colombia-blogg
Humanitär mission efter väpnad blockad

Det blev en hektisk tid när jag kom tillbaka till Quibdó. Stämningen i staden var minst sagt tryckt och militärer stod i vart enda gathörn. Människor jag träffade gick på helspänn av rädsla för nya attacker från gerillan och den colombianska armens gensvar på dessa. Jag sprang på möten flera gånger om dagen för att vara med och planera den humanitära missionen som skulle gå ut till de samhällen som drabbats värst av den väpnade blockaden.

Med tiden ebbade oron ut. Människor fortsätter som vanligt, de är luttrade vid det här laget. Nu har blockaden släppt och COCOMACIA har gett sig ut på en tio dagar lång resa. SweFOR är med till det område där COCOMACIA bedömde att det fanns störst behov av internationell närvaro.

Det blev som sagt hektiska dagar med möten, skriva riskanalys och faxa till så många som möjligt för att meddela vår närvaro i området. Så i tisdags åkte de iväg, mina kollegor Ingela och Ida. Jag stannar på hemmaplan och gör så kallad monitoring. Några gånger om dagen ringer dem och rapporterar till mig; talar om hur de mår, vad de gjort och vad som händer härnäst men framför allt om det inträffar något allvarligt så att vi kan agera härifrån. Jag har också kontakt med COCOMACIA för att höra hur det går för den övriga missionen. Jag kan meddela att allt är bra. Ingela och Ida beräknas komma tillbaka i mitten av nästa vecka.

Rebecka Jalvemyr, fredsobservatör i Chocó

Comments (1)

  1. Pingback: Chocoanerna har röstat för ”Radikal förändring” | Fredsobservatörerna i Colombia

Lämna en kommentar


*