colombia-blogg
“Att vi förföljs är en politisk strategi”

Sedan 2007 har Kristna Fredsrörelsen medföljt organisationen Hijos e Hijas, vars medlemmar blivit förföljda och hotats till livet som en följd av deras arbete mot straffrihet. En av dem är Shaira Rivera som, trots de risker som arbetet för rättvisa och upprättelse kan innebära, har nyligen antagit en central roll i denna kamp. I en intervju med KrF berättar Rivera om sitt nya uppdrag som teknisk sekreterare för Movice  – en av Colombias största rörelser som samlar offer för brott begångna av staten – och kommenterar rörelsens roll i de aktuella fredsförhandlingarna.

Shaira står ofta upp som taleskvinna för MOVICE

Rivera jobbar som taleskvinna för Movice i olika sammanhang.

KrF: Kan du berätta lite om ditt nya uppdrag?

RIVERA: Sedan juni 2015 är jag ansvarig för det tekniska sekreteriatet inom Movice. Rollen innebär ansvar för ett tekniskt team som arbetar för att främja de nationella initiativen och består av en kommunikationansvarig, en person som arbetar med skydd och rättvisa och en projektansvarig. Jag är också ansvarig för kommunikationen med de lokala Movice-föreningarna samt för att koordinera den kommitté bestående av 22 organisationer som följer upp Movices politiska aktioner. Dessutom jobbar jag som taleskvinna i olika sammanhang.

KrF: Varför sökte du tjänsten och hur hoppas du kunna bidra till Movices arbete?

RIVERA: Efter att min pappa blev offer för ett påtvingat försvinnande och mördades år 2008, gick jag med i organisationerna Hijos e Hijas och Movice. Mitt deltagande i dessa organisationer i över sju år har väckt mitt intresse för de frågor som Movice främjar och har gett mig ökad kunskap inom frågor som rör rätten till sanning, rättvisa, och garantier för icke-upprepning. Men mitt beslut att söka den här tjänsten just nu hade också att göra med den aktuella konjunkturen. Jag tror att Movice har förmågan och ansvaret att spela en viktig roll i fredsförhandlingarna i Havanna, Kuba, och med hjälp av mina färdigheter vill jag se till att rörelsen utvecklar och spelar denna roll.

KrF: Som du nämnde förhandlar den colombianska regeringen och Farc-gerillan om en fredlig lösning av den colombianska konflikten på Kuba just nu och sedan augusti 2014 har de diskuterat sista punkten på dagordningen – konfliktens offren. Hur ser ni på denna diskussion så här långt?

RIVERA: Vi känner att några av de förslag som Movice och andra organisationer har försökt att främja faktiskt har kommit till förhandlingsbordet i Havanna vilket är ett genombrott i frågan om offren. Ett exempel är den sanningskommission som nyss föreslogs. Däremot tror jag att det finns brister i några avseenden, bland annat gällande offrens deltagande i fredssamtalen, i synnerhet under den punkten som rör dem. Sedan tror jag också att det har lagts alltför stor vikt på rättvisa för de brott som begåtts av gerillan, medan staten kringgår det ansvar som den haft i många brott mot mänskligheten.

KrF: Under de senaste månaderna har du och flera av dina kollegor blivit hotade och förföljda. Varför tror du att ni har blivit utsatta för dessa händelser?

RIVERA: Det är ett sätt att visa oss att de har koll på vårt arbete, vårt dagliga liv, men också ett sätt att skrämma oss. Det är en politisk strategi. Vi tar upp och synliggör frågor om hur konflikten kan avslutas och fred skapas samt betydande förändringar uppnås. För den colombianska regeringen är fienden inte bara gerillan utan även människorättsorganisationer samt politiska och sociala organisationer som är engagerade i olika frågor som motsätter sig regeringens planer. Sedan tror jag att alla dessa strategier har med den aktuella konjunkturen att göra, vilket syns på nyheterna: kriminaliseringen av protester, mörkläggandet av politiskt brott och att medlemmar från olika politiska organisationer förföljs.

Mycket av MOVICE:s arbete går utt på att syngliggjöra statligt våld. På banderollen, från fredsdemonstrationen där MOVICE deltog den 9e april i år, står det: ”Ja till Fred! Statligt våld...aldrig mer!”

Mycket av Movices arbete går utt på att syngliggjöra statligt våld. På banderollen, från fredsdemonstrationen där Movice deltog den 9e april i år, står det: ”Ja till Fred! Statligt våld…aldrig mer!”

KrF: Gällande framtiden, vilken skulle Movices roll vara om ett fredsavtal uppnås?

RIVERA: Vi anser att konfliktens offer bör vara en del av sanningskommissionen för att se till att denna uppfyller sitt syfte men de får inte bara bli passiva observatörer, utan måste vara deltagare med möjlighet att bidra till sanningen om konflikten och genom sanningen kunna utkräva rättvisa.  Folk brukar tänka på rättvisa i termer av antal år i fängelse, men det omfattar mycket mer än frihetsberövande. Rättvisa måste förverkligas i form av åtaganden från alla parter som varit inblandade i konflikten. I Colombia är det viktigt att sanningen kan visa att det, utöver de brott som begåtts av gerillan, finns en systematisk statlig politik som varit inblandad i många brott under konflikten. Sanningen måste kunna beskriva hela komplexiteten i konflikten, och rättvisa bör också omfatta rätten att få veta hela sanningen. Tyvärr har erfarenheter från andra länder dock visat att hela sanningen inte brukar komma fram.

KrF: För att byta ämne, hur ser du på kvinnors roll inom Movice? Har andra kvinnor haft det uppdrag du har idag?

RIVERA: Ja, de flesta har egentligen varit kvinnor. Movice består mestadels av kvinnor och det har flera orsaker: för det första har det med paramilitärernas tidigare aktioner i flera regioner i Colombia att göra, då påtvingade försvinnanden och mord på män var vanligt förekommande. I det här samhället är det fortfarande män som syns mest i de offentliga utrymmena medan kvinnor jobbar i hemmet. Även om detta har förändrats på sistone så var det fortfarande män, söner och bröder som var mer synliga och därför har förföljts, utsatts för påtvingade försvinnanden och mördats. I vissa samhällen var det också en militär strategi att döda männen så att hela samhället på så sätt skulle försvinna över tid. Kvinnor har därför upplevt ett behov av att förstärka och frigöra sig på grund av de situationer de har utsatts för i sina samhällen.

Text: Vinicius Ribeiro, fredsobservatör Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Foto: Vinicius Ribeiro & Inés Chadi, fredsobservatörer Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Lämna en kommentar


*