colombia-blogg
Ett avgörande val för Colombias framtid

Söndagen den 15 juni gick colombianerna till presidentval. För KrFs medföljda organisationer i Colombia har valet och det politiska klimatet stor påverkan på deras förutsättningar att genomföra sitt arbete. Både möjligheter och svårigheter. ”Freden har aldrig varit så nära som nu”, säger Nancy Fiallo, advokat och MR-försvarare i Bogotá.

Valet stod mellan den sittande presidenten Juan Manuel Santos och Óscar Iván Zuluaga. Opinionundersökningar förutspådde ett jämnt val mellan kandidaterna. Santos, som under hela valkampanjen hade fredsprocessen i fokus, vann den andra valomgången med 51 procent mot Zuluagas 45 procent. Enligt KrFs medfölja organisationer var det just möjligheten till ett fredsavtal som gjorde att colombianerna gav Santos en andra mandatperiod. ”Det var möjligheten till fred som vann”, bekräftar Fiallo.

Nancy Fiallo känner stor lättnad efter presidentvalet

Nancy Fiallo känner stor lättnad efter presidentvalet

Valdeltagandet ökade i andra omgången till 48 procent jämfört med första omgångens 40 procent.

William Rivas Torres som är juridisk rådgivare på Cocomacia i Chocó röstade inte eftersom han bor långt ifrån sin vallokal, ett problem han delar med en stor del av befolkningen i regionen. Många röstar inte trots att de skulle vilja.

Antalet blankröster var stort, fyra procent. Carmen Navia Mena på Cocomacias genuskommission var en av de som röstade blankt. ”Jag ville inte lägga min röst på någon av kandidaterna. Jag önskar något annat för Colombia.”

Carmen Navia Mena, från den etnoterritoriella organisationen Cocomacia, var skeptisk till båda presidentkandidaterna

Carmen Navia Mena, från den etnoterritoriella organisationen Cocomacia, var skeptisk till båda presidentkandidaterna

”Vårt land är splittrat”, säger Fiallo. Enligt henne handlade valet i stort sett om två motpoler, ”det stod mellan fred och krig, och nästan sju miljoner av befolkningen röstade för krig.”

Rivas Torres förklarar att uppfattningen av fred till stor del är beroende av var i landet man bor. Enligt honom har befolkningen i storstäderna inte upplevt den väpnade konflikten på samma sätt som de som bor på landsbygden. Därför, menar Rivas Torres ”är folk beredda att rösta för en politik som vill skapa säkerhet genom vapen, men vi som har upplevt konflikten här i samhällena vill ha ett eldupphör.” ”Men freden är en process”, fortsätter han. Hans åsikt är att i Havanna förhandlar de inte om fred – för fred kan man endast förhandla med offren. Med var och en av dem. ”För oss (MR-organisationer) handlade valet den här gången om att välja mellan två dåliga kandidater av vilka vi valde den mindre onda.”

Alvaro Frìas från Hijos e Hijas por la memoria y contra la impunidad ser att valresultatet innebär både möjligheter och hinder för organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter i Colombia.

-Det skapar möjligheter för ökat samarbete mellan presidenten och organisationer för mänskliga rättigheter och fred. Det var inte möjligt under 2002-2010. Vi kan få en större roll och positionering än vi innan haft tillgång till. Men förföljningarna och trakasserierna mot människorättsförsvarare kommer att fortsätta, menar Frías.

– Vi måste börja prata om ett ”post-avtal” inte en postkonflikt. Konflikten kommer att fortsätta under en lång tid framöver, och den verkliga konstruktionen av fred kommer att ta 20-30 år.

Krf medföljer Diana Gómez i Bogotá, bland annat till åklagaren där de utreder mordet på hennes pappa.

Krf medföljer Diana Gómez i Bogotá, bland annat till åklagaren där de utreder hennes pappas dödsfall.

Diana Gómez är också med i Hijos e Hijas, och hon håller med om att konflikten inte tar slut i och med ett avtal.

– Vi anser att en av våra största insatser är att bidra till fred. Vi vill att kriget ska ta slut. Vi är medvetna om att ett slut på den väpnade konflikten skulle innebära större möjligheter till att bli hörda för oss och andra i civilsamhället. Men som tidigare erfarenheter berättar gällande förhandlingar i interna väpnade konflikter så finns det stora risker att kriget fortsätter, som vi har sett i Centralamerika.

Hoppet om fred och rättvisa ser ut att ha växt med presidentvalet, men KrFs medföljda organisationer ser stora hinder både på vägen och efter ett avtal. Ett fredsavtal innebär inte att de mänskliga rättigheterna respekteras.

– Vi på Hijos e Hijas vill uppleva fred och vi förslår en övergång som på riktigt möjliggör konstruktionen av en rättvis, stabil och hållbar fred, avslutar Gómez.

Text: Julia Andén fredsobservatör Kristna fredsrörelsen Colombia

Foto: Kristna fredsrörelsen Colombia

Lämna en kommentar


*