colombia-blogg
En inspirerande medföljning

Nu har jag varit fredsobservatör i Colombia i drygt två månader. Det som slår mig är hur varierande uppgifterna är. Senast var jag tillsammans med min kollega Ida Asplund med som internationell observatör när genuskommissionen på vår samarbetorganisation COCOMACIA ordnade en tre dagar lång workshop, för att utbilda och stärka kvinnliga ledare på lokal nivå.

Workshopen hölls i ett samhälle som hade både elektricitet och mobiltäckning, vilket inte alltid är fallet här i Chocó eftersom många lokalsamhällen är bortglömda av den colombianska staten när det gäller satsningar på infrastruktur. Sista natten vi var där blev det ett rejält oväder och blixten slog ned i mobilmasten (!)

Genuskommissionen höll till i samhällets humanitära center som rustats upp för att kunna hålla möten som detta, men som har funktionen av tillfälligt boende för internflyktingar som tvingas lämna sina byar på grund av den väpnade konflikten. Svenska Sida har varit med och finansierat upprättandet av humanitära center i den här delen av Chocó.

De ämnen som behandlades under workshopen var mäns våld mot kvinnor, samt strategier för att öka kvinnors deltagande i de lokala styrelserna. Den colombianska lagen 1257 från år 2008 förbjuder allt våld mot kvinnor, och var ständigt närvarande under dagarna eftersom en viktig del av genus-kommissionens arbete är att informera i lokalsamhällena om denna lag och om kvinnors rättigheter.

Eftersom vi inte deltar i organisationernas interna aktiviteter så var vi inte med i diskussionerna, men det var inspirerande att se deltagarnas engagemang, och jag upphör inte att bli imponerad av de modiga människor vi träffar.  Många hade rest långt och flera kvinnor hade med sig sina barn till workshopen.

Vi går alltid en runda i de samhällen vi besöker och visar vår närvaro så att folk kan prata med oss om de känner för det. Vi har västar på oss för att det ska synas att vi är internationella observatörer. Här promenerar Ida på en av byns gator.

Så kan en av de medföljningar vi gör se ut. Det bästa med att vara freds-observatör i Chocó är att vi får chansen att göra många olika saker, och att man får en djupare förståelse för situationen för befolkningen i de samhällen vi besöker. Den kunskapen kan vi sedan använda till att lyfta fram civilbefolkningen rättigheter gentemot såväl den colombianska staten som internationella organisationer.

Agnes Berge, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

Internationell medföljning i Colombia – resultat och utmaningar

De senaste månaderna har vi tillsammans med andra internationella medföljningsorganisationer planerat ett event för firandet av internationell medföljning i Colombia. Vår systerorganisation Fellowship of Reconciliation USA (FOR) uppmärksammade förra veckan sin tioårsdag i landet med ett event med inbjudna från olika hörn av det colombianska samhället. Den första medföljningsorganisationen var dock här mycket tidigare, 1993 kom Peace Brigades International (PBI).

Människorättsadvokaten Jorge Molano i talarstolen

Människorättsadvokaten Jorge Molano i talarstolen

Väggarna pryddes av foton från medföljningsorganisationerna. Här står människorättsförsvaren Nancy Fiallo med två f.d. fredsobservatörer från SweFor

Väggarna pryddes av foton från medföljningsorganisationerna. Här står människorättsförsvaren Nancy Fiallo med två f.d. fredsobservatörer från SweFoR

Vi är sju medföljningsorganisationer som jobbar i Colombia för att skydda hotade människorättsförsvarare, civilsamhällesorganisationer och lokal-samhällen. Under 10-års eventet presenterades historien bakom internationell medföljning och hur medföljningen ser ut idag. Vi som jobbar som internationella observatörer representerar 20 olika länder i världen, mest europeiska men också andra länder såsom Mexiko, Israel och Chile. Genom åren har vi kommit upp i cirka 800 personer som arbetat för de olika organisationerna och med vår permanenta närvaro och våra resor har vi tillsammans lyckats täcka hela landet.

Sedan Juan Manuel Santos blev president i augusti 2010 har vi haft hundratals möten med colombianska civila- och militära myndigheter samt internationella organ som FN. Mötena genomför vi dels för att berätta vilka vi är, vad vi gör, och varför, samt delge information om olika fall och påminna statliga aktörer om sitt ansvar. Dessa möten är en mycket viktig del av vårt arbete – vet ingen vilka vi är och vad vi gör, blir effekten av vår närvaro mager.

På plats vid firandet av 10-års jubiléet fanns bland talarna John Dew, den brittiska ambassadören, Amanda Porter, ansvarig för mänskliga rättigheter på den amerikanska ambassaden, Claudia Chaparro, colombiansk representant för ombudsmannen för mänskliga rättigheter, Jorge Molano, en colombiansk människorättsjurist samt ledare från olika samhällen. Bland de inbjudna fanns allt från ministrar och tjänstemän från colombianska civila- och militära myndigheter, till högste chefen för mänskliga rättigheter inom polisen samt andra civilsamhällesorganisationer.

Resultat vi sett genom åren är att internationell medföljning är ett fördelaktigt verktyg för att föra ihop det globala och det lokala. Vi samlar information och förmedlar vidare, något som den brittiska ambassadören uppskattade eftersom det ofta ger en djupare och mer nyanserad bild än vad colombiansk media ger. Han var också tydlig med att påpeka att ”de colombianska människo-rättsförsvararna är en enorm resurs för landet och på inget vis en del av problemet.”

Enligt Claudia Chaparro ses de internationella observatörerna som oberoende aktörer av lokalsamhällena och är i många fall mer betrodda än statliga aktörer. Observatörerna har också kunnat agera som en länk mellan statliga myndigheter och samhällen, och på så vis kunnat förbättra förståelsen för den svåra verklighet olika samhällen, civilsamhällesorganisationer och människorätts-försvarare lever i. Även statliga tjänstemän som arbetar för att mänskliga rättigheter respekteras får motta hot. Claudia Chaparro var själv tvungen att bege sig från regionen där hon var verksam på grund av dödshot.

Människorättsförsvararna i Colombia, deras mod och det viktiga arbete de fortsätter utföra trots det hotfulla klimatet, var ett ämne som dök upp flera gånger under talen. Det viktigaste är skyddet av dessa människor och att staten har huvudansvaret för sina invånares säkerhet. Tyvärr så fungerar inte alltid statens skydd som många av talarna kunde konstatera och därför har vi som internationella observatörer spelat stor roll i relation till människorätts-försvararna. Lokala ledare menade att ”utan internationell medföljning vore jag död”. Vi har med vår närvaro lyckats skydda människorättsförsvarares arbetsutrymme och som så vackert sades av en medföljd; ”ni lyckas hålla gnistan levande för fred genom att stödja det civila samhället”.

Den lokala ledaren Salvador Alcantará menar att utan internationell medföljning "vore jag död"

Den lokala ledaren Salvador Alcantará menar att utan internationell medföljning “vore jag död”

Vi kan däremot inte bortse från alla utmaningar såsom mord, hot, tvångsförflyttningar och försvinnanden som fortsätter ske.  Människor som jobbar för mänskliga rättigheter tvingas fortfarande fly landet för att inte bli mördade. Peace Brigades International som varit längst i Colombia sammanfattande det väl när de sade att ”vi varit med om massakrer, mord, försvinnanden och att vi har gråtit ihop med de vi medföljer, men vi har också varit med om byggandet av fredssamhällen, sett familjer få återvända till sin mark, sett hopp och skrattat tillsammans”. Vår närvaro ska inte ersätta statens skyldighet att skydda sina medborgare, men i det colombianska samhället har vi kunnat spela en roll för skydd och moraliskt stöd för en väldigt utsatt grupp, människorättsförsvararna. Den colombianska människorättsjuristen Jorge Molano beskrev tydligt paradoxen som det colombianska samhället befinner sig i; ”offren för konflikten behöver försvarare, och försvararna i sin tur behöver skydd”.

Corinne Johnson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Blixtaktion för Bojayá, Colombia

KrF gör nu en blixtaktion för överlevarna efter massakern i Bojayá, Colombia, i deras arbete för rättvisa och upprättelse. Du kan enkelt göra en insats genom att skriva under blixtaktionen längst ner på den här sidan: 

http://www.krf.se/rattvisa-for-bojaya-colombia

Förödelsen efter massakern i Bojayá som tog 79 personers liv. Foto: centromemoria.gov.co

Förödelsen efter massakern i Bojayá som tog 79 personers liv. Foto: centromemoria.gov.co

Blixtaktionen – svensk översättning av det officiella brevet på spanska:

Angående:

Vi uppmanar den colombianska staten att respektera de mänskliga rättigheterna och uppfylla civilbefolkningens legitima krav på upprättelse, skydd och kompensation för afrocolombianska- och ursprungsfolksamhällen i kommunen Bojayá, offer för massakern i Bellavista den 2 maj 2002.

Aktuell situation:

Tio år efter den förödande massakern där 79 civila, de flesta barn och ungdomar, miste livet i kommunen Bojayá, regionen Chocó i nordöstra Colombia, har den colombianska staten ännu inte uppfyllt sina åtaganden för att garantera offrens säkerhet och grundläggande rättigheter. Ursprungs- och afrocolombiansk befolkning, de tvångsförflyttade, deras organisationer och de som frivilligt flyttat tillbaka till sina byar, lever idag utan skydd och utan garanti gällande de mänskliga rättigheterna. Än idag har dessa människor inte fått upprättelse eller kompensation för sitt lidande.

Den humanitära situationen för de överlevande från massakern är fortfarande mycket svår och tillgång till sjukvård, utbildning, sysselsättning och övrig grundläggande service saknas. På minnesceremonin i Bogotá 10 år efter massakern uttalade sig Gloria Inés Serrano, vicedirektör från den nationella enheten för kompensation och stöd till konfliktens offer (Unidad de Víctimas), att Bojayá kommer att prioriteras i statens åtgärder framöver. Vid det rundabordssamtal som skulle hållas den 1 maj i Bellavista mellan invånare från Bojayá och representanter från statliga myndigheter valde invånarna dock att avbryta mötet då inga konkreta löften infriades från någon av de statliga representanterna.

Bakgrund:

I sammandrabbningar den 2 maj 2002 i samhället Bellavista kastade gerillagruppen Farc hemmagjorda bomber mot en grupp paramilitärer som gömde sig bredvid kyrkan, där hundratals civila bybor hade sökt skydd undan striderna. Konsekvensen av detta krigsbrott blev 79 döda, varav de flesta var barn och ungdomar från byn, hundratals skadade och tusentals som tvingades fly från sina hem.

Månaderna innan massakern hade stiftet i regionshuvudstaden Quibdó, liksom FN:s högkommisariat för mänskliga rättigheter i Colombia försökt väcka uppmärksamhet för den akuta situationen i Bojayá där väpnade illegala grupper utgjorde ett stort hot mot civilbefolkningen, och krävt att den colombianska staten skulle ingripa till skydd för invånarna.

Efter fem år av lidande för massakerns offer besökte dåvarande president Álvaro Uribe den återuppbyggda byn Bellavista den 13 oktober 2007. Under sitt tal lovade han att uppfylla de tvångsförflyttade familjernas behov för att kunna garantera dem ett säkert återvändande. Trots att några familjer vid den tidpunkten hade valt att återvända till Bellavista hade en stor grupp på ca 280 familjer känt sig tvingade att bo kvar i regionshuvudstaden Quibdó då de ansåg att situationen i Bellavista var för osäker för att de skulle våga återvända. Dessa personer lever än idag som internflyktingar.

Undertecknade uppmanar:

– Colombias president, regering och ministerier att uppfylla sina åtaganden, såsom uttryckt i internationella överenskommelser och nationella lagar, och garanterar att de mänskliga rättigheterna respekteras så att civilbefolkningen som fallit offer för den colombianska konflikten skyddas.

– Colombianska myndigheterna att ta sitt ansvar och inleder en konstruktiv dialog med civilbefolkningen från området så att de löften som givits av presidentämbetet och som civilbefolkningen lagenligt har rätt till, infrias i praktiken.

– Colombianska staten att ta sitt ansvar för att garantera skydd och säkerhet för nationella människorättsförsvarare så att de kan genomföra sitt arbete utan att utsättas för hot eller våld.

– Att internationella samfundet fortsätter att observera utvecklingen och följer upp situationen vad gäller mänskliga rättigheter och statens åtaganden gentemot Bojayás befolkning.

Stöd Bojayás kamp för rättvisa och gottgörelse – skriv under blixtaktionen här

Bojayá – en tio år lång massaker
KrFs fredsobservatörer under medföljning i Bojayá, Colombia

KrFs fredsobservatörer under medföljning i Bojayá, Colombia

KrFs fredsobservatörer var på plats vid tioårsåminnelsen av massakern i Bojayá. Det var den 2 maj, 2002, som 79 personer dödades och över 80 personer skadades i konfrontationer mellan gerillan och paramilitärer i samhället Bellavista i kommunen Bojayá i Chocó, Colombia.

Läs fredsobservatör Ida Asplunds text om den fortsatt svåra situationen i Bojayá och invånarnas kamp för gottgörelse.

http://www.krf.se/bojaya-en-tio-ar-lang-massaker

Det colombianska nyhetsflödet

Man kommer snabbt in i nya vanor när man är ny på ett ställe. En av mina favoriter är morgonritualen. Medan vår kollega David föredrar att inta frukosten i all hast är morgonstunderna för min kollega Corinne och mig heliga.

Efter att ha gjort i ordning smoothie, arepa och vid behov analyserat Corinnes fantasifulla drömmar från föregående natt, bänkar vi oss i tevesoffan för att titta på morgonnyheterna. Efter snart två månader i landet zappar vi erfaret mellan de kanaler som enligt oss har de bästa nyhetssändningarna.

Exotisk smoothie bestående av ananas, banan, granadilla och apelsin

Smoothie bestående av ananas, banan, granadilla och apelsin

Arepa (majsbaserat bröd) med ost, oregano och advokado

Arepa (majsbaserat bröd) med ost, oregano och advokado

Nyhetssändningarna de senaste dagarna har naturligtvis dominerats av frisläppandet av den franska journalisten Romeo Langlois, som hållits fången av vänsterguerillan Farc i en dryg månad, sedan 28 april. Langlois tillfångatogs i den oroliga sydliga provinsen Caquetá då han följde med en grupp regeringssoldater för att göra ett reportage om militära antinarkotika-operationer. Det var under denna operation som de anfölls av gerillan och Langlois blev tillfångatagen. Enligt egen utsago har Langlois behandlats väl av Farc och han planerar att återvända till Colombia där han varit verksam som journalist de senaste tio åren.

Frisläppandet av journalisten Romeo Langlois. Foto: AP

Frisläppandet av journalisten Romeo Langlois. Foto: AP

I Bogotá har det brutala mordet på mamman Rosa Elvira Cely lamslagit invånarna. Cely hittades förra söndagen våldtagen och torterad i en park mitt i stan. Hon låg i en blodpöl med märke på halsen vilket indikerar att gärningsmannen försökt strypa henne. Flera av hennes inre organ var förstörda på grund av att en pinne förts upp analt på henne. I kroppen hittades spår av gräs och flis. Det dröjde hela en och en halvtimme från Celys telefonsamtal tills att polisen var på plats. När de fann henne var hon fortfarande vid medvetande och kunde namnge förövaren – en f.d. skolkamrat och tillika ex-pojkvän. Hon skickades inte till två av de närmaste sjukhusen p.g.a. att hon var oförsäkrad och när hon väl kom till ett annat sjukhus dröjde det fyra timmar tills hon fick vård. Fyra dagar efter hon blivit inlagd avled hon. Celys död har lett till massiva protester och i helgen anordnades en marsch, ”Ni una Rosa más” (Inte en till Rosa). De tusentals demonstranter som samlats för marschen protesterade bland annat mot våldet mot kvinnor och för kvinnors rättigheter.

Rosa Elvira Cely blev 35 år. Foto: lanacion.com.co

Rosa Elvira Cely blev 35 år. Foto: lanacion.com.co

Ett annat ämne som diskuterats flitigt på nyheterna är bomben som detonerade i centrala Bogotá för några veckor sedan. Det makabra attentatet var riktat mot Fernando Londoño Hoyos, f.d. inrikesminister i president Álvaro Uribes administration. Londoño klarade sig undan med några skrapsår men i dådet omkom hans två livvakter och 51 personer skadades. På morgonnyheterna har vi kunnat se Londoño i en radioshow där han med egna ord berättar om attentatet och politik i övrigt. Enligt vissa källor är det Farc som ligger bakom dådet. Plötsligt kommer våldet så nära och många får en tankeställare när de tänker på hur ofta de varit vid just denna centrala gata där dådet ägde rum.

F.d. inrikesminister Fernando Londoño efter attentatet. Foto: Agencias/ El Liberal

F.d. inrikesminister Fernando Londoño efter attentatet. Foto: Agencias/ El Liberal

En nyhet som inte är att förglömma är Atlético Madrids seger i den europeiska ligan som här i landet firades som om det vore en colombiansk seger. Anledning var målavgöraren Radamel Falcao Garcías rötter i den colombianska kuststaden Santa Marta.

Radamel "El Tigre" Falcao efter ett av hans två avgörande mål i matchen mot Athletic Bilbao i Europa League 2012

Radamel “El Tigre” Falcao efter ett av hans två avgörande mål i matchen mot Athletic Bilbao i Europa League 2012. Foto: Reuters

I TV-rutan fick vi bland annat följa en exalterad journalist leta upp Falcaos gamla mormor i en förort och sedan ställa alla frågor det colombianska folket ville ha svar på. Bredvid ett gigantiskt inramat fotografi på fotbollsspelaren och mormodern i en varm omfamning, berättade den ålderstigna men vitala damen stolt hur bedårande han var som pojk. Även barndomskompisar och en f.d. flickvän fick möjligheten att säga något om sin relation med superstjärnan.

Precis innan det är dags att gå till kontoret kommer Corinnes och mitt favoritinslag. Det är det informativa och utbildande segmentet ”Ojo ciudadano!” (ung. Försiktigt medborgare!) där tittare skickar in sina egna foton eller filmklipp på farliga situationer i trafiken. En bild visar när två ungdomar åker bak på en buss, en annan visar ett överlastat flak med möbler som håller på att trilla i gatan. Bilderna visas samtidigt som programledaren beklagar sig över vilket vansinnigt beteende vi ser på fotona och uppmanar tittare att inte ta efter. Som Bogotábo ser man dagligen exempel på potentiella bidrag till inslaget och min förhoppning är att vi under vår tid i landet lyckas fånga ett sådant ögonblick på bild och få med det i ”Ojo ciudadano!”.  Den här länken rekommenderas starkt till alla som vill se exempel på colombianskt trafikvett:

http://www.noticiascaracol.com/nacion/video-255879-imagenes-insolitas-son-captadas-el-ojo-ciudadano

Zofie Bengtsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá