colombia-blogg
Män som norm, också i konflikten

De brott som oftast associeras med den väpnade konflikten i Colombia är tvångsförflyttningar, tvångsförsvinnanden, tortyr, utpekningar, politiska mord, tvångsrekrytering och utomrättsliga avrättningar. Alla dessa brott är sedan länge kodifierade inom folkrätten, och det typiska offret associeras oftast med det manliga könet.

Colombias kvinnor lever och lider dock i allra högsta grad också den väpnade konflikten. Kvinnor används både som direkta och indirekta måltavlor. Även de tvångsrekryteras till de väpnade grupperna, de fördrivs från sina hem och de mördas. Men också det sexualiserade våldets unika effektivitet att förnedra och försvaga fienden används ubrett av de olika aktörerna framförallt mot kvinnor och flickor. Även den ökade generella våldsnivå i landet som är en konsekvens av den väpnade konflikten påverkar kvinnor och deras säkerhet.

Trots detta är kvinnors unika erfarenheter av konflikten varken socialt eller juridiskt erkända på samma sätt som mäns. I vanlig patriarkalisk ordning så lämnas mycket lite plats åt något annat än den manliga normen. Allt annat osynliggörs – som offer, som förövare och som fredsaktör.

I den interamerikanska kommissionens rapport om de olika typer av våld som Colombias kvinnor utsätts för inom den väpnade konflikten identifieras fyra olika typer av våld:

1) Det psykologiska, fysiska och sexualiserade våldet som kvinnor utsätts för som konsekvens av de väpnade gruppernas kamp om kontroll över territorium och naturresurser.

2) Våldet som ämnar orsaka tvångsförflyttning och vad detta innebär för en kvinna.

3) Våldet som tillkommer vid tvångsrekrytering av kvinnor till de väpnade grupperna (t ex sexslaveri, påtvingad sterilisering eller abort).

4) Våldet som de väpnade aktörerna utövar mot kvinnor som inte respekterar de sociala koder och regler (t ex klädkoder och inskränkning av rörelsefrihet) som de inför över de territorium de kontrollerar.

För att förtydliga: Att till exempel bli tvångsförflyttad som kvinna i ett land där kvinnor och män generellt tillskrivs (inte helt ovanligen genom våld) oerhört rigida stereotypa könsroller är den förändring som en tvångsförflyttning innebär radikal och ibland förödande. Mycket troligt är att hon nu måste anta rollen som familjeöverhuvud (över 30 procent av alla kvinnor som är interflyktingar förlorar sina manliga partners som de tidigare har varit socioekonomiskt och politiskt beroende av) och försörja familjen. Hon tvingas ut i det offentliga utrymme som tidigare varit stängt för henne och som hon därför inte känner till. Dessutom diskrimineras hon systematiskt när hon försöker utkräva sina rättigheter inom detta utrymme, och mycket troligt är att hon dessutom på grund av sin sårbarhet fortsätter att utsättas för olika typer av våld. Som fattig, ursprungs- eller afrocolombiansk kvinna från landsbygden (läs: djungeln) som vi arbetar med i Chocó blir förändringen än mer omvälvande.

Men typiskt för ett land i konflikt är också att det generella våldet även eskalerar, och att både kvinnor och män tvingas in i stereotypa könsroller på ett än mer våldsamt sätt än ett land som inte lever en konflikt. Men trots att detta också är en produkt av konflikten erkänns det inte som sådant, eftersom denna typ av våld oftast ses uttryckas i hemmet.

Att sexualiserat våld i dag är ett erkänt brott inom internationell humanitär rätt ska och måste ses som ett framsteg. Även säkerhetsrådets Resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet kan användas som ett otroligt effektivt verktyg, framförallt eftersom den erkänner kvinnor som aktörer och inte enbart som offer. Likväl konfronterar man inte grundorsakerna till våldet mot och diskrimineringen av kvinnor, vilket även har påpekats av CEDAW-kommittén (Committee on the Elimination of Discrimination against Women). Och så länge vi inte börjar rucka på det system som håller kvinnor underordnade män världen över kommer dagens verklighet att fortsätta (åter)reproduceras.

Colombia har ratificerat och inkorporerat det internationella regelverk som finns för kvinnors rättigheter i både fred och konflikt. Men brister kraftigt i sin implementering. Lösningen på detta ligger i den feministiska revolutionen. Däri ligger också svaret på den straffrihet som diskrimineringen och våldsbrott mot kvinnor åtnjuter. Däri ligger svaret på trivialiseringen och osynliggörandet av kvinnors unika erfarenheter i Colombias konflikt.

Ana Falk, Fredsobservatör i Chocó.

Lämna en kommentar


*