colombia-blogg
Att skaffa ett colombianskt ID-kort

Det första vi nya fredsobservatörer gör då vi landar i Bogotá är att skaffa oss ett colombianskt ID-kort. Det är en hel procedur: ett formulär skall fyllas i utan några misstag eller ändringar, det behövs två fotografier, kvitto från banken på att avgiften på närmare femhundra kronor är betald, ett blodprov för att fastställa blodgrupp och avtryck av samtliga tio fingrar. Jag försöker att inte tänka på varför de anser sig behöva de sista två uppgifterna.

Fotografierna var det smidigaste: strax utanför myndighetens kontor sköter en kvinna sin micronegocio (miniaffärsverksamhet) från en parkbänk: en digitalkamera, en fotoskrivare, ett blått skynke som hon hänger upp på närmaste busskur för att använda som bakgrund och – förstås – ett paraply. Det är klart på en halv minut. Själva ID-kortet skall däremot ta 20 dagar att färdigställa. ”Hur kan det ta 20 dagar?” frågar jag misstroget. Som svar visar kvinnan i luckan på sin t-shirt. Registreringen av utlänningar sköts av underrättelsetjänsten DAS som befinner sig ”under rekonstruktion” efter en jätteskandal som rullades upp under 2009, då det visade sig att man avlyssnat såväl aktivister som journalister och domare i högsta domstolen, samt i vissa fall läckt informationen vidare till paramilitärer. Personalen på den nya myndigheten är densamma, men de har fått nya t-shirts. Och att få ett ID-kort tar alltså 20 dagar, istället för som tidigare en arbetsvecka.

Då jag äntligen får mitt ID-kort blir jag besviken: en dubbelvikt papperslapp med fotografiet fastklistrat och ett sotigt fingeravtryck som kommer att rinna bort vid nästa regnskur (och tro mig, i Bogotá är den aldrig långt borta). Plasta in dokumentet får man göra själv. Ändå känner jag mig rätt stolt: det känns som beviset på att jag bor och – i alla fall nästan – hör hemma här.

Om du är intresserad av att läsa mer om avlyssningsskandalen se tidigare artikel på Kristna Fredsrörelsens hemsida.

Ida Asplund, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

Comments (3)

  1. Hej Lena! Jag har superregnkläder, men här i Chocó är det nästan för varmt för att ha dem – man blir lika blöt ändå, fast inifrån. Hoppas du har det super och njuter av våren!

  2. Pingback: Semester och massaker « idaincolombia

Lämna en kommentar


*