colombia-blogg
Medföljning under minnesceremoni i Jardines de Sucumbíos

I slutet av maj medföljde Kristna Fredsrörelsen organisationen Hijos e Hijas till Jardines de Sucumbíos i södra Colombia där en minnesceremoni hölls för de fyra ungdomar som avrättades av militären den 17 maj 2014. I videon berättar Francisco Marín Gutierrez från Hijos e Hijas om de aktiviteter som hölls i samband med årsdagen.

För svenska undertexter, klicka på symbolen i det nedre högra hörnet.

Livet efter generalen

Las Mercedes och Vegaez är två samhällen som få utanför Chocó kände till. Båda hamnade dock plötsligt på den massmediala kartan, både i Colombia och internationellt. Men uppmärksamheten beror inte på något som samhällenas invånare har gjort. De har bara råkat bo på en plats där det är civilbefolkningen som lider när konflikten rasar, vilket tyvärr går att säga om många andra platser i Chocó. Att just dessa två samhällen fick medial uppmärksamhet beror på tillfångatagandet av general Alzate. Det var nämligen i Las Mercedes som han blev tillfångatagen och det var i Vegaez som han släpptes, drygt två veckor senare. Några månader efter händelserna medföljde Kristna Fredsrörelsen när Cocomacia bjudit in till sina zonmöten.

kyrka Mercedez

Innan zonmötet börjar samlas deltagarna kring kyrkan i Las Mercedes.

Båda samhällena är ganska typiska för Chocó; folket lever mestadels på fiske och jordbruk, eftermiddagarna ägnas gärna åt domino eller bingo, och på kvällarna spelas musik så det dånar över landskapet. Men när generalen försvann förändrades vardagslunken väldigt fort. Till Las Mercedes kom den första militära patrullen redan några timmar efter att generalen varit där. Presentación Palomeque Mosquera, vicepresident i det lokala rådet, berättar:

Vi visste inte varför de var så aggressiva. Ingen i samhället visste att Alzate var general, inte heller att de som han åkte iväg med var gerillasoldater. Det var först när vi på eftermiddagen hörde på radio att en general blivit tagen av Farc i Las Mercedes som vi förstod vad som hade hänt.

Presentación Palomeque Mosquera

Presentación Palomeque Mosquera, vicepresident i det lokala rådet i Las Mercedes, berättar om hur samhället påverkades av bortförandet av general Alzate.

Palomeque Mosquera förklarar att militären dagen efter byggde upp ett läger bortom rörsockerbruket och ett annat på andra sidan floden. Han berättar att ingen vågade lämna samhället eftersom de var rädda att militären skulle tro att de var civilklädda gerillamedlemmar. Det gjorde att de varken kunde fiska eller gå till sina odlingar. I två månader var de fast i samhället. Borgmästaren kom visserligen, men bara en gång, efter en månad, och med så lite mat att den tog slut väldigt fort. Istället fick invånarna klara sig på det som deras vänner i Quibdó kunde skicka. Nu har det gått några månader, och militären är inte längre kvar men problemen är inte borta för det:

Livet här har inte förändrats, inte på det sätt som behövs. En förändring hade varit om borgmästaren eller någon kom med projekt hit för att förbättra livskvalitén. Nu har vi det ännu värre än tidigare. Nu är vi rädda för att bli utpekade som gerillamedlemmar, även om vi inte visste vilka det var som tog honom [generalen]. Det traumatiserar samhället och ger en dålig bild av vilka vi är.

 

Madelträd Vegaez

Julio Cuesta, Juan Domingo Mosquera och Jesse Perera, invånare i Vegaez, berättar om livet under den ökade militära närvaron.

Även i Vegaez märkte invånarna av den ökade militära närvaron. Under en paus i zonmötet sitter några män i skuggan av mandelträdet på torget. De delar med sig av sin historia och berättar om hur soldaterna kom och byggde upp sitt läger precis utanför samhället. Hur de sökte igenom deras hus. Hur de hade kvar sitt läger i flera månader efter att generalen släppts.  Hur de, precis som i Las Mercedes, var så rädda att de inte vågade ge sig ut till fälten, med svår matbrist i samhället som följd.

På zonmötet i Vegaez håller en av deltagarna en presentation om konstitutionen och vikten av att känna till sina rättigheter. Den som inte vet sin rätt har också väldigt svårt att kräva den. När han avslutar möts han av stora applåder, inte minst för att han delat ut små häften med Colombias konstitution till alla deltagarna. Kanske kan kunskap om konstitutionen vara ett första steg för att förhindra framtida kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Anders Nordenskjöld (text och bild) och Erika Hellberg (bild), fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Chocó