colombia-blogg
Idag är det FN:s internationella dag för offer för tvångsförsvinnanden

Från Argentina och mödrarna på Plaza de Mayo till de tiotusentals försvunna under Pinochets skräckvälde i Chile, Latinamerikas historia av tvångsförsvinnanden kan göras lång.

Enligt Internationella Röda Korset kan nära 80.000 personer i Colombia räknas in i den mörka statistiken över försvunna personer. Bakom var och en av dessa siffror finns människoöden och familjemedlemmar som ställer sig frågan, var är min pappa, min mamma, min son eller dotter? Att inte veta om de ännu lever och inte få en grav att gå till är givetvis oerhört smärtsamt.

DSCF6441

En av de organisationer som Kristna Fredsrörelsen medföljer är Hijos e hijas por la memoria y contra la impunidad vilket betyder Söner och döttar för det historiska minnet och mot straffriheten. De söker svar på vad som har hänt deras föräldrar men arbetar också för att de övergrepp som skett under den väpnade konflikten inte glöms bort.  Idag anordnar de en manifestation i Bogota för att uppmärksamma den internationella dagen för offer för tvångsförsvinnanden. Våra medföljda i organisationen lever under stark press. De utsätts för hot och förföljelse från personer som vill att dessa brott ska glömmas bort och att dessa historier inte ska få lyftas upp i ljuset.

I tid av fredsprocess och framåtblickande är det extra viktigt att historien inte glöms bort. Hijos e Hijas hijas por la memoria y contra la impunidad kommer inte glömma och de kommer att fortsätta kämpa för svar om och upprättelse för sina anhöriga. Vi från Kristna fredsrörelsen kommer att fortsätta stödja deras arbete och den viktiga kamp de för så att minnet av dessa människor inte ska falla i glömska.

Text: Julia Qwist, Fredsobservatör i Quibdo

International civil society organisation celebrate the comprehensive and final agreement between the Colombian government and the FARC-EP

Kristna Fredsrörelsen i Colombia har skrivit under den här kommunikén från ett nätverk av internationella civilsamhällesorganisationer för fred som vi deltar i.

Bogota D.C., August 25th , 2016

As international civil society organizations that have accompanied Colombian organizations during the long armed conflict that lasted more than 50 years, we celebrate with great joy the agreement that ends the armed confrontation between the Government of Colombia and the FARC- EP insurgency, certainly an affirmative action in favor of peace. On this historic day we express our support to the 8 million victims left by this conflict and urge that the signing of this agreement and its implementation translate into measures and policies to reduce inequality and protect and guarantee human rights of all communities, delegitimizing forever the use of violence in politics.

As part of the international donor community in Colombia, we have worked tirelessly, some of us for more than 40 years, for a negotiated solution to the armed conflict, respect and promotion of human rights and peace building throughout Colombian territory, especially those areas most affected by the brutality of war. In furtherance of this commitment we note with a deep concern the persistence of serious attacks against human rights defenders in several places of the country, in spite of the measures of de-escalation of the conflict that were launched amid the negotiations in Havana. Moving towards a comprehensive, sustainable and lasting peace involves creating scenarios where conflict transformation is possible through the implementation of institutional and structural reforms that make it sustainable over time, based on the respect and guarantee of human rights.

We take this great opportunity to reiterate our call to immediately start negotiations with ELN, hoping that the Colombian insurgency will definitively renounce violence and turn to the exercise of politics without weapons. We also urge Colombian authorities to establish and implement guarantees of non-repetition aimed at effective and sustainable dismantling of paramilitary groups and criminal bands in all regions of the country, and economic and political structures that support them.

As international civil society organizations we will continue working for a comprehensive peace, maintaining our presence and support to Colombian civil society.

PEACE IS A RIGHT AND A MANDATORY DUTY

Signed by: Latin America Working Group, Mundubat, Oxfam, Paz con dignidad, SweFOR – Swedish fellowship of reconciliation, Swissaid, Terre des hommes suisse, ABColombia (Christian Aid UK, CAFOD, Oxfam GB, SCIAF, Trócaire), Broederlijk Delen, Christian Aid, Comundo, PCS – Project Counselling Service, Consejo Latinoamericano de iglesias, Fastenopfer, Fondo de acción urgente, Forum Syd, Fokus – Foro de mujeres y desarollo, Swedish Foundation for Human Rights, Kolko, ICCO -Cooperación

Se kommunikén i sin helhet här

 

Quibdó firar seger efter över en veckas strejk!

Samtidigt som Bogotás många barer och parker fylldes av människor som firade att regeringen och Farc-ep äntligen kommit fram till ett slutgiltigt avtal igår, så fylldes även Quibdós torg. Men det som firades var inte fredsavtalet. De firade att den åtta dagar långa strejken nu nått sitt slut, efter att regeringen gått med på flera av de krav som ställts.

sil quid

När jag frågar några på på torget om hur de känner över fredsavtalet rycker de på axlarna, ”ja, det är väl bra?” Men den fyra år långa processen i Havanna ligger långt bort från den många gånger komplicerade vardag som de flesta lever i här. Samtidigt finns det många här som också följt processen noga och på nära håll. Vår medföljda Leyner Palacios som varit på plats på Kuba är en av dem. Om fredsavtalet säger han “Jag är tacksam för allt arbete för att få med konfliktens offer i avtalet, det är vår seger”

Men för den stora allmänheten i Quibdo är den viktiga segern som nu firas att regeringen utlovat ett sjukhus, att vägarna ska upprustas och att elnätet ska utökas till de delar som ännu inte har någon elförsörjning.

Det kan te sig märkligt att de i Chocó, som är en av de mest utsatta regionerna för den väpnade konflikten, inte dragits med i huvudstadens fredsyra. Men det kan också vara så som en annan person på torget säger att, ”freden tror jag på när jag ser den och dessutom finns ELN fortfarande kvar”. Här har bara den senaste månaden varit många bombningar och många människor som har tvingats på flykt från sina hem.

Så även om de såklart gläds åt fredsavtalet så hyser också många skepsis och väntar med att fira till dess att de faktiskt kan känna av ett lugn även i Chocó. Till dess firar man sin egna åttadagars kamp och att de genom att lamslå hela regionen drivit igenom krav på förbättringar och fått regeringen att lyssna till ett av de mest bortglömda platserna i landet.

Text: Julia Qwist, Fredsobservatör i Quibdó

Foto: Paulina Nybratt Sandin, Fredsobservatör i Quibdó

Historiskt steg mot en hållbar fred i Colombia

Kristna Fredsrörelsen firar med glädje att Colombias regering och FARC-EP har nått ett slutligt avtal efter nästan fyra års fredsförhandlingar i Havanna, med målet att sätta punkt för en väpnad konflikt som har pågått över ett halvt sekel och har lämnat närmare 8 miljoner offer i landet. Det råder ingen tvekan om att denna historiska händelse kommer att ha stor betydelse för fredsbyggandet och för att få slut på våldet som en metod för att lösa politiska meningsskiljaktigheter. Det innebär en möjlighet för samhället i stort och för offer för konflikten i synnerhet, som hoppas att se en förändring i sina liv med garantier och respekt för mänskliga rättigheter. Avtalet kommer nu att skickas till den colombianska kongressen för ratificering, och därefter sker det slutgiltiga undertecknandet mellan parterna. Slutligen kommer det colombianska folket besluta om avtalet den 2 oktober i år genom en folkomröstning.

Det finns dock fortfarande stora utmaningar för att uppnå en hållbar fred i landet, såsom genomförandet av det överenskomna avtalet, att förhandlingsprocessen med ELN genomförs så snart som möjligt och att den colombianska regeringen utvecklar strategier att bekämpa de kriminella och paramilitära grupper som skapar stor oro för civilbefolkning och civilsamhälle på lokal nivå. Så här uttrycker sig en människorättsförsvarare med medföljning av av Kristna Fredsrörelsen:

Vi tar emot nyheten med stor glädje efter alla våra ansträngningar för upprättelse som offer i konflikten. Äntligen finns det hopp för alla som bor i de områden som är mest drabbade. Vi är oerhört glada! Men det finns fortfarande vissa utmaningar… det finns oro i lokalsamhällen om vad som kommer att hända och hur de ska kunna garantera etniska rättigheter för den afrocolombianska befolkningen… Men jag upprepar, det är goda nyheter som visar att vi kan övervinna svårigheterna och att vi äntligen har lyckats nå ett avtal. Jag är tacksam för allt arbete för att få med konfliktens offer i avtalet, det är vår seger”.

Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer kommer att fortsätta medfölja det colombianska civilsamhället i processen då avtalet ska implementeras, för att offren för konflikten ska få tillgång till rättvisa, sanning och gottgörelse. Människorättsförsvarare har en mycket viktig roll i byggandet av en hållbar fred med garantier för utövandet av de mänskliga rättigheterna.

Generalstrejk i hela Choco – folket kräver rättvisa!

Idag är Quibdo tyst och stängt så när som på det ständiga surrande ljudet av militärhelikoptrar i luften och ropen från barn som leker och stojar i huset. Idag håller även skolorna stängt då lärarna också strejkar. Hela Choco är faktiskt i strejk och departementet är paralyserat, inga butiker är öppna och den annars så livliga huvudgatan är tom.

Annat var det igår när en stor folkmassa samlades och tillsammans tågade i en stor demonstration under parollen ”Det chocoanska ropet”. De få affärer som hållit öppet, fick höra ropen ”Ut, ut, ut” från den stora folksamlingen och valde att snabbt stänga och skicka hem sin personal.

Idag är det andra dagen i El Paro civico – generalstrejk i departementet Choco, nordvästra Colombia. Det är ett av de ekonomiskt och socialt mest utsatta områdena i Colombia och människorna här talar om statens närvaro som nästintill obefintlig.

P1020308

I Quibdo firades man inte Colombias självständighet den 20 juli utan istället samlades människorna till en stor demonstration mot det man ser som regeringens totala försummelse av departementet. De passade då också på att presentera de krav som de nu ställer under strejken. ”Folket känner sig inte hjälpta och inkluderade av staten och många gånger inte heller som en del av Colombia och därför var det speciellt viktigt och symboliskt att genomföra protesten just den dagen”, säger Jhon Vanegas från Quibdó.

Alla har förberett sig på att strejken kan bli långvarig. Vi själva blev stående i kö i över två timmar dagen innan strejkens början när vi skulle handla mat, folk har bunkrat upp för att klara sig under dagarna när affärerna håller stängt. De är mer än redo för att kämpa för rätten till vad som faktiskt är det mest basala behoven. Det vill säga bland annat att en kan få hjälp när en blir sjuk, att vägarna underhålls, att ens barn får en vettig utbildning, att det finns arbete och att det blir ett slut på de ständiga elavbrotten här. Just nu råder skyhög arbetslöshet, 150% överbeläggning på sjukhusen, 11 av de 30 kommunerna är utan elektricitet och vägarna har inte upprustats på många år.

Även människor är arga och frustrerade så känner sig många hoppfulla och menar att det här är enda sättet att få regeringen att faktiskt lyssna till dem och tillmötesgå deras krav. Kampen fortsätter och som Jhon Vanegas från Quibdo säger, ”även om medierna är tysta så talar gatorna” och folket har inga planer på att tystna förrän regeringen hör deras krav.

 

Text: Julia Qwist, Fredsobervatör i Quibdo

Foto: Jhon Vanegas, Quibdo