colombia-blogg
Nya fredsobservatörer på plats i Colombia

För tre veckor sedan anlände de fyra nya fredsobservatörerna till Colombia, fulla av iver och entusiasm. Här delar de med sig av varför de vill arbeta som fredsobservatörer, och sina förväntningar på de två åren.

Mitt namn är Anders Nordenskjöld och jag har precis avslutat ett år som fredsobservatör i Guatemala. Det var en så spännande och givande upplevelse att jag ännu inte var redo att åka hem till Sverige. Jag ville fortsätta arbeta med människor som är beredda att offra allt i kampen för sina och andras rättigheter. Rollen som fredsobservatör har passat mig ganska bra, jag tänker på hur de långa dagarna och de obekväma resorna vägs upp av fantastiska möten och oförglömliga upplevelser. Det jag mest ser fram emot under de kommande två åren är att äntligen få lära känna Bogotá och alla dess olika sorters människor. Jag har alltid velat bo här och alla de Colombianer jag mött har verkligen gjort ett bra jobb med att sälja in sin huvudstad. Jag kan dessutom efter mina första veckor säga att vissa av förväntningarna redan har infriats.

Jag heter Julia Andén och arbetar som fredsobservatör i Bogotá. Efter bara några veckor i Colombia är jag övertygad om att jag hamnat rätt. Att arbeta som fredsobservatör är ett tillfälle att få arbeta sida vida sida med människor som kämpar för rättvisa, upprättelse och fred, trots enorma hinder och svårigheter. Anledningen till att jag vill vara här är just för att lära känna dessa individer och kunna bidra till att deras arbeta fortsätter, och samtidigt sprida information om deras arbete och erfarenheter för att skapa medvetenhet, både här i Colombia men också i Sverige. Jag är övertygad om att mina kommande två år här kommer att bjuda på både skratt, tårar, oförglömliga upplevelser – och en massa väderväxlingar. Det är inte en myt att man i Bogotá upplever alla klimat under en och samma dag och första läxan har varit att aldrig gå hemifrån med varken paraply eller solglasögon.

De nya fredsobservatörerna Alia, Anders, Viena och Julia

De nya fredsobservatörerna Alia, Anders, Viena och Julia

Jag heter Viena Rainio och jobbar som fredsobservatör i Chocó. Efter några dagar i Quibdó har jag insett att man måste vara redo att riskera livet varje gång man går över en gata. Fotgängare har absolut inte företräde, utan man får klara sig så gott det går bland motorcyklister som bland annat äter och dricker medan de kör. Oljudet i staden är konstant, och under mina två år här kommer jag att upprepa frågan vad sa du om och om igen. Men jag trivs. Det är dock inte främst på grund av allt det speciella djungelstaden har att erbjuda, utan för arbetet som vi fredsobservatörer gör i regionen. De människorättsförsvarare som vi medföljer riskerar sina liv för att skapa en bättre framtid för andra. Den typen av osjälviskhet och ödmjukhet har jag stor respekt för och är glad och tacksam över möjligheten att arbeta här.

Jag heter Alia Ibragimova och har tidigare jobbat i Colombia. Jag jobbade i Bogotá under 7 månaders tid som praktikant förra året och blev helt förälskad i landet och ville komma tillbaka för att jobba här. Jag ska jobba på kontoret i Quibdó, i delstaten Chocó. Det ska bli riktigt intressant att lära känna en ny region av Colombia! Jag är en person som trivs bäst ute i fält, att se saker med mina egna ögon, i direkt kontakt med människor, därför tycker jag att jobbet som fredsobservatör kommer att bli riktigt spännande. Jag ser fram emot att lära mig mer om kontexten, träffa spännande människor och bli inspirerad av människorättsförsvararnas oförtröttliga arbete under de svåra omständigheter som de bemöter på grund av sitt arbete.

Fortsätt att följa de nya fredsobservatörernas och deras kollegors arbete för fred och mänskliga rättigheter här på bloggen och läs gärna mer om Kristna Fredsrörelsens arbete på krf.se.

Pressfriheten hotad i Montería, Colombia

Måndagen den 17 februari får Mauricio ett samtal:

Vårt program har blivit nedlagt, ägaren till radiostationen vill inte att vi sänder längre”. 

Vi från Kristna Fredsrörelsen hade rest till Montería i regionen Córdoba (nordvästra Colombia) för att medfölja journalisten och människorättsförsvararen Mauricio Castilla Castro från organisationen Hijos e Hijas por la Memoria y contra la Impunidad (Söner och döttrar för minnet och mot straffrihet) och den som ringde honom var hans kollega på radion. Under ett års tid har de måndag till fredag sänt ett lokalt radioprogram där de inte skyggat för att ta upp känsliga politiska ämnen. Mellan kl.16 och 17 kunde invånare i Córdoba ratta in radiostationen La Voz de Montería för att höra Mauricio och kollegan avslöja nya fall av korruption, orättvisor, förskingring av skattemedel m.m. Mauricio är en känd profil i Montería och många hör av sig till honom med historier om korruption och missförhållanden som de själva inte vågar avslöja offentligt. Allt med vetskapen om att han noggrant undersöker uppgifterna och sedan berättar om dem i sitt radioprogram.

Vi hade möjligheten att följa inspelningen av det som blev Mauricios sista radioprogram och deras huvudnyhet var att pengar från en regional utvecklingsfond enligt Mauricio hade förts över till ett partis valkampanj.

Under medföljning i Monteria

Under medföljning i Monteria

Valkampanjen pågick nämligen för fullt här i Colombia för den nionde mars valde man en ny kongress. Staden var full av valpropaganda, valmöten pågick överallt. Jag frågade Mauricio om han tror att det är på grund av den allt mer intensiva valkampanjen som programmet lades ner. Politikerna kanske inte vill riskera obekväma avslöjanden samtidigt som de ber om väljarnas förtroende.

Jag tror inte det”, säger han. ”Det finns mäktiga intressen här som länge velat få bort mig. Det här har varit på gång sen en lång tid tillbaka och nu lyckades de övertala ägarna att det var dags. Det ironiska är att det hade varit billigare för dem att döda mig istället för att muta ägaren att lägga ner programmet.”

Han skrattar när han säger det sista men det finns ett stort allvar i det han säger. För fyra år sen (den 19 mars 2010) mördades Mauricios pappa Clodomiro Castilla Ospina med åtta skott utanför sitt hem. Clodomiro var också journalist och hade ägnat flera år åt att studera sambandet mellan politiker och paramilitära grupper i regionen. Priset Mauricio betalar för att följa i faderns fotspår är stort – han har tagit emot flera dödshot och är tvungen att leva under ständig press utan några som helst skyddsåtgärder från den colombianska staten.

En tjänsteman från en internationell organisation i regionen som vi pratar med några dagar senare, menar att Córdoba som region var ett starkt fäste för de paramilitära grupperna och inom den lokala eliten finns det fortfarande ett stöd för dessa gruppers politiska ideologi. Han menar att när någon som Mauricio ifrågasätter den rådande maktordningen kan det hända att han i Montería blir betraktad som radikal och obekväm, kanske rentav som en gerillasympatisör. Hoten och nedläggningen av programmet blir ett sätt att försöka tysta honom.

Det är inte lätt att vara journalist i Colombia som vi tidigare skrivit om. Enligt Reportrar utan gränser är ett av problemen för pressfriheten här den starka ägarkoncentrationen inom media (World Press Freedom Index 2014). Starka ägare kan styra vilka nyheter som kommer fram. World Press Freedom är även oroliga för att det vid ett eventuellt fredsavtal mellan regeringen och gerillan ändå skulle finnas kvar grupper som fortsätter att hota journalister och förhindra dem från att utföra sitt arbete.

Mauricio fortsätter sin kamp för att kunna jobba som journalist. Han skriver fortfarande för den oberoende lokaltidningen El Rádar och när vi lämnar honom för den här gången har han precis börjat samarbeta med en lokal tv-station. Radioprogrammet lever vidare men nu i ett nytt medium.

David Echeveste, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá 

Fredsmanifestation i Quibdó
Foto: Marcela Escobar Sabogal

Foto: Marcela Escobar Sabogal

Ett bombdåd inträffade förra veckan i Quibdó, den stad i västra Colombia där Kristna Fredsrörelsen har fem fredsobservatörer utstationerade. Explosionen kostade fyra personer livet och ett tiotal skadade . Händelsen är en tragisk påminelse om att Colombia trots en pågående fredsprocess fortsatt befinner sig i en väpnad konflikt.  Dådet som tros var planerat av någon av de väpnade grupperna har skapat rädsla bland invånarna för ökad våldseskalering i vad som är en av Colombias mest utsatta områden.

Som svar har dock många av Quibdós invånare slutit upp för att gemensamt visa sitt avstångstagande till våldet. Under fredagen gick därför ett tusental personer, klädda i vit, i en fredsmarsch för att stödja fred och ickevåld. I marshen deltog förutom civilpersoner bland annat representater från kyrkan, mänskliga rättighets- och kvinnororganisationer. Under marschen hölls en ceremoni vid den matvaruaffär där explosionen inträffade.

Foto: Marcela Escobar Sabogal

Foto: Marcela Escobar Sabogal

Albiero Moya Mena, jurist på den interetniska organisationen FISCH, som deltog på manifestationen, säger att marschen var viktig av flera anledningar.

– Att delta i manifestation var viktigt för att visa att samhället tar avstånd mot våld och visa sympati för offren i bomdådet. Dessutom var syftet att påminna makthavarna om att den senaste händelsen bara är en i raden av våldsyttringar i Chocó och att de måste ta större ansvar i strävandet för ett fredligare samhälle.

20140307_161125

Chocó är ett av av mest marginaliserade departamenten i Colombia och har under årens lopp drabbats hårt av konflikten i form av tvångsförflyttningar, massakrer och andra typer av brott mot mänskliga rättigheter. Departamentet befolkas till största  del av afrocolombianer men även urfolk bor i området.  Kristna Fredsrörelsen medföljer både urfolk och afrocolombianska gräsrotsorganisationer i deras kamp för mänskliga rättigheter och fred.

 

Joel Pousette Lilljeqvist, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

Upptrappning av våld och hot inför val i Colombia

Förra veckan utsattes det vänsterorienterade partiet Union patrióticas (UP) presidentkandidat Aida Avella för ett mordförsök när hon under arbetet med sin valkampanj reste i regionen Arauca i nordöstra Colombia. Attacken är bara en i raden av attacker mot den colombianska oppositionen och mot personer från det civila samhället. Medlemmar från Kristna fredsrörelsens medföljda organisationer känner att konflikten har intensifierats och många uttrycker nu sin oro för våldet som eskalerat inför de nationella kongress- och presidentvalen i mars respektive maj i år. 

I attacken mot presidentkandidaten Avella avlossades skott mot hennes bil men ingen skadades i incidenten. Gerillagruppen ELN säger sig stå bakom attacken.

– Attacken mot Aida Avella är en attack mot demokratin då det visar att personer med makt är villiga att ta till vapen för att behålla sin makt. Det är uppenbart att det finns personer som har allt att vinna på att konflikten fortsätter, säger Angela Olaya från tankesmedjan Arco Iris.

Opposition förföljs

Innan mordförsöket hade flygblad spridits där en kompensation på upp till 25 000 dollar utlovades för mord på politiker från Union patriotica och vänsterrörelsen Marcha patriotica. Den paramilitära gruppen Aguilas negras säger sig stå bakom utskicken.

Presidentkandidaten Aida Avella återvände till Colombia i december 2013 efter att ha levt 17 år i exil i Schweiz och attacken mot henne har skapat oro:

– Man blir rädd när en person med så omfattande säkerhetsåtgärder som Avella attackeras på ett offentligt event mitt på ljusa dan. Vad är det då som hindrar förövare att attackera en person som inte har lika strikta säkerhetsåtgärder? Och varför reagerar inte den nationella och internationella pressen på attackerna mot oppositionen i landet, undrar människorättsförsvaren Nancy Fiallo.

Union patriotica bildades i Colombia under mitten av åttiotalet. Många minns fortfarande den mörka tid från slutet av åttiotalet fram till början av tvåtusentalet då partiet utsattes för en utrotningskampanj av drogkarteller, paramilitära grupper, medlemmar ur regeringen och militären. Fler än 4000 medlemmar inklusive två presidentkandidater dödades. Union patriotica försvann som parti för över tio år sedan men återhämtade sitt erkännande på partistämman i slutet av 2013 då Aída Avella blev vald som presidentkandidat.

Fotograf: David Echeveste

Nancy Fiallo tillsammans med Corinne och Zofie från Kristna Fredsrörelsen

– Det är ett allvarligt läge för oppositionen och det finns en rädsla att historien ska upprepas; att fler personer från Union patriotica och andra vänsterpartier ska attackeras. Det var 17 år sedan som Aida Avella var tvungen att fly Colombia och vi kan fråga oss vad som hänt i det här landet under dessa år? Vi har inte avancerat utan snarare tagit steg tillbaka. Det finns inga garantier för oppositionens säkerhet, säger Nancy Fiallo.

Partier tilldelas skyddsåtgärder 

Att våldet eskalerar vid valår är känt – i samband med det förra colombianska valet 2010 mördades totalt 41kandidater till de lokala och regionala valen och för att minimera riskerna inför kommande val har den statliga enheten för skyddsåtgärder (Unidad Nacional de Protección) tilldelat de colombianska partierna skyddsresurser som partierna sedan distribuerar till de personer inom partiet som anses mest hotade. I dagsläget har 275 politiker tilldelats speciella skyddsåtgärder. Många frågar sig dock om dessa skyddsåtgärder är tillräckliga. Av de 18 politiker från oppositionen som nyligen utsatts för hot, hade 15 skyddsåtgärder.

– Det är en aggressiv miljö innan valet och konsekvensen av det hårdnande klimatet blir att handlingsutrymmet för politiker och människorättsförsvarare förminskas, menar Angela Olaya.

Gloria Gómez, människorättsförsvarare och ledare för organisationen Asfaddes

Gloria Gómez, människorättsförsvarare och ordförande för organisationen ASFADDES

– Det inte bara regionerna som är våldsdrabbade utan även i stor utsträckning städerna. Dynamiken har förändrats och man kan inte vara säker någonstans, säger Gloria Gómez ordförande för Kristna Fredsrörelsens medföljda organisation ASFADDES.

Kristna Fredsrörelsens medföljda utsatta

Mauricio Castilla från departamentet Córdoba i norra Colombia, medlem i organisationen Söner och döttrar för minnet och mot straffrihet (Hijos e hijas por la memoria y contra la impunidad), har personligen känt av förändringen innan valet då ansvariga för två veckor sedan stängde ner hans radioprogram efter att han pekat på korruption och brister inom departementet:

– Det är en attack mot yttrandefriheten och mot mitt journalistiska arbete. De vill tysta de som gör sin röst hörd högst och konsekvensen blir att folk inte får reda på sanningen om vad som egentligen händer i vårt departament.

Enligt Mauricio är det ingen tillfällighet att hans radioprogram stängts ner just nu. Han menar att ledning känt påtryckningar från personer med egen politisk agenda som inte gillar när sittande politiker kritiseras.

Medföljning av Mauricio i Montería, Córdoba

Medföljning av Mauricio i Montería, Córdoba

Under den senaste månaden har bland andra de icke-statliga organisationerna Advokatkollektivet José Alvear Restrepo (Corporación Colevtivo de Abogados José Alvear Restrepo) och Den nationella rörelsen för offren för statliga brott (El Movimiento Nacional de Víctimas de Crímenes de Estado – MOVICE) mottagit dödshot från paramilitära grupper. De kommande veckorna och månaderna lär med all sannolikhet inte bli lugnare för den colombianska oppositionen och det civila samhället.

Zofie Bengtsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá