colombia-blogg
Ännu en medföljning

Nu är det dags igen! Första dagen efter min semester blev jag raskt inkastad i förberedelserna inför nästa medföljning som går av stapeln till helgen. Denna petition kom, som så många andra, med kort varsel, vilket innebär att det blir ett par långa och intensiva arbetsdagar innan avresa. Förutom möten med den medföljda organisationen för att få praktiska detaljer och kontextinformation, förbereder vi och skickar fax till colombianska myndigheter om resan, ringer otaliga samtal för att få veta mer om platsen vi ska åka till och skriver ett långt analysdokument som sedan ska diskuteras internt mellan båda teamen innan ett beslut tas om vi kan genomföra medföljningen eller inte.

Men de hektiska dagarna innan medföljning lönar sig. När jag sätter mig i båten med den blågula flytvästen som klibbar mot kroppen i den fuktiga värmen, så är det med ett leende på läpparna. När det sedan bär iväg, norröver mot strömmen eller sydöst med strömmen och vinden i ansiktet förvandlar hettan till en frisk bris, så blir leendet större. Ibland står solen högt på en klarblå himmel och djungeln passerar förbi som den grönaste broccoli. Andra gånger ligger molnen tunga och förvandlar allt till ett grått dis. När Atratofloden, livsnerven och transportledet i Chocós regnskog, för mig allt längre bort från kaoset i Quibdó, andas jag ut, slappnar av. Och jag känner mig oerhört priviligerad. Att jag får sitta i den där lilla plåtbåten på en enkel planka med träsmak i baken, timme efter timme. Att just jag får sitta där med dessa människor som kämpar för sina rättigheter och sitt territorium – en konstant, modig och outtröttlig kamp.

Maria Erlingsson, fredsobservatör i Chocó

Lämna en kommentar


*