colombia-blogg
Risknivå: ordinär

Du som följt vår blogg ett tag har säkert lagt märke till att människorättsförsvarare i Colombia lever ett riskfyllt liv; hot, förföljelser, mord, smutskastning, stöld av information är ett axplock av de olika metoder som används av personer som vill tysta ner jobbet de gör i försvar av de mänskliga rättigheterna. Samtidigt som människorättsförsvararna utför ett legitimt jobb finns det alltså krafter som bryter mot deras rätt att jobba men det går längre än så, de bryter bland annat mot deras rätt till liv och rätten att ha en åsikt som skiljer sig .

Vad är då den colombianska statens svar på situationen? För det är alltid staten som är ytterst ansvarig för sina medborgares säkerhet och välbefinnande, oavsett intern konflikt eller inte. Svaret är att skapa en myndighet som på svenska heter ungefär den Nationella Enheten för Säkerhet (Unidad Nacional de Protección). Deras uppgift är att utföra riskanalyser på personer som blivit hotade, bedöma helhetssituationen och därefter eventuellt ge lämpliga skyddsåtgärder.

De vanligaste skyddsåtgärderna jag stött på i jobbet är en mobil med 150 minuter att ringa för per månad, respengar för säker transport, en skottsäker bil, en skottsäker väst och beväpnade livvakter. Men innan vi kommer så långt att det har bestämts vilken skyddsåtgärd du ska tilldelas, finns en skala på upp till 100 poäng som bedömer din risknivå. Får du under 50 poäng då är din risknivå ordinär och inga skyddsåtgärder kommer att sättas in för att säkra ditt liv och din hälsa. Vänta nu, risknivå ordinär, är det någon annan som reagerar på detta? Ordinär?! Som om det vore normalt att leva hotad, som att du förväntas leva under hot på grund av det jobb du utför.

Det finns en hel del yrkesgrupper som kan råka ut för hot; statliga tjänstemän som tar beslut som inte gynnar enskilda individer, poliser, socialtjänstemän, migrationshandläggare, politiker, men den gemensamma nämnaren är oftast att det är en person eller en grupp människor som är missnöjda med något beslut/agerande och då tar till extrema åtgärder och hotar dessa yrkesgrupper eller agerar ut mot dem. Det jag skriver om här handlar dock om att personer som jobbar i försvar av de mänskliga rättigheterna, något ingen borde ha något emot egentligen, lever under ett konstant hot och att detta av en statlig myndighet klassas som något vanligt, ordinärt och därmed inget att bry sig om. Är inte det absurt och bakvänt?

Får du däremot över 50 poäng i analysen finns det lite olika trappor av risknivåer, och beroende på hur högt du hamnar får du olika skyddsåtgärder. Åtgärderna har ofta med vapen att göra; skottsäker bil, skottsäker väst, skottsäkra rutor till kontoret du jobbar på, en beväpnad livvakt. Mer vapen i ett land i konflikt och problemlösning med vapen och våld – men vad kan man förvänta sig av ett land som spenderat mer än 50 år i konflikt? Säkerhetsindustrin är enorm och den största källan till arbete. En konsekvens av detta blir också att människor vänjer sig vid att leva med livvakter och skottsäkra bilar, eller rättare sagt kanske man inte vänjer sig men det blir en till ”normalitet” i det colombianska samhället. Är inte detta absurt och bakvänt?

Många, och många med versaler och flera utropstecken, är de människorättsförsvarare som önskar att skyddsåtgärderna skulle bestå av att undersökningarna gick framåt inom rättsväsendet och att förövarna ställdes till svars för hot, mord, försvinnanden och stöld av information. Det andra önskemålet vore att staten gav politiska skyddsåtgärder, uttalanden som visar på att staten stödjer det arbete som görs, att de skulle fördöma när människorättsförsvarare hotas och mördas.

Många av våra medföljda har någon form av process på gång med denna statliga enhet. Vissa har klassificerats för större åtgärder, andra mindre och flera har blivit klassade som ”risknivå: ordinär”. Dessa riskanalyser som gjorts är många gånger inte giltiga så länge eftersom livet inte är statiskt, det vill säga hot kan komma när ärendet ligger på bordet hos myndigheten.

Många av våra medföljda vill helst inte ha med enheten att göra, för det finns lite tillit till att staten ska beskydda eftersom staten anklagas att vara skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna i många av de fall som de driver. Däremot, är du hotad så är det hos den Nationella Enheten för Säkerhet du förr eller senare hamnar, alla hänvisar dig vidare och detta är den hjälp du kan få.

Jag har suttit i flera möten med den Nationella Enheten för Säkerhet och de medger själva att deras jobb inte handlar om att komma till roten av problematiken, inte lösa något utan att deras jobb är att implementera åtgärder. Och detta är också den colombianska statens svar på den utsatta situation som människorättsförsvarare lever i.

Corinne Johnson, fredsobservatör och ansvarig för politisk medföljning för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Colombiansk miljörättsadvokat uppmanar svenskar att ta ansvar

Mellan 14-16 november pågår Mänskliga Rättighetsdagarna (MR-dagarna) i Stockholm och från Colombia kommer två paneldeltagare; Américo Mosquera, ordförande för Kristna Fredsrörelsens medföljda organisation Cocomopoca och Johana Rocha, miljörättsadvokat från organisationen Tierra Digna som bistår Cocomopoca med juridisk assistans.

Vad ska du göra i Sverige?  

Jag kommer att delta i fyra paneldebatter (om Wien-deklarationen 14/11; om företag och väpnade konflikter 15/11; om svenskt pensionssparande och mänskliga rättigheter 15/11 och om när markkonflikter och väpnade konflikter möts 16/11) och dela med mig av de erfarenheter Tierra Digna har om hur markkonflikter och utländska företags närvaro påverkar den colombianska civilbefolkningen. Tierra Digna arbetar med miljö-och rättighetsfrågor med målet att samhällen och etnoterritoriella organisationer ska kunna fortsätta försvara sina rättigheter.

Vad bör Sverige och andra länder veta om situationen i Colombia?

Den colombianska staten för en politik som öppnar dörren för utländska företag som vill ta del av de naturresurser som finns på colombiansk mark vilket får stora konsekvenser för samhällen och organisationer runt om i landet.

Samhällen behöver marken för att odla grödor och fiska för att försörja sig själv medan företagen är intresserade av snabba vinster. Kampen om mark genererar därför stora sociala konflikter. Dessa företag sätter samhällena i risk och bryter mot deras rättigheter.

Den statliga utvecklingsmodellen gör att samhällen i rurala områden inte kan överleva. Det är meningen att de ska lämna sin mark för att göra plats tillgänglig för mer vinstgivande aktiviteter. Det är många rättigheter som kränks; till exempel rätten till mark, rätten till deltagande, rätten till vatten etc. Ett samhälle kan inte överleva utan sina naturtillgångar.

Med andra ord är det viktigt för omvärlden att se att det förs en politik som bryter mot de mänskliga rättigheterna vilket är väldigt oroväckande.

I Sverige pågår en debatt om etiskt pensionssparande – om pensionsfonder som investerar i företag som bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter och miljöförstöring. Vad säger du om det? 

Man bör fråga sig själv om man med gott samvete kan placera besparingar som man vet får katastrofala konsekvenser för familjer och samhällen i andra länder. Som innebär att samhällen inte kan fortsätta leva de liv som de gör. Och som bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Statistik visar att de områden i Colombia med högst koncentration av gruvutvinning också är de som har lägst sociala indikatorerna i landet; antal barn som går i skola är lågt, de som jobbar i gruvorna har ingen hälsoförsäkring, det finns inte rinnande vatten etc. Stödjer man sådana företag så bidrar man med andra ord indirekt till ökad fattigdom och ojämlikhet.

Hur känns det att åka till Sverige?

Jag var i Sverige för några år sedan och deltog i ett liknande seminarium och blev imponerad. Svenskar är bra på att lyssna och väldigt intresserade av frågor som rör mänskliga rättigheter. Jag ser fram emot att träffa andra deltagare och ta del av intressanta paneldebatter.

Intervju gjord av Zofie Bengtsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Américo Mosquera från Cocomopoca kommer att delta i tre paneldebatter; om övergångsrättvisa 14/11; om hur man skapar bra förutsättningar för människorättsförsvarares arbete 15/11 och om när markkonflikter och väpnade konflikter möts 16/11. Här kan du läsa intervjun med Américo Mosquera från Cocomopoca

Här finns hela programmet för MR-dagarna

 

 

 

 

 

Historiskt framsteg för fredsförhandlingarna på Kuba

– Detta stärker och förbättrar den colombianska demokratin på ett sätt som gör att landet kan ta steget från väpnad konflikt till fred, säger Dag Nylander, Norges specialutsända diplomat till fredsförhandlingarna.

Efter snart ett år av fredsförhandlingar mellan den colombianska regeringen och Farc-gerillan nådde parterna i onsdags historiska framsteg när de fastslog en lösning på gerillans politiska deltagande, den andra av de totalt fem punkterna på förhandlingsbordet.

Den senaste överenskommelsen handlar om demokratiska garantier och deltagandeprocessen i allmänhet och möjligheter för Farc-gerillans politiska delaktighet i synnerhet. Exempelvis kommer regioner som drabbats hårt av konflikten att få särskild representation i kongressen under en övergångsperiod. Troligt är att dessa områden sammanfaller med zoner dominerade av Farc och med de så kallade ”bondereservaten” (reservas campesinas på spanska) som planeras för den avmobiliserade gerillan och deras familjer. Här kan du läsa regeringens och Farc:s gemensamma uttalande.

Politiskt deltagande i historiskt ljus

Framgångarna i förhandlingarna gällande överenskommelsen om oppositionens politiska deltagande bör ses i ljuset av 1980-talets försök att skapa en politisk lösning på det colombianska inbördeskriget. Partiet Patriotisk Union – UP (Unión Patriótica på spanska), bildades av vänstergerillor som lämnade vapnen och det colombianska kommunistpartiet. Vänsteralliansen UP ses av delar av de konservativa politiska- och ekonomiska samhällssektorerna som ett hot och sex år efter partiets bildande har presidentkandidaten Jaime Pardo Leal och över 3000 partimedlemmar mördats av colombianska säkerhetsstyrkor, organiserade privatarméer och drogkarteller.

Nu, som då är de colombianska säkerhetsstyrkornas ansvar att garantera befolkningens säkerhet. I samband med tillkännagivandet av överenskommelsen säger överbefälhavare för militären general Juan Pablo Rodríguez till colombiansk media:

-Om de (Farc-gerillan) arbetar som en del av det civila samhället, enligt lagen, måste vi garantera deras rättigheter och friheter.

Kritik mot fredsförhandlingarna

Idag är det den konservativa expresidenten Alvaro Uribes politiska strömning, Demokratisk Center (Centro Democratico) som står för den mest högljudda kritiken mot fredssamtalen. Partiets presidentkandidat, Óscar Iván Zuluaga uttalar sig emot samtalens utveckling:

-Farc:s tillkännagivande är ännu ett hån mot alla colombianer. Det är en fars! Kommer Farc:s ledare, som begått brott mot mänskligheten, att bli valda och premieras med platser i kongressen, utan att sitta en enda dag i fängelse?

Ska gerillaledare som Iván Márquez, eller alias Timochenko få amnesti och tillåtas sitta i kongressen? Stötestenen rör sig kring straffrihet och valbarhet.

Många i Farcs ledarskap står anklagade för brott mot mänskligheten och skulle i dagsläget bli dömda till mångåriga fängelsestraff. Farc:s chefsförhandlare på Kuba, Iván Márquez förklarar gerillans ståndpunkt för norska NRK:

-Kriminella har varken politiska program eller vision. Det har vi. Farc kämpar för att få en ny regering i Colombia med grund i oberoende och social rättvisa. Och varför skulle vi kämpa hela livet bara för att sen hamna i fängelse?

För att motivera stridande parter till fredsprocesser innehåller de i princip alltid ett mått av straffrihet för de stridande parterna, vars negativa sida delvis ska uppvägas av att sanningen om övergrepp och brott som begåtts under konflikten ska komma fram.

Oavsett vad man tycker om fredsförhandlingarna och eventuell straffrihet för militär och gerilla så kommer vi inte ifrån att det faktum att fler och fler höjer på ögonbrynen inför utvecklingen. För första gången på mycket länge ser det faktiskt ut som att Colombia har en reell möjlighet att nå ett fredsavtal och därmed kunna pensionera det snart 60-åriga inbördeskriget.

Matts Olsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

 

Fredsförhandlingarnas fem punkter:

1.       Jordreform/Landsbygdsutveckling

2.       Politiska deltagande (i huvudsak garantier för politisk opposition)

3.       Postkonflikt (gerillans avmobilisering och samhällsintegrering)

4.       Narkotikahandel

5.       Rättigheter för de som drabbats av konflikten (sanning och upprättelse)

 

Mer information om:

Unión Patriótica

Farc-gerillan

Afrocolombiansk människorättsförsvarare på Sverigebesök
joel bild bloggen

Foto: Matts Olsson

Américo Mosquera, ledare för den afrocolombianska organisationen Cocomopoca, kommer till Sverige i november. Afrocolombianers rätt till sin mark är en av de viktigaste frågorna som Cocomopoca och Américo driver. Han uttrycker sig kritiskt mot att de svenska pensionsfonderna investerar i ett multinationellt gruvföretag på deras territorium. Under MR-dagarna i Stockholm 14-16 november kommer han att diskutera vilka utmaningar Cocomopoca står inför och hur Sverige kan bidra till att stärka afrocolombianers rättigheter.

Américo Mosquera är väl medveten om vad som hotar arbetet för att förbättra livet för de tusentals afrocolombianer som bor i Cocomopocas territorium i Chocó, i nordvästra hörnet i Colombia. Han pekar dels på statens konstanta åsidosättande av deras lagstadgade rätt till sitt territorium, och dels på att staten prioriterar de multinationella gruvföretagens intressen före afrocolombianernas rätt att få bestämma över sitt land. Américo sitter på balkongen på Cocomopocas kontor och tittar ut över Atratofloden, som symboliserar förändringen som skett under de senaste åren i Chocó. Innan millennieskiftet var floden kristallklar men i takt med att allt fler insåg vilka rikedomar som finns i marken, började floden bli alltmer brunaktig. Resultatet av de hundratal grävskopor som gräver upp marken längs Atratofloden på jakt efter guld och andra mineraler.

Floden traditionellt viktig 

Traditionellt är floden en viktig pulsåder för livet i Chocó då den förser människorna med det de behöver för att överleva, som vatten, mat, och bördiga jordar. Med gruvutvinningen fungerar floden alltmer som avstjälpningsplats för gruvutvinningens slaggprodukter. Människorna som bor utmed Atratofloden konstaterar att fiskbeståndet har minskat under de senaste åren. Men gruvdriften skapar inte bara miljömässiga problem. Américo berättar om de sociala konsekvenserna av gruvutvinningen där många lämnar sina odlingar för chansen att bli rika och kunna lämna den ekonomiska fattigdomen. Men om drömmen är att gruvdriften är vägen till rikedom så är realiteten för flertalet ett hårt och farligt arbete i ett av många tillfälliga gruvprojekt som många gånger bara ger pengar för att klara sig för stunden. I gruvutvinningens kölvatten har även våldet och tvångsförflyttningarna ökat i en oroväckande hastighet, säger Américo.

Mineraler istället för kokain

I den väpnade konflikten i Colombia är de väpnade aktörerna i ständigt behov av att finansiera sitt fortsatta krigande. Inkomster från gruvindustrin har blivit alltmer lockande, speciellt när priser på vissa mineraler som guld har gjort att det är mer lönsamt än inkomsterna från kokainsmuggling. Med andra ord är det inte konstigt att Américo är mycket tveksam till närvaron av multinationella gruvföretag. Samtidigt som staten 2011 i ett historiskt beslut erkände Cocomopoca den administrativa rätten till sin traditionella mark, hade de redan delat ut koncessioner till ett flertal multinationella företag för att i framtiden kunna driva gruvdrift på samma mark, berättar Américo.

Det bäddar for intressekonflikter och lösningen från statens sida stavas Consulta Previa (Förhandskonsultation, direkt översatt) som innebär att Cocomopoca har rätt till att konsulteras och komma med krav på hur gruvdriften ska skötas och även bestämma om de ens tillåter gruvdrift på sin mark. Problemet är dels att dessa lagar inte följs och dels, som Américo poängterar, att de inte har möjlighet till veto.

Tveksamma vinster med gruvutvinnig

Cocomopoca är egentligen inte direkt motståndare till gruvdrift utan hävdar att den ska bidra till att samhällena får det bättre och att gruvdriften är långsiktigt hållbar, både socialt, ekonomiskt och miljömässigt. Att Cocomopoca förhåller sig skeptisk till storskalig gruvdrift är inte konstigt. Enligt en utredning av tankesmedjan Tierra Digna har de områden som har bejakat storskalig gruvdrift inte alls visat upp några förbättringar i levnadsstandarden för lokalbefolkningen. Snarare tvärtom. Brott mot mänskliga rättigheter ökar, olika sjukdomar kopplade till gruvdriften ökar likaså och ekonomiskt syns inte heller några positiva framsteg. Det bolag som har det i särklass största andelen koncessioner på Cocomopocas mark heter AngloGold Ashanti och är ett sydafrikanskt gruvbolag. AngloGold Ashantis tidigare gruvprojekt har kantats av allehanda anklagelser om brott mot mänskliga rättigheter bland annat för kopplingar till mord på fackförenings- och lokala byledare. Så sent som i september, rapporterades i colombianska tidningar, om ett mord på en kvinnlig människorättsförsvarare som organiserade motstånd mot ett eventuelt gruvprojekt som AngloGold Ashanti ansvarade för. 2011 nominerades de av Greenpeace till ett av värdens sex mest miljöfarliga företag. Det är i ljuset av detta som man måste förstå Américos och Cocomopocas krav på möjlighet till veto ifråga om att ge tillstånd till företag att verka på deras mark.

Relationen till markrättigheter är inte bara en traditionell och kulturmässig fråga. Det handlar lika mycket om ägarförhållande och bestämmanderätt. Américo gör en kort liknelse: – Om jag har ett hus så vill jag att personer frågar innan han eller hon sover där (angående gruvföretag som inte respektarar förhandskonsultation).

Påverkansarbete en viktig del för förändring

En av Américos viktigaste uppgifter som ordförande är att påverka politiker och andra beslutsfattare, både nationellt och internationellt att inse vilka brott mot nationell och internationell lagstiftning ( framförallt ley 70 och ILO 169) som aktörerna bakom gruvdriften begår i deras samhällen. I november besöker Américo Sverige för att möta olika människorättsorganisationer men också för att träffa svenska riksdagsledamöter. På frågan vad han tycker om att svenska politiker tillåter att de svenska pensionsfonderna investerar pengar i AngloGold Ashanti, svarar Américo snabbt:

– De måste förklara sig, men det är också därför det är viktigt att jag åker utomlands och politiskt påverkar så att de mänskliga rättigheterna även inkluderar oss.

Under MR-dagarna  på Kulturhuset i Stockholm den 14-16 november kan du få höra mer om Cocomopocas och andra organisationers arbete för de mänskliga rättigheterna.

Lördagen den 16/11 mellan kl 13.00-14.00 kommer Américo medverka tillsammans med den colombianska tankesmedjan Tierra Digna.

För ytterligare information om MR-dagarna gå in på följande länk: http://www.mrdagarna.nu/

Joel Pousette Lilljeqvist, fredsobservatör for Kristna Fredsrörelsen i Chocó