörkgröna. I sydöst börjar Amazonas regnskog och den nästintill ogenomträngliga terrängen gör det till hemort för tusentals djur och växter, men mycket få människor. Längs den karibiska kusten i norr ligger städer som Santa Marta, Barranquilla och Cartagena med välbevarad kolonialarkitektur och bländvita stränder. I en triangel i centrala Colombia ligger de tre största städerna Bogotá, Medellín och Calí som med sin storstadspuls erbjuder mycket i form av kultur och nöjen.

För mig har det varit ett stort nöje att, både privat och i jobbet, resa runt i Colombia. För drygt två veckor sedan var det dags för ytterligare en resa. Då packade jag återigen min röda resväska och begav mig till Quibdó för att ansluta mig till de tre kollegor som redan fanns på Kristna Fredsrörelsens kontor här.

Kristna Fredsrörelsen började skicka observatörer till Colombia 2004 och två år senare kompleterades kontoret i Bogotá med ett kontor här i Quibdó. Sedan dess har ett tjugotal observatörer före mig verkat i den 30 gradiga värmen och den åttioprocentiga luftfuktigheten , bland mygg och termiter i ett av Colombias mest konfliktdrabbade områden. Efter den första chocken så har vi nästan alla blivit förälskade i den öppenhjärtliga humorn, den enorma kämparglöden och de rika kulturella traditionerna. För att inte tala om queso costeño, den salta färskosten som äts till nästan allt här, som jag först tyckte smakade som att slicka på en saltsten, men som saknats något enormt av dem som flyttat härifrån.

Chocó, provisen där Quibdó är huvudstad, beskrivs ofta som ”en annan del av Colombia”. Många colombianer har aldrig varit här och vet mycket lite om regionen. Chocó får sällan utrymme i media och ännu mer sällan lyfts de kulturella särdragen här fram som en del av en allmän colombiansk kultur. På sin höjd glimmar bilder härifrån förbi på kvällsnyheterna och då nästan uteslutande i rapporter om väpnade konfrontationer mellan gerilla och militär, paramilitära aktiviteter, narkotikasmuggling, korruption eller naturkatastrofer.

Det som gäller för övriga landet är många gånger inte tillämpligt på Chocó. Etnografiskt så skiljer sig Chocó från övriga Colombia genom att majoriteten av befolkningen, 82 %, är afrocolombianer, en folkgrupp som i hela landet bara utgör en tiondel av befolkningen. Även andelen människor som tillhör olika urfolk är mer än tre gånger så stor här jämfört med i landet som helhet. Denna etnografiska skillnad avspeglas i kulturen och ger Chocó en unik gastronomi, musik och danskultur. Att vara ”chocoano” är en stor del av identiteten; något som vittnar om en stolthet och en lång historia för ett folk vars liv många gånger skilt sig dramatiskt från deras landsmäns.

Tyvärr avspeglas också Chocós unikhet i den rådande humanitära situationen och i konfliktens utveckling. Här lever 66% av befolkningen under fattigdomsstrecket, jämfört med 28,5% i Colombia som helhet. DANE, Colombias motsvarighet till Statistiska centralbyrån, räknar att 70% av Chocó befolkning inte har tillgång till grundläggande levnadsförutsättningar, så som hälso och sjukvård, tjänlig bostad och utbildning för barn i skolåldern. En siffra som kan jämföras med 20 % när DANE tittar på hela Colombia.

Chocós fantastiska regnskog, som för övrigt är en av de platser i världen med mest nederbörd, har sedan 1980-talet varit hemvist för olika väpnade grupper i det colombianska inbördeskriget. Här har gerillagrupper, paramilitära grupper och Colombias militärmakt kämpat om herraväldet med alla till buds stående medel, samtidigt som en redan åsidosatt civilbefolkning hamnat mitt i skottelden. Med inbördeskriget som rökridå har Chocó dessutom kunnat bli en motorväg för narkotikatrafiken norrut, allt i takt med att världsmarknadens efterfrågan på kokain ökat.

När Colombia för några veckor sedan folkomröstade om huvida man skulle bifalla eller ej det fredsavtal som skrivits under mellan regeringen och FARC-EP gerillan röstade ca 80% i Chocó ja, men när valresultatet för hela landet stod det klart hade nej-sidan vunnit. I Chocó har man levt med den väpnade konflikten  i flera decennier och nu är befolkningen rejält krigstrött. De människorättsförsvarare som vi på Kristna Fredsrörelsen medföljer här fortsätter att outröttligt arbeta för freden och i de delegationer och de aktiviteter som vi deltar i som observatörer har man inte gett upp kampen för en fredligare tillvaro.

Av alla resor jag gjort i Colombia så är resan till Chocó en av dem som gjort att jag känt att jag har kommit längst bort från där jag började. Allt, från natur och klimat, till konflikten och dess skadeverkningar, är annorlunda här. Det har blivit många resor för min del de senaste åtta månaderna, och jag hoppas att mina första veckor här i Chocó kommer att innebära början på en ny resa, i en annan del av Colombia.

Åsa Svensson, fredsobservatör i Quibdó

Svenskt stöd till kvinnors fredsbyggande i Colombia
defensoras

Bilder från workshops med Kristna Fredsrörelsens medföljda organisationer i Colombia

Idag, den 26 september, undertecknar Colombias regering och FARC-gerillan fredsavtalet som parterna förhandlat fram under de senaste fyra åren. Efter detta följer en folkomröstning den 2 oktober där det colombianska folket får möjlighet att godkänna avtalet. Sveriges utrikesminister Margot Wallström närvarar under dagens högtidliga ceremoni i Cartagena i norra Colombia. Utrikesministern har även vid flera tillfällen träffat kvinnorättsorganisationer i landet. I en debattartikel skriver Margot Wallström, tillsammans med vice statsminister Isabella Lövin, att om Colombia ska kunna nå en hållbar fred och säkerhet för alla är det av central betydelse att konfliktens offer, inklusive de många kvinnor som utsatts för sexuellt våld, får upprättelse. Sverige har därför drivit på för en inkluderande fredsprocess, där kvinnor finns med i förhandlingarna och i genomförandet av fredsavtalet.

Sverige har i dagarna antagit en biståndsstrategi för Colombia, där 950 miljoner kronor under fem år ska satsas på att stödja rättsystemet och arbetet för att offren ska få upprättelse (en förutsättning för försoning), att samhällstjänster når ut i delar av landet som drabbats av konflikten, samt att Sverige ska fortsätta stärka kvinnors rättigheter och deltagande i fredsbygget. Sverige tilldelas också tillsammans med Internationella Röda Korset (ICRC) en särskild roll i att stödja arbetet med att eftersöka och identifiera de omkring 45 000 människor som försvunnit  till följd av konflikten.

Kristna Fredsrörelsen i Colombia delar uppfattningen att kvinnors deltagande i fredsprocessen är av avgörande betydelse för att nå en hållbar fred. Vi arbetar aktivt med att möjliggöra för kvinnliga människorättsförsvarare att arbeta i Colombia, och våra medföljda driver frågor om övergångsrättvisa, upprättelse och psykosocialt stöd till offer för sexuellt våld samt kvinnors deltagande i implementeringen av fredsavtalet. Diana Gómez, en av Kristna Fredsrörelsens medföljda som har arbetat för offrens rätt till upprättelse och inkludering i fredsavtalet, lyfter behovet av fortsatt stöd för såväl dessa processer som säkerheten för de kvinnor som driver dem:

Idag är ett historiskt ögonblick för Colombia och för offren för konflikten. Underskriften av fredsavtalet i Cartagena öppnar möjligheter för att offren faktiskt kan få sina rättigheter uppfyllda. Samtidigt är det internationella stödet viktigare än någonsin, eftersom människorättsförsvarares säkerhetssituation är fortsatt svår trots framgångarna med fredsavtalet. För vår del har medföljningen från Kristna Fredsrörelsen inneburit att vi har kunnat bli mer synliga och fortsätta arbeta med de här frågorna med livet i behåll, trots alla risker.

Kristna Fredsrörelsen har också under flera år arbetat med att stärka de medföljda organisationernas egna kapacitet kring skydd och säkerhet för sina medlemmar. Under detta arbete har vi utifrån lärdomar och erfarenheter som kommit fram i workshops och utbyten mellan kvinnor i de olika medföljda organisationerna, tagit fram ett dokument (på spanska) för att synliggöra situationen för kvinnliga människorättsförsvarare och behovet av ett intersektionellt perspektiv. Ett perspektiv där hänsyn tas till faktorer som bland annat kön och etnicitet vid riskbedömningar och skyddsåtgärder som syftar till att lokala människorättsförsvarare ska kunna fortsätta utföra sitt viktiga arbete.

Agnes Berge och Shanna Löfgren, fredsobservatörer i Bogotá

Nya medarbetare på Kristna Fredsrörelsen i Bogotá
Tre av våra nya kollegor presenterar sig här på bloggen. Följ vårt arbete i Colombia här och via Facebook!

shannaJag heter Shanna Löfgren och jag brinner för att arbeta med mänskliga rättigheter (MR) och MR-försvarare. Colombia går just nu igenom en mycket spännande tid med ett möjligt fredsavtal och avmobilisering av FARC-gerillan och jag tycker det är en förmån att få arbeta i händelsernas centrum. Tidigare har jag arbetat med Svenska Röda Korset i hårt utsatta delar av Colombia, samt på Röda Korsets Ungdomsförbund i Sverige. Jag har också varit volontär på flera colombianska organisationer som t.ex. la Corporación Sisma Mujer som stödjer kvinnor som utsatts för våld i den väpnade konflikten, framförallt sexuellt våld. Mellan resor och olika uppdrag har jag studerat en magister i statsvetenskap, samt nu senast en ettåring master i mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt på Universidad Nacional de Colombia. Jag ser fram emot att jobba som fredsobservatör och att lära mig mycket av MR-försvarare och andra jag jobbar med.

 

robertoMitt namn är Roberto Montoya. Jag kommer från Spanien, är född 1967 och har läst företagsekonomi vid universitetet i Valladolid. Jag undervisade under tio år i en yrkesskola i samma stad. Sedan förde mig livets turer till Latinamerika där jag lärde känna helt andra verkligheter. Jag arbetade med utbildning och personalfrågor i PBI:s (Peace Brigades International) projekt i Colombia i nio år. Jag läste även en ettårig master i “psykosociala åtgärder inom politiskt våld och naturkatastrofer”. Därefter arbetade jag på organisationen ANSUR i sex år, och nu är jag en del av Kristna Fredsrörelsen. Jag har erfarenhet och utbildning inom alternativ utveckling, rättvis handel, ansvarsfull konsumtion och utbildning för fred och utveckling. Jag är en hårt arbetande person som tycker om att resa och njuter av samtal runt ett bord med bra kött och fina viner.

 

agnes-2Jag heter Agnes Berge och är tillbaka på Kristna Fredsrörelsen i Colombia efter att tidigare ha arbetat som fredsobservatör i Chocó under 2012-2013.  Jag har en magisterexamen i statsvetenskap från Uppsala universitet och ett långvarigt intresse för mänskliga rättigheter, feminism samt miljö- och solidaritetsfrågor.  Under det senaste året har jag arbetat med Resolution 1325/Kvinnor, fred och säkerhetsagendan med utbildning av colombianska tjänstemän och representanter för kvinnorättsorganisationer. Det är spännande att vara tillbaka i Colombia under denna omvälvande tid när fredsavtalet ska implementeras. Det är en tid full av förhoppningar, men också risker för lokala människorättsförsvarare. Jag ser att vi som en av de svenska organisationer med störst närvaro i landet har stora möjligheter att göra skillnad så att de kan fortsätta utföra sitt arbete i säkerhet.

 

Fredsavtalet snart på plats, nu blickar colombianska människorättsorganisationer framåt

Tack vare fredsavtalet mellan FARC-EP gerillan och regeringen, och med den fullständiga vapenvila som råder sedan i söndags natt går Colombia nu in i en ny fas i fredsarbetet. Även om det fortfarande återstår att godkänna fredsvtalet i den kommande folkomröstningen för att det ska börja gälla, så börjar det colombianska civilsamhället så smått att blicka framåt. Efter fyra år av förhandlingar inleds en process där de överenskommelser som nåddes i Havanna ska genomföras.

För att kunna blicka framåt och skapa ett hållbart fredsarbete behöver befolkningen känna att processen går att lita på. De behöver också veta att det finns någon att vända sig till med frågor och oro, eller om de märker att det som står i fredsavtalet inte efterlevs.

Just detta, att ha någonstans att vända sig, är något som nätverket Dipaz har tagit fasta på. Dipaz är en förkortning som på svenska står för ekumenisk dialog för fred. De har funnits sedan ett drygt år tillbaka och har tidigare arbetat med att övervaka FARC-EP gerillans eldupphör. Nu efter fredsavtalet har de ställt om sitt arbete till att handla mer om granskning och observation av fredsavtalet, men också att vara en visselblåsare om det visar sig att avväpningsprocessen inte följs. Dipaz planerar dessutom att tillhandhålla psykologiskt stöd och undervisa i ämnen som har med fred och post-konflikten att göra. Kort sagt, de vill erbjuda en plats dit människor kan vända sig. Rent praktiskt ska Dipaz genomföra sitt arbete genom att öppna tre så kallade humanitära skyddshus. Husen kommer att ligga i tre av de tjugoåtta kommuner som valts ut att vara avväpnings- och återintegrationszoner för före FARC-EP soldater.

Caldono, Cauca

Det vackra landskapet i sydvästra Colombia. Bild från resan med Dipaz, foto Åsa Svensson

Dipaz är en sammanslutning av flera kyrkor och trosbaserade samfund, som bland annat stöds av Svenska kyrkan. Vi på Kristna Fredsrörelsen i Colombia kom i kontakt med Dipaz genom Justapaz, en kristen människorättsorganisation som kämpar för rätten att vägra göra militärtjänstgöring på grund av religiösa och/eller samvetsskäl. Kristna Fredsrörelsen har stöttat Justapaz ekonomiskt i många år och vi har även gjort enstaka medföljningar. Justapaz är medlemmar i Dipaz och på så sätt kom förfrågan till oss om vi kunde medfölja dem på den första resan som de skulle göra för att utvärdera förutsättningarna för att öppna ett av deras skyddshus. Det blev en mycket gripande resa för två av oss observatörer, när vi åkte till ett av de områden i Colombia som drabbats hårdast av den väpnade konflikten, och av den minst lika väpnade narkotikasmugglingen.

Dipaz Cauca

Bild från resan med Dipaz, foto: Agnes Berge

Dipaz håller just nu på att slutföra förberedelserna inför öppnandet av de tre husen och planerar att finnas på plats så fort fredsavtalet är godkänt. Vi på Kristna Fredsrörelsen i Colombia blickar också framåt och undersöker hur vi på bästa sätt kan stötta detta mycket hedervärda arbete: att utifrån ett civilsamhällesperspektiv granska genomförandet av fredsavtalet, och att stötta civilbefolkningen i processen.

Åsa Svensson, fredsobservatör i Bogotá

 

BLI MEDLEM

Var förändringen du själv vill se. Bli medlem i Kristna Fredsrörelsen. 

VIDARE

GE EN GÅVA

Stå upp för fred och mänskliga rättigheter. Ge en gåva till Kristna Fredsrörelsen.

VIDARE

AKTION

Agera mot människorättsbrott. Gå med i vårt aktionsnätverk.

VIDARE

SKYDDSÄNGEL

Bidra till arbetet för fred och mänskliga rättigheter. Ge bort en skyddsängel.

VIDARE