colombia-blogg
Då den väpnade konflikten gjorde sig påmind

”Hörde du vad som hände i natt?” frågar Alejandro när vi träffas på morgonen. Jag skakar på huvudet och frågar vad som skett. ”En sprängladdning detonerade utanför en statlig byggnad 15 kvarter härifrån strax före klockan ett i natt”. Två minuter senare ringer kollegan Corinne från kontoret i Bogotá och säger att hon hört nyheterna och frågar om vi är okej. Jag svarar att vi inte hört någon smäll och att vi alla mår bra.

Min kollega David och jag är på medföljning i södra delen av landet, i Cauca, en av de mest konfliktfyllda regionerna i Colombia. Vi medföljer Alejandro och hans organisation Avre som erbjuder psyko-socialt stöd till personer som drabbats av den väpnade konflikten. Just nu befinner vi oss i Caucas regionshuvudstad, Popayán, där Avre ska medverka och bidra med terapeutiskt stöd till deltagarna under en workshop.

Centrala Popayán

Centrala Popayán

Utsikt över Popayán

Utsikt över Popayán

Popayán är en populär turiststad men samtidigt säte för flera av Colombias illegala väpnade grupper. Cauca har under de senaste månaderna varit i blickfånget sedan ursprungsfolket Nasa tröttnat på att militärer och gerilla olovligt gjort intrång på deras mark och tagit saken i egna händer och fört bort de väpnade aktörerna. I tumultet skadades ett 20-tal personer av Nasafolket.

En ny rapport från den colombianska parapyorganisationen Somos Defensores (Vi är försvarare) visar att Cauca är den region i Colombia där flest människorättsförsvarare mördats hittills i år. Totalt har 25 människorättsförsvarare mördats, hotats eller utsatts för våld i Cauca under årets första sex månader. Det är en ökning med 150% sedan förra året under samma period.

Bilder på mördade ursprungsfolksledare

Bilder på mördade ursprungsfolk i Cauca

"och kampen fortsätter..."

“Och kampen fortsätter…”

Samma dag sitter vi och äter lunch tillsammans med workshop-deltagarna och småpratar om allt ifrån transporter på landsbygden till kylan i Bogotá. Plötsligt får en av samordnarna för workshopen ett samtal. Det verkar viktigt. Hon böjer sig ner och sätter ena fingret vid örat för att höra bättre. Hennes ansiktsuttryck avslöjar att det inte är bra nyheter hon precis fått.

”Det har skett ett attentat i Cali och sex personer är skadade. En av dem är en journalist från El Tiempo (en av Colombias största tidningar)”, säger hon. En påtaglig tystnad sprider sig runt bordet. Några skruvar på sig i stolen. Ögon tittar ner i bordet. Munnar tuggar långsammare i takt med beskedet. Sex personer sitter med oss runt bordet. Samtliga är journalister. De tillhör olika ursprungsfolk och kommer från oroliga områden i Cauca vilket är anledningen till att de är inbjudna in till workshopen som handlar om hur de kan förbättra sin egen säkerhet som journalister.

Plötsligt kommer verkligheten i kapp. Smygande uppför bordet där vi sitter och äter, ändrar den tonläget på den resterande lunchen. På ett ögonblick påminns vi om varför workshops som dessa är viktiga och kanske till och med livsavgörande. Samtliga sex journalister som deltar i workshopen har utsatts för hot eller våld till följd av sitt arbete. De är med andra ord medvetna om sin utsatthet och därför blir nyheten om den skadade journalistkollega en påminnelse om riskerna yrket för med sig.

Attacker mot ursprungsfolk har blivit en strategi och lokala ledare och ursprungsfolk är enligt rapporten från Somos Defensores två av de mest utsatta grupperna i det colombianska samhället. Under årets sex första månader mördades 29 människorättsförsvarare i Colombia. Av dem var 13 ursprungsfolk.

Medföljningen börjar nära sig sitt slut och vi gör en säkerhetsanalys för att försäkra oss om att vägen mellan städerna Popayán och Cali är säker nog att färdas på. När jag i bilen blickar ut över landskapet och känner hur klimatet blir varmare ju närmare Cali vi kommer, så reflekterar jag över om chaufförens non-stop pratande är ett sätt att avdramatisera situationen eller om det helt enkelt är del av hans personlighet. Jag lär aldrig få ett svar för innan jag vet ordet av det är vi i Cali och på väg tillbaks till Bogotá.

För att få en överskådlig bild över människorättssituationen i Colombia under de första sex månaderna av 2012, rekommenderas varmt Somos Defensores rapport som finns tillgänglig på spanska såväl som på engelska.

Zofie Bengtsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Lämna en kommentar


*