colombia-blogg
Försvunnen och saknad

Det är en enkel utställning med vikbara skyltar som sätts upp på torget i Socorro i delstaten Santander. På varje sida av skyltarna visas foton, de flesta på unga personer, vissa som uppklädda för ett bröllop medan andra ser ut som om de är mitt i en idrottsaktivitet. Under fotona finns en text med namn, ort och datum, och oftast står det också ”arresterad och försvunnen”. På en av skyltarna finns ett foto av César Ariel Sepúlveda Días. Där går att läsa att han försvann den femte september 1994 i Oiba i Santander.

Cesár är ung och leder ett projekt i byggbranchen för socialt utsatta vid den här tiden. Två personer som arbetar för Cesár anklagas för stölden av en bil på en gård i området. Gården tillhör Josué Vallejo Aranda som är kommunalråd med nära förbindelser med polisen i regionen. De två personerna grips av polis och när Cesár får information om gripandet så beger han sig iväg för att reda ut stölden av bilen. På vägen mellan Oiba och Bucaramanga den femte september 1994 pekar uppgifter på att Cesár greps av män anställda av Josué Vallejo Aranda. Det blir den sista dagen som någon ser Cesár.

Den där septemberdagen blev början på ett många års långt sökande efter sin son för Aura María Díaz Hernandez. Myndigheterna uppvisade inte några resultat i fallet och det såg ut som att Cesár skulle bli ännu ett ouppklarat försvinnande i deras arkiv. Aura María sökte sig till Asfaddes, Organisationen för anhöriga till tvångsförsvunna, för stöd i sökandet. Att någon är ”tvångsförsvunnen” innebär att det är ett politiskt motiverat försvinnande och det är just den här typen av försvinnanden utgör fokus för Asfaddes arbete.

Fotoinstallationen uppmärksammar alla de fall av tvångsförsvinnanden där de anhöriga fortfarande lever i ovisshet.

Fotoinstallationen uppmärksammar alla de fall av tvångsförsvinnanden där de anhöriga fortfarande lever i ovisshet.

Sexton år senare år 2010 lyckades Aura María med hjälp av den rättsmedicinska avdelningen inom polisen identifiera resterna av sin sons kropp. Kristna fredsrörelsen var med henne när hon 2010 hämtade resterna av kroppen i San Gil i Santander. Fyndet gjorde att hon kunde få åklagarmyndigheten att öppna utredningen på nytt. Detta tog mer än ett år och efter ytterligare några år så dömdes den 8 april i år Josué Vallejo Aranda till 34 års fängelse för mord på hennes son César.

Det finns inget fullständigt register över antalet tvångsförsvunna i Colombia men vad som är säkert är att det inte är något som hör till historien. Colombias Nationella åklagarmyndighet räknar med 21 900 tvångsförsvunna bara mellan 2005 och 2012. Enligt organisationer som arbetar med offer i konflikten står staten för den största delen av landets tvångsförsvinnanden följda av paramilitära grupper och därefter gerillagrupper. Mycket få fall klaras upp och få människor får veta vad som hänt deras syster, kusin, pappa eller bästa vän. Den höga straffriheten beror ofta på att människor hotas till att inte anmäla.

Kristna fredsrörelsen har medföljt Asfaddes sedan 2006. Vi har följt Aura Marías process och i slutet av april i år medföljde vi henne när hon tillsammans med familj och andra som kämpar mot tvångsförsvinnanden åkte till Socorro för att begära ut en kopia på domen från åklagarmyndigheten. För fullständig upprättelse hade Aura María velat att Josué Vallejo Aranda skulle dömas för tvångsförsvinnande och inte för mord. Tvångsförsvinnande innebär inte bara en högre straffsats utan visar också på en del av ett mönster där staten ofta är inblandad.

Manifestationen väcker uppmärksamhet och att det sker framgångar i sådana här fall är ovanligt.

Manifestationen väcker uppmärksamhet och att det sker framgångar i sådana här fall är ovanligt.

Idag leder Aura María Asfaddes arbete i Bucaramanga. Ett arbete som sticker i ögonen på folk som har mycket att förlora på att någon gräver i landets alla tvångsförsvinnanden och som organiserar anhöriga till försvunna. Som skyddsåtgärd från staten så kommer polisen varje dag och besöker kontoret. Ändå känner Aura María att de kämpar i motvind och att de är ensamma i sin kamp och hotbilden mot medlemmar i Asfaddes är sedan många år stor. Javier Barrera vid Asfaddes i Medellin dödshotades i mars i år via telefon, i februari fick Luz Almanza vid Asfaddes i Barrancabermeja en pistolkula och ett nerskrivet dödshot hemskickade och nu i juni fick hon via telefon veta att två män väntade utanför hennes hus för att döda henne.

När Aura María får domen i sin hand hos åklagarmyndigheten i Socorro är det svårt att tydligt förstå hennes känslor. Leenden blandas med tårar men mest syns ett sammanbitet ansikte. Hennes ansiktsuttryck kan tydas som att trots att hon har fått klarhet i sin sons öde så är hennes kamp långtifrån över. Aura María berättar att var hon än åker så letar hon efter familjer där familjemedlemmar har försvunnit och som hon kan ge stöd genom sitt arbete med Asfaddes.

Text och foto: Markus Esbjörnsson fredsobservatör Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Lämna en kommentar


*