colombia-blogg
Ännu har inte den sista minan exploderat i Chocós djungel

Situationen i kommunen Riosucio i Chocó är kritisk. Här är kriget fortfarande ständigt närvarande och strider mellan ilegala väpnade grupper sker regelbundet. Krigets konsekvenser tar hårt på befolkningen,  mycket på grund av att väpnade grupper har lagt ut minor.

Dessa minor omringar samhällen och gör att invånarna inte kan ta sig till de platser där de odlar och har således inte har tillgång till mat. Flera samhällen har redan tvångsförflyttats, men ett antal gör motstånd och stannar i sitt samhälle trots att de har starka begränsningar i sin rörelsefrihet. Kristna fredsrörelsen, tillsammans med flera andra organisationer, besökte två av dessa samhällen där urfolk av etniciteten Embera Dobida och Wounaan lever. Samhällena Quiparado y Juinduur ligger långt upp på floden Quiparado och vår resa för att nå samhället djupt in i djungeln tog en och en halv dag. På vägen såg vi apor, sengångare, ugglor, sköldpaddor och diverse fåglar i den vackra djungeln. Det är en paradoxal känsla att resa i denna vackra natur och samtidigt veta hur otroligt påverkat området är av Colombias väpnade konflikt.

Kristna fredsrörelsen i Riosucio. Bild: Åsa Svensson

Kristna fredsrörelsen i Riosucio. Bild: Åsa Svensson

När vi väl är på plats i samhället berättar invånarna om konsekvenserna av den rådande situationen. Utan tillgång till mat blir befolkningen sjuk och eftersom de inte kan röra sig utanför samhället kan de heller inte åka till det närmaste sjukhuset. Samhället är utan skydd och känner sig övergivna av den colombianska staten. Under mötet hör vi hur militären desarmerar några minor och det starka ljudet visar att minorna var väldigt nära samhället. Rädslan i ögonen på invånarna säger allt. De lever med konflikten så nära inpå det vardaliga livet att allt genomsyras av konflikten.

Det faktum att minorna minskar rörelsefriheten har därtill försvårande konsekvenser för kvinnorna i helt annan bemärkelse. Kvinnorna berättar att eftersom de spenderar mer tid i hemmet tillsammans med sina män ökar våldet mot kvinnorna drastiskt. Anledningarna som kvinnorna ger är att eftersom det inte finns försörjningsmöjligheter skapas frustration som tas ut på dem. Även på härbärget i kommunhuvudstaden Riosucio känner de tvångsförflyttade kvinnorna sig utsatta och berättar om förekomsten av sexuellt våld.

Det vi ser i Riosucio är ett av många exempel på att den väpnade konflikten i Colombia långt ifrån är över. Ännu har inte ljudet av den sista minan som exploderar i den chocoanska djungeln hörts, men över hela provinsen kämpar människorättsförsvarare för att så ska bli fallet. Våra medföljda i urfolksorganisationen Asorewa säger att de känner sig trygga när Kristna fredsrörelsen medföljer dem i dessa konfliktdrabbade områden och att de kommer att fortsätta kämpa för sitt folks mänskliga rättigheter, vilket innefattar just ett liv fritt från de vi stötte på i Riosucio; minor, hinder i rörelsefriheten och sexuellt våld, med mera.

Läs den rapport som skrevs av Kristna Fredsrörelsen och övriga organisationer efter resan här (engelska).

Text: Paulina Nybratt Sandin, fredsobservatör i Chocó

Lämna en kommentar


*