colombia-blogg
Jobb och vardag

Tanken med den här bloggen är att ge dig som läsare en inblick i vad vi jobbar med här i Colombia. Men jag vill börja med att säga att jag verkligen beundrar er som följer bloggen och läser våra texter regelbundet. Vi jobbar med en massa intressanta frågor och vi träffar hela tiden modiga människorättsförsvarare. Men oftast är ämnena vi tar upp här tunga och svåra: illegal gruvdrift i Chocó, släktingar till tvångsförsvunna colombianer som söker rättvisa, rättegångarna i Högsta domstolen gällande parapolitica (samarbetet mellan politiker och paramilitära grupper), fredsdialogerna som pågår mellan regeringen och Farcgerillan, kvinnliga människorättsförsvares kamp. Så tack för att du orkar läsa, samt för all den uppmuntran vi får.

Jag har snart varit i Bogota i ett år och under den tiden har vi lärt oss mycket om vad som pågår i Colombia, ibland mer än vissa colombianer. Häromdagen blev jag t.ex. förvånad över att en av mina vänner inte visste att det fanns ursprungsfolk i provinsen Chocó. Mina kollegor som jobbar där har däremot nästan dagligen kontakt med representanter från denna utsatta grupp som för en svår kamp för rätten till sina traditioner och sin jord.

Men det finns en annan sida av jobbet och av att bo här i Colombia under en längre tid. En sida som vi kanske inte förmedlat lika mycket via bloggen, men som också måste få finnas med om vi ska ge en sann bild av livet här. Colombianerna är livsnjutare, kanske är det därför olika undersökningar visar att de mot förmodan är bland de lyckligaste människorna på jorden. Så ibland, oftast för en kort stund, tar även de människorättsförsvarare vi jobbar med en paus från allvaret och det är också något vi vill skildra här.

Som när jag sitter i Högsta domstolen och försöker hålla mig för skratt för att den vi medföljer kommenterar att en viss korpulent advokat borde sluta dricka så mycket läsk. Eller att vi efter en lång förmiddag i domstolen där vi i flera timmar lyssnat på ett vittnesmål gärna går iväg till en billig bufférestaurang för att prata om allt möjligt och dricka stans bästa kaffe. På resor ut i regionerna vet vi redan att efter en lång dag med workshops om t.ex. påtvingade försvinnanden vill vissa av våra medföljda slappna av genom att gå i olika affärer, köpa med sig något hem, kanske ta en glass på Popsy. Så för oss är det bara att byta om till bekväma skor och ge oss ut på en tur genom affärsgatorna. Det här är nämligen också en del av livet för oss som fredsobservatörer och för våra medföljda organisationer.

Så ibland när du läser bloggen kommer du se att det slinker in en rad om en fantastiskt god arepa vi hittat på ett oväntat ställe. Eller hur vi efter en lång dag i en ny stad byter om och drar ut på stan för att kolla läget. Vi kommer att fortsätta skriva personliga texter så att vi på ett intressant sätt kan skildra Colombia, jobbet vi gör samt det intressanta liv vi lever. Tack för att du fortsätter läsa och glöm inte bort att du gärna får lämna en kommentar eller komma med tips på ämnen vi kan skriva om i framtiden.

David Echeveste, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Den oförtröttliga människorättsförsvararen

Nu har jag arbetat i storstaden Bogotá i några veckor, och kommer att vara här fram till slutet av mars. Det är ganska stor kontrast efter att ha tillbringat åtta månader som fredsobservatör i Quibdó, skillnaden mellan städerna är nästan större än mellan Sverige och Bogotá. Detta trots att de två städerna tillhör samma land och avståndet mellan dem bara är en timme med flyg. I Chocó syns konsekvenserna av den väpnade konflikten mer, medan huvudstaden Bogotá är närmare maktens centrum och de myndigheter som fattar avgörande beslut för Colombias fyrtiosex miljoner invånare.

En av dem vi medföljer i Bogotá är Nancy Fiallo, jurist och människorättsförsvarare som i flera år följt rättegångar mot politiker som haft samröre med paramilitärer. Hennes arbete går ut på att systematisera informationen som kommer fram i dessa rättegångar, och se till att den når intresserade och allmänheten. Nancy har en viktig roll som man kan likna vid att sammanfoga pusselbitar som bildar ett mönster. Ett mönster av många års systematiskt samarbete mellan högt uppsatta politiker och paramilitärer, skyldiga till otaliga massakrer och övergrepp.

Just nu följer Nancy, och vi tillsammans med henne, bl a en intressant rättegång i Colombias högsta domstol mot f.d. chefen för Colombias numera nedlagda säkerhetstjänst (DAS) och en av den förre presidentens närmaste medarbetare. Man har kommit fram till att säkerhetstjänsten systematiskt avlyssnat flera demokratiskt valda politiker, journalister, domare och civilsamhälles-organisationer  under flera år då de sågs som regeringens motståndare (se mer info här).

Nancy på väg in i domstolen

Nancy på väg in i domstolen

Nancy har utsatts för upprepade hot för sitt arbete, men föredrar medföljning av Kristna Fredsrörelsen framför de beväpnade livvakter hon erbjudits av staten, eftersom hon känner sig tryggare med oss. Vissa av rättegångarna går oerhört långsamt, ofta för att försvarsadvokaterna försöker förhala förloppet, men Nancy är ändå oförtröttligt där för att inte missa när bevisen läggs fram. När jag frågar henne hur många timmar hon har tillbringat i domstolen säger hon att hon knappt vågar tänka på det. Men det är väl ett par tusen timmar totalt kanske, säger hon.

Nancy är en inspirerande person, och när jag åker hem från domstolen tänker jag att även om den interna väpnade konflikten är närmare i Quibdó, så får man även här i Bogotá en inblick i verkligheten för dem som kämpar för mänskliga rättigheter.

Agnes Berge, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

Vill du arbeta med skydd av människorättsförsvarare?

Kristna Fredsrörelsen söker nu ytterligare två fredsobservatörer med start våren 2013.

Vi söker nu fredsobservatörer till Guatemala och Colombia. Fredsobservatörerna som är utsända till Colombia respektive Guatemala kommer att ingå i team om totalt 10 respektive 4 fredsobservatörer. I varje projekt finns en koordinatör, i Colombia finns det även en projektutvecklare.

Varaktighet i Guatemala

Ca 14 mån inklusive förberedelser och utbildning i Sverige samt efterarbete. Ca 12 månaders fälttjänstgöring.

Varaktighet Colombia

Ca 27 månader inklusive förberedelser och utbildning i Sverige samt efterarbete. Ca 24 månaders fälttjänstgöring.

Tillträde

För tjänsterna i Guatemala och Colombia gäller att utbildning och förberedelse startar i mars-april 2013 och att utresa sker i april-maj 2013.

Ersättning

  • Resa ToR tjänstgöringsland, vaccinationer och försäkring
  • Månadsersättning enligt avtal
  • Fem veckors semester
  • I Guatemala och Colombia ingår kollektivt boende (inklusive el, vatten, gas mm) tillsammans med övriga fredsobservatörer i tjänsten..

Ansökan ska vara inkommen senast söndag 24 februari 2013

Intervjuer kommer ske fortlöpande, så vänta inte med att sända in Din ansökan!

Läs mer om tjänsterna här: http://www.krf.se/vill-du-arbeta-med-skydd-av-manniskorattsforsvarare

Olika hörn av landet

Vårt kontor ser i prinip ut som vilket kontor som helst; skrivbord, stolar, datorer, tavla att anteckna det viktiga på, en soffa, kaffekokare, böcker och andra publiceringar som hopas för vi tycker de är intressanta och relevanta och så vidare. Även om kontoren i Quibdó och Bogotá skiljer sig åt så skulle man inte kunna tänka sig att vårt huvudsakliga jobb egentligen är att resa runt till avlägsna hörn av landet, färdas på mula och flodbåt, spendera ett halvt dygn på buss eller sitta en timme på ett flyg och roa sig med att spela vem vill bli miljonär…

Under året som gått har vi rest så här:

Destinationer...

De blåa plupparna markerar städer, byar, samhällen och de röda sträcken resor på floden. Utöver det har resor skett med buss, flyg, bil, till fots och på mula. Något som inte syns på kartan är att vi rest flera gånger till vissa ställen, totalt under förra året blev det 48 medföljningar, inräknat medföljningar både i städerna (Quibdó och Bogotá) samt utanför.

Min topplista över resorna som varit:

Bästa kulinariska upplevelsen: På delad första plats kommer majsarepas grillade på gatan med smör på, mums… den bästa arepan hittills, och något som heter empanadas de pipian (små piroger med potatisfyllning som doppas i en sås av jordnötter).

Det konstigaste jag sett i matväg: Friterad fisk som smakade kemikalier och flodvatten, till frukost!

Bästa stämningen: Att umgås på kvällen efter en workshop med kvinnor från en ursprungsfolksorganisation, som berättade historier om mystiska varelser delar första platsen med en middag med medföljda där vi åt gott, pratade om allt möjligt och skrattade så tårarna rann och mangon föll på oss från trädet som skuggade.

Det mest sorgliga: Att vara med på en workshop och lyssna på en kvinna som var bortom sig av sorg på grund av hennes son som blivit tvångsförsvunnen. Hon var inte tyst en sekund och ögonen var konstant röda.

Ett oförglömligt mötet: Att intervjua en kvinna från ett ursprungsfolk som genom att utbilda sig och ta del av organisationens politiska arbete stärkts och blivit en ledare, samtidigt som hon behållit sin ödmjuka personlighet.

Det mest frustrerande: Att vara fylld av energi inför att jobba och förändra och mötas av, ”såhär har det alltid varit”…

Det mest energigivande: Fartfyllda veckor där jag ändå hunnit stanna till lite och tänka vilket häftigt jobb jag har, vad mycket jag får lära mig och känna att jag får bidra till något bättre.

Det mest skrattfyllda och komiska ögonblicket jag för alltid kommer minnas: Zofie och jag är på medföljning och ska lägga oss när en kackerlacka faller ner på henne… Hon skriker, jag skriker som följdreaktion utan att veta varför, vi hoppar upp, läget lugnar sig. Zofie frågar i receptionen hur man dödar en kackerlacka, receptionisten rullar på ögonen, vi får en spray för att döda ohyran, rummet fylls av sprayångor och till slut får vi ut den och lugnet lägger sig efter en ordentlig skrattattack.

Nu är jag är nyligen hemkommen från årets första medföljning där vi var med på en workshop för lokala ledare ute i agrara samhällen. Syftet var att ge dem verktyg för att hjälpa människor när det kommer till psykiska problem konflikten orsakat och fortsätter orsaka. Jag fick en aha-upplevelse under resan där jag förstod att vi inte bara åker på medföljningar när vi är på resorna, utan att vi medföljer processer, processer för förändring. Fylld av inspiration och energi för jobbet börjar således 2013 för mig i Bogotá.

Svalkar ner mig i Aguachicas hetta...

Svalkar ner mig i Aguachicas hetta…

Corinne Johnson, fredsobervatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Ambassadbesök, väpnad blockad och spända fredsförhandlingar

Året har börjat i rasande fart både på lokalt och nationellt plan. I Chocó har vi haft besök av Sveriges ambassad i Bogotá tillsammans med en Sida-representant från Stockholm. Eftersom Colombiaprojektet sedan 2012 i stort sett är helfinansierat av Sida genom ambassaden, ville de så klart titta närmare på vår verksamhet i fält. Under tre intensiva dagar gjorde vi fältbesök till tre av Cocomopocas samhällen, samt till ett ursprungsfolkssamhälle med Asociación Orewa. Där fick organisationerna och invånarna chans att med egna ord berätta om, och visa, sin verklighet. Vi hann också med interna möten och sju externa möten med allt från ombudsmannakontoret, lokala kvinno-organisationer, FN-organ och myndigheten för skydd av hotade personer. Jag tror att våra besökare åkte hem med huvudena fulla av nya kunskaper om konflikten, kontexten och hur livet kan se ut för den chocoanska befolkningen.

Ambassad- och Sida delegationen på besök i ett ursprungsfolkssamhälle i Chocó

Ambassad- och Sida delegationen på besök i ett ursprungsfolkssamhälle i Chocó

Barnen i byn showade för oss

Barnen i byn showade för oss

Förutom detta håller vi för fullt på att planera och förbereda inför de årliga planeringsdagarna, ett av få tillfällen när hela Bogotá- och Chocóteamen möts för att umgås. Och för att samtala och diskutera projektet så klart! Årssammanställning av 2012, aktivitetsplanering inför 2013, och säkerhets- och kontextuppdatering är bara av några av temana som står på agendan.

På nationellt plan tog Farc:s ensidiga vapenvila slut den 20 januari. Det har varit relativt lugnt under jul- och nyår, men nu har det börjat om med nya tag. I grannprovinsen Valle del Cauca kidnappade Farc två poliser förra veckan (eller tagit krigsfångar om man ska använda deras eget språkbruk). Av den historiska frigivningen i april i fjol av de tio sista poliserna och soldaterna som satt gisslan hos Farc, som längst sedan 1998, finns inte mycket anda kvar.  Denna aktion från gerillans sida gör inte att fredsförhandlingarna på Kuba flyter på smidigare och tidningen Semana pratar nu om ”krisen i Havanna”.

Även här i Chocó känner vi av Farc:s närvaro igen. Ytterligare en väpnad blockad inleddes förra veckan, och ska pågå i tre veckor framöver. Den här gången är inte hela Chocó paralyserat utan en av de två huvudvägarna ut från Quibdó mot grannprovinsen Risaralda. Varken varor eller människor får vistas på vägarna då de hotas att bli skjutna. Det går rykten om att en motorcykelförare som trotsade förbudet har fått sätta livet till, och kommer att fungera som statuerande exempel för att avskräcka andra från att göra detsamma.

Mina sista månader som fredsobservatör har som sagt börjat.

Maria Erlingsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó