colombia-blogg
båttur foto Matts Olsson
Internationell humanitär rätt – viktiga lagar i konfliktens Colombia

Med vindrutetorkarna frenetiskt slående fram och tillbaka över vindrutan kommer vi efter tre timmars skumpande från Quibdó fram till Guarato. Guarato är det samhälle där vi nästkommande dag ska sammanstråla för ett möte med lokala ledare för ursprungsbefolkningen från området Alto Andágueda i östra Chocó, liksom från vår medföljda organisation AsOrewa som representarar ursprungsbefolkningen i området.

”Här brukar vi alltid bo”, säger vår kollega William från Lutherska välrdssamfundet [1] när han bromsar in vid det hostel längs vägkanten där vi ska spendera natten. ”Rummen är små och väldigt enkla, men det ligger längst ifrån polisstationen”, fortsätter han.

Att man helst ska bo långt ifrån polisstationen kanske man inte funderar över till vardags, men i Colombia är det viktigt eftersom det är vanligt med attacker mot stationerna, som utgör militära mål för gerillan [2]. I de många mindre samhällena på den colombianska landsbygden är det dock inte lätt att bo långt ifrån polisstationen. Stationerna är oftast centralt placerade, som till exempel i Sipí i södra Chocó, där ett barn dödades och tre personer skadades i början av juni i år när bomber avfyrade av guerillagruppen ELN träffade ett bostadshus istället för polisstationen.[3] I början av mars skadades två personer i en snarlik incident i Tutunendo, strax utanför Quibdó. Den gången låg Farc bakom.[4]

Jag påminns om attackerna när vi under en medföljning med organisationen Cocomacia förra veckan gör en paus i Vigía del Fuerte, en knytpunkt längs Atratofloden. Även här ligger polisstationen mitt i samhället, precis nere vid den vältrafikerade hamnen där människor ständigt är i rörelse. Det fort av sandsäckar som byggts upp utanför polisstationen tyder på att man förväntar sig att bli attackerad.

Att placera militära mål mitt bland civilbefolkningen är självklart allvarligt ur ett folkrättsligt perspektiv. Enligt artikel 13 i tilläggsprotokoll II till Genèvekonventionerna – det enda traktat som specifikt reglerar interna väpnade konflikter – ska civilbefolkningen åtnjuta allmänt skydd mot faror i samband med militära operationer. Utöver denna generellt formulerade artikel, ålägger regel 23 av totalt 161 sedvanerättsliga regler inom den humanitära rätten som identifierats av Internationella Röda Korset, parter i en väpnad konflikt att undvika att förlägga militära mål till platser belägna inom eller i närheten av tätbefolkade områden.[5]

Efter ett par timmars resa från Vigía del Fuerte når vi Palo Blanco, ett litet sömnigt samhälle där vi blir stoppade av armadan som lagt till och slagit läger. Fyra stridsbåtar fullt utrustade med fasta automatvapen av olika kaliber ligger och guppar vid strandkanten medan soldaterna lagar mat, tränar och klipper håret på varandra i eftermiddagssolen.

Efter klartecken från armadan lämnar vi Palo Blanco och dess invånare som ofrivilligt förvandlats till ett militärt mål. Vi reser vidare längs Atratofloden, hem mot Quibdó där vårt boende noggrant valts ut efter genomgående säkerhetsanalyser.

Linnéa Lagergren, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó


[1] www.lwfcolombia.org.co/

[2] Polismyndigheten i Colombia ligger under försvarsministeriet och polisen är en stridande part i konflikten.

Lämna en kommentar


*