colombia-blogg
Kampen för kvinnors rättigheter i konflikternas Colombia

Under fredsförhandlingarna i Colombia har temat hot- och våld mot kvinnor varit underrepresenterat eller icke-existerande – trots att det är både vanligt förekommande och ett allvarligt problem. Detta är något som organisationen ACIN vill ändra på genom att synliggöra kvinnornas situation och stärka deras rättigheter.

I Colombia pågår fortfarande en intern väpnad konflikt även om förhandlingsdelegationerna från den colombianska regeringen och gerillagruppen FARC sitter vid förhandlingsbord i Norge och på Kuba. I diskussionerna kring kriget och dess följder har våld mot kvinnor i konfliktens spår varit underrepresenterat och till stor del ett tabu. Fredsförhandlingarna har kritiserats för att det inte finns några kvinnor med vid förhandlingsbordet och att man därför förlorar de tematiska frågorna i diskussionerna som speciellt berör kvinnor.

I Cauca finns flera ursprungsfolksreservat och kvinnorna som utgör Kvinnogruppen i ACIN (Asociación de Cabildos de Indígenas de Norte de Cauca), som på svenska blir ungefär Föreningen för högsta rådet för ursprungsbefolkningen för norra Cauca, delar nedan med sig av hur den colombianska konfliktens våld drabbar kvinnor.

Kvinnor används som informanter
Ett av de största hoten en kvinna kan råka ut för är att bli utpekad som endera gerilla- eller militärsympatisör eftersom hon då riskerar att bli mördad. De olika beväpnade grupperna använder kvinnor för att få information. Genom att inleda relationer med kvinnor i olika byar får de information om var andra beväpnade grupper befinner sig och vilka områden de rör sig i. Kvinnor används helt enkelt som informanter, vilket innebär att de äldre kvinnorna i samhällena känner att de måste ha kontroll över vem som förälskar sig i vem, och råda unga tjejer att inte skapa band med aktörer från de olika grupperna.

Utöver regelrätta mord på kvinnor för att de har, eller anses ha, en relation med fienden, förekommer även våldtäkter, tortyr och misshandel. Celia Umenza, juridisk koordinatör för Kvinnoprogrammet på ACIN säger att ”de som överlever har ingen livslust och pratar inte.” Ämnet är väldigt tabubelagt och inte nog med att de i en sådan situation kanske måste konfrontera statsmakten, riskerar kvinnorna även utstötning och stigmatisering från det egna samhället. Celia konstaterar att det finns många våldsfall som inte registrerats och att det tar mycket tid att skapa förtroende för att kvinnor skall våga prata om vad som hänt dem. Som exempel berättar  hon om ett våldtäktsfall som de jobbar med nu och som de precis fått veta om, trots att våldtäkten ägde rum för två år sen.

Emilce Paz Clavio, koordinatör för Kvinnogruppen berättar vidare att för många av de våldtagna kvinnorna blir konsekvenserna förödande: ”männen som våldtagit vägrar att erkänna att det är deras barn som föds och kvinnan står ofta ensam med att hantera situationen” förklarar Emilce.  Sjukdomar som kan ha överförts via våldtäkt är också en riskfaktor som inte nödvändigtvis uppdagas eller får behandling.

Motgångar i arbetet, både utifrån och inifrån
Motgångarna i arbetet för kvinnors rättigheter kommer inte bara utifrån, ibland Kvinnogruppen måste även strida mot män och kvinnor inom sin egen organisation eller i de samhällen de bor, deras makar, för att få ett erkännande för brott mot kvinnor. Teman som sexualitet, moderskap och kvinnors rättigheter kan vara väldigt svåra att diskutera i ursprungsfolkssamhällen. Kvinnogruppen ACIN har funnits i 26 år och jobbar för att kvinnor i de olika avlägsna reservaten skall få ökad kunskap om sina rättigheter. ACIN hjälper dem även i rättsliga processer samt finns till som stöd. Gruppen är också en arena för att lära sig föra talan och ta plats i samhället på ett annat sätt, ett politiskt arbete som inte varit en självklarhet för kvinnor i dessa samhällen, vilket också medför stolthet bland kvinnorna.

Svårigheterna är flera, bland annat mottar de organiserade hot och råkar ut för tvångsförsvinnanden. Gruppen är också liten i jämförelse med territoriet de täcker, där behoven är många och finansieringen inte räcker till. Utöver det så upplevs rättssystemet som inhumant när det gäller brott mot kvinnor. Emilce säger att de fortsätter jobba ”även om man inte vet om man imorgon kommer vara tillsammans med familjen eller inte”, dödshotet ligger konstant i luften och är ännu ett tecken på hur kvinnor drabbas olika av våld i konflikter – som moder och fru är det inte bara du som kan råka illa ut utan även din familj.

En positiv förändring
Även om situationen stundtals kan se väldigt mörk ut ser kvinnorna en positiv förändring tack vare sitt arbete; det finns män som numera erkänner kvinnors rättigheter och stödjer kvinnorna i deras arbete. Kvinnogruppen har fått en politisk arena inom organisationen ACIN, de känner sig inkluderade och har vunnit en röst i olika sammanhang. Flera utomstående organisationer stödjer också gruppen, bland annat OXFAM och den colombianska organisationen CODACOP. Tack vare det organisatoriska förloppet har flera kvinnor blivit stärkta av processen, och klivit fram som ledare. ”Vi är väldigt nöjda” säger Emilce, ”även om det finns mycket kvar att göra”.

Foto, ACIN

Foto, ACIN

Corinne Johnson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia
Foto: ACIN

Lämna en kommentar


*