colombia-blogg
Medföljning och muralmålning

Dottern Shaira framför minnesmålningen av Guillermo Rivera


Klockan 6 på morgonen den 22 april 2008 lämnade Guillermo Rivera, fackföreningsaktiv, sitt hem i stadsdelen Tunal, Bogotá,  för att följa sin yngsta dotter till skolan. En halvtimme senare under sin joggingtur blev han bortförd av polisen, enligt vittnesmål från en granne. Sex dagar senare hittades hans kropp med tydliga spår av tortyr, utanför staden Ibague. Det vill säga nästan 20 mil hemifrån.

I fredags, den 22 april 2011, medföljde vi Hijos e Hijas por la memoria, contra la impunidad. Där representerade av Guillermos döttrar, fru och deras vänner, vid ett minnesevent för att uppmärksamma hans fall som fortfarande inte är varken utrett eller löst. Riveras mördare är efter tre år ännu inte hittade eller ställda till svars. Ett resultat alltför vanligt i Colombia.

I god [email protected] var minneseventet samtidigt en protest mot straffriheten, och något av en folkfest. Det spelades musik. Det spelades fotboll. Det målades. Framförallt så målades det.

[slideshow]

Våra medföljningar kan se otroligt olika ut. Minneseventet för Guillermo Rivera är årligt återkommande, och tyvärr inföll det i år på långfredagen, en dag då människor i Bogotá antingen har flytt staden för några dagars ledighet (de inte så religiösa) eller är i kyrkan (de lite mer religiösa). Så eventet blev inte så stort eller så högljutt som det brukar. Men en otroligt snygg väggmålning blev det, och polisen höll sig på avstånd.

I och för sig efter att först ha bemödat sig med att leta fram adressen till Riveras änka, och ringt på hennes lägenhet på morgonen för att fråga vad som skulle hända under dagen. Det är oklart om de har lagt dagen på minnet, reagerat på det obligatoriska fax vi alltid skickar  med info om var vi kommer vara och med vilka, eller om de på annat sätt kommit på att det var en bra idé att skicka fyra uniformerade polismän till änkan till en man som senast sågs i livet då han fördes bort av en polispatrull.

Nåväl, [email protected] fick måla relativt ifred. Deras kamp mot straffriheten och sökandet efter svar fortsätter.

Katarina Sandström, fredsobservatör i Bogotá

Lämna en kommentar


*