colombia-blogg
På medföljning genom djungellandskap och illegala gruvområden

Bild 1

– ”Vad står det?”

– ”3-0 till Colombia.”

Hela båten jublar. Vi är på väg från Quibdó till Bagadó i en flodbåt. Organisationen Cocomopoca ska ha styrelsemöte och vi är fyra svenskar från Kristna Fredsrörelsen (KrF) i båten. För tre av oss är det den första medföljningen vi gör och också den första resan i flodbåt genom djungeln.

Vi kom iväg senare än vad som var tänkt men det är fortfarande ljust när vi ger oss av från Quibdó och Colombia har gjort 1-0 mot Bolivia i VM-kvalet. Den långsmala båten är halvtom, tanken är att vi ska plocka upp folk på vägen. Det är som en buss fast på floden. Och det är otroligt vackert. Vi lämnar vår hemstad, Quibdó, och åker längs floden vars strandkanter är täckta av gröna lummiga lövverk. Här och där dyker det upp enstaka hus mitt i allt det gröna. En av styrelsemedlemmarna pekar ut lite olika växtslag för mig: – ”Där ser du bananträd…”

Båten far fram över floden, vi åker uppströms. Snart dyker en liten stad upp. Det är fantastiskt vackert att närma sig vattenvägen, att se staden bli allt större och till slut torna upp sig framför oss. Vi stannar till vid foten av en trappa och ett par styrelsemedlemmar kliver ombord. Sen fortsätter vi. Det är vid nästa stopp, i samhället Yuto, som organisationens ordförande stiger ner i båten och berättar att det står 3-0 till Colombia. Vid ett senare stopp får vi höra slutresultaten, 5-0 till Colombia.

Illegal gruvdrift langs Atratofloden.

Illegal gruvdrift langs Atratofloden.

Färden fortsätter. Vi började vår resa på Atratofloden och snart styr vi in på bifloden Andágueda. Längs floderna ser vi stora gula grävmaskiner och andra konstiga maskiner som är i gång och personer runt omkring som jobbar på och sliter. De gräver efter guld. Men det finns ett problem: det är Cocomopocas mark och de som arbetar med de stora maskinerna har inget tillstånd till det. Det är den illegala gruvdriften. Floden vi färdas på är brun. Det har blivit så med gruvdriften, berättar de för oss. För guldgruvdrift skapar mer avfall per vikt­enhet i utvinning än någon annan metall. Ofta använder man kvicksilver i processen. Och de flesta samhällen vi åker förbi är helt beroende av floden. Folk använder flodens vatten för att diska, tvätta sina kläder och tvätta sig själva. Man räknar med att det finns ca 800 grävmaskiner och 50 mudderverk i bruk varje dag i departementet Chocó som är 46 530 km². Många av guldutvinningsplatserna skyddas av illegala grupper som betalas av gruvägarna. Samhällena som drabbas har anmält den illegala gruvdriften både på lokal och nationell nivå men inget har hänt. Ingen hjälp har de fått från myndigheterna.

Ännu ett exempel på illegal gruvdrift

Ett  till exempel på illegal gruvdrift under båtresan.

Andra problem med gruvdriften handlar om äganderätt till mark. När Cocomopoca efter många års kämpande fick rätten till sin mark hade redan ett internationellt gruvföretag, AngloGold Ashanti, erhållit rätten att exploatera samma mark. Enligt lag måste det göras en omröstning i samhället innan gruvföretag kan få tillåtelse från staten att utvinna mineraler i marken men däremot är staten inte  skyldig att följa utfallet av omröstningen.

Solen börjar sänka sig och ett fantastiskt ljussken syns över himlen. Sedan börjar det skymma. Vi åker nu i mörkret och båten har inga lampor. Vi kan ana gränsen mellan floden och land, siluetterna av träden mot den nästan svarta himlen, och vi kan se personerna närmast oss i båten men inte mycket mer. När vi tittar upp mot träd och buskar kan vi se eldflugor blinka till, ibland bara en och ibland flera i närheten av varandra. När motorn går ner i varv för att vi åker över en grundare del av floden hör vi inte bara syrsorna utan också väsande och fräsande läten. Det liknar de ljud man tänker sig att ormar gör och det är de ljuden som övertygar en om att det faktiskt är djungel runt om oss.

Solnedgang over Andáguedafloden

När vi till slut når Bagadó, vårt mål med resan, får jag av min kollega Linnéa höra att resan inte varit lika magisk för de som satt längst bak. Där fanns nämligen toaletten i form av en hink som tömdes eftersom… I samhället Bagadó stannade vi sedan i tre dagar medan Cocomopoca genomförde sitt styrelsemöte.

Fredsobservatörer och medlemmar i COCOMOPOCA.

Fredsobservatörer och Cocomopoca i Bagadó.

Den 15 maj ska det vara en debatt i den colombianska kongressen om gruvdrift. Organisationen Cocomopoca som vi medföljer från kontoret i Quibdó är inbjudna för att berätta om sin situation inför kongressen. Vi får rapportera mer om det längre fram.

För den som är intresserad finns en rapport (på spanska och engelska) om gruvpolitikens konsekvenser i Colombia gjord av den brittiska opinionsbildningsgruppen ABColombia, och finns att ladda ner här:

http://www.abcolombia.org.uk/subpage.asp?subid=489&mainid=23

Maija Nilsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó.

Lögner och statistik

Andra dagen under workshopen i Barranquilla tar familjemedlemmarna över:

”Nej, nej! Det bästa är om en av er tar emot nya anmälningar och den andra kollar igenom gamla fall. Vi har väntat länge på det här.”

Vi har rest tillsammans med Asfaddes (en förening som organiserar anhöriga till tvångsförsvunna) och två advokater från statliga Comisión de Búsqueda de Personas Desaparecidas (en statlig kommission som bildades år 2000 för att utreda tvångsförsvinnanden) till Barranquilla i norra Colombia för att de ska kunna hålla en tvådagars workshop för släktingar till tvångsförsvunna personer. Under första dagen får deltagarna berätta sina historier, fälla många tårar och lära sig om olika lagar. Andra dagen är det dags att konkret anmäla eller få svar på hur det går med deras pågående ärenden och alla vill därför tala med advokaterna som är där för att hjälpa dem.

Vi har varit på sådana här medföljningar förut men i Barranquilla är en (för mig och min kollega Zofie) ny grupp människor med. Många av deltagarna är nämligen släktingar till offer för falsos positivos.

Falsos positivos

Om jag skulle försöka översätta termen falsos positivos skulle jag säga att det betyder falska resultat eller falska framgångar.

När kriget mellan armén och gerillan intensifierades under 00-talet införde armén en typ av bonussystem där bra resultat innebar mer förmåner för soldaterna. I vissa fall t.o.m. befordringar. Bra resultat innebar dödade eller tillfångatagna gerillamedlemmar.

Det är inte första gången en långvarig konflikt gör att man tar till fasansfulla metoder för att försöka få ett övertag gentemot sin fiende. Men konsekvenserna blev fruktansvärda för människorna vi får träffa och lära känna under några dagar i Barranquilla.

Image

Med dom här kartongfigurerna vill familjerna påminna omvärlden om vad som hände deras söner.

Samtidigt som bonussystemet infördes började det dyka upp personer i olika fattiga stadsdelar som lovade arbetslösa unga män ett nytt jobb  bara de var beredda att flytta till en ny ort. I hopp om att kunna tjäna några pesos var det många som tog chansen. För många familjer var det här sista gången de såg dessa unga män. Många återfanns en tid senare döda, bärandes gerillauniform. Dessa döda gerillamedlemmar kunde armén föra in i statistiken som ett sätt att visa att deras kamp mot gerillan var effektiv. Men många familjemedlemmar hade svårt att tro att deras söner plötsligt skulle lämna allt för att gå med i gerillan. Som en kvinna berättade för oss:

”Hur kan de säga att min son gick med i Farc? Han sympatiserade inte med dem, han ville ju slåss MOT dem. Han ville bli soldat.”

Det var först 2008 som det kunde bekräftas att falsos positivos faktiskt existerade. En grupp unga män försvann från Soacha och Ciudad Bolivar, två områden i utkanterna av Bogotá.

De påträffades senare i norra Colombia, dödade i strid mot armén. När deras familjemedlemmar och lokala jurister började undersöka vad som hade hänt uppdagades hela skandalen.  För att bättra på statistiken över dödade gerillamedlemmar avrättade man oskyldiga män och påstod sen att de var medlemmar i gerillan. Det är väldigt svårt att tro att något sådant faktiskt kunde hända.

Konflikt och siffror hör ju alltid nära ihop. När det gäller falsos positivos räknar man med att ungefär 1000-3000 oskyldiga personer fick sätta livet till.

Jag vet tyvärr inte varför statistiken över dödsantalet varierar så mycket. Men jag vet att efter några dagar i Barranquilla verkade alla ganska nöjda. Ingen av advokaterna kunde ge några direkta svar men man kunde se på deltagarna att de uppskattade att representanter för staten stod på deras sida och hjälpte dem i deras letande efter svar.

David Echeveste, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá