colombia-blogg
Ett år med Santos…

I söndags fyllde den colombianske presidenten Santos regering ett år. Detta firades med de tillbörliga resuméerna över ett års arbete, med framgångar och motgångar summerade och betygsatta.

Regeringen själv, och inte minst presidenten, verkar vara ganska nöjda med vad de har åstadkommit:

 – Gerillan, det vill säga Farc, är i princip tillintetgjord.

Att de militära aktionerna ifrån Farc har ökat dramatiskt på senare tid är bara de sista dödsryckningarna, så klart.

– Varje dag rapporteras om polisiära och militära aktioner mot de så kallade kriminella gängen och snart så är det slut med dem.

Att de kriminella gängen för det mesta består av gamla paramilitärer som skulle ha lagt ner vapnen efter en fredsprocess med regeringen 2005 och att de fortsätter att hota och mörda på samma vis, är mest rykten och förtal som man inte ska lyssna på om man vet vad som är bäst för Colombia.

– Ley de Víctimas (=”offrens lag”) har klubbats igenom i kongressen och nu ska offrens rättigheter äntligen tillgodoses.

Att man gick direkt på ekonomisk gottgörelse och hoppade över rätten till sanning och rättvisa, som vanligtvis anses vara viktigare i en försoningsprocess, är det bara de gamla vanliga gnällspikarna ifrån det civila samhället som tjatar om och de klagar ju på allt ändå. Att man dessutom ska implementera en postkonfliktprocess mitt i en pågående konflikt och vad det innebär för risken att offren återigen blir offer, är inte heller så noga egentligen – de får ju pengar och borde vara glada!

– I och med utvinningen av naturresurser ska statens inkomster öka.

Att utländska företag som betalar minimala summor av sina vinster till staten är i majoritet bland utvinnarna och att de som oftast drabbas värst av miljöförstöringen och de väpnade aktörer som utvinningen nästan alltid drar med sig, är de mest utsatta minoriteterna, är inte heller så noga – Colombia blir ju lite rikare totalt.

– Vicepresidenten åker världen runt och berättar om hur bra Colombia har blivit på att inte längre kränka de mänskliga rättigheterna och bryta mot internationell humanitär rätt.

Att antalet mördade och hotade så kallade MR-försvarare (MR står för mänskliga rättigheter) har ökat dramatiskt under regeringens mandatperiod är bara ett tillfälligt gupp i den raka vägen till internationellt erkännande och de får ju faktiskt skylla sig själva om de ska hålla på att bråka och inte vill följa regeringens säkerhets- och skyddsrekommendationer.

Ja, det har varit ett bra år för regeringen. Frågan är hur bra det har varit för resten av colombianerna, framför allt de som kämpar för sina ekonomiska, sociala, politiska eller territoriella rättigheter.

Nina Vollmer, fredsobservatör i Bogotá.