colombia-blogg
Att våga vägra bära vapen

En allvarlig problematik i den Colombianska konflikten är tvångsrekryteringar till militären och illegala väpnade grupper, men de senaste månaderna har civilsamhällets långa kamp gett stora resultat.

Maria José Villota Guacas och Francisco Marín Gutiérrez från Hijos e Hijas por la memoria y contra la impunidad (söner och döttrar för historiskt minne och mot straffrihet) bor och studerar i Pasto, en stad i de andinska bergen nära gränsen till Ecuador. De har arbetat länge och hårt för att samvetsvägran (etisk övertygelse för att neka väpnad tjänstgöring) ska erkännas och för att få ett slut på rekryteringsräderna som militären genomför. Marín och Villota berättar att varje år kallas ca 3500 ungdomar till väpnad värnplikt bara i Pasto medan de fortfarande går i skolan, varav flera är minderåriga. Marín berättar att;

Det finns ingenting i lagstiftningen som stöttar detta tillvägagångssätt det är endast en brist på respekt för den internantionella humanitära rätten.

I slutet av 2014 kom en dom i författningsdomtolen gällande två fall om samvetsvägran och tvångsrekryteringar till den Colombianska militären. Domen fastslår att räderna för att rekrytera ungdomar till militären är olagliga, samt erkänner samvetsskäl för att vägra den annars obligatoriska värnplikten. I feruari kom ett praktiskt bevis på framstegen då Diego Carreño blev den första colombianen att ta universitetsexamen utan soldatpass (intyg på militärtjänstgöring), något som fram till december 2014 var omöjligt. Carreño har varit samvetsvägrare sedan sjutton års ålder och i år fyller han 31. Kampen för att få ut sin examen i filosofi tog honom fem år, och beskedet firades av många sociala rörelser i Colombia.

Under 2014 lyckades Hijos e Hijas i Nariño frigöra runt tjugo ungdomar som förts bort av miltären i rekryteringsräder

Under 2014 lyckades Hijos e Hijas i Nariño frigöra runt tjugo ungdomar som förts bort av miltären i rekryteringsräder

Hijos e Hijas arbetar med påverkansarbete och med att rådge offrena samt deras familjer för att få tillbaka de tvångsrekryterade ungdomarna hem, men det är en hård kamp.

Problemet är att dessa personers rättigheter inte respekteras. Många av de drabbade är barn till offer för konflikten på landsbygden och är särskilt sårbara på grund av otillfredsställda basbehov och bristen på information om deras rättigheter. Deras situation utnyttjas, berättar Marín.

Villota och Marín ser domen från författningsdomstolen som en stor framgång för civilsamhällets påtryckningar. Den klarar ut ett flertal oklarheter kring rätten till samvetsvägran, bland annat att militären har ansvar för att undersöka och visa på om den ansökande uppfyller eller inte uppfyller villkoren för att få sin ansökan godkänd inom loppet av femton dagar, utan undantag. Ansökan kan lämnas in av samvetsvägraren när som helst under processen, både innan eller under pågående värnplikt.

På grund av hoten de senaste åren mot organisationen medföljer Kristna Fredsröreslen Hijoe e Hijas kontinuerligt i Nariño

På grund av hoten de senaste åren mot organisationen medföljer Kristna Fredsröreslen Hijos e Hijas kontinuerligt i Nariño

Domen ger oss utrymme att bedriva påverkansarbetet på ett mer formellt plan, med lagstiftningen som en stark grund (…) Det är också ett starkt stöd för alla samvetsvägrare, att våga driva sina processer med större självförtroende, säger Marín.

Kanske kommer nästa kamp att handla om att avskaffa den obligatoriska värnplikten, något som redan börjat debatterats. Blir det ett fredsavtal mellan den Colombianska regeingen och Farc-gerillan går Colombia in i en ny tid med nya förutsättningar och möjligheter för Colombias unga. Med både skepcis och förväntan inför vad som väntar, oavsett om det blir ett fredsavtal eller inte, berättar Marín att;

Idag finns det ett tomrum – det fattas ett alternativ till den väpnade värnplikten för de som önskar göra någon annan typ av tjänstgöring som fokuserar på att skapa fred istället för att stötta den väpnade konflikten, i form av kulturella eller sociala aktiviteter.

Text och foto: Julia Andén, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

Lämna en kommentar


*