colombia-blogg
Hårdnande klimat för MR-försvarare

Min tidigare vistelse som fredsobservatör i Guatemala, och de speciella känslor jag (från det att jag för första gången satte min fot – och mitt hjärta – där) hyst för det lilla centralamerikanska landet, leder mig alltid till att dra paralleller mellan det landet och mitt nya: Colombia. Kanske har det att göra med hjärnans behov att ”hänga upp” ny kunskap på gammal, kanske med att Colombia råkar likna i många aspekter just Guatemala; i en del fall till det bättre, i en del till det sämre.

Angående straffrihet, till exempel, ligger Colombia ett snäpp bättre än Guatemala: närmare 90 procent, år 2009, medan i Guatemala, enligt en studie från 2010, låg på 98 procent. Det var alltså två per 100 anmälda brott som uppklarades. I Colombia var det nästan tio av 100.

En sak måste jag säga: trots att straffriheten inte ligger lika illa till här i Colombia, är klimatet för människorättsförsvarare mycket hårdare. Bara för att ge ett exempel: av de 90 fackföreningsledare som mördades i världen år 2010, var 49 från Colombia (mer än hälften alltså) och tio var från Guatemala. I rättvisans namn måste jag kanske sätta detta i sitt sammanhang. I Colombia bor nästan fyra gånger så många som i Guatemala, och till ytan är Colombia minst tio gånger så stor som Guatemala. Om det ska spela någon roll.

Brott mot MR-försvarare i Colombia har mer än fördubblats

Det ickestatliga programmet Somos Defensores (Vi är försvarare) för statistik över brott mot MR-försvarare och har nyligen publicerat första halvårsrapporten för i år. Den visar att aggressionerna mot MR-försvarare har ökat med 126 procent jämfört med samma period förra året. För i år handlar det om 145 aggressioner, som inkluderar 29 mord och tre påtvingade försvinnanden, ett brott som inte registrerats de senaste två åren. Alla de 145 aggressionerna är direkt relaterade till offrens arbete som MR-försvarare, och de flesta förknippade med försvaret av jorden och territoriet. De mördade var ledare för gruvarbetare, bönder, ursprungsfolk, afrocolombianer, miljörörelsen, tvångsförflyttade, studenter, försvarsadvokater och HBT-organisationer. De mördade kvinnorna utgör tio procent.

Samma rapport visar att 59 procent av aggressionerna misstänks ha begåtts av paramilitärer, tio procent av polis och militär, två procent av gerillan, och i nästan 30 procent av fallen var förövaren okänd. Det mest förekommande sättet att skrämma MR-försvarare är, enligt rapporten, fortfarande hot. Det gör man via flygblad, mejl, sms och telefonsamtal, och avsändarna för dessa är bland andra Aguilas Negras, Comandos Urbanos Rastrojos, Autodefensas Unidas de Colombia, alla namn på tidigare demobiliserade paramilitära grupper. Det i sig betyder inte att det är just de som genomför dessa hot, det kan lika gärna vara andra paramilitära eller kriminella grupper som agerar i deras namn.

Antalet brott kan vara fem gånger så många

De 145 aggressionerna är troligen bara en bråkdel av alla MR-brott som begåtts i Colombia under första halvåret. En av följderna av straffriheten är nämligen att människorna slutar tro på rättssystemet och därför inte anmäler brott. Studien från 2009 räknar att bara 20 av 100 brott anmäls, antingen för att man inte tror att anmälan ska leda till någon utredning, ännu mindre till att de ansvariga döms, eller för att man är rädd. Ett av fem brott mot MR-försvarare är ändå mord. I Guatemala är det ett av 20.

Alva Azócar, fredsobservatör i Bogotá.

Här kan du läsa hela halvårsrapporten från Somos Defensores: på spanska, på engelska

Comments (1)

  1. Pingback: Om att svälja elefanter och sila mygg | Fredsobservatörerna i Colombia

Lämna en kommentar


*