colombia-blogg
Människorättsförsvarare fortsätter att vara utsatta

FN:s specialrapportör för människorättsförsvarare besökte Colombia 2009 och publicerade efter detta en rapport med rekommendationer till förbättringar.  Nu två år senare släpps en rapport av den schweiziska enskilda organisationen ”International Service for Human Rights” med syfte att följa upp huruvida rekommendationerna har följts. När rapporten presenterades i Bogotá i fredags (27/1) var stora delar av det colombianska civilsamhället och ett antal internationella organisationer på plats, varav många hade varit med och bidragit med information till rapporten.

Rapporten konstaterar att det offentliga klimatet för de som jobbar för de mänskliga rättigheterna i Colombia har förbättrats i och med den nya regering som tillträdde 2011 och att denna har visat på politisk vilja att förändra situationen genom olika initiativ. Samtidigt säger rapporten att trots detta har förhållandena för människorättsförsvarare i landet inte förbättrats nämnvärt och att det fortsätter att förekomma hot, försvinnanden och attacker mot dem och deras familjer. Enligt källor från civilsamhället har aggressionerna mot människorättsförsvarare ökat med 126 procent mellan 2010 och 2011.

På plats vid presentationen var även den ställföreträdande representanten för FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna (HCHR) i Colombia, Juan Carlos Monge, som framhöll att ett stort problem fortsätter att vara nedvärderande uttalanden ifrån offentliga tjänstemän och politiker på lokal nivå om människorättsförsvarare, som han menade ”har en direkt negativ effekt på deras säkerhetssituation”. Något som också är kopplat till en annan allvarlig problematik: den i princip totala straffriheten för de som hotar och attackerar människorättsförsvarare.

I sammanfattning kommer rapporten fram till att situationen helt enkelt inte är bättre idag än för tre år sedan och att människorättsförsvarare är fortsatt extremt utsatta, särskilt de som arbetar för land-, ursprungsfolkens och kvinnors rättigheter. Det är ingen upplyftande läsning, men den bekräftar det våra medföljda organisationer hävdar: att regeringens arbete för att skydda dem och deras arbete inte är tillräckligt och att organisationer som KrF/SweFOR fortfarande behövs här.

Nina Vollmer, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Rapporten kan man läsa här: på engelska eller på spanska

Rapporten och rekommendationerna från FN:s specialrapportör kan man läsa här: på engelska

År 2011 i det konfliktdrabbade Colombia

Att Santos’ regering har erkänt att det pågår en väpnad konflikt i Colombia, att det inte bara handlar om terroristhot längre, är kanske det viktigaste som hänt i landet under 2011. Förhoppningar om fredsförhandlingar mellan staten och gerillan öppnades i och med det, men under året hann man tyvärr också tappa hoppet om att detta kan ske inom en överskådlig framtid; regeringen försöker i första hand besegra gerillan militärt, och detta kan ta lång tid.

Ny lag och nytt avtal

Strax efter erkännandet av konflikten kom Lagen för den väpnade konfliktens offer och för återlämnandet av jord. Den kan ses som ett försök att lindra konfliktens konsekvenser i Colombia, men många från civilsamhället är skeptiska till utformandet av lagen. I och med denna lag har också konflikten intensifierats eftersom dess syfte är att människorna som har blivit fråntagna eller bortdrivna från sin mark ska få den tillbaka. Konflikten i sig handlar i huvudsak om kontroll över olika territorium.

De som står bakom knarkhandeln och de som utvinner naturresurser har stora ekonomiska intressen (stora markägare, utländska gruvbolag och illegala väpnade aktörer) och är beredda att med alla medel hindra återlämnandet av mark till de som tvingats lämna den. Colombia fick beröm för detta initiativ till att gottgöra konfliktens offer och lagen utnämndes till den enda världen i sitt slag. Självaste FN:s Generalsekreterare var på plats när president Santos undertecknade den i juni. Det återstår att se hur många av de fem miljoner tvångsförflyttade som kommer att kunna återvända till sina hem. Lagen har nyligen trätt i kraft, den första januari i år.

Fyra månader efter att den nya lagen antogs slöt Colombia det efterlängtade frihandelsavtalet med USA, efter många rundor. Att det är sisådär med de mänskliga rättigheterna i landet hade satt käppar i det hjulet, men nu ansåg USA att den colombianska staten visade vilja att sköta det bordet och bestämde sig för att belöna Colombia med ett frihandelsavtal.

”Framgångar” mot gerillan

Hela 2011 var ett intensivt militärt år och konflikten trappades ständigt upp. Nya paramilitära konstellationer uppkom och allianser mellan olika paramilitärer och gerillagrupper uppstod. Civilbefolkningen blev ännu mer utsatt och tvångsförflyttningarna fortsatte.

Inför lokalvalen i slutet av oktober ökade våldet från både paramilitära- och gerillagrupper.  Drygt 40 kandidater mördades och minst dubbel så många hotades utan att hoten konkretiserades. Jämfört med de tidigare lokala valen 2007 ökade de politiskt relaterade morden förra året med 54 procent medan antalet hot minskade med 42 procent och kidnappningar med 33 procent. Något som var nytt i de här valen var att även Farc och inte bara paramilitära grupper sponsrade kandidater i flera län.

Under året dödades eller greps viktiga personer inom Farc och även inom paramilitära grupper. Staten satte all sin kraft i att jaga Farcs högste ledare, Alfonso Cano, och i början på november mördades han. Som ny ledare utnämndes ”Timochenko”, han anses av vissa analytiker vara en mycket bildad person och med riktiga avsikter att sluta fred. Därför vill en del optimister tro att Farcs inställning till förhandlingar kommer att förändras och att Farc eventuellt kommer att gå med på regeringens krav på att frige alla gisslan.

Gisslanfrågan var mycket närvarande i medierna, speciellt i slutet av året. Organisationen Colombianos y colombianas por la paz har länge försökt att medla för en frigivning av dem med en del positiva resultat. I slutet av november försökte militären istället frita gisslan som hade suttit fångna hos Farc i tolv år, men istället sköts gisslan, tre poliser och en soldat, ihjäl av gerillan. Regeringen försökte använda sig av den misslyckade fritagningen för att mobilisera civilsamhället som skulle visa sin avsky mot Farc. Det blev demonstrationer i många städer runt om i landet, men de stora massdemonstrationer som regeringen väntade uteblev, dels på grund av att det visade sig vara oklart om vem som bar ansvaret för morden, dels på grund av att konfliktfrågan presenterades ensidigt.

Inget bra år för MR-försvarare trots många initiativ till fred

Civilsamhället har arbetat mycket aktivt för att bana väg för en fredlig lösning och uppmanat både gerillan och regeringen att sätta sig vid förhandlingsbordet. Man har ordnat vandringar och karavaner för fred, stormöten för att diskutera skapandet av ett nytt land ur ett inkluderande perspektiv, och gjort stora ansträngningar för att enas runt fredsförslag.

Men 2011 var inget bra år för människorättsförsvarare. Ännu har ingen rapport för året publicerats men under första halvåret hade 33 manliga och fem kvinnliga människorättsförsvarare mördats eller försvunnit. En tredjedel, elva personer, var ursprungsfolksledare, tre afrocolombianer och tre naturresursaktivister. Detta visar att ursprungsfolk och afrocolombianer drabbas hårt i konflikten. Ursprungsfolk utgör bara 3,4 procent av den totala befolkningen och afrocolombianer utgör 10,5 procent

2011 blev det andra och sista året för den tvååriga landsomfattande kampanjen För rätten att försvara de mänskliga rättigheterna i Colombia. Kampanjen fick stöd internationellt framför allt med att belysa situationen för mänskliga rättigheter och människorättsförsvarare i detta konflikthärjade land. I månadsskiftet november-december besökte en internationell verifieringskommission åtta regioner i landet för att träffa organisationer, analytiker och MR-försvarare, och diskutera de olika problem de möter i sitt arbete. Kommissionen presenterade en preliminär rapport som visar att aggressionerna mot människorättsförsvarare förblir ostraffade, att det skydd som människorättsförsvarare får av staten är olämpligt, att människorättsförsvarare fortfarande pekas ut och stigmatiseras samt att människorättsförsvarare häktas och döms på falska grunder. Det sistnämnda har ökat under senaste tiden och ser ut att bli ytterligare ett stort problem som människorättsförsvarare kommer att behöva handskas med.

Alva Azócar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Året som fredsobservatör i Colombia

För Kristna Fredsrörelsens (KrF) fredsobservatörer i Colombia har 2011 varit ett intensivt och spännande år. Rättegångarna mot politiker i ”parapolítica”-skandalen har fortsatt, den största skandalen i landets politiska historia som briserade 2006. Då framkom att stora delar av den colombianska kongressen, samt andra politiker på lokal och nationell nivå, haft samröre med paramilitär. Vissa politiker ska ha finansierat paramilitära förband, andra har åtnjutit deras stöd inför val genom att hota och skrämma väljare, och några har läckt känslig information som sedan använts för exempelvis selektiva mord. Nu har åtalen nått Högsta Domstolen, men uppmärksamheten mot dessa historiska rättsprocesser har varit låg i media.

En som ihärdigt bevakat och spridit information om vad som sagts på dessa offentliga rättegångar är Nancy Fiallo, från organisationen Asamblea de Mujeres de la Sociedad Civil por la Paz, som vi otaliga gånger medföljt i rättssalen. För sitt engagemang mordhotades hon i början av året och KrF startade då en blixtaktion som skrevs under av 279 personer. Nancy sade då att en blixtaktion ”har en politisk effekt och är ett stöd, inte bara för mig, utan för alla som arbetar för mänskliga rättigheter i Colombia”. Hon menar att en blixtaktion synliggör den utsatta situationen som colombianska MR-försvarare befinner sig i och ger skydd och moraliskt stöd som inte går att jämföra med traditionella statliga skyddsåtgärder (ex. skottsäkra västar och livvakter).

Den väpnade konflikten kommer allt närmare civilbefolkningen

Under året har vi fredsobservatörer också medföljt på den ”Nationella kongressen för jord, territorium och suveränitet”, vars syfte var att skapa utrymme för gemensam reflektion utifrån ursprungfolks-, afrocolombianska-, sociala- och människorättsorganisationers utgångspunkt. Tillsammans med andra internationella medföljningsorganisationer startade KrF ett upprop på hemsidan som krävde att den colombianska staten garanterar att lantarbetare, ursprungsfolk och afrocolombianer ska kunna utöva sin legitima rätt att stanna kvar i, återvända till, sina territorier utan att riskera sina liv .

För det är ett problem som är tydligt, och som framförallt fredsobservatörerna i Chocó sett under året. I Chocó har den interna väpnade konflikten tätnat, och både gerillagrupper och paramilitära grupper är aktiva på mark som kollektivt ägs av medföljd afro- och ursprungsbefolkning. Hot, mord och tvångsförflyttningar har skett under 2011, liksom flera så kallade ”väpnade blockader” som startats av de illegala väpnade grupperna och som hindrat att människor och varor rör sig fritt i territoriet. De statliga militära styrkorna har svarat på dessa aktioner, ofta med bombningar som följd, vilket i sin tur har skapat stor rädsla hos civilbefolkningen. I ett fall i april rapporterade colombiansk media, med information från militären, att sex gerillasoldater dödats i ett anfall i norra Chocó, när verkligheten var en helt annan. Tre civila afro-colombianer omkom, ytterligare en fick livshotande skador och två personer från ett av Chocós ursprungsfolk skadades, när en by, inte ett gerillaläger, bombades.

Flera glädjande händelser

Men vi har också haft flera anledningar att glädjas under året. I september fick den afro-colombianska organisationen COCOMOPOCA (Consejo Comunitario Mayor de la Organización Popular Campesina del Alto Atrato) äntligen markägar-beviset av den colombianska staten för det territorium man traditionellt bebott, vårdat och levt av i hundratals år! En elva år lång, utdragen och försinkad process kunde avslutas, men nu tar organisationens riktiga arbete vid – att förvalta, skydda och utveckla marken som har stora naturresurser som hotas av legala och illegala väpnade aktörer, och nationella och internationella företag.

Vi avslutade 2011 i positiv anda. Först fick Gloria Gómez, ordförande i organisationen Asfaddes (Asociación de Familiares de Detenidos Desaparecidos) som vi medföljt sedan 2007, ta emot en utmärkelse i december för sitt engagemang för mänskliga rättigheter, framförallt för att ha lyft upp tvångsförsvinnanden på den politiska agendan i Colombia. Utmärkelsen delades ut av Bogotá kommun under internationella dagen för mänskliga rättigheter. Sedan blev det också klart att KrF:s projekt i Colombia kommer att finansieras de kommande fyra åren av Sida genom Sveriges ambassad. Detta är riktigt goda nyheter då det betyder att vi kan fortsätta med den fysiska och politiska medföljningen av människorättsförsvarare och organisationer precis som tidigare, och att ett nytt samarbete med Lutherska Världsförbundet (Svenska Kyrkan) kan inledas för att stärka de medföljda organisationernas egna kapacitet att sänka riskerna och öka säkerheten i sitt utsatta arbete.

Maria Erlingsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

____________________
Colombia har cirka 5 miljoner internflyktningar, enligt organisationen CODHES

Dags att ta ställning!

För 83 år sen föddes en av väldens mest betydelsefulla medborgarrättsföreträdare i södra USA. Martin Luther King växte upp i det rasåtskilda Georgia och vigde sitt vuxna liv till att ta ställning för jämlikhet och för att undanröja diskrimineringen mot den afroamerikanska befolkningen i USA. Han var förespråkare av civil olydnad och ickevåld. Han var ledande inom medborgarrättsrörelsen som bland annat genom att uppmärksamma och bryta mot diskriminerande och omoraliska lagar lyckades förändra dem och skapa ett mer jämlikt samhälle.

1955 blev Rosa Parks arresterad för att (genom civil olydnad) ha vägrat lämna sin plats på bussen åt en vit man i Montgomery, Alabama. King ledde bojkotten “Walk of Freedom” och anmälan av bussbolaget som Parks åkt med. Detta resulterade i att högsta domstolen i USA deklarerade att lagen om rassegregering på Montgomerys bussar stred mot konstitutionen.

Kings engagemang påminner oss om att vi med relativt små och fredliga medel kan undanröja stora orättvisor. I Sverige uppmärksammas Martin Luther King idag, den 16 januari, med utdelning av Martin Luther King-priset som i år tilldelas Mehdi Gharbi. Gharbi som genom sitt engagemang i nättidningen Tunis News har stärkt medborgarrättskampen och revolutionen i Tunisien.

Så frågan är: Vad har du tänkt göra för att saker och ting ska bli bättre? Sitta i soffan som en annan bittermandel? Res dig upp istället, gå ut och demonstrera, bojkotta varumärken, ring P1, engagera dig, följ din övertygelse! Hämta inspiration på http://www.martinlutherking.se/index.htm

Matts Olsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá.