colombia-blogg
2012 i Chocó – blockadens två ansikten

Under året som gått genomfördes i snitt en blockad varannan månad av land- och vattenvägar i Chocó. Gerilla, paramilitär och civila aktörer paralyserade om vartannat provinsen Chocó i Colombias nordvästra horn, där hälften av oss fredsobservatörer bor och arbetar.

Medföljning i Chocó

Medföljning i Chocó

Väpnade blockader

Året börjar med att paramilitära grupper utfärdar en väpnad blockad i nordvästra Colombia efter att en ledare skjutits ihjäl av polis. Trafik och transporter i fem provinser i landet lamslås under en knapp vecka. I mars, två månader senare utlyser gerillan Farc en väpnad blockad av floder och vägar i Chocó. Gerillan fortsätter att med jämna mellanrum införa rörelseförbud och senast i november i år paralyserades Chocó av ytterligare en väpnad blockad. I fem dagar förbjöds all trafik på vägar och floder, vilket resulterade i hungersnöd på flera olika håll i Chocó.

Blockaderna är inte fysiska i strikt mening. De kan mer liknas vid rese- och transportförbud än vid vägspärrar. När en väpnad illegal grupp informerar om att de inleder en väpnad blockad, grundas det på hotet att våld kommer att användas mot dem som bryter mot förbudet i området det gäller. Blockaderna innebär att transporter av nödvändiga livsmedel uteblir, sjuka människor hindras från att söka vård och all aktivitet som innebär förflyttningar måste ställas in tills vidare. De som inte hörsammar den väpnade blockaden riskerar sina liv och att få sina fordon satta i brand. Ett av de väpnade gruppernas syften med transportförbuden är att visa musklerna genom denna bisarra form av social kontroll. Colombianska politiker och militären hävdar hårdnackat att de har koll på säkerhetssituationen i Chocó, men i ett land som genomlevt snart 70 år av konstanta strider, mord och massiva övergrepp, lever människor efter devisen “bättre fly än illa fäkta”.

Fredliga blockader

Samtidigt som de illegala väpnade grupperna försöker “kontrollera” människor via de väpnade blockaderna, försöker andra aktörer göra sina röster hörda. Inga vapen, eller hot används. Istället används demonstrationer, faktiska blockader och fysiska barriärer, uttryck för civil olydnad där människorna riskerar sig själva för att påkalla uppmärksamhet för olika samhällsproblem. Ursprungsfolk i östra Chocó och medlemmar i Kristna Fredsrörelsens samarbetsorganisation, AsOREWA har under flera års tid försökt att få stat, region och kommun att lyssna på deras krav om tillgång till sjukvård och utbildning, men utan resultat. I år har boende i området hindrat framkomligheten till provinshuvudstaden, Quibdó, vilket drabbat busstrafiken och varutransporter. Sjuktransporter har dock tillåtits passera. Genom de fredliga blockaderna har man lyckats inleda dialog med myndigheterna och hoppas nu på långsiktiga lösningar. Utmed den andra vägen, som leder till Bogotá, har boende i samhället Yuto, medlemmar i Kristna Fredsrörelsens samarbetsorganisation, Cocomopoca grävt upp asfalten och barrikaderat vägen i protest mot höga elpriser. Samma eftermiddag hade man fått elbolagets uppmärksamhet och fick till möten med verkställande direktör och ansvariga för elnätet i Chocó.

Att hindra framkomligheten på de enda två vägar som knyter samman Chocó med övriga Colombia, oavsett syfte, skapar problematiska situationer. Men är det inte så att civilbefolkningens krav på sociala rättigheter berättigar deras så kallade olydnad? De fredliga och de väpnade blockaderna bygger på motsatta fundament. De första bygger på solidaritet och de senare på rädsla. För mig är det uppenbart att ett samhälle byggt på solidaritet är att föredra framför en nation byggd på rädsla.

Matts Olsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

Comments (2)

  1. Pingback: Martin Luther Kings anda i dagens Colombia | Fredsobservatörerna i Colombia

  2. Pingback: Semester! ..och så tillbaka på jobbet.. | Internationell observatör

Lämna en kommentar


*