colombia-blogg
Medföljning Bucaramanga

För att komma igång med bloggen, och som ett smakprov på vad det är vi gör, kommer här en text som publicerades på Katarinas blogg den 20 januari.

”Vi är generationen som växte upp utan föräldrar. vi är generationen som växte upp under straffriheten. Vi är generationen som växte upp under statsterrorismen.” (Manuel, Hijos e Hijas por la memoria y contra la impunidad.)

Hemma igen från Bucaramanga, full av intryck. Störst intryck gjorde nog organisationen själv, [email protected], och dess medlemmar. En organisation som formats ur förlusten av anhöriga. Föräldrar och andra närstående som försvunnit och aldrig återfunnits, eller försvunnit och hittats mördade i ett dike eller en omärkt massgrav. Människor som försvunnit och mördats för sitt politiska engagemang.

Det skulle alltså vara lätt att tro att [email protected] är en dyster samling. Och självklart finns sorgen med. Men det finns också en enorm kraft och vilja att kämpa emot, att forstätta föräldrarnas kamp, att bevara deras minne och att ställa de skyldiga till svars.

Det är givetvis inte en okontroversiell strävan. Därför är [email protected] utpekade som terroristkramare, och flera av medlemmarna har mottagit hot. Deras höga profil och synliga och högljudda event är en av anledningarna till att vi medföljer dem.

Så, vi gav oss av mot Bucaramanga förra måndagen. Nattbussen var helt sjukt bekväm! Trots detta kom vi fram vid 6-snåret på morgonen (bara 8 timmars bussresa, mycket lindrigre än jag befarat och blivit varnad för!) och var rätt möra.

På tisdag kväll hölls ett minnesevent, ett slutet för familj och vänner till Hugo Armando, en av alla Colombias försvunna. På onsdagen hölls ett större, öppet event på ett torg i centrala Bucaramanga. Det var i god [email protected] både mycket visuellt och ljudligt. Det var en stark upplevelse.

Dagen efter var de bekymrade. Med på eventet var en kvinna med sina barn, en släkting till en av dem vi medföljde. De hade inte varit förberedda på att hon skulle dyka upp, och problemet var att hon varit gift med en commandante paramilitar.

Paramilitären en illegal väpnad grupp, eller egentligen flera, som förut var organiserade under en och samma ”paraplyorganisation” men som nu är betydligt mer sprlittrad. Det är den väpnade grupp som står för störst antal grova brott och övergrepp, och är kända för sin brutalitet. Paramilitären har länge varit lierad med den statliga militären, och för ett par år sedan updagades en stor skandal, som avslöjade politikers samröre med paramilitären hela väge upp i den absoluta politiska toppen, i regeringspartiet. Just nu pågår rättsprocessen för att ställa de anklagade till svars, men då Colombias lagar är utformde på ett sådant vis, tjänar de anklagade på att förhala processen. Häktningstiden och preskribtionstiden är nämligen extremt korta, och därmed försätts en efter en av dem på fri fot helt utan konsekvenser. I måndags släppte man den senaste i raden.

Nå, det var en parentes. Kvinnan på eventet höll sig inte direkt i bakgrunden, och hon eller hennes barn finns med på åtminstone de flesta av mina foton. Det som oroade [email protected] medlemmar var att något av alla de foton som togs på eventet, med henne eller barnen på, skulle hamna på till exempel facbook eller annat öppet internetforum. Att barn, eller för all del ex-frun, till en paramilitär deltar på ett så pass kontroversiellt (många skulle säga vänster-) event är naturligtvis inte bra, och meför risker både för henne, hennes familj och arrangörerna.

Man kan tänka att det var dumt, kanske till och med rätt diotiskt att delta. Men med resten av historien i åtanke tänker jag att det blir viktigt för henne att distansera sig så mycket som möjligt från den delen av sitt liv.

Hennes mamma som berättade hur dottern vid 14 års ålder förts bort från sin skola av hans män. Hur det gått femton dagar innan mamman fick veta vad som hänt med dottern. Hur han ”förfört” henne, hur hon blivit förälskad och sedemera gift sig med honom och så småningom fått tre barn.

Hon har vuxit upp, de separerade för tre år sedan efter flera års försök att ta sig ur det. Men, jag kan tänka mig att det inte är gjort i en handvändning, eller utan rädsla. En man som mördar, och ger andra order om att mörda. För en tid sedan försökte hon inleda en ny relation, men efter hot från exmaken såg hon sig tvungen att bryta med den nye mannen. Exmaken sitter inne sedan snart ett år, men det betyder inte att hans kontroll över henne har minskat.

Den andra sidan av historien är tanken på det trauma det måste ha varit för familjen. En politiskt aktiv familj, som på olika sätt drabbats av det. Försvunna familjemedlemmar. Och så en dotter/kusin/valfri annan släktrelation som gifter sig med en riktigt bad guy. Jag kan nog inte ens börja föreställa mig hur det skulle kunna kännas.

För att avsluta. Vi blev inkvarterade hemma hos släktingar till några av våra medföljda. Helt utan förbehåll och med stora hjärtan blev vi välkomnade, och det var en annan fin upplevelse under veckan.

På det stora hela påminde Bucaramanga mig om att jobbet är meningsfullt. Nu är jag tillbaka på kontoret igen, och efter en omtumlande vecka är det ändå rätt skönt med lite rutingöra igen.

Katarina Sandström

Tvångsförsvunna i Colombia

Tvångsförsvinnanden har sedan 70-talet präglat den colombianska konflikten. Enligt den nationella kommissionen för sökandet efter tvångsförsvunna har 26 128 män och 6 164 kvinnor fallit offer för påtvingade försvinnanden. Totalt har 3 911 av dessa personer återfunnits levande och 759 personer har identifierat döda, men majoriteten saknas fortfarande. Statistiken varierar dock kraftigt och mörkertalet tros vara mycket stort.


Lämna en kommentar


*