colombia-blogg
Oviss framtid för Bogotás borgmästare

I mars föra året flyttade jag till ett småkallt Bogotá förorenat av avgaser. Staden är svårflörtad men efter ett tag växte kärlek fram. När en svensk vän som var här på besök beskrev staden som förporten till helvetet, så försvarade jag min nya hemstad med stolthet. Bogota må till stor del bestå av gråslitna tvåvåningshus och trafikstockningar hör till vardagen men under ytan döljer sig ett aktivt kulturliv, vackra berg att vandra i och en myllrande mix av människor från hela landet. Folk brukar säga att i Bogotá märker man inte konflikten och jag kan till viss del hålla med men det beror också på hur man väljer att fokusera blicken. I staden bor den största andelen internflyktingar i landet, ungefär en av de totalt fem miljoner personer som tvingats lämna sina hem och det var inte för mer än 10 år som bogotaborna tvekade om att göra utflykter utanför staden på helgerna på grund av gerillans grepp om omgivningarna.

Bogotá har haft obrutet vänsterstyre under de senaste årtiondena. Flera färgstarka borgmästare har styrt huvudstaden och har bland annat med clowner i trafiken lärt invånarna trafikvett och skapat ett utbrett cykelbanenät. Sedan 2012 är den före detta medlemmen i gerillagruppen M19, Gustavo Petro Urrego, Bogotas borgmästare. Synen på Petro delar staden. Han kom till makten med vallöftet om att ta upp kampen mot korruptionen och har lyft upp frågor som privat kontra offentligt utförande av offentliga tjänster samt hållbarhet. För många sticker dock hans förflutna i ögonen och han beskrivs av en del som arrogant och ovillig att lyssna.

I slutet av förra året kom beskedet som skakade staden – Colombias ombudsman (ungefär som justitiekanslern i Sverige) Alejandro Ordóñez Maldonado avsätter Petro på grund av ett fel i administrationen av sophanteringen som gjorde att huvudstaden under några dagar i slutet av 2012 var utan kommunal sophämtning. Ombudsman Ordoñez förbjöd borgmästare Petro att inneha offentliga befattningar under 15 år.

Sedan beskedet i december har det anordnats flertalet stora manifestationer till stöd för borgmästaren. Gloria Gómez från Kristna Fredsrörelsens medföljda organisation Asfaddes menar att:

– Ombudsmannens beslut har enat vänsterrörelserna i staden till stöd för Petro, om något gott kommit ut ur denna process så är det väl detta.

Petro kallar avsättningen en högerkupp och anklagar ombudsmannen för att försöka sabotera fredssamtalen. Människorättsförsvararen och juristen Nancy Fiallo som Kristna Fredsrörelsen medföljer menar att:

-Beslutet att avsätta Petro är ett sätt för krafter på högerkanten att skicka ett klart meddelande till förhandlingsbordet i Havanna och till organisationer på vänsterkanten: Oavsett om ni ges möjlighet att delta i politiken och bli demokratiskt valda kommer vi aldrig låta er få reell makt.” Ordónez har redan avsatt flera vänsterpolitiker och uttalat sig kritisk till fredsförhandlingarna.

Avsättningen av Petro har satt fingret på den makt som ombudsmannen har och rest frågan hur det kan vara möjligt att en tjänsteman avsätter en folkvald representant. Den colombianska konstitutionen tillåter det men landet har skrivit under den Interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter som inte medger ett sådant förfarande.

Rättsläget är tämligen förvirrat. På uppmaning av Petro har det kommit in mängder av medborgaröverklaganden av ombudsmannens beslut. Överklagandena har hamnat i händerna på en politiserad domstolskår där olika domare både dömt för och emot ombudsmannens beslut.

En parallell process är att det, utifrån namnunderskrifter från över 355 000 bogotabor, ska hållas en kommunal folkomröstning om Petro har förtroende att sitta kvar på posten. Omröstningen skulle ske den 2 mars men har nu blivit framskjuten till den 6 april. Eftersom staden är delad mellan upprörda Petro-anhängare och lika upprörda icke-Petro-anhängare är utgången oviss. Om folkomröstningen ger stöd för Petro men domstolen dömer till fördel för ombudsmannens beslut att avsätta honom vet, enligt nyhetsmagasinet Semana, ingen vad som kommer hända. En sak är dock säker – Bogotá kommer att fortsätta vara en stad av parallella världar.

Mette Schönström, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá 

Årskrönika Colombia 2013

2013 var ett år som i Colombia karakteriserades av massiva sociala mobiliseringar och strejker, fortsatta fredsförhandlingar mellan den colombianska regeringen och Farc samt ökad repression mot organiserad civilbefolkning. Kristna Fredsrörelsen i Colombia genomförde förra året mer än dubbelt så många medföljningar än året innan vilket kan ses som en indikation på att många organisationer fortsätter att känna ett stort skyddsbehov i den konfliktfyllda colombianska kontexten. 

-2013 var ett komplicerat år sett från ett rättighetsperspektiv; vi såg en ökning av tvångsförflyttningar, mord och våld mot personer som kräver rätten till sin mark; sociala protester försöktes tystas och uttrycksfriheten kontrollerades; förföljelsen av oppositionen fortsatte – till exempel mördades 29 personer från vänsterrörelsen Marcha Patriótica under 2013, säger människorättsförsvararen och Kristna Fredsrörelsens medföljda Nancy Fiallo.

Nancy Fiallo

Nancy Fiallo

Sociala protester och strejker 

2013 var de sociala mobiliseringarnas år – bland andra kaffe-, kakao-, och risodlare samt ursprungsfolk och bönder gick ut i strejk och protesterna kulminerade i en stor nationell jordbruksstrejk med omfattande vägblockader i augusti. Missnöjet bottnar i en avsaknad av statlig jordbrukspolitik som inkluderar alla odlare, inom såväl små-som storskaligt jordbruk. Istället subventioneras utländska importerade produkter vilket resulterar i att många colombianska bönder inte kan försörja sig på sin produktion. Den nationella strejken ledde till flera dödsfall och hundratals skadade och gripna. Colombiansk kravallpolis och militär ska ha begått en rad allvarliga kränkningar. Flera organisationer, däribland Kristna Fredsrörelsen, skrev ett brev till utrikesminister Carl Bildt i september 2013 för att uppmana Sverige att agera på de oroande rapporterna om brott mot människors mötes- och yttrandefrihet.

Flera av medlemmarna i vår medföljda organisation Söner och döttrar för minnet och mot straffrihet (Hijos e Hijas por la Memoria y contra la Impunidad) blev under 2013 utsatta för hot och förföljelser i olika delar av landet. En medlem var tvungen att flytta från sin hemstad vid den colombianska kusten då hotbilden blev för påtaglig.

Vi medföljer en stöddemonstation i Santa Marta

Vi medföljer en stöddemonstation i Santa Marta

Illegal gruvdrift påverkar civilbefolkning 

Under 2013 förvärrades hotbilden för Kristna Fredsrörelsens medföljda organisation COCOMOPOCA då medlemmarna i organisationens styrelse mordhotades för att de skyddade sina markrättigheter. Hoten kopplas till de lokala aktörer som med grävmaskiner gräver upp flodbankarna i jakt efter guld och till personer inom den lokala stadsadministrationen.

En av de stora utmaningarna för Colombias två största etniska minoriteter, afrocolombianerna och ursprungsfolken, är den illegala gruvdriften och den statliga strategin för utvinning av naturresurser via multinationella gruvföretag.

Våra medföljda organisationer i Chocó vittnar om att konfliktdynamiken haft förödande konsekvenser för civilbefolkningen; organisationen COCOMACIA rapporterade att två av deras medlemmar mördatdes under 2013.

Inför Människorättsdagarna i Stockholm i november 2013, åkte Ámerico Mosquera, styrelseordförande för COCOMOPOCA och Johana Rocha, miljörättsadvokat för organisationen Tierra Digna som bistår COCOMOPOCA med juridisk assistans, till Sverige där de deltog i seminarier för skapa medvetenhet om hur den illegala gruvnäringen påverkar civilbefolkningen.

Matts under medföljning på Atratofloden

Matts under medföljning på Atratofloden

Glada miner när Linnea och Maija är på medföljning

Glada miner när Linnea och Maija är på medföljning

Fortsatta fredsförhandlingar

Fredsförhandlingar inleddes hösten 2012 och fortsatte under 2013. Trots vissa svårigheter och oenigheter under året nådde de förhandlande parterna överenskommelser i två av de fem punkterna; jordbruksfrågan och politiskt deltagande för avmobiliserade gerillamedlemmar (de resterande tre punkterna är konfliktens avslut och överlämnande av vapen; droger och droghandel, samt konfliktens offers rätt till upprättelse och kompensation).

Nancy Fiallo har sedan fredsförhandlingarna startades varit aktiv i nätverket Kvinnor för fred (Mujeres Por la Paz) och Kristna Fredsrörelsen medföljde flera av deras aktiviteter under 2013, bland andra flera marscher och Kvinnoforum för fred.

IMG_4970

David och Mette tillsammans med svenska ambassadören Marie Andersson de Frutos och Nancy Fiallo

Kvinnor för Fred anordnar en stödaktion mot militära utgifter

Kvinnor för fred anordnar en stödaktion mot militära utgifter

Fredsförhandlingarna har fortsatt det här året men bara för några dagarna sedan kom det makabra avslöjandet att förhandlingarna blivit avlyssnade av militären, något som president Santos säger att han ska gå till botten med.

Många nya utmaningar väntar 2014. För vårt projekt i Colombia innebär det nya året också att fyra observatörer; Corinne, David, Matts och Zofie slutar i april medan observatörerna Alia, Anders, Julia och Vienna i mars kommer från Sverige med nya krafter för att bli del av vårt team i Colombia.

Zofie Bengtsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá  

 

Fredsprocessen i fokus inför valet i Colombia

joel bloggblid

Under 2014 är det inte bara val i Sverige, även Colombia har kongress- och presidentval i mars respektive maj. Enligt en opinionsundersökning som presenterades i den colombianska nyhetstidningen Semana tyder det mesta på att den nuvarande presidenten, Juan Manuel Santos, blir omvald. I undersökningen får Santos 25 % stöd i opinionen vilket är långt fler än den närmaste utmanaren på 8 %.

Temat som hittills diskuteras mest flitigast inför valet är fredsförhandlingarna mellan staten och Farc. Santos säger sig vara optimistisk att kunna ro i land ett fredsavtal med Farc och göra slut på den 50 års långa väpnade konflikten. Hittills har Santos kunnat visa upp betydande framsteg i dialogen med Farc där avtal om jordbrukspolitiken (som bl.a. inkluderar en jordreform) och politisk deltagande för avmobiliserade gerillamedlemmar inom ramen för fredsavtalet redan nåtts. Detta kan också betraktas som den huvudsakliga anledningen till att Santos tros bli omvald.

Det folkliga stödet han har i fredsförhandlingarna har inneburit att de största kritikerna till fredsförhandlingarna, bland annat ex-presidenten Àlvaro Uribes parti Centro Democrático, successivt tonat ner sin kritik och numera säger sig vara för ett avtal även om de har en del starka invändningar på innehållet.

Största glädjedödaren för Santos är att antalet personer som uppger att de vill rösta blankt uppgår till 27 %, alltså 2 procentenheter högre än presidentens opinionssiffror. Att så pass stor del överväger att rösta blankt kan tänkas bero på i synnerhet två anledningar. Den första stavas politikerförakt, eller rättare sagt, svagt förtroende för Colombias demokratiska system. De senaste årens politiska händelser är i det närmaste en odyssé i politiska och institutionella skandaler. En av de mer uppmärksammade inträffade innan jul då det nationella organet för övervakningen av folkvalda i ett kontroversiellt beslut avsatte Bogotás borgmästate, Gustavo Petro. Domen väckte en folkstorm och i skrivandes stund är det fortfarande oklart om Petros framtid som borgmästare. Semana visar också i en annan opinionsundersökning, som gjordes i december efter det kontroversiella beslutet, att antalet som möjligen röstar blankt bland Bogotas befolkning markant hade ökat. Även om dessa siffror möjligen sjunker när den värsta ilskan har lagt sig så är antalet personer på nationell nivå som uppger att de tänker rösta blankt 23% högre än för fyra år sedan.

Den andra möjliga anledningen till den höga andelen som kan tänkas rösta blankt är att den omstridde ex-presidenten Àlvaro Uribe inte får delta i presidentvalet på grund av att konstitutionen hindrar honom att ställa upp på nytt. Trots att många mänskliga rättighetsorganisationer och civila samhällsorganisationer var stark kritiska till hur Àlvaro Uribe bland annat respekterade de mänskliga rättigheterna under sin mandatperiod åtnjuter han 61 % i popularitet bland colombianerna.

Men trots Santos inte alltför starka stöd innebär framgångarna i fredsavtalen kombinerat med brist på bättre alternativ att befolkningen i Colombia antagligen kommer ge Juan Manuel Santos förnyat förtroende för att styra landet en andra mandatperiod.

Joel Pousette Lilljeqvist, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó