colombia-blogg
Första upplevelserna av Colombia – de emotionella aspekterna av konflikten

Colombia. Ett land som för många väcker associationer relaterade till kokain, FARC och Shakira. Under de närmare två åren som vi fyra nytillkomna fredsobservatörer kommer arbeta i landet kommer dessa teman också med all säkerhet behandlas här på bloggen, även om rapportering om Shakira redan nu kan sägas bli sparsam. Men FARC och kokain är bara en del av den komplexa situationen i Colombia.

Under vår introduktionstid på Kristna Fredsrörelsens kontor i Bogotá har vi genom våra kollegor och gästföreläsare fått väldigt mycket initierad information om den interna väpnade konflikten i Colombia, och jag inser att det kommer att ta tid att kunna skapa sig en helhetsbild. Desto fler personer man träffar desto fler olika bilder och större polariseringar framträder.

Nya och gamla fredsobservatörer i Bogotá

Nya och gamla fredsobservatörer i Bogotá

Gruvdriften är ett tydligt exempel på detta. Under en konferens där vi nya fredsobservatörer närvarade, menade förespråkare för gruvnäringen, till vilka bl.a. den brittiska ambassadören uttalat sällar sig, att gruvdrift är, och i än högre grad kommer bli, en viktig motor i den colombianska ekonomin. Kritiska till detta står många sociala rörelser, som inte nödvändigtvis är emot gruvdrift i sig, men som har upplevt att gruvutvinning många gånger har skapat ökad grad av konflikt och brott mot mänskliga rättigheter i och runt deras samhällen. Vad man än har för önskan om gruvdriftens framtid är det tydligt under vår första tid här att offrens perspektiv ofta inte ges det utrymme som de borde få. Detta gäller inte bara övergrepp som skett i gruvdriftens spår, utan även personer som drabbats av den interna väpnade konflikten upplever sig många gånger ignorerade av myndigheterna.

Gloria Gomez leder organisationen Asfaddes som arbetar för att familjer till tvångsförsvunna ska få upprättelse. När vi träffar henne på KrF:s kontor i Bogotá uttrycker hon ilska över hur myndigheterna behandlar dem och menar att myndigheterna är ignoranta och oförstående för familjers svåra erfarenheter när de kräver att deras familjemedlemmars tvångsförsvinnanden utreds. Både under utbildningen i Sverige och under introduktionen i Bogotá har vi blivit införstådda med att en viktig komponent i att vara fredsobservatör är att fungera som moraliskt stöd till de vi medföljer, vilket känns som en mer självklar del i arbetet efter Glorias berättelse. Men även om man rent rationellt kan förstå vikten av att ge moraliskt stöd, upplever jag att det svåraste i den väpnade konflikten är att förstå den emotionella last som de anhöriga bär på – vars familjemedlemmar har blivit mördade, tvångsförsvunna eller torterade.

Nancy Fiallo, en högprofilerad människorättsförvarare vars bror är tvångsförsvunnen, berättade under ett annat möte med oss om en rättsprocess där KrF:s fredsobservatörer medföljde de anhöriga. Under rättegången hade detaljer om övergrepp som handlade om alltifrån tortyr, våldtäkter och mord beskrivits ingående. Det innebar självklart en oerhörd smärta för de anhöriga att behöva ta del av detaljerna från övergreppen, men på kvällarna var de ute och dansade och festade.

– Vi gjorde det för att överleva. Det är inget som låter rationellt eller logiskt, men det var så vi gjorde för att orka, förklarar Nancy.

Att förstå den smärta och sorg som de anhöriga känner är kanske omöjligt, och frågan är om man skulle orka det helt och hållet. Vissa KrF:s observatörer blev enligt Nancy så påverkade att de inte orkade sitta med under vissa delar av rättegången. Så även om FARC och kokainproblematiken för konflikten inte får förringas så har min första tid som fredsobservatör kretsat kring att förstå hur viktiga de emotionella aspekterna är i konflikten.

Joel Pousette Lilljeqvist, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

Optimismen kring de colombianska fredsförhandlingarna dämpas

När fredsförhandlingarna mellan den colombianska staten och gerillagruppen FARC inleddes under hösten förra året var det med en försiktig optimism som colombianer började hoppas på ett slut på det över femtio år långa inbördeskriget. Den senaste tidens våldsamheter och kidnappningar har dock dämpat optimismen och många ser nu freden längre bort än man tidigare gjort.

I november 2012 utlyste FARC, Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia – Colombias revolutionära väpnade styrkor, en ensidig vapenvila från den 20 november 2012 till den 20 januari 2013. Det nya året började dock med våldsamheter i fler regioner i landet, från Cauca i sydväst till Arauca i nordost. FARC har bland annat bränt upp en buss och två lastbilar som transporterade olja, och nyligen utlyste de en väpnad blockad i regionen Chocó som paralyserade all trafik under en veckas tid. I strider och attacker har döda rapporterats; militärer och poliser, så väl som gerillamedlemmar har strukit med. FARC:s aktiviteter har uppmärksammats mycket i nationell media och kritiska röster undrar hur de kan utföra våldsdåd samtidigt som de sitter vid förhandlingsbordet för att försöka få till ett fredsavtal med den colombianska regeringen.

FARC återupptar kidnappningar

Förutom oroligheter som resulterat i döda och skadade i strid har FARC också kidnappat två poliser och en soldat under årets början. I januari gick gerillan ut med en kommuniké om att de tänker återta praxis med att kidnappa poliser och militärer, även om de inte själva ser personerna som kidnappade utan som legitima krigsfångar. Den 15 februari frigavs de två poliserna och staten hoppas också på ett snart frivigande även av den kvarvarande soldaten.

ELN ökar i intensitet

Det är inte bara FARC som fått mer plats i medierna, landets andra gerillagrupp ELN, Ejército de Liberación Nacional – Den nationella befrielsearmén, har också gjort sig synlig och hörd genom två kidnappningar. De flesta kidnappade är utlänningar, men även några colombianer från den lokala organisationen Fedeagromisbol, Federación Agrominera de Sur de Bolívar, en rörelse som organiserar civilbefolkning mot gruvutvinning i regionen södra Bolivar, fanns bland de bortrövade. Samma dag som FARC frigav de två poliserna, släpptes även fyra av de sex personer som ELN frihetsberövat.

Personer boende i området södra Bolivar, nära platsen där kidnappningarna skedde, berättar för Kristna Fredsrörelse om att arméns helikoptrar och flygplan nu ständigt cirkulerar i luften och mellan kl. 22-23 hörs röster via megafoner som hotar; ”vi har er omringade” och ”ge upp gerilla och kollaboratörer”.  Invånarna berättar att rörligheten begränsas av militärens vägspärrar samt att telefoner avlyssnas i hopp om att hitta ledtrådar i jakten på gerillamedlemmar.

Spända fredsförhandlingar

Fredsförhandlingarna har som sagt dragit igång igen, med kritiska röster riktade mot FARC bland annat från regeringens chefsförhandlare Humberto de la Calle:

”Vi åker till Havanna för att få slut på konflikten så som vi kom överens om. Om inte så är fallet, får de säga det med en gång, för att inte slösa på varken regeringen eller det colombianska folkets tid”, säger han i ett uttalande utfärdat från staten inför en ny runda av fredsförhandlingar.

Regeringens linje är klar; enligt president Juan Manual Santos kommer staten inte att ingå ett fredsavtal om terrordåden fortsätter.  Detta kommer enligt Humberto de la Calle endast att ske efter att ett fredsavtal skrivits under. FARC kontrar och meddelar att fredsförhandlingarna fortsätter som planerat, och att ingen håller på att dra sig ur processen. Enligt deras högsta ledare Rodrigo Londoño, alias ”Timochenko”, är den senaste kampanjen mot FARC, ett försök från ultrahögern att återgå till en militär lösning av konflikten.

Även om processen fått sig en törn med de senaste veckornas våldsdåd, fortsätter förhandlingarna på Kuba. Under tiden får civilsamhället i vanligt manér lida av konsekvenserna av konflikten och se sina rättigheter inskränkta när staten åberopar nationell säkerhet.

Corinne Johnson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

 Denna text hittar du även som artikel på latinamerika.nu, klicka här.

Efterlyses: Tydlig ställning mot brott mot mänskliga rättigheter i Colombia

Under 2012 mördades 69 kvinnor och män som försvarat sina och andras rättigheter gentemot staten i Colombia. Detta nämnde inte EU-parlamentets ordförande Martin Schulz vid sitt officiella besök i landet den 15 februari i år, till civila samhällets stora besvikelse.

Civila samhället skriver i öppet brev till ordförande Schulz att man ser positivt på det uttalade stödet för fredsförhandlingarna mellan den colombianska regeringen och gerillagruppen Farc, och för en varaktig fred där mänskliga rättigheter respekteras, men beklagar att inget uttalande gjordes vad gäller situationen för människorättsförsvarare i landet. I brevet poängteras även att EU, genom att underteckna det kommande frihandelsavtalet med Colombia, har förbundit sig att särskilt följa upp situationen vad gäller mänskliga rättigheter, vilket även innebär att göra offentliga uttalanden när så krävs. Trots detta nämnde Schulz alltså inte våldet mot just människorättsförsvarare i sitt offentliga anförande.

Under Schulz besök i Colombia presenterade den colombianska organisationen Programa Somos Defensores (Programmet Vi är Försvarare) 2012 års rapport över situationen gällande mänskliga rättigheter i landet där en nästan 50-procentig ökning av aggressioner och hot mot colombianska människorätts-försvarare kan ses jämfört med året innan. Under 2012 mördades 69 kvinnor och män som försökt försvara sina rättigheter gentemot den colombianska staten – det är nästan 1 mördad kvinna eller man var femte dag som lämnar efter sig förtvivlade familjer och organisationer utan ledare.

I december 2012, ungefär samtidigt som det colombianska bilaterala handelsavtalet ratificerades av EU, skrev Colombia på en konstitutionell reform som i praktiken minskar möjligheten att ställa militär och polis till svars inom det colombianska rättsystemet, trots stark kritik från internationella samfundet. I den colombianska konfliktens blodiga historia finns många exempel där just polis eller militär begått våldsdåd mot de egna medborgarna.

Kristna Fredsrörelsen tillsammans med andra colombianska och internationella organisationer vädjar därför till ordförande Schulz som representant för europeiska medborgare att bryta tystnaden kring den skandalösa och djupt beklagliga situationen för colombianska människorättsförsvarare. Schulz uppmanas att följa EU:s principer enligt bland annat Lissabonfördraget från 2009, om att aktivt främja fred och respekt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt – samt att dessa grundläggande principer inte får äventyras av ekonomiska intressen (exempelvis bilaterala frihandelsavtal). Vid EU-parlamentets nästa besök i Colombia uppmanas ordföranden att uttala sig tydligt och fördöma situationen gällande mänskliga rättigheter i landet, att ta ställning mot våldet och stå upp för de många människorättsförsvarare som uttröttligt kämpar för sina rättigheter och tvingas se en kollega bli mördad var femte dag.

  • Brevet till ordförande Schulz i sin helhet finns att läsa på engelska här.
  • Programa Somos Defensores (Programmet Vi är Försvarare) årsrapport 2012 på spanska hittar du här.
  • EU-ordförandens officiella hemsida och rapport från besöket på engelska finns här.

Ida Löfström, fredsobservatör och ansvarig för politisk medföljning, Kristna Fredsrörelsen i Bogotá