colombia-blogg
Colombia närmar sig ett fredsavtal efter ny överenskommelse på Kuba

Onsdagen den 23 september var en historisk dag för fredsprocessen i Colombia. Efter nästan tre år av fredsförhandlingar i Havanna mellan Farc-gerillan och regeringen har Colombias president Juan Manuel Santos tillkännagivit att ”om exakt sex månader säger vi ett definitivt farväl till kriget i Colombia”. Uttalandet kommenteras med optimism av flera colombianska medier, medan civilsamhällets organisationer menar att flera frågor återstår att lösa.

För en dryg vecka sedan meddelade president Santos via Twitter att han var på väg till Kuba där fredssamtalen pågår och avslutade med orden ”freden är nära”. Detta skapade stor nyfikenhet bland colombianerna – för första gången skulle presidenten komma till Kuba sedan förhandlingarna inleddes. Efter många spekulationer kom beskedet några timmar senare: parterna hade nått en överenskommelse kring övergångsrättvisa och upprättelse för konfliktens offer, en knäckfråga som tagit ett och ett halvt år att enas kring. Människorättsadvokaten Nancy Fiallo uttrycker förväntan efter beskedet:

Som alla andra som fortfarande tror på fred känner jag spänning och hopp. Man har äntligen nått ett minimiavtal gällande offrens upprättelse och detta öppnar dörren mot en sanningskommission.

 

Nätverket Mujeres por la Paz, där Nancy Fiallo ingår, demonstrerar för freden.

Nätverket Mujeres por la Paz, där Nancy Fiallo ingår, demonstrerar för freden.

Det juridiska system man nu kommit överens om innebär inrättandet av särskilda domstolar för fred med syfte att bekämpa straffriheten, få fram sanningen, bidra till att kompensera offren och straffa dem som är ansvariga för grova brott begångna under konflikten – både gerillasoldater och statliga aktörer. Samtidigt talas det inte om fängelse för alla brott, utan om ”frihetsberövande under särskilda villkor”, medan det för vissa politiska brott kommer att ges amnesti. Farc-gerillan kan delta i detta system för övergångsrättvisa endast om de lägger ned sina vapen inom sextio dagar efter att det slutgiltiga fredsavtalet undertecknats. Stalin Ballesteros som är medlem i organisationen Hijos e Hijas por la Memoria y contra la Impunidad, menar att man inte kan förvänta sig total rättvisa:

Avtalet kommer att innebära en viss grad av straffrihet. Det här innebär en uppoffring som görs av hela det colombianska samhället, speciellt av konfliktens offer. För att få slut på dödandet och för att uppnå största möjliga grad av sanning offras den straffrättsliga rättvisan.

Regeringen och Farc-gerillan har nu kommit överens om fyra av de sex punkterna på agendan: landreform, en policy för att komma tillrätta med den illegala drogindustrin, möjligheten till politisk delaktighet för Farc-gerillans medlemmar efter ett fredsavtal och hur brott som begåtts under konflikten ska bestraffas. Punkterna som kvarstår är hur offren för konflikten ska kompenseras och hur avmobiliseringen av gerillasoldaterna ska gå till. Efter att man kommit överens på dessa punkter kommer Colombias regering att be befolkningen att godkänna fredsavtalet i en folkomröstning, innan ett fredsavtal kan skrivas under.

Att sälja in ett fredsavtal till den colombianska befolkningen är en utmaning som ska tas på allvar. Willian Rivas Torres är jurist på  den etnisk-territoriella organisationen Cocomacia  i regionen Chocó där närvaron av både Farc-gerillan och regeringens trupper är stor. Han är en av dem som menar att fredsförhandlingarna på Kuba hittills inte tagit tillräcklig hänsyn till dem som lever mitt i konflikten:

Till vårt territorium har fredssamtalen inte nått – här har ingen dialog förts. Det hade behövts ett kontinuerligt samtal med oss som lever här för att uppnå verklig fred.

Erika Hellberg, Vinicius Brum Ribeiro (text) och Linnéa Lagergren (foto),  fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

“En kvinnas liv ska vara fritt från våld”

I länet Chocó i västra Colombia arbetar den etnoterritoriella organisationen Cocomacia för att försvara sitt territorium. Kristna Fredsrörelsen medföljer Cocomacia sedan 2008 på deras resor i territoriet och senast var destinationen samhället Winandó, några timmars båtfärd från Quibdó, för att lyfta kvinnornas roll i samhället och i hemmen.

150827-30 Cocomacia.Winandó.CdG. Maria Socorro, Rubiela, Julia Susana, Carmen, Ana Rosa, Adonis, Yenni - JA

Cocomacias genuskommission består av åtta kvinnor från olika samhällen inom territoriet, som sedan 2003 arbetar med att förbättra kvinnornas situation och höja deras röst. De vill stärka samhällena inför en möjlig postkonflikt-situation i Colombia, och kvinnornas deltagande i samhället och i politiken kommer att vara avgörande för att skapa försoning och fred.

150827-30 Cocomacia.Winandó.CdG.3 - JA

Sedan 2008 finns en lag 1257 som syftar till att skydda kvinnor mot våld och diskrimination, både förebyggande och med straffrättsliga konsekvenser. Dess syfte är att etablera normer som kan garantera alla kvinnor ett liv fritt från våld, både inom den offentliga och privata sfären samt ge tillgång till skydd och stöd. ”Lagen vill synliggöra de olika typer av våld som kvinnor utsätts för i sin omgivning” förklarar Rubiela Cuesta Córdoba.

150827-30 Cocomacia.Winandó.CdG. Maria Socorro, Yenni, Julia Susana - JA (1)

”Vi kvinnor har behandlats illa av samhället” säger en av ledarna i gruppen. Kvinnorna samtalar om hur kvinnor idag får båda sin kvinnlighet och sin professionalitet ifrågasatta och om hur dessa tendenser är ännu starkare på landsbygden än inne i städerna.

150827-30 Cocomacia.Winandó.CdG.Julia Susana.2 - JA

Att integrera männen är för genuskommissionen viktigt i jämställdhetsarbetet och de bjuder därför alltid in både männen och kvinnorna för att delta i aktiviteterna. De vill höra allas synpunkter för att veta hur de ska gå vidare. ”Vill vi förändra krävs att vi byter bilden av kvinnan som en sak, mot bilden av en person, en rättighetsbärare, och en partner att dela vårt liv med” tillägger Julia Susana Mena.

150827-30 Cocomacia.Winandó.CdG.5 - JA

I båten tillbaka mot Quibdó är gruppen nöjd. De vet att förändring tar tid, precis som deras egna processer gjort för att ta plats i samhället och att kampen mot våld mot kvinnor fortsätter, både i hemmet, inom organisationerna och i det politiska livet för kräva respekt och erkännande.

Text och foto: Julia Andén, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

“Att vi förföljs är en politisk strategi”

Sedan 2007 har Kristna Fredsrörelsen medföljt organisationen Hijos e Hijas, vars medlemmar blivit förföljda och hotats till livet som en följd av deras arbete mot straffrihet. En av dem är Shaira Rivera som, trots de risker som arbetet för rättvisa och upprättelse kan innebära, har nyligen antagit en central roll i denna kamp. I en intervju med KrF berättar Rivera om sitt nya uppdrag som teknisk sekreterare för Movice  – en av Colombias största rörelser som samlar offer för brott begångna av staten – och kommenterar rörelsens roll i de aktuella fredsförhandlingarna.

Shaira står ofta upp som taleskvinna för MOVICE

Rivera jobbar som taleskvinna för Movice i olika sammanhang.

KrF: Kan du berätta lite om ditt nya uppdrag?

RIVERA: Sedan juni 2015 är jag ansvarig för det tekniska sekreteriatet inom Movice. Rollen innebär ansvar för ett tekniskt team som arbetar för att främja de nationella initiativen och består av en kommunikationansvarig, en person som arbetar med skydd och rättvisa och en projektansvarig. Jag är också ansvarig för kommunikationen med de lokala Movice-föreningarna samt för att koordinera den kommitté bestående av 22 organisationer som följer upp Movices politiska aktioner. Dessutom jobbar jag som taleskvinna i olika sammanhang.

KrF: Varför sökte du tjänsten och hur hoppas du kunna bidra till Movices arbete?

RIVERA: Efter att min pappa blev offer för ett påtvingat försvinnande och mördades år 2008, gick jag med i organisationerna Hijos e Hijas och Movice. Mitt deltagande i dessa organisationer i över sju år har väckt mitt intresse för de frågor som Movice främjar och har gett mig ökad kunskap inom frågor som rör rätten till sanning, rättvisa, och garantier för icke-upprepning. Men mitt beslut att söka den här tjänsten just nu hade också att göra med den aktuella konjunkturen. Jag tror att Movice har förmågan och ansvaret att spela en viktig roll i fredsförhandlingarna i Havanna, Kuba, och med hjälp av mina färdigheter vill jag se till att rörelsen utvecklar och spelar denna roll.

KrF: Som du nämnde förhandlar den colombianska regeringen och Farc-gerillan om en fredlig lösning av den colombianska konflikten på Kuba just nu och sedan augusti 2014 har de diskuterat sista punkten på dagordningen – konfliktens offren. Hur ser ni på denna diskussion så här långt?

RIVERA: Vi känner att några av de förslag som Movice och andra organisationer har försökt att främja faktiskt har kommit till förhandlingsbordet i Havanna vilket är ett genombrott i frågan om offren. Ett exempel är den sanningskommission som nyss föreslogs. Däremot tror jag att det finns brister i några avseenden, bland annat gällande offrens deltagande i fredssamtalen, i synnerhet under den punkten som rör dem. Sedan tror jag också att det har lagts alltför stor vikt på rättvisa för de brott som begåtts av gerillan, medan staten kringgår det ansvar som den haft i många brott mot mänskligheten.

KrF: Under de senaste månaderna har du och flera av dina kollegor blivit hotade och förföljda. Varför tror du att ni har blivit utsatta för dessa händelser?

RIVERA: Det är ett sätt att visa oss att de har koll på vårt arbete, vårt dagliga liv, men också ett sätt att skrämma oss. Det är en politisk strategi. Vi tar upp och synliggör frågor om hur konflikten kan avslutas och fred skapas samt betydande förändringar uppnås. För den colombianska regeringen är fienden inte bara gerillan utan även människorättsorganisationer samt politiska och sociala organisationer som är engagerade i olika frågor som motsätter sig regeringens planer. Sedan tror jag att alla dessa strategier har med den aktuella konjunkturen att göra, vilket syns på nyheterna: kriminaliseringen av protester, mörkläggandet av politiskt brott och att medlemmar från olika politiska organisationer förföljs.

Mycket av MOVICE:s arbete går utt på att syngliggjöra statligt våld. På banderollen, från fredsdemonstrationen där MOVICE deltog den 9e april i år, står det: ”Ja till Fred! Statligt våld...aldrig mer!”

Mycket av Movices arbete går utt på att syngliggjöra statligt våld. På banderollen, från fredsdemonstrationen där Movice deltog den 9e april i år, står det: ”Ja till Fred! Statligt våld…aldrig mer!”

KrF: Gällande framtiden, vilken skulle Movices roll vara om ett fredsavtal uppnås?

RIVERA: Vi anser att konfliktens offer bör vara en del av sanningskommissionen för att se till att denna uppfyller sitt syfte men de får inte bara bli passiva observatörer, utan måste vara deltagare med möjlighet att bidra till sanningen om konflikten och genom sanningen kunna utkräva rättvisa.  Folk brukar tänka på rättvisa i termer av antal år i fängelse, men det omfattar mycket mer än frihetsberövande. Rättvisa måste förverkligas i form av åtaganden från alla parter som varit inblandade i konflikten. I Colombia är det viktigt att sanningen kan visa att det, utöver de brott som begåtts av gerillan, finns en systematisk statlig politik som varit inblandad i många brott under konflikten. Sanningen måste kunna beskriva hela komplexiteten i konflikten, och rättvisa bör också omfatta rätten att få veta hela sanningen. Tyvärr har erfarenheter från andra länder dock visat att hela sanningen inte brukar komma fram.

KrF: För att byta ämne, hur ser du på kvinnors roll inom Movice? Har andra kvinnor haft det uppdrag du har idag?

RIVERA: Ja, de flesta har egentligen varit kvinnor. Movice består mestadels av kvinnor och det har flera orsaker: för det första har det med paramilitärernas tidigare aktioner i flera regioner i Colombia att göra, då påtvingade försvinnanden och mord på män var vanligt förekommande. I det här samhället är det fortfarande män som syns mest i de offentliga utrymmena medan kvinnor jobbar i hemmet. Även om detta har förändrats på sistone så var det fortfarande män, söner och bröder som var mer synliga och därför har förföljts, utsatts för påtvingade försvinnanden och mördats. I vissa samhällen var det också en militär strategi att döda männen så att hela samhället på så sätt skulle försvinna över tid. Kvinnor har därför upplevt ett behov av att förstärka och frigöra sig på grund av de situationer de har utsatts för i sina samhällen.

Text: Vinicius Ribeiro, fredsobservatör Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Foto: Vinicius Ribeiro & Inés Chadi, fredsobservatörer Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Movice Antioquia samlas för att bekämpa straffriheten

Movice är en av Colombias största rörelser som förenar offer för brott som begåtts av staten. Movices medlemmar i regionen Antioquia i nordöstra Colombia träffades i början av augusti för att diskutera strategier i arbetet för sanning, fred och rättvisa. Organisationen som i år fyller 10 år fortsätter kampen för att bekämpa straffriheten, som är utbredd i Colombia. Landet kommer på tredje plats vad gäller högsta straffrihetsnivå i världen, enligt en studie gjord i år. Kristna Fredsrörelsen var på plats tillsammans med medlemmar från den medföljda organisationen Hijos e Hijas.

Under mötet uttryckte flera av Movices medlemmar behovet av ett erkännande av organisationer som samlar offren för statligt våld och större inkludering av dessa i processer för rättvisa.

Under mötet uttryckte flera av Movices medlemmar behovet av ett erkännande av organisationer som samlar offren för statligt våld och större inkludering av dessa i processer för rättvisa.

Officiellt uppskattas antalet tvångsförsvunna i Colombia  till över 45 000 personer. Under mötet kom deltagarna enhälligt fram till kravet på att skapa en kommission för sanning och rättvisa för att klargöra fallen som rör de tvångsförsvunna och att staten genomför åtgärder för att det inte ska ske igen. De vill att staten söker efter de försvunnas kroppar tar ansvar för de brott den har begått.

På Movices banderoll står det ”Vi stödjer fredsprocessen. Vi kräver att staten inte begår fler brott".

På Movices banderoll står det ”Vi stödjer fredsprocessen. Vi kräver att staten inte begår fler brott”

Mötet avslutades med en minnesceremoni för de personer som föll offer för massakern i Remedios  i nordöstra Antioquia den 2 augusti 1997, arton år tidigare. Den dagen kom paramilitärer till samhället på natten, tvingade ut flera sociala och politiska ledare från deras hus, körde iväg och sköt ihjäl dem. I en officiell rapport om massakern står det att paramilitärerna ledde offren ett flertal gånger framför polisstationen i samhället, men att de inte ingrep. Rapporten säger att inte heller militärerna stannade bussen som körde offren, fast det fanns tre militära baser i området. En man som deltog i mötet berättar:

”Jag förlorade inte bara min son utan också tron på statens institutioner den dagen”.

Movice skapar gemenskap i att dela sorgen och kämpa för rättvisan. I videon nedan finns klipp från minnesceremonin, där bland annat Emanuel José Buítrago, bonde och erkänd social ledare från ett annat samhälle i nordöstra Antioquia, berättar om hur hans fyra söner mördades under olika omständigheter i regionen.

Klicka på CC för svenska undertexter.

Text och bild: Paulina Nybratt Sandin och Alia Ibragimova, fredsobservatörer i Colombia

Video: Alia Ibragimova och Vinicius Brum Ribeiro, fredsobservatörer i Colombia