colombia-blogg
Fredliga Julklappstips

Nu är den strålande julhelgen här. Säkert orienterar du dig världsvant runt bland julhysteriska familjefäder och köptvångstyngda mostrar och du känner inte igen dig i den jäkt och stress som alla tycks klaga över. Men  om du har pengar som bränner i fickan och inte har hittat något (i år heller!) att ge bort till din icke-materialistiska syster, som givet säger att hon har allt hon behöver och inget mer vill ha, så finns det hopp även för dig. Kristna Fredsrörelsen ger dig via vår Webb shop en utmärkt möjlighet att sätta sprätt på lite ”julcäsh” och samtidigt verka för FRED. Varför inte ge bort ett gäng sköna retro-vykort som syrran sen kan skicka till energiminister Anna-Karin Hatt och kräva att kärnkraften ska avvecklas? fotograf: Johan ÖdmannEnergiministern får väl hålla i hatten när vi får vindkraft i seglen. Eller så kan du ju demonstrativt ge bort ett par fredsänglar till grannens rackarungar, som fått dig att allvarligt ifrågasätta dagens barnuppfostran. Orkar du inte läsa Emil och soppskålen för femtioelfte gången så tycker jag att du ska överraska med serieboken om Zven, vilken garanterat kommer att få lille Sture att sluta tjata om fler knallpulverpuffror. Behöver du fler tips. Besök då KRF:s webbutik på: http://www.krf.se/webbshop

God Jul önskar

Fredsobservatör Matts Olsson i Bogotá.

Fotot på Energiminister Hatt är taget av Johan Ödmann.

Ps. Bättre present än ett medlemskap i Kristna Fredsrörelsen kan du inte hitta! Då skänker du en möjlighet att förändra världen och samtidigt ger du bort brännhet läsning genom  Tidningen Fredsnytt. Slå det du!

Världens tre största länder tycks anse att fri vapenhandel leder till en säkrare värld!

Sedan 2003 pågår ett arbete inom FN:s ramar för att ta fram ett avtal för att kontrollera den internationella handeln med vapen – Arms Trade Treaty (ATT).

Varför är ett avtal som reglerar vapenhandel viktigt? Jämför med den svenska tanken bakom en starkt reglerad alkoholförsäljning: Tillgången regleras delvis för att öka kontrollen över vem produkterna används av, framför allt för att minska eventuella skadeverkningar då det handlar om en produkt med möjliga skadeverkningar. Alkoholpåverkade personer hindras genom köpförbud från att skada sig själva och andra genom ytterligare alkoholkonsumtion, minderåriga hindras från att skada utvecklingen av sina kroppar genom att de förvägras köpa alkohol. På samma sätt så ska diktatorer, krigsherrar och andra människorättsförbrytare i vars händer olika typer av vapen riskerar att användas på ett ovarsamt sätt nekas tillgång till dessa möjligen farliga produkter. Inte en helt vattentät plan, men ju hårdare restriktioner som införs i lagstiftning, desto större möjligheter att minska spridningen av vapen till orätta händer. Liknande tänk ligger bakom körkortspåbud för att få köra bil. Allt för att minska skadeverkningarna som ett, låt oss kalla det felaktigt handhavande kan resultera i.

Varken sprit, bilar eller vapen är farliga förrän någon får för sig att använda dem, men vid det här laget så kan vi lämna filosofin och titta på faktiska förhållanden. Vi vet att tillgången på alkohol har direkt verkan på folkhälsan genom alkoholrelaterade sjukdomar och våld. Vi vet att trafikolyckorna är färre i länder där körkort är ett måste, jämfört med länder där körkort inte krävs för att framföra motorfordon. Vad får mig och dig att tro att förhållandet mellan vapen och reglering inte skulle vara det samma?

Hur som helst så har FN:s arbete med att framställa en internationell lagstiftning som reglerar vapenhandel motarbetats av världens största ekonomi: USA, världens till ytan största land: Ryssland och världens folkrikaste land: Kina, tillika tre av de största vapentillverkarna i världen, vilket sammanträffande! Den vapenproducerande nationen Sverige röstade i FN:s generalförsamling tillsammans med 153 andra nationer för förslaget att reglera vapenhandeln. Det är möjligt att våra diplomater kom ihåg en pinsam historia sommaren 2009 då det uppdagades att svenska vapen hamnat i händerna på den terroristklassade Farc-gerillan i Colombia. Svenska regeringar har framgångsrikt sålt bilden av Sverige som ett ansvarstagande land vars vapen endast hamnar i händerna på ansvarstagande vapenanvändare… och i det här fallet terroristklassade sådana.
Ett internationellt bindande avtal för vapenhandel begränsar vapenproducerande staters möjligheter att sälja och vapenkonsumerande staters möjligheter att köpa vapen. Ju färre vapen som finns i omlopp desto färre vapen finns då tillgängliga för användning. Kombinera en hårt reglerad vapenhandel med ett seriöst arbete med att använda konfliktlösningsmetoder som inte bygger på våldsanvändning och vi kan stå inför ett paradigmskifte.

Matts Olsson
Fredobservatör, Kristna Fredsrörelsen

Kristna Fredsrörelsen sitter i styrelsen för det internationella nätverket Control Arms som samordnar civilsamhällets påverkansarbete för ett skarpare vapenhandelsavtal (ATT). För att stödja vårt arbete för fred och bättre vapenkontroll kan du enkelt sätta in ett bidrag på bankgiro 900-0316 eller sms:a Fred100 till nummer 72930 (du skänker då 100 kronor). Vill du läsa mer om vapenhandelsavtalet?

Gå in på: http://www.krf.se/sites/default/files/ATT_one-pager_FINAL.pdf
Säg ifrån på: http://speakout.controlarms.org/speakout/

Ingen TV-såpa den här gången…

Lördagen den 26 november skjuts fyra personer till döds av den colombianska gerillagruppen Farc. Soldaten José Martínez och poliserna Edgar Duarte, Elkin Rivas och Alvaro Moreno har alla suttit som gisslan i över 12 år när de skjuts bakifrån under en eldstrid mellan deras fångvaktare och colombiansk militär under ett försök att frita gisslan.

För några år sen i den berömda ”Operación Jaque”, som senare blev TV-serie, lyckades colombiansk militär frita 15 frihetsberövade personer från Farc-gerillan, bland dem tidigare presidentkandidat Ingrid Betancourt. Samma lyckliga öde mötte inte de fyra män som skulle fritas lördagen den 26 november 2011. I den sista video som gisslanhållne Edgar Duarte kunnat skicka till sin familj säger han att: ”konsekvenserna av en militär räddningsaktion vore lika med vår dödsdom.” Han fick tyvärr rätt.

Den Sida-finansierade organisationen ASFAMIPAZ som består av familjemedlemmar till kidnappade poliser och militärer fördömer både Farc-gerillan och den colombianska regeringen för händelsen: ”Regeringen och president Santos har svikit familjerna och vår önskan om att inte genomföra en räddningsaktion med blod och eld, som bara mynnat ut i den fruktansvärda nyheten att fyra (…) av våra nära och kära har dödats i en ansvarslös militär operation. Vi förkastar den kompromisslösa hållningen hos Farc och regeringen, vilka vägrat att ge vika för att undvika att denna tragedi skulle inträffa. Vi sörjer våra döda barn, men ni har inte bara dödat dem, ni har också dödat våra förhoppningar om att återse och omfamna dem levande och fria.”

Familjernas ord är en del av krigströtta colombianers krav på förhandlingar mellan de stridande parterna för att lösa konflikten men vädjan försvinner i dånet från stöveltramp och krigshets. Regeringens militära övertag och det faktum att fyra av sju i Farcs högsta ledning har dött, eller dödats, sedan 2008 gör att president Santos kan slå sig för bröstet och säga: ”konflikten närmar sig sitt slutskede” och att strategin för den slutgiltiga planen ligger på bordet, vilket inte precis för mina tankar till en fredlig lösning på konflikten. Kanske finns det ändå hopp om man ser till president Santos senaste uttalande: ”Om det finns ärliga intentioner för fred hos Farc, kommer så också mina intentioner att vara.”

Till syvende och sist är de eventuella kostnaderna för ett misslyckande inte lika höga för president Santos som för familjerna till de människor som fortfarande sitter som gisslan i de colombianska skogarna. Om Santos misslyckas med ytterligare en militär fritagningsaktion så kan han upprepa att det var terroristgruppen Farc som kramade avtryckaren och sköt gisslan och att det är de som bär ansvaret för fyra människors död. Och visst har han väl rätt.  Men Edgar Duarte visste, och de kidnappades familjer vet, att historien om fyra tillfångatagna män som suttit mellan 12 och 14 år i skogarna mellan bergen kunde varit annorlunda om inte en militär räddningsaktion hjälpt ödet på traven.

Matts Olsson, fredsobservatör Bogotá