colombia-blogg
Hur går det med fredsförhandlingarna?

Den 19 november började äntligen de officiella fredsförhandlingarna mellan regeringen och Farc-gerillan på Havana, Kuba. (Du kan läsa vad vi tidigare skrivit om ämnet här och här)

Vad är det då som tas upp i colombiansk media?

Hemligt

Allt är väldigt hemlighetsfullt och man har bett media att inte skriva eller spekulera för mycket om förhandlingarna men några detaljer har vi fått ta del av. Tidningen El Espectador påstår att man redan enats om vissa mindre frågor och nu börjat prata om den stora och väldigt komplicerade jordfrågan.

Att man gjort en del framsteg kommer nog som en lättnad för många. I oktober höll man en gemensam presskonferens i Oslo där varje sida presenterade sin syn på vad man ville uppnå med förhandlingarna. Det var första gången parterna delade scen och efter att de läst upp sina uttalanden insåg man att de var de ljusår ifrån varandra. Personer som tidigare varit med om svåra förhandlingar menade dock att detta är vanligt. I början är parterna oense om det mesta men med tiden bli man mer och mer överens. Lyckligtvis verkar de ha fått rätt.

Vapenvila

Samma dag som förhandlingarna skulle börja på Kuba skedde något oväntat. Farc-gerillan deklarerade vapenvila och det är sagt att den kommer att pågå fram till den 20:e januari. Regeringen är dock väldigt mån om att inte framstå som svag eller medgörlig gentemot gerillan och försvarsministern Pinzón har tydligt sagt att de militära operationerna mot gerillan fortsätter. Vid tidigare förhandlingar i slutet av 90-talet kritiserades den dåvarande regeringen för att vara alltför svag gentemot Farc, något som den nuvarande regeringen gör allt för att undvika.

Många colombianer är skeptiska till löften från Farc och pekar på att de tidigare har ljugit om viktiga saker, bl.a. har de påstått att de inte är inblandade i droghandeln trots att många olika källor menar att de är en stor del av den.

Holländsk representant

Inga kvinnor är med vid de direkta förhandlingarna men de är representerade i båda delegationerna som suppleanter eller som apoyo técnico, d.v.s. de som sköter allt det praktiska.

I oktober utsåg Farc en holländsk kvinna att delta i delegationen. Hon kallar sig för Tanja och kom till Colombia som student för drygt 12 år sen. Efter en tid på landsbygden bestämde hon sig för att gå med i gerillan. Där ska hon ha jobbat som tolk och översättare men även planerat kidnappningar samt utfört attentat i Bogotá.

Kanske var utnämningen av Tanja ett sätt att få uppmärksamhet utomlands. Intresset för förhandlingarna kan tänkas öka i europeisk media om en europé plötsligt är inblandad. Förmodligen hamnar tidskriften Semana nära sanningen: med Tanja försöker man ge en bild av att Farc även består av idealister.

Själv undrar jag varför de inte passade på att ge en colombiansk kvinna möjligheten att vara en del av den här viktiga processen. Mycket har sagts och skrivits om hur marginaliserade de colombianska kvinnorna är i fredsförhandlingarna, många av dem hade nog gärna tagit Tanjas plats.

David Echeveste, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Dödshot för rättighetsarbete

Kollektiv äganderätt av mark är ett indirekt skydd mot rovdrift på icke förnybara naturresurser som guld och platina. Det är ett skydd mot illegal skogsskövling och det är en garanti för att afrocolombianernas traditionella omhändertagande av de ömtåliga regnskogsområdena skall kunna fortsätta och ge oss alla möjlighet att andas luft som på grund av västvärldens brist på eftertanke och omtanke har blivit en handelsvara.

Sen 2009 har jag arbetat med människorna i lantbruksorganisationen Cocomopoca (Consejo Comunitario Mayor de la Organización Popular Campesina de Alto Atrato). Under den tiden har organisationen gjort enorma framsteg i arbetet för den afrocolombianska befolkningens rättigheter. I november 2011, efter 11 år av kamp mot myndigheter och institutioner som hindrat processen, lyckas organisationen få kollektiv äganderätt till områden som under flera hundra år bebotts och brukats av afrocolombianer. Den kollektiva äganderätten lagfästes 1993 i lag 70 och innebär i princip att all typ av ekonomisk exploatering av naturresurser inom det kollektiva territoriet måste godkännas av Cocomopocas folkvalda styrelse.

Illegal gruvdrigt i Chocó

Illegal gruvdrift i Chocó

Men att vara en framgångsrik bondeorganisation som ifrågasätter diskriminerande maktstrukturer och politisk korruption och som dessutom motarbetar illegal gruvdrift och skogsskövling innebär att utsätta sig för risker. Cocomopocas medlemmar och styrelse har upprepade gånger utsatts för övergrepp och vid otaliga tillfällen tagit emot hot på grund av sitt arbete.

Det senaste i raden är ett dödshot via e-post från den illegala väpnade gruppen Aguilas Negras, ”De svarta örnarna”. I hotbrevet står det kortfattat att Cocomopoca (och andra civilsamhällesorganisationer så som kvinno- och offerorganisationer m.fl.) kan anse sig som förföljda och inom kort döda, för att ha lagt sig i affärer de inte har med att göra.

De svarta örnarna är en extremt våldsam väpnad grupp som uppstod ur avmobiliseringen av den colombianska paramilitären som påbörjades 2005. Gruppen finansieras via kokainsmuggling och utpressning av bland annat gruvföretag och har haft nära kopplingar med politiker ända upp till regeringsnivå.

Cocomopoca ska avskräckas från att fortsätta sitt arbete genom hoten och övergreppen för att lämna plats åt illegala väpnade grupper, korrupta politiker och rovdrift på naturresurser. Américo Mosquera, organisationens ordförande säger:

Det har kostat oss mycket att komma så långt som vi har kommit, men det är bara början. Vi lever för Cocomopoca och den kollektiva äganderätten, och det kommer vi fortsätta att göra!

Mordhotet mot Cocomopoca och flera andra mänskorättsförsvarare är det tredje i raden av hot från samma avsändare under de senaste åren. Det är ett brott och ska därför utredas av colombianskt rättsväsende, trots det så har ingen brottsundersökning inletts…

Matts Olsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

Våldet i skuggan av fredssamtalen

Under årets första sex månader har 80 personer, framförallt ungdomar, mördats i Quibdó, provinshuvudstad och hemvist för oss fredsobservatörer som arbetar i Chocó. Långt fler människor lever under ständiga hot, förlamade av rädsla för sitt eget och sina familjers liv, framförallt i de marginaliserade norra delarna av staden. I många stadsdelar vågar människor inte gå ut efter mörkrets inbrott. Ett steg in på fel gata och du har korsat en osynlig gräns, ett pris som ibland måste betalas med ditt liv.

– Quibdó har förvandlats till en plats där olika väpnade aktörer, utan betänkligheter, utövar territoriell kontroll genom vapeninnehav, hot och maktmissbruk, skrev det katolska stiftet i Quibdó tillsammans med lokala civilsamhälles-organisationer i ett öppet brev till president Santos i juni i år.

Men våldet i Quibdó är ingen nyhet. Redan 2005 skickade stiftet ett öppet brev till dåvarande president Uribe där man uttryckte sin oro för situationen i Quibdó, 2009 lanserande man kampanjen ”S.O.S. för rätten till liv för våra ungdomar”, och i mars i år gjorde man ytterligare ett offentligt uttalande med krav på att berörda myndigheter måste agera och ta sitt ansvar, annars finns snart ingen legitimitet kvar hos institutionerna.

– Den här situationen har lett till tvångsförflyttningar av våra ungdomar till andra delar av landet, droppe för droppe tvingas de lämna Quibdó på grund av de väpnade aktörernas kontroll, menade stiftet och civilsamhället i juni.

Men ingenting händer. Därför kom ett nytt uttalande från stiften och lokala organisationer i oktober, denna gång gemensamt med de angränsande länen längst hela Stillahavskusten där situationen för ungdomar är lika allvarlig.

– Det går knappt att föreställa sig att små städer som Quibdó, Istmina, Tumaco och Buenaventura, med så stor närvaro av uniformerad statlig personal, kan regeras av paramilitärer och gerilla, och att de kan genomföra sina kriminella handlingar med nästan total straffrihet. Det ska inte behöva vara så att många ungdomar själva skaffar vapen för att försvara sig då de inte känner sig skyddade av myndigheterna, manifesteras i kommunikén.

Men även statliga aktörer har reagerat på våldsnivåerna. För knappt ett år sedan skrev avdelningen för riskbedömning på Ombudsmannakontoret en riskrapport om Quibdó kommun och hur civilbefolkningen drabbas som följd av den väpnade konflikten. Man beskriver den sociala och ekonomiska kontrollen som både gerillagrupper och paramilitära grupper har över befolkningen genom att begränsa rörelsefriheten; uppmärksammar kontrollen över floderna för att transportera vapen och droger; skildrar hur man reglerar och kontrollerar gruvnäring och skogsskövling för att finansiera verksamheten; och hur man visar sin kapacitet med väpnade aktioner mot de statliga styrkornas offensiv.

Och kontrollen som illegala väpnade grupper har över människor i Chocó blev extra tydlig för knappt en vecka sedan, då Farc annonserade ännu en ”väpnad blockad” i hela Chocó och förbjöd all rörelse på vägar och floder fram till i torsdags. Ännu en gång hamnade Chocó i strålkastarljuset i nationell media med inställda mat- och persontransporter, uppbrända bussar för dem som trotsat förbudet och varningar om att mat och bensin höll på att ta slut.

Våldet i Quibdó och Chocó har sin gilla gång – och på måndag fortsätter freds-förhandlingarna mellan regeringen och Farc på Kuba…

Maria Erlingsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

Träffa den colombianska människorättsförsvararen Patricia Tobón Yagarí i Gbg, Umeå och Sthlm

I Colombia i Sydamerika har inbördeskriget pågått i över fyrtio år med otaliga dödsoffer, försvinnanden och fem miljoner internflyktingar som följd. Samtidigt marknadsförs landet som ett attraktivt alternativ för utländska investerare som vill tjäna pengar på gruvor, vattenkraftdammar eller liknande megaprojekt och Sveriges allmänna pensionsfonder (AP-fonderna) har stora innehav i gruvbolag som verkar i Colombia.

Sveriges allmänna pensionsfonder (AP-fonderna) har följande investeringar i gruvbolaget Anglogold Ashanti som är verksamt i Chocó i Colombia:

  • 7 AP-fonden: 26, 47 milj kronor i Anglo Gold Ashanti
  • 1 AP-fonden: 56 milj kronor i Anglo Gold Ashanti ZAR och 89 milj kronor i Anglo Gold Ashanti SPON ADR.
Ett bekant svenskt märke vid en gruva i Chocó, augusti 2012. Foto: Agnes Berge

Ett bekant svenskt märke vid en gruva i Chocó, augusti 2012. Foto: Agnes Berge

Vilka konsekvenser får gruvdriften för Colombias ursprungsfolk och andra civila? Vad händer med människor som engagerar sig för fred och mänskliga rättigheter i Colombia och hur går det i fredssamtalen mellan staten och gerillan Farc? I november får Kristna Fredsrörelsen besök av den colombianska människorättsförsvararen och juristen Patricia Tobón Yagarí som kommer att berätta om sitt arbete och läget för de mänskliga rättigheterna i Colombia.

 

Du kan träffa Patricia Tobón Yagarí här:

– Tisdag 13 november: ”Big business and human rights in Colombia”. Tid: 14:30-15:30. Plats: MR-dagarna, Svenska Mässan i Göteborg, sal R22+23.

– Onsdag 14 november: Samtal om kriget och fredsförhandlingarna i Colombia tillsammans med Kristna Fredsrörelsens lokalgrupp i Umeå. Tid: 18:30. Plats: Kafé Schmäck i Umeå.

– Torsdag 15 november: ”Derechos humanos y pueblos indigenas en Colombia” Tid: 18:00. Plats: MR-Fonden/Sensus i Stockholm, Klara södra kyrkogata 1, 9 tr.

-Lördag 17 november: Utbytesdag med Kristna Fredsrörelsens ickevåldstränare, före detta fredsobservatörer, kansliet och lokalgruppen i Stockholm.

Kan du översätta från spanska till svenska eller känner du någon som kan? Hör av dig till aron.lindblom@krf.se Vi behöver hjälp med tolkning i Umeå den 14 november.