colombia-blogg
Julafton eller jordens undergång?

Orden yttrades i matbutiken dagarna före den gruvarbetarblockad som utlystes i Chocó förra onsdagen. Den första augusti stängdes affärerna på obestämd tid, taxitrafiken upphörde och barnen fick stanna hemma från skolan. Även vi valde att arbeta hemifrån. En gruvarbetarmobilisering är ingen liten sak i ett län där en majoritet av befolkningen lever på att utvinna guld och platina. Ordet ”gruvarbetare” är dock lite missvisande, eftersom det för tankarna till en person iförd hjälm och pannlampa – i Chocó rör det sig snarare om shorts och gummistövlar.

Grundkonflikten är följande: i hundratals år har befolkningen i Chocó vid sidan av fisket och jordbruket ägnat sig åt mineralutvinning i liten skala. Med den nya gruvlag som kom 2001 blev det plötsligt nödvändigt att skaffa en licens för att ägna sig åt så kallad ”traditionell gruvnäring” – en komplicerad och kostsam process som var utom räckhåll för de flesta landsbygdsbor. Från gruvarbetarnas sida ses lagen som ett led i regeringens strategi för att underlätta för transnationella företag att påbörja storskalig gruvdrift i Chocó. Blockaden är alltså en protest mot de transnationella företagens intåg, och mot kriminaliseringen av den småskaliga gruvdriften.

Men som vanligt i Chocó har myntet (minst) två sidor. De senaste årens ekonomiska kris har gjort att guldpriserna rusat i höjden och ökat lönsamheten i guldutvinningen. I praktiken är det nu inte bara traditionell gruvnäring som bedrivs i Chocó, utan också utvinning med hjälp av grävskopor och kemikalier. Den okontrollerade gruvnäringen medför allvarliga konsekvenser för miljön och för människors hälsa. Dessutom förstör verksamheten förutsättningarna för fisket och jordbruket, de andra två traditionella näringarna. Rovdriften kan fortgå, eftersom staten inte har kontroll över hela Chocós territorium, och därför att lokala politiker ofta väljer att se genom fingrarna eller till och med att själva köpa sig en grävskopa. De illegala grupperna, både gerilla och paramilitärer, har som vanligt ett finger med i spelet – den utpressning som de bedriver mot grävskopornas ägare utgör en av deras allra största inkomstkällor.

Rykten surrar därför överallt. Än sägs det att det var FARC, än att det var paramilitärer som låg bakom den stora gruvarbetarmarschen i Quibdó, där över 10 000 personer deltog. I Chocó utesluter inte den ena saken den andra: här är det i princip omöjligt att genomföra en mobilisering, hur välmotiverad den än är, utan att de lokala illegala aktörerna blandar sig i spelet i de områden där de har inflytande. Detta är ytterligare ett exempel på hur den väpnade konflikten försvårar för det civila samhället, genom att kasta en skugga över alla slags rörelser som försöker åstadkomma förändring.

Resultatet blir istället rädsla och osäkerhet. Affärerna håller stängt – om det verkligen är för att stödja mobiliseringen, eller för att de tvingas till det, vet man inte. De sista dagarna i juli tar vissa produkter slut i affärerna – eftersom ingen vet hur länge blockaden kommer att pågå passar folk på att hamstra livsmedel. Situationen påminner om FARC:s väpnade blockad som pågick hela första veckan i mars i år.  Men den här gången blir det lyckligtvis inte så långvarigt. Gruvministern – ja, i Colombia finns det en sådan! – flyger in från Bogotá för att förhandla med gruvarbetarnas representanter. De lyckas nå en överenskommelse, så att blockaden hävs redan nästa dag. Men problemet är långt större än så. Gruvnäringen har av regeringen Santos utsetts till ett av de fem ”lokomotiv” som skall driva den ekonomiska utvecklingen i Colombia framåt. Förutom de drygt 200 000 hektar som redan getts i koncessioner till transnationella företag i Chocó, befinner sig ytterligare 800 000 hektar under behandling. Gruvnäringens roll i konflikten i Chocó ser ut att bli allt viktigare i framtiden.

På medföljning. För att komma till en av byarna måste vi passera genom denna jättelika gruva.

På medföljning. För att komma till en av byarna måste vi passera genom denna jättelika gruva.

) En stor del av guldutvinningen sker på själva floden. Här är ett av många mudderverk som alltså opererar utan tillstånd.

En stor del av guldutvinningen sker på själva floden. Här är ett av många mudderverk som opererar utan tillstånd.

Comments (1)

  1. Pingback: http://sweforcolombia.wordpress.com/ « flodenochflickan

Lämna en kommentar


*