I februari 2012 står en katolsk präst och en grupp med nio personer på ett torg i Bogotá. De har kommit från Riosucio i Chocó till huvudstaden för att protestera mot colombianska statens ovilja att hantera det gruppen från Riosucio kallar ”en humanitär katastrof i nedre Atrato”. Sedan 2008 har Atratoflodens översvämningar tagit livet av 22 barn, förstört bostäder och orsakat missväxt och undernäring för bönderna som lever utmed floden i Colombias nordvästra delar.
Morgondiset ligger fortfarande kvar över Martyrtorget i centrala Bogotá, när jag möter prästen Milton Velasquez och resten av delegationen.
– Det är inte regnen som orsakar översvämningarna, säger Johnny Milton. Illegal gruvdrift och oansvarigt skogsbruk sedimenterar Atratos floddelta så att vattnet inte kan rinna ut i karibiska havet. Vi kräver att både gruvdrift och skogsbruk regleras, men först och främst vill vi se att två mudderverk börjar gräva bort all lera och ruttna träd som täpper igen flodens utlopp. Annars har vi en ny översvämning och en förvärrad katastrof inom några månader, tillägger Milton Velasquez.
Den idag bruna och trögflytande Atratofloden var en gång aortan i hela nordvästra Colombias näringsliv och samhällsstruktur. Handel blomstrade, slavarna hade nyss frigjort sig och ekonomin spirade. Men när varutransporterna till och från Colombias andra stad Medellín hittade andra, asfalterade lösningar under den första halvan av 1900-talet så försvann intresset för Chocó och dess invånare. Idag flyter bara några bananbåtar ned mot den karibiska kusten.
När Atratofloden i Chocó blev av med sin ställning som huvudtransportled, uteblev också investeringarna i nödvändig infrastruktur. De två riksvägar som förbinder Chocó med resten av Colombia är bara bitvis asfalterade, resten består av gropig grusväg. Den nästan totala frånvaron av avloppssystem i Chocó betyder att avlopp och toalettvatten, med mera, rinner ut i floden utan att passera något reningsverk. Ur samma flod hämtar människor sitt dricksvatten, fiskar och tvättar sig. Nivåerna av skadliga bakterier i Atratofloden är skyhöga. Mag- och tarmsjukdomar är tillsammans med undernäring de vanligaste dödsorsakerna bland barn i flodsamhällena. Bristande sjukvårdsutbud gör att sjukdomarna som normalt sett kan botas, blir dödliga för befolkningen i floddeltat.
– Vi finner oss inte längre i nuvarande situation, ropar Johnny Milton ut över torget. Regering och institutioner är skyldiga att garantera vår rätt till liv. Den här typen av diskriminering och marginalisering har pågått sen kolonialtiden. Då var det slaveri och utrotning av ursprungsfolken som gällde, idag ignorerar politikerna oss, låtsas som om vi inte finns.
Milton Velasquez berättar att de inte fått någon som helst respons från regering, eller internationella organisationer som kallats för att lösa situationen som direkt påverkar 150 000 atratobor.
– Vi har två folkvalda chocoaner i kongressen, men dem har vi inte sett röken av. Det finns inget nationellt, eller internationellt intresse i saker som inte handlar om kokain eller den väpnade konflikten, lägger han uppgivet till.
Kristna Fredsrörelsen har sedan 2006 verkat för fred och utveckling tillsammans med samarbetsorganisationerna Cocomopoca, Cocomacia och AsoOrewa som alla är beroende av Atratofloden för transport, jordbruk och fiske. Översvämningarna begränsar kraftigt människornas möjligheter till utveckling då de odlingar som förstörs är grunden till bärkraftiga samhällen i Chocó.
Matts Olsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá.