colombia-blogg
Arbetet som fredsobservatör – ett varierande jobb

Genom att läsa våra bloggtexter hoppas och tror jag att du som läsare fått en bild hur varierat vårt jobb är i Colombia. Jag ska försöka spetsa till det med att berätta om hur de senaste månaderna varit för mig i jobbets tecken:

Detta år har för mig varit en väldigt omväxlande och lärorik tid, aningen kaotisk också får jag väl erkänna men faktumet är att jag på den tiden hunnit se de flesta hörn av vårt arbete i Colombia.

Året började med flera medföljningar till nordöstra delen av landet, årsrapportskrivande och annat administrativt arbete. Mars och april spenderade jag på vårt kontor i Quibdó där jag lärde känna våra medföljda organisationer i regionen och var på flera medföljningar, en med ursprungsfolk och en till ett afro-colombianskt samhälle. Skillnaderna är stora, både i resväg där ursprungsreservat ofta är mer svårtillgängliga, men också i kultur, hur samhällena organiserar sig och vilka frågorna som diskuteras, även om en stor del av samtalsämnena hamnar under skyddet av territoriet.

Vår medföljda organisation Cocomopoca är en drivande part i en process på nationell nivå som försöker lyfta fram de negativa konsekvenserna av gruvnäringen och vilka effekter gruvnäringen får för samhällena. Det handlar däremot inte om att vara emot gruvnäringen för sakens skull, utan som ett steg i ledet att skydda sitt territorium, något som de enligt lag har rätt till eftersom de blivit beviljade kollektiv titulering av markområde. Det är rättare sagt en skyldighet för dem att agera eftersom tituleringen betyder att de måste värna om territoriet. Att lyfta ett så aktuellt och vinstdrivande ämne som gruvnäring och vara kritisk är inget lätt jobb. Anklagelserna haglar från alla olika håll om hur organisationen är emot utveckling eftersom gruvnäringen är den colombianska statens hjärtebarn. Konsekvensen för Cocomopoca blir en vardag fylld av hot och konstant motvind.

I veckan hölls en debatt i kongressen kring detta tema, en debatt som blivit framflyttad så många gånger att det till slut inte kom en inbjudan när den väl skulle hållas. Cocomopocas ledare fick två minuter när han egentligen skulle haft en timme, men ska vi se lite positivt på det fick processen lite medvind när en av de största dagstidningarna uppmärksammade debatten och skrev om problematiken. Mer kan du läsa här på spanska.

Ursprungsfolken i Chocó har det inte heller lätt. På grund av stridigheter mellan olika väpnade grupper har flera hundra tvingats fly till huvudstaden Bogotá, där många väntat i åratal på att få kunna återvända till sin mark. Staten har vid tre olika tillfällen satt upp en plan för hur återvändandet skall ske men varje gång har det dragits tillbaka för att man inte kan garantera säkerheten. Många är de som väntar på att få återvända till mark, sin kultur och traditioner, något som kan vara svårt att upprätthålla i en miljonstad. Vår medföljda organisation AsOrewa har skickat ut flera brev och kommunikéer till presidenten och till den som är ansvarig för tvångsförflyttades återvändande. De kräver i breven att få veta varför säkerheten inte kan garanteras och vad det är som står i vägen  men i nuläget kan inga konkreta svar fås.

Under min tid på kontoret i Quibdó fick jag också en inblick i de olika nätverk vi tillhör på lokal nivå vilket gjorde att min förståelse för den specifika kontexten  i Chocó fördjupades. För några månader sedan hade hela teamet, inklusive vår programsekreterare från Sverige, planeringsdagar där vi gick igenom arbetet från förra året och hur vi tänker inför detta år.

Under april och nu i början av maj fick jag också vara med och planera och utföra möten med myndigheter både med lokala aktörer som militären men också med FN organ. En otroligt viktig del av vårt arbete är just dessa möten, där vi får en chans att förklara vem vi är och vad vi gör samt utbyta analyser. Vi var i Colombias näst största stad Medellin en vecka där vi träffade bl.a militären och FNs organ för mänskliga rättigheter. Även om mötena inte alltid ger konkreta svar så är de lärorika, intressanta och ger alltid nya insikter.

Så har jag varit med om att säga hejdå till tre kollegor som återvänder till Sverige, samt hittills hunnit hälsa fem nya välkomna i projektet. Nu är det början av juni och jag är tillbaka på kontoret i Bogotá med en vardag fylld av möten, uppföljning av det som bestämdes under planeringsdagarna samt koordinering med våra medfölja organisationer här i Bogotá, som för var dag som går känner sig mer pressade av hot och andra incidenter.

Det största för mig personligen de senaste veckorna har dock varit att jobba med överlämning med min kollega Ida som ger över sin post som ansvarig för politisk medföljning.

En dag är inte den andra lik i vårt jobb som fredsobservatör och för mig har de senaste månaderna varit nästan extrema i den bemärkelsen. Nu är jag tillbaka i miljonstaden Bogotá, även om båda kontoren framöver kommer vara en stor del av mitt jobb i min nya roll inom organisationen.

Lämnar er med lite bilder från de senaste månaderna som bevis på min uppfattning.

Går runt i ursprungssamhälle (2)

Vandring i ett ursprungssamhälle i Chocó

En stund för skratt med kollegorna under planeringsdagarna

En stund för skratt med kollegorna under planeringsdagarna

Koncentrerade kollegor under planeringsdagarna

Koncentrerade kollegor under planeringsdagarna

Längs floden

Längs floden

Med kollegorna

Med kollegorna

På gatorna i Quibdó

På gatorna i Quibdó

Med AsOrewa på medföljning

Med AsOrewa på medföljning

Med Cocomopoca längs floden

Med Cocomopoca längs floden

Så kan det se ut när vi ska iväg

Så kan det se ut när vi ska iväg

Corinne Johnson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

Seminarier under Almedalsveckan

Kristna Fredsrörelsen i Colombia önskar alla en riktigt skön sommar. För er som är sugna på att inte bara ligga på stranden och sola så kan vi meddela att KrF arrangerar bland  annat följande tre spännande seminarier under Almedalsveckan 30 juni-7 juli.

Hur får vi hållbara och schyssta pensioner?

Idag investerar AP-fonderna svenska pensionspengar i en rad företag som bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter och miljöförstöring. Ett exempel handlar om gruvbolag i Colombia. I år väntas ett förslag om AP-fondernas framtid. Hur kan vi garantera hållbara och schyssta pensioner?

I detta seminarium deltar:

Patricia Tobón Yagarí – colombiansk jurist från ursprungsfolket embera som har arbetat för flera människorättsorganisationer och ursprungsfolksrörelser i Colombia

Sven-Erik Bucht (S)- Finansutskottet
Solveig Zander (C)- Pensionsgruppen
Bodil Ceballos (MP)- Utrikesutskottet
Malin Stråle, Latinamerikagrupperna
Sofia Walan, Kristna Fredsrörelsen (moderator)

Plats och tid: Sal B15, Campus Gotland, Cramérgatan 5 i Visby. 3 Juli kl 14.00

Colombia: Även den längsta konflikten har ett slut

Ett spännande och aktuellt samtal om Colombias fredsprocess och det svenska biståndet till landet.

Sedan hösten 2012 pågår förhandlingar för att få slut på Latinamerikas längsta inbördeskrig. Men det är fortfarande en lång väg kvar för att Colombia ska bli ett samhälle där hela befolkningen lever under fred och säkerhet. Vilka är problemen som måste lösas för att uppnå ett hållbart fredsavtal? Hur ser Sveriges roll ut i Colombia idag? Hjälper bistånd dagens Colombia? Hur kan vi bäst bidra till att förhandlingarna leder till en hållbar fred som gynnar hela befolkningen?

Deltagare:

Marie Andersson de Frutos – Sveriges ambassadör i Colombia
Alejandro Eder, Colombia – om avväpning återintegrering av barnsoldater
Yolanda Becerra, Colombia – från kvinnoorganisationen Feminina Popular
Patricia Tobón Yagarí, Colombia – människorättsjurist

Moderator: Josefine Karlsson (IKFF)

Plats och tid: Säkerhetspolitiskt Sommartorg, Hamnplan 5 i Visby. 4 juli kl 15.30

Att skydda utan vapen

Går det att skydda civila i konflikter utan att själv ta till våld? Med exempel från Colombia, Guatemala, Israel och det ockuperade palestinska området fördjupar vi oss i utmaningar och lyckade exempel från civila obeväpnade initiativ för att motverka våld genom internationell närvaro/följeslagare

I samtalet deltar erfarna svenska fredsobservatörer/följeslagare samt en inbjuden gäst från Colombia – Patricia Tobón Yagarí är jurist och företräder ursprungsfolksorganisationer i Colombia. Hon har gedigen erfarenhet av att arbeta med frågor som rör rätten till mark och kränkningar av civilbefolkningens mänskliga rättigheter inom ramen för det colombianska inbördeskriget.

Moderator:
Barbro Westerholm, riksdagsledamot Folkpartiet.

Arrangörer:
Kristna Fredsrörelsen
Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (SEAPPI/SKR)

Plats:
Vårdklockans kyrka (fd Metodistkyrkan), Adelsgatan 43 i Visby. 5 juli kl 15.30

Fredsförhandlingar. Vad händer sen?

Syftet med fredsförhandlingar är att utan våld lösa konfliktfrågor. Efter framgångarna med avtalet om jordfrågan är tongångarna positiva i Colombia. Men fortfarande återstår fyra teman för att kunna nå ett fredsavtal, där återintegrering av gerillasoldater är ett av de kvarstående teman. Frågan är vad det skulle innebära om fredsförhandlingarna lyckas och Farc avmobiliserar sina gerillasoldater? Kommer Colombia att bli ett land i fred där turismen ökar i takt med att kokainproduktionen minskar? Många tror att misslyckandet med att avmobilisera paramilitären under 2000-talet kommer att upprepas.

Rickard Nordengren har arbetat med återintegrering av f.d paramilitärer i Colombia. I radioprogrammet Konflikt i P1 berättar han om hur Organisationen för Amerikanska Stater (OAS) övervakade avmobiliseringen av de paramilitära strukturerna och att det under en tid såg ut som om man hade lyckats få tusentals människor att lägga ned sina vapen. Men…Efter några år rapporterade bland andra Human Rights Watch att paramilitären återuppstått i mindre grupper vilka fortsätter att livnära sig på utpressning, kokainproduktion, mord och övergrepp mot det organiserade civila samhället. Man lyckades inte komma åt de incitament som gör att den enskilda individen tar till vapen.

I departementet Chocó i nordvästra Colombia, där Kristna Fredsrörelsen (KrF) har kontor, menar analytiker på det regionala ombudsmannakontoret för mänskliga rättigheter att brist på inkomstmöjligheter är en av de största anledningarna till att framför allt unga män sluter sig till de olika väpnade aktörerna i Colombia. På samma sätt som brist på ekonomiska resurser är en grogrund till väpnad konflikt, är ojämn fördelning av existerande tillgångar en katalysator.

Vi fredsobservatörer från KrF kan själva vittna om hur illegal gruvdrift, kokainproduktion och illegal skogsskövling kontrolleras av både omgrupperade paramilitära förband och gerilla. De illegala väpnade grupperna lockar lokala ungdomar med löner som de annars inte kunnat drömma om. Det är ett typexempel på hur utvinning av naturresurser i ekonomiskt marginaliserade regioner, som Chocó, är en grogrund för rekrytering till olika väpnade grupper. När vi observatörer talar med representanter från katolska kyrkan, statliga institutioner och lokala organisationer, står det klart att den misstro som finns mot att en fredsprocess mellan colombianska staten och gerillan ska bli lyckad är starkt kopplad till bristen på arbetstillfällen, ekonomisk utsatthet och de illegala väpnade gruppernas inblandning i utvinningen av naturresurser i Chocó.

För att inte upprepa misstagen som gjordes i avmobiliseringsprocessen av paramilitären AUC måste ett fredsavtal och avmobilisering av gerillan innehålla lösningar som kan få gerillasoldaterna att överväga en alternativ social och ekonomisk framtid till den väpnade kamp som sedan 1960-talet sargat Colombia.

Matts Olsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

För den som är intresserad att lyssna på Konflikts reportage från Colombia och läsa om den kritiserade avmobilieringsprocess av paramilitära grupper kan gå in på dessa länkar:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/187785?programid=1300
http://www.hrw.org/reports/2010/02/03/paramilitaries-heirs-0