colombia-blogg
Ingen TV-såpa den här gången…

Lördagen den 26 november skjuts fyra personer till döds av den colombianska gerillagruppen Farc. Soldaten José Martínez och poliserna Edgar Duarte, Elkin Rivas och Alvaro Moreno har alla suttit som gisslan i över 12 år när de skjuts bakifrån under en eldstrid mellan deras fångvaktare och colombiansk militär under ett försök att frita gisslan.

För några år sen i den berömda ”Operación Jaque”, som senare blev TV-serie, lyckades colombiansk militär frita 15 frihetsberövade personer från Farc-gerillan, bland dem tidigare presidentkandidat Ingrid Betancourt. Samma lyckliga öde mötte inte de fyra män som skulle fritas lördagen den 26 november 2011. I den sista video som gisslanhållne Edgar Duarte kunnat skicka till sin familj säger han att: ”konsekvenserna av en militär räddningsaktion vore lika med vår dödsdom.” Han fick tyvärr rätt.

Den Sida-finansierade organisationen ASFAMIPAZ som består av familjemedlemmar till kidnappade poliser och militärer fördömer både Farc-gerillan och den colombianska regeringen för händelsen: ”Regeringen och president Santos har svikit familjerna och vår önskan om att inte genomföra en räddningsaktion med blod och eld, som bara mynnat ut i den fruktansvärda nyheten att fyra (…) av våra nära och kära har dödats i en ansvarslös militär operation. Vi förkastar den kompromisslösa hållningen hos Farc och regeringen, vilka vägrat att ge vika för att undvika att denna tragedi skulle inträffa. Vi sörjer våra döda barn, men ni har inte bara dödat dem, ni har också dödat våra förhoppningar om att återse och omfamna dem levande och fria.”

Familjernas ord är en del av krigströtta colombianers krav på förhandlingar mellan de stridande parterna för att lösa konflikten men vädjan försvinner i dånet från stöveltramp och krigshets. Regeringens militära övertag och det faktum att fyra av sju i Farcs högsta ledning har dött, eller dödats, sedan 2008 gör att president Santos kan slå sig för bröstet och säga: ”konflikten närmar sig sitt slutskede” och att strategin för den slutgiltiga planen ligger på bordet, vilket inte precis för mina tankar till en fredlig lösning på konflikten. Kanske finns det ändå hopp om man ser till president Santos senaste uttalande: ”Om det finns ärliga intentioner för fred hos Farc, kommer så också mina intentioner att vara.”

Till syvende och sist är de eventuella kostnaderna för ett misslyckande inte lika höga för president Santos som för familjerna till de människor som fortfarande sitter som gisslan i de colombianska skogarna. Om Santos misslyckas med ytterligare en militär fritagningsaktion så kan han upprepa att det var terroristgruppen Farc som kramade avtryckaren och sköt gisslan och att det är de som bär ansvaret för fyra människors död. Och visst har han väl rätt.  Men Edgar Duarte visste, och de kidnappades familjer vet, att historien om fyra tillfångatagna män som suttit mellan 12 och 14 år i skogarna mellan bergen kunde varit annorlunda om inte en militär räddningsaktion hjälpt ödet på traven.

Matts Olsson, fredsobservatör Bogotá

Comments (1)

  1. Pingback: Fredsobservatörerna berättar « Kristna Fredsrörelsens blogg

Lämna en kommentar


*