colombia-blogg
Bogotá

Jag har nu bott i Bogota i tre månader och börjar sakta lära känna staden. Vi bor på 39:e gatan, en bit bort från stadens centrum. Bogotás centrum är en salig blandning av arkitektur, gatuförsäljning samt en och annan turistfälla. Historiska byggnader och frihetshjälten Bolivars gamla gård delar plats med funkishus, skyskrapor och små vita marknadstält som dyker upp på olika torg. Dessa små marknader är stadens sätt att försöka organisera gatuförsäljningen. Gamla delen av staden heter Candelaria och har Bogotás mysigaste caféer.

Marknad på Parque Santander

Marknad på Parque Santander

På söndagar mellan klockan 7 och 14 stängs biltrafiken helt av på många av Bogotás huvudgator. Detta kallas Ciclovía och tusentals Bogotabor går ut i en slags organiserad version av Reclaim the Streets. Folk promenerar, cyklar eller springer på gator som tillfälligt befriats från avgaser, snabba bilar och stressade bilister.

Ciclovía

Ciclovía

Söndag tycker jag är den bästa dagen att besöka stan. Man kan promenera in dit längs 7:an, en av de stora huvudvägarna. Det gäller bara att vara beredd på att det kan vara fullt med folk på vägarna, Ciclovían omfattar totalt 121 km och det passar människor på att utnyttja. På promenaden in mot centrum passerar man många gatustånd där man snabbt kan ladda upp med chips, godis, cigarreter eller fortsätta på den hälsosamma linjen och bara köpa en flaska vatten. Många av försäljarna säljer även ”minutos”, möjligheten att mot en låg avgift få låna en mobil och ringa ett snabbt samtal. Mobiltelefoner och mobilabonnemang kan vara dyra och på det här sättet betalar man bara för de mest nödvändiga samtalen.

Till slut mynnar Ciclovían ut i Plaza de Bolívar, ett stort torg omringat av Högsta domstolen (dit vi åker varje vecka för att följa olika rättegångar), katedralen, kongressen och kommunfullmäktige. Torget befolkas av en enorm mängd duvor som ständigt matas av olika besökare.

Plaza de Bolívar

Plaza de Bolívar

I kommunfullmäktige på Plaza de Bolívar jobbar stadens borgmästare Gustavo Petro. Han är en före detta gerillamedlem, som efter en tid som senator blev vald till borgmästare 2011. Under de tre månader vi har varit här har han genomfört en rad kontroversiella beslut:

Han har förbjudit tjurfäktning, något som inte gillas av alla eftersom det är en gammal tradition. För några månader sedan kunde kommunfullmäktige enas om en stor Plan de desarrollo (utvecklingsplan). Petro passade då på att säga upp flera medarbetare för att kunna omorganisera och enligt honom få en mer effektiv organsation som lever upp till de löften man ger sina medborgare. Kritiker menar att det här bara är ett sätt för Petro att ge höga poster till sina allierade samt att få en större kontroll över staden.

Den största huvudvärken för borgmästaren (och då menar jag bokstavligt talat huvudvärk) är kollektivtrafiken. Politikerna försöker skapa ett mer enhetligt system där tanken är att bland annat binda samman snabbussarna Transmilenio, med resten av kollektivtrafiken. Detta skulle göra att resenärerna slapp köpa efter en ny biljett varje gång de byter mellan olika transportsystem. Under en av dessa förhandlingar fick borgmästaren föras till sjukhuset på grund av stark migrän som orsakades av en mindre blödning mellan hjärnan och skallbenet. Mycket vila samt varken internet eller tv på 10 dagar blev doktorns stränga order.

Bogotá är en miljonstad och det märks både under vardag samt helgdag, mycket som händer på alla fronter.

David Echeveste, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

De ungas fredsagenda

För att kunna uppnå en verklig och varaktig fred som tar hänsyn till allas rättigheter är det viktigt att inkludera så många röster och synpunkter som möjligt. En grupp som ofta glöms bort i sammanhanget är de unga. I Chocó, en av de regioner som är hårdast drabbat av det colombianska inbördeskriget, har ungdomarna i ett antal kommuner författat sin egen agenda för fred. I processen deltog 360 ungdomar i åldrarna 14-26 år, från samtliga etniska grupper som finns representerade: afrocolombianer, ursprungsfolk och mestiser.

De ungas fredsagenda speglar den verklighet de lever i och de uttryck den väpnade konflikten tar sig i denna glest befolkade och svårtillgängliga landsdel med enorma naturtillgångar. Omkring 90 % av marken Chocó ägs och förvaltas gemensamt, och den första punkten i agendan rör just försvaret av marken inför hot om ödeläggelse från framförallt gruvföretag och människors rättighet att tillfrågas inför alla typer av investeringar och ingrepp i territoriet – en rätt som sällan respekteras. De unga vill öka sitt politiska deltagande, både inom det ordinarie politiska systemet och inom de etnoterritoriella organisationerna, det vill säga de sammanslutningar av byar som har autonomi och förvaltar den gemensamma marken.

Samtliga väpnade aktörer i Colombia bryter regelbundet mot internationell humanitär rätt vad gäller civilbefolkningens rättighet att inte involveras i konflikten. Förekommande brott mot den internationella humanitära rätten i Chocó är användandet av personminor, tvångsrekrytering och rekrytering av minderåriga, användandet av civila byggnader för militära ändamål och användandet av civila personer som informanter. Särskilt sårbara inför dessa kränkningar är de unga. Agendan avslutas därför med en uppmaning till alla väpnade aktörer att respektera de ungas önskan att lämnas utanför konflikten och att få leva sina liv och bygga sina samhällen och sin framtid i fred.

Ida Asplund, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó