colombia-blogg
”De kunde inte tysta honom så de mördade honom”

Den 19 mars 2010 mördades journalisten Clodomiro Castilla Ospina med 8 skott utanför sitt hem i Montería i norra Colombia. Sina sista fyra år hade han vigt åt att avslöja samröre mellan lokala politiker och paramilitära grupper i sin region och 2008 blev han kallad som huvudvittne i en rättegång i Högsta domstolen i Bogotá.

Han son Mauricio Castilla Castro kämpar för att rättvisa ska skipas och för att de ansvariga för mordet på hans pappa ska ställas till svars. Han går i sin fars journalistiska fotspår och arbetar för en radiostation med en stark samhällsprofil. Sedan sex månader tillbaka är han medlem i Hijos e Hijas por la memoria y contra la impunidad – Hij@s (Söner och Döttrar för Minnet och mot Straffriheten), en organisation för personer vars föräldrar mördats eller försvunnit.

"Jag saknar min pappa och Córdoba saknar journalisten som aldrig tvekade inför att avslöja skandaler på högsta politiska nivå", säger Mauricio Castilla Castro

“Jag saknar min pappa och Córdoba saknar journalisten som aldrig tvekade inför att avslöja skandaler på högsta politiska nivå” säger Mauricio Castilla Castro

Berätta om din situation och ditt arbete

Min pappa stod på folkets sida och ville att allmänheten skulle få reda på sanningen om vilka våra politiker har kontakt med. Många folkvalda är inte vad de utger sig för att vara. Det är viktigt för mig att fortsätta där han slutade. Jag har, precis som min pappa hade, ett radioprogram på kanalen ”La Voz de Montería” där vi varje dag talar om politik, orättvisor och incidenter som händer i vårt län Córdoba. Det kan handla om allt från bönder som inte får sina bidrag, till stölder eller till personer som inte har tillgång till sjukvård. Folk har förtroende för mig och berättar saker som de vill att vi tar upp i radioprogrammet. Det är mycket som händer i den här regionen, Montería är paramilitärernas huvudstad!

Min pappas fall är nästintill arkiverat på ett kontor i Bogotá. När vi frågar hur processen går får vi bara undvikande svar. De har inget intresse av att föra utredningen vidare.

Vilka är de största utmaningarna i ditt arbete?

Jag har blivit hotad till livet flera gånger på grund av de saker jag avslöjar i mitt program. En gång när jag gick på gatan i centrala Montería, kom två män fram till mig och frågade om jag var Clodomiro Castillas son. De sa att jag skulle bege mig härifrån annars skulle jag råka illa ut. En annan gång körde en person på moped förbi och sa att jag kommer att gå samma öde till möte som min pappa. Jag anmälde båda händelserna men inget har hänt sedan dess. Ingen utredning har startats och jag har inte fått några skyddsåtgärder. Mina systrar är rädda för vad som kan hända vår familj. Jag är stark för dem.

Förutom de personliga hoten, är den största utmaning att få politiker att lyssna och intressera sig för alla orättvisor som händer i vårt län. Många väljer att blunda och titta åt ett annat håll. Men de flesta är medvetna om problemen, men gör ändå inget. Vi vill få dem att vakna upp och agera för att öka säkerheten för oss medborgare.

Och den största framgången i ditt arbete?

När folk kommer fram till mig på gatan och säger ”Tack för att du berättade om min situation”. Jag älskar min by och mitt folk. Det är stödet från folket i Montería och Córdoba som får mig att fortsätta. Vårt land har utstått krig och problem i ett halvt sekel, folk är trötta.

Vad betyder Hij@s och internationell medföljning för dig?

Jag har lärt känna andra killar och tjejer som befinner sig i samma situation som jag. Som också förlorat en förälder och som inte tänker acceptera att förövarna går fria eller att deras föräldrars minne bleknar. En del har, precis som jag, blivit hotade och gemenskapen är en trygghet. Vi kan samtala om allt mellan himmel och jord, inte bara om det hemska som hände våra föräldrar. Eftersom mitt arbete retar upp många, känns det bra att det finns andra som stöttar och hjälper mig.

Det är tack vare Hij@s som jag förstått vad internationell medföljning är och vilket arbete ni gör. Jag är tacksam för att ni besöker vår region för att se vilka problem vi brottas med här. Att ni lyssnar på våra historier, vad som hänt våra föräldrar, och för att ni sprider informationen vidare till ert land.

Vad kan människor i Sverige göra för att påverka eller bidra till en positiv förändring i din fråga eller ditt land?

Det är viktigt att människor i andra länder känner till vår situation. Att i det här landet riskerar en person livet som vill avslöja känslig information. Om man inte kan tysta, kan man döda. Det hände min pappa och det händer alltför många andra personer i Colombia varje år. Jag vädjar till personer utomlands att fortsätta stödja oss så vi kan fokusera på att kämpa mot straffriheten.

 Zofie Bengtsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Hijos e Hijas por la memoria y contra la impunidad – Hij@s (Söner och Döttrar för Minnet och mot Straffriheten): Hij@s är en internationell organisation för personers vars föräldrar mördats eller försvunnit. Organisationen finns i nio länder och 2006 startades den i Colombia. För närvarande har Hij@s Colombia 12 lokalgrenar i olika delar av landet. Organisationen anordnar bland annat manifestationer, marscher och andra aktiviteter för att hedra minnet av sina föräldrar och bekämpa straffriheten.

Parapolítica (som Mauricios pappa skrev om): en av de största skandalerna i Colombias politiska historia som uppdagades 2006. Det framkom att stora delar av den colombianska kongressen, samt andra politiker på lokal och nationell nivå, haft samröre med paramilitär. Vissa politiker ska ha finansierat paramilitära förband, andra har åtnjutit deras stöd inför val genom att hota och skrämma väljare, och några har läckt känslig information som sedan använts för exempelvis selektiva mord. Åtalen mot berörda politiker har nu nått Högsta domstolen och KrFs fredsobservatörer medföljer bl.a. människorättsförsvararen Nancy Fiallo till rättegångarna.  

Martin Luther Kings anda i dagens Colombia

Måndagen den 21 januari tilldelas Maj Britt Theorin Ickevåldspriset i Martin Luther Kings namn för sin ”till synes outsinliga energi och smittande entusiasm i sitt livslånga engagemang för fred”. Kristna Fredsrörelsen är en av prisutdelarna till priset, som årligen sedan 2005, tilldelats en person som agerat i Martin Luther Kings anda och arbetat för fred, ickevåld, frihet, rättvisa, jämlikhet och solidaritet.

I december 2012 kom den amerikanska statsvetaren och ickevåldsguru Gene Sharp till Sverige för att motta The Right Livelihood Award – även känt som det ”alternativa nobelpriset” – utdelat av organisationen The Right Livelihood. Att Sharps premieras denna utmärkelse är ett tydligt bevis på att Martin Luther Kings tankar om ickevåld lever kvar och är högst närvarande och relevanta än idag.

Som fredsobservatör i Colombia ser vi många exempel på hur våra medföljda organisationer och andra rörelser väljer att uttrycka sitt missnöje och höja sin röst med hjälp av ickevåldsmetoder.

I september förra året samlades kvinnoorganisationer från hela Chocó i provinshuvudstaden Quibdó för att uppmärksamma att fredsförhandlingarna mellan den colombianska regeringen och gerillagruppen FARC inletts och för att demonstrerar mot avsaknaden av kvinnor i dessa förhandlingar.

P1020914

Kvinnor protesterar och hedrar minnet av civila från Chocó som fallit offer från konflikten. Foto: Agnes Berge

"För ett Chocó fritt från rädsla, krig och våld". Foto: Agnes Berge

“För ett Chocó fritt från rädsla, krig och våld”. Foto: Agnes Berge

Ursprungsfolk i östra Chocó, medlemmar i Kristna Fredsrörelsens medföljda organisation AsOREWA har på grund av undermålig tillgång till sjukvård och utbildning blockerat framkomligheten på vägen till Quibdó, vilket drabbat busstrafiken och varutransporter. Genom dessa fredliga blockader har man lyckats inleda en dialog med myndigheterna och hoppas nu på långsiktiga lösningar.

Förra året strömmade kvinnoorganisationer från rörelsen Kvinnor för Fred (Mujeres por la Paz) samman på Bogotá gator för att demonstrera mot frånvaron av kvinnliga röster i de pågående fredsförhandlingarna. Nancy Fiallo människorättsförsvarare och medlem i Kvinnor för Fred, menar att man lättast når fram med budskap om fred genom fredliga, ickevåldsaktioner.

– Det handlar om att vara kreativ och hitta metoder som berör och involverar människor. I min förra kvinnogrupp anordnade vi tysta protester där förbipassarande på torget fick tända ett ljus. Vi har även använt teater, sång och dans för att visa på orättvisor. Responsen har varit väldigt positiv och vi känner att vårt budskap nått fram.

Utmed vägen som leder till Bogotá har boende i samhället Yuto i Chocó, medlemmar i Kristna Fredsrörelsens medföljda organisation, Cocomopoca grävt upp asfalten och barrikaderat vägen i protest mot höga elpriser. Samma eftermiddag hade man fått elbolagets uppmärksamhet och fick till möten med verkställande direktör och ansvariga för elnätet i Chocó.

Ovanstående aktioner är bara några exempel på de freds- och ickevåldsinitiativ som pågår i Colombia. Det är ett tydligt bevis på att globala ickevåldsrörelser är starka och att tankar om ickevåld inte bara premieras i fina salar utan även i stor utsträckning praktiseras på gräsrotsnivå.

 Zofie Bengtsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

2012 i Chocó – blockadens två ansikten

Under året som gått genomfördes i snitt en blockad varannan månad av land- och vattenvägar i Chocó. Gerilla, paramilitär och civila aktörer paralyserade om vartannat provinsen Chocó i Colombias nordvästra horn, där hälften av oss fredsobservatörer bor och arbetar.

Medföljning i Chocó

Medföljning i Chocó

Väpnade blockader

Året börjar med att paramilitära grupper utfärdar en väpnad blockad i nordvästra Colombia efter att en ledare skjutits ihjäl av polis. Trafik och transporter i fem provinser i landet lamslås under en knapp vecka. I mars, två månader senare utlyser gerillan Farc en väpnad blockad av floder och vägar i Chocó. Gerillan fortsätter att med jämna mellanrum införa rörelseförbud och senast i november i år paralyserades Chocó av ytterligare en väpnad blockad. I fem dagar förbjöds all trafik på vägar och floder, vilket resulterade i hungersnöd på flera olika håll i Chocó.

Blockaderna är inte fysiska i strikt mening. De kan mer liknas vid rese- och transportförbud än vid vägspärrar. När en väpnad illegal grupp informerar om att de inleder en väpnad blockad, grundas det på hotet att våld kommer att användas mot dem som bryter mot förbudet i området det gäller. Blockaderna innebär att transporter av nödvändiga livsmedel uteblir, sjuka människor hindras från att söka vård och all aktivitet som innebär förflyttningar måste ställas in tills vidare. De som inte hörsammar den väpnade blockaden riskerar sina liv och att få sina fordon satta i brand. Ett av de väpnade gruppernas syften med transportförbuden är att visa musklerna genom denna bisarra form av social kontroll. Colombianska politiker och militären hävdar hårdnackat att de har koll på säkerhetssituationen i Chocó, men i ett land som genomlevt snart 70 år av konstanta strider, mord och massiva övergrepp, lever människor efter devisen “bättre fly än illa fäkta”.

Fredliga blockader

Samtidigt som de illegala väpnade grupperna försöker “kontrollera” människor via de väpnade blockaderna, försöker andra aktörer göra sina röster hörda. Inga vapen, eller hot används. Istället används demonstrationer, faktiska blockader och fysiska barriärer, uttryck för civil olydnad där människorna riskerar sig själva för att påkalla uppmärksamhet för olika samhällsproblem. Ursprungsfolk i östra Chocó och medlemmar i Kristna Fredsrörelsens samarbetsorganisation, AsOREWA har under flera års tid försökt att få stat, region och kommun att lyssna på deras krav om tillgång till sjukvård och utbildning, men utan resultat. I år har boende i området hindrat framkomligheten till provinshuvudstaden, Quibdó, vilket drabbat busstrafiken och varutransporter. Sjuktransporter har dock tillåtits passera. Genom de fredliga blockaderna har man lyckats inleda dialog med myndigheterna och hoppas nu på långsiktiga lösningar. Utmed den andra vägen, som leder till Bogotá, har boende i samhället Yuto, medlemmar i Kristna Fredsrörelsens samarbetsorganisation, Cocomopoca grävt upp asfalten och barrikaderat vägen i protest mot höga elpriser. Samma eftermiddag hade man fått elbolagets uppmärksamhet och fick till möten med verkställande direktör och ansvariga för elnätet i Chocó.

Att hindra framkomligheten på de enda två vägar som knyter samman Chocó med övriga Colombia, oavsett syfte, skapar problematiska situationer. Men är det inte så att civilbefolkningens krav på sociala rättigheter berättigar deras så kallade olydnad? De fredliga och de väpnade blockaderna bygger på motsatta fundament. De första bygger på solidaritet och de senare på rädsla. För mig är det uppenbart att ett samhälle byggt på solidaritet är att föredra framför en nation byggd på rädsla.

Matts Olsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

Året som gått i Colombia…

I Colombia på nationell nivå har 2012 varit ett händelserikt år där flera steg mot fred tagits. I slutet av förra året skrev vi en rätt dyster sammanfattning av det gångna året och därför är det glädjande att se att det också sker steg i riktning mot fred.

I februari gick gerillagruppen Farc ut med en kommuniké om att de skulle sluta använda kidnappning som inkomstkälla och under augusti började det viskas om att fredsförhandlingar mellan gerillan och staten påbörjats, och i september så kungjordes det att så var fallet och att processen skulle starta i Oslo i oktober och därefter flyttas till Kuba.

Fredsförhandlingar

Även om stegen går i rätt riktning och en försiktig optimism svävar i luften så finns flera farhågor kring förhandlingarna sett från civilsamhällets synvinkel. Flera organisationer oroar sig för att det civila samhället inte har en röst i processen, och att offrens talan inte kommer fram med enbart gerillan och staten vid förhandlingsbordet. För det andra är det oroande att inte alla aktörer är med i processen; den andra gerillagruppen, ELN, samt paramilitära grupper har också ställt till med mycket blodbad i samhället och för att fred, sanning och rättvisa skall uppnås är det många som anser att flera aktörer borde involveras i fredsförhandlingarna. Det tredje temat är avsaknaden av kvinnor i förhandlingarna, utan kvinnor är rädslan stor att ett genusperspektiv på konfliktens konsekvenser (exempelvis sexuellt våld som vapen i konflikten) utelämnas. Fem tunga punkter på fredsagendan skall diskuteras; landsbygdsutveckling och markägarskap, möjligheten för politiskt deltagande för de avmobiliserade, avmobilisering och ett slut på konflikten, kriget mot narkotika samt gottgörelse och sanning för konfliktens offer.

CIMG4889

Medföljning i centrala Bogotá

Militärdomstolar

Det har tagits en del steg framåt men också steg bakåt. I december godkände kongressen att en egen domstol för militären ska installeras. Detta betyder att soldater i tjänst som blivit anklagade för brott mot civila skall dömas i en egen instans, något som kan äventyra rättssäkerheten och leda till ökad straffrihet. Däremot kan man glädjas över att brott mot mänskligheten, folkmord och försvinnanden, utomrättsliga avrättningar, sexuellt våld, tortyr och tvångsförflyttning fortsättningsvis kommer vara brott som döms i inom det ordinarie rättsväsendet.

Regelverk för fred

I samma anda godkände kongressen reformen Regelverket för fred (Marco Jurídico para la Paz) vilket fick många nationella och internationella människorättsorganisationer att gå i taket. Lagen ska enligt regeringen bidra till upprättelse och sanning för konfliktens offer samt underlätta för de avmobiliserade att komma tillbaka till ett vanligt liv. Reformen har kritiserats för att öppna dörrarna för ökad straffrihet då den urholkar den internationella humanitära rätten (IHR) i och med möjligheten att ge lättare, eller inga, straff för enskilda åtalade i utbyte mot att de lämnar uppgifter som kan leda till att högre ansvariga kan ställas till svars. På detta sätt kan många skyldiga i praktiken komma att gå fria.

Colombia utesluten från ”svarta listan”

Trots att olika väpnade aktörer fortsätter bryta mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt beslutade den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter i Washington att ta bort Colombia från den ”svarta listan” vad gäller situationen för mänskliga rättigheter. Detta gjordes tack vare att den colombianska regeringen bjudit in kommissionen till landet för att göra ett fältbesök, resa runt i landet och undersöka situationen. Som tack för den colombianska regeringens gästvänlighet plockade man bort landet från ovannämnda lista och bara dagar efteråt godkändes militärdomstolarna.

I samma suck kan det konstateras att många av de rättegångar vi medföljer i Bogota, bland annat mot den förra chefen för säkerhetstjänsten som avlyssnat hundratals människorättsaktivister, journalister och domare, framskrider i snigelfart. I denna och andra rättegångar syns väldigt få eller inga offer vittna eftersom de av en eller annan orsak inte godkänts som vittne, vilket urholkar rättegångarna

2013 – fredens år?

Även om fredssamtalen inger ett visst hopp ser vi också många farhågor för framtiden. Situationen för att mänskliga rättigheter skall respekteras är långt ifrån nådd, och även om en officiell fredsöverenskommelse skrivs på under året återstår många frågetecken för att uppnå sanning, rättvisa och gottgörselse för Colombias befolkning. Allt tyder på att vi fredsobservatörer blir kvar ett bra tag i landet även om ett fredsavtal skulle skrivas under.

IMG_2956

SweFOR-flaggan utanför en work-shop

Vi har ingen magisk kristallkula, men sett till vad som händer i de regioner vi medföljer i, står civilsamhällesorganisationer inför många utmaningar som har med våld att göra och en underskrift på Kuba ändrar inte mycket om inte fredsprocessen förankras mer i områden där konflikten utspelats och utspelas i allra högsta grad. Vi på Kristna Fredsrörelsen fortsätter medfölja, rapportera och uppmärksamma situationen för de mänskliga rättigheterna och vardagen konflikten medför.

Vi hoppas ni fortsätter följa och sprida vårt jobb samt stödja oss framöver och vi önskar alla ett 2013 fyllt av respekt för de mänskliga rättigheterna!

Corinne Johnson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá