colombia-blogg
Fredsavtalet välkomnas med försiktig optimism

Utanför fönstret vid mitt skrivbord i Bogotá ser det ut som det alltid gör: bilar kör fram och tillbaka i korsningen, många av dem är gula taxibilar, som är så typiska för gatubilden här i staden. Himlen är lite grå, men med jämna mellanrum skiner solen igenom. I öster tornar de gröna bergen som omger Bogotá upp sig mot himlen. Om en liten stund kommer jag höra ropen från mannen som säljer avocado nere på gatan. Det slår aldrig fel, han kommer alltid klockan 11 på förmiddagen och börjar ropa ”avocado, avocado, billiga avocado”. Men just nu är det enda som hörs smattret från våra tangentbord och min kollega som pratar i telefon i rummet intill.

Förmiddagen den 23 juni är en förmiddag som alla andra. Hemma i Sverige förbereds midsommarfirandet och i Colombia grämer man sig över att man förlorade mot Chile i Copa America (Latinamerikanska mästerskapen i fotboll) igår och därmed missar att spela finalen mot Argentina. Men trots den lugna, och nästan överdrivet vanliga, ytan, händer det något väldigt speciellt idag. Efter mer än fyra år av förhandlingar och mer än femtio år av väpnad konflikt ska den colombianska regeringen och FARC gerillan idag skriva under en ömsesidig vapenvila och därmed är parterna överrens om de fem punkter som de har förhandlat om.

” Idag är krigets sista dag” skriver den colombianska dagstidningen Semana. ”Vapnena tystnar”, skriver el Espectador, en annan av de stora dagstidningarna. Det är ingen tvekan om att colombiansk media slår på stort idag. Hos civil befolkningen däremot är stämningen lite mer, hur ska jag uttrycka det, somber. ”Den väpnade konflikten kommer att ta slut, men den sociala konflikten är inte slut i och med detta”, som en av medlemmarna Cocomacia, en av ento-territoriella organisationerna som vi medföljer i Chocó, uttryckte det för en tid sedan.

Colombia är ett land som har sett fredsförhandlingar komma och gå, avtal skrivas under och brytas, vapen läggas ner och tas upp igen. Därför är det inte konstigt att många colombianer är mer försiktiga i sina uttalande om freden. ”Idag är en betydelseful dag, inte för att det blir ’fred’, utan för att det öppnar för möjligheten att skapa alternativa handlingsplaner utan att våld och fysiskt bortförande är ett ständigt hot mot oliktänkade” säger Alejandro Quiceno, från våra medföljda Hijos y Hijas por la Memoría y contra la Impunidad.

Samtidigt så ska inte vikten av avtalet mellan FARC och colombianska regeringen förminskas. Avtalet lägger grunden för en fredlig utveckling i landet och tillsammans med en förhoppningsvis positiv utveckling i förhandlingarna med gerillagruppen ELN finns möjligheterna för en varaktig fred.  Eller som Dora Lancheros, från våra medföljda Corporación AVRE, uttrycker det: ”Idag förnyar vi hopet, för att vi ska kunna ge de kommande generationerna ett nytt sätt att leva tillsammans, att hantera meningskiljaktligheter och finna rättvisa och jämlikhet”.

Därför är det en glädjens dag idag. En helt vanlig dag, men likväl en glädjens dag. Och nog låter avocadoförsäljarens rop ovanligt glada idag. Och kanske är bergen extra gröna just idag, nu när solen tittar fram och lyser på dem. Själv är jag uppfylld av en känsla av försiktig optimism. En känsla av att framtiden är ljus, så länge vi fortsätter arbete för de mänskliga rättigheterna.

Text: Åsa Svensson, fredsobservatör i Bogotá

Organisationer MOVICE & Hijos e Hijas por la Memoria y contra la Impunidad marscherar för fred
Krigets sista dag? Colombias president Santos reser till Kuba för att skriva under fredsfördraget

Delegationerna för Colombias regering och gerillagruppen Farc har igår, onsdag, informerat allmänheten om att de med framgång lyckats komma överens om ett definitivt bilateralt eldupphör. Under torsdagen kommer Colombias president Juan Manuel Santos att åka till Kuba och skriva på avtalet. Detta var den femte punkten i förhandlingen, slutet på konflikten, och nu kvarstår endast punkten om hur avtalet ska implementeras. Tidigare punkter där det redan finns överenskommelser är landsbygdsutveckling och tillgång till mark, politiskt deltagande, narkotikahandel och offrens rättigheter. I den sistnämnda punkten medverkade också konfliktens offer. Ett par av de människorättsförsvarare som Kristna Fredsrörelsen arbetar med träffade statens och gerillarörelsens delegationer på Kuba och fick där uttrycka sina åsikter och tankar kring en framtida rättsskipning.

I det gemensamma uttalandet från regeringens och gerillagruppens delegationer, som kom under onsdagen, framgår också att man kommit fram till hur gerillagruppens avmobilisering ska gå till, säkerhetsgarantier för deras medlemmar samt hur man ska bemöta den organiserade brottsligheten och dess mord på människorättsförsvarare och medlemmar ur sociala och politiska rörelser, ett fenomen som under det senaste halvåret ökat markant i Colombia. Här refererar man också till bekämpningen av de grupper av många ansedda som arvtagare till den sedan tidigare avmobiliserade paramilitarismen som man nu menar har återuppstått i ett försök att störa fredsförhandlingarna.

President Juan Manuel Santos reser under torsdagen till Havanna, Cuba, där fredsförhandlingarna ägt rum för att skriva på avtalet. Tillsammans med Farcs överbefälhavare, Rodrigo Londoño Echeverri, alias Tomoléon Jiménez eller Timochenco, och från garantländerna, Cuba och Norge, president Raúl Castro och utrikesminister Borge Brende, leder president Santos eventet. Från observatörsländerna Chile och Venezuela kommer presidenterna Michelle Bachelet respektive Nicolas Maduro och man hoppas också på Ban Ki-Moons närvaro i egenskap av hedersgäst.

När nyheten blev känd i Colombia spreds hashtagen #elultimodiadelaguerra, ungefär, krigets sista dag.

Maija Nilsson, fredsobservatör i Colombia