colombia-blogg
Hopp om fred

Jag står på en höjd och tittar mig omkring och kan omöjligt bestämma mig för vilken vy som är vackrast. Jag älskar berg och här får jag en ordentlig dos. Gröna berg så långt jag kan se med ett hus här och där. Klyshiga ord men vilket håll jag än vänder mig åt så fortsätter jag tänka att det här är en av de mest fantastiska platser jag någonsin besökt. Det är nog inte bara vyerna som spelar in utan kanske även den enorma gästfriheten och nyfikenheten som levereras tillsammans med härliga leenden och varma ord. Resan i ett alldeles för litet propellerplan för att det skall vara behagligt, med turbulensen ovanför bergen i Cauca och sedan fyra timmars bilfärd på något som till stor del knappt kan kallas för väg, har vi glömt för längesedan.

Vy från Colombia

 

”Vad kostar det att studera i Sverige?”, ”Hur säger man god morgon på svenska?” Frågorna haglar under varje ledig stund och det blir många jämförelser mellan hur våra samhällen fungerar upplandat med stora doser skratt. Många har kopplingar till större städer i Colombia men tydligen är vi de första utlänningarna som besöker den lilla byn i ett av ursprungsbefolkningens territorier i Cauca i västra delen av landet. Vi är borta från storstadslivet i Bogotá och jag blir alldeles lugn. Jag tänker att det är ju såhär det skall vara. Människor som lever i harmoni med naturen och tar hand om densamma  och varandra. Som ser en större glädje i relationen med varandra än i materiella ting. Som lever i fred.

bloggbild-4-morales

 

Så kunde det vara. Jag pratar med David Hernandez, en man i 50-årsåldern och ledargestalt i området. Han berättar om sammandrabbningar mellan väpnade grupper och om den ökade intensiteten mellan dessa som rådde mellan november 2012 och mars i år. Av illegala väpnade grupper så är det huvudsakligen gerillan Farc som rör sig i området. David berättar att sammandrabbningarna mellan gerillan och militären ofta sker nära bebyggelsen och inte bara i form av markstrider utan även genom flygattacker med helikopter och stribsflygplan. En annan följd är utplaceringen av minor i området.

Vi är i regionen för att medfölja två personer från organisationen AVRE när de genomför workshops inom temat psykosocial hälsa för offer i konflikten, med fokus på våld från statligt håll. Under deras samtal med de ca 50 deltagarna och under de samtal vi har med lokalbefolkningen så får vi en tydligare bild av situationen. Vi får vi höra om traumatiserade barn och vuxna, om förlorad hörsel efter bombningar, om stridsflygplanen som flyger lågt över husen och om döda och skadade. David berättar hur vissa familjer inte kan arbeta på sin mark av rädsla för att komma för nära de beväpnade grupperna.  Under en period på två månader kunde inte barnen ta sig till skolan och under andra perioder har de fått ta långa omvägar på upp till tre timmar.

bloggbild-10-morales

 

För en månad sedan samlades representanter för ursprungsbefolkningen från olika delar av landet och konfererade kring frågor rörande mark, hälsa och miljö. David känner att konferensen var en framgång. Han berättar hur han hittar styrka hos Gud och om hoppet han känner. Det är fantastiskt att se. Han känner hopp och stolthet för sin roll och verkar inte ha några tankar på att göra något annat trots att han tillsammans med andra ledare i området är vana att mottaga hot. Hoten kan bestå av flygblad men oftare av telefonsamtal eller sms. Han tvivlar inte på att hans telefon är avlyssnad. Ett antal personer i liknande positioner har flytt från området. Vissa utomlands. David får hot för att han sätter sig upp mot orättvisorna i området, för att han står upp för sitt folks rätt till deras mark. Framförallt uppmanas han att sluta med arbetet han gör och att lämna området och sin mark. Det är huvudsakligen Farc och militären som befinner sig i området men enligt David finns där även andra grupper, troligen sammankopplade med gruvföretaget Anglogold och deras verksamhet. Anglogold har erbjudit vissa personer att köpa deras mark men David berättar att det inte fungerar så. Marken är något kollektivt och går inte att sälja för en enskild person. Troligen är området rikt på guld. Något som också skulle kunna göra befolkningen rik. Men David säger att:

”Vi är inte intresserade av vad som finns under marken, förutom vattnet

Foto: Diego Agudelo

Foto: Diego Agudelo

I området är det framförallt stridigheter mellan regeringsstyrkor och Farc som påverkar befolkningen och mellan dessa två pågår fredsförhandlingar i Havanna. Jag frågar David om hur han ser på det. Vilken skillnaden skulle det bli för människorna i området om ett fredsavtal sluts? Han säger att det skulle göra enorm skillnad. Han berättar om att han tror mycket mer på de här förhandlingarna, med de framsteg som faktiskt redan har gjorts, än förhandlingarna mellan Farc och regeringen Pastrana som kollapsade 2002. Ett leende växer fram när han berättar om hur samhällena i området skulle kunna fungera igen, med rörelsefrihet och med människor i harmoni som inte känner rädsla.

Text och foto: Markus Esbjörnsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Fotnot: David Hernandez heter egentligen något annat

Lämna en kommentar


*