colombia-blogg
Lögner och statistik

Andra dagen under workshopen i Barranquilla tar familjemedlemmarna över:

”Nej, nej! Det bästa är om en av er tar emot nya anmälningar och den andra kollar igenom gamla fall. Vi har väntat länge på det här.”

Vi har rest tillsammans med Asfaddes (en förening som organiserar anhöriga till tvångsförsvunna) och två advokater från statliga Comisión de Búsqueda de Personas Desaparecidas (en statlig kommission som bildades år 2000 för att utreda tvångsförsvinnanden) till Barranquilla i norra Colombia för att de ska kunna hålla en tvådagars workshop för släktingar till tvångsförsvunna personer. Under första dagen får deltagarna berätta sina historier, fälla många tårar och lära sig om olika lagar. Andra dagen är det dags att konkret anmäla eller få svar på hur det går med deras pågående ärenden och alla vill därför tala med advokaterna som är där för att hjälpa dem.

Vi har varit på sådana här medföljningar förut men i Barranquilla är en (för mig och min kollega Zofie) ny grupp människor med. Många av deltagarna är nämligen släktingar till offer för falsos positivos.

Falsos positivos

Om jag skulle försöka översätta termen falsos positivos skulle jag säga att det betyder falska resultat eller falska framgångar.

När kriget mellan armén och gerillan intensifierades under 00-talet införde armén en typ av bonussystem där bra resultat innebar mer förmåner för soldaterna. I vissa fall t.o.m. befordringar. Bra resultat innebar dödade eller tillfångatagna gerillamedlemmar.

Det är inte första gången en långvarig konflikt gör att man tar till fasansfulla metoder för att försöka få ett övertag gentemot sin fiende. Men konsekvenserna blev fruktansvärda för människorna vi får träffa och lära känna under några dagar i Barranquilla.

Image

Med dom här kartongfigurerna vill familjerna påminna omvärlden om vad som hände deras söner.

Samtidigt som bonussystemet infördes började det dyka upp personer i olika fattiga stadsdelar som lovade arbetslösa unga män ett nytt jobb  bara de var beredda att flytta till en ny ort. I hopp om att kunna tjäna några pesos var det många som tog chansen. För många familjer var det här sista gången de såg dessa unga män. Många återfanns en tid senare döda, bärandes gerillauniform. Dessa döda gerillamedlemmar kunde armén föra in i statistiken som ett sätt att visa att deras kamp mot gerillan var effektiv. Men många familjemedlemmar hade svårt att tro att deras söner plötsligt skulle lämna allt för att gå med i gerillan. Som en kvinna berättade för oss:

”Hur kan de säga att min son gick med i Farc? Han sympatiserade inte med dem, han ville ju slåss MOT dem. Han ville bli soldat.”

Det var först 2008 som det kunde bekräftas att falsos positivos faktiskt existerade. En grupp unga män försvann från Soacha och Ciudad Bolivar, två områden i utkanterna av Bogotá.

De påträffades senare i norra Colombia, dödade i strid mot armén. När deras familjemedlemmar och lokala jurister började undersöka vad som hade hänt uppdagades hela skandalen.  För att bättra på statistiken över dödade gerillamedlemmar avrättade man oskyldiga män och påstod sen att de var medlemmar i gerillan. Det är väldigt svårt att tro att något sådant faktiskt kunde hända.

Konflikt och siffror hör ju alltid nära ihop. När det gäller falsos positivos räknar man med att ungefär 1000-3000 oskyldiga personer fick sätta livet till.

Jag vet tyvärr inte varför statistiken över dödsantalet varierar så mycket. Men jag vet att efter några dagar i Barranquilla verkade alla ganska nöjda. Ingen av advokaterna kunde ge några direkta svar men man kunde se på deltagarna att de uppskattade att representanter för staten stod på deras sida och hjälpte dem i deras letande efter svar.

David Echeveste, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Comments (1)

  1. Pingback: Att minnas är att finnas… | Internationell observatör

Lämna en kommentar


*