colombia-blogg
Internationell medföljning i Colombia – resultat och utmaningar

De senaste månaderna har vi tillsammans med andra internationella medföljningsorganisationer planerat ett event för firandet av internationell medföljning i Colombia. Vår systerorganisation Fellowship of Reconciliation USA (FOR) uppmärksammade förra veckan sin tioårsdag i landet med ett event med inbjudna från olika hörn av det colombianska samhället. Den första medföljningsorganisationen var dock här mycket tidigare, 1993 kom Peace Brigades International (PBI).

Människorättsadvokaten Jorge Molano i talarstolen

Människorättsadvokaten Jorge Molano i talarstolen

Väggarna pryddes av foton från medföljningsorganisationerna. Här står människorättsförsvaren Nancy Fiallo med två f.d. fredsobservatörer från SweFor

Väggarna pryddes av foton från medföljningsorganisationerna. Här står människorättsförsvaren Nancy Fiallo med två f.d. fredsobservatörer från SweFoR

Vi är sju medföljningsorganisationer som jobbar i Colombia för att skydda hotade människorättsförsvarare, civilsamhällesorganisationer och lokal-samhällen. Under 10-års eventet presenterades historien bakom internationell medföljning och hur medföljningen ser ut idag. Vi som jobbar som internationella observatörer representerar 20 olika länder i världen, mest europeiska men också andra länder såsom Mexiko, Israel och Chile. Genom åren har vi kommit upp i cirka 800 personer som arbetat för de olika organisationerna och med vår permanenta närvaro och våra resor har vi tillsammans lyckats täcka hela landet.

Sedan Juan Manuel Santos blev president i augusti 2010 har vi haft hundratals möten med colombianska civila- och militära myndigheter samt internationella organ som FN. Mötena genomför vi dels för att berätta vilka vi är, vad vi gör, och varför, samt delge information om olika fall och påminna statliga aktörer om sitt ansvar. Dessa möten är en mycket viktig del av vårt arbete – vet ingen vilka vi är och vad vi gör, blir effekten av vår närvaro mager.

På plats vid firandet av 10-års jubiléet fanns bland talarna John Dew, den brittiska ambassadören, Amanda Porter, ansvarig för mänskliga rättigheter på den amerikanska ambassaden, Claudia Chaparro, colombiansk representant för ombudsmannen för mänskliga rättigheter, Jorge Molano, en colombiansk människorättsjurist samt ledare från olika samhällen. Bland de inbjudna fanns allt från ministrar och tjänstemän från colombianska civila- och militära myndigheter, till högste chefen för mänskliga rättigheter inom polisen samt andra civilsamhällesorganisationer.

Resultat vi sett genom åren är att internationell medföljning är ett fördelaktigt verktyg för att föra ihop det globala och det lokala. Vi samlar information och förmedlar vidare, något som den brittiska ambassadören uppskattade eftersom det ofta ger en djupare och mer nyanserad bild än vad colombiansk media ger. Han var också tydlig med att påpeka att ”de colombianska människo-rättsförsvararna är en enorm resurs för landet och på inget vis en del av problemet.”

Enligt Claudia Chaparro ses de internationella observatörerna som oberoende aktörer av lokalsamhällena och är i många fall mer betrodda än statliga aktörer. Observatörerna har också kunnat agera som en länk mellan statliga myndigheter och samhällen, och på så vis kunnat förbättra förståelsen för den svåra verklighet olika samhällen, civilsamhällesorganisationer och människorätts-försvarare lever i. Även statliga tjänstemän som arbetar för att mänskliga rättigheter respekteras får motta hot. Claudia Chaparro var själv tvungen att bege sig från regionen där hon var verksam på grund av dödshot.

Människorättsförsvararna i Colombia, deras mod och det viktiga arbete de fortsätter utföra trots det hotfulla klimatet, var ett ämne som dök upp flera gånger under talen. Det viktigaste är skyddet av dessa människor och att staten har huvudansvaret för sina invånares säkerhet. Tyvärr så fungerar inte alltid statens skydd som många av talarna kunde konstatera och därför har vi som internationella observatörer spelat stor roll i relation till människorätts-försvararna. Lokala ledare menade att ”utan internationell medföljning vore jag död”. Vi har med vår närvaro lyckats skydda människorättsförsvarares arbetsutrymme och som så vackert sades av en medföljd; ”ni lyckas hålla gnistan levande för fred genom att stödja det civila samhället”.

Den lokala ledaren Salvador Alcantará menar att utan internationell medföljning "vore jag död"

Den lokala ledaren Salvador Alcantará menar att utan internationell medföljning “vore jag död”

Vi kan däremot inte bortse från alla utmaningar såsom mord, hot, tvångsförflyttningar och försvinnanden som fortsätter ske.  Människor som jobbar för mänskliga rättigheter tvingas fortfarande fly landet för att inte bli mördade. Peace Brigades International som varit längst i Colombia sammanfattande det väl när de sade att ”vi varit med om massakrer, mord, försvinnanden och att vi har gråtit ihop med de vi medföljer, men vi har också varit med om byggandet av fredssamhällen, sett familjer få återvända till sin mark, sett hopp och skrattat tillsammans”. Vår närvaro ska inte ersätta statens skyldighet att skydda sina medborgare, men i det colombianska samhället har vi kunnat spela en roll för skydd och moraliskt stöd för en väldigt utsatt grupp, människorättsförsvararna. Den colombianska människorättsjuristen Jorge Molano beskrev tydligt paradoxen som det colombianska samhället befinner sig i; ”offren för konflikten behöver försvarare, och försvararna i sin tur behöver skydd”.

Corinne Johnson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Comments (1)

  1. Pingback: Resultat och utmaningar för internationell medföljning | Internationell observatör

Lämna en kommentar


*