colombia-blogg
Medföljning av COCOMACIA till Medio Atrato

Som vår kollega Rebecka berättade i förra blogginlägget uppstod en humanitär kris i kommunen Medio Atrato i Chocó efter att FARC utlyst en väpnad strejk vilken förhindrade all rörelse på Atratofloden och dess bifloder. Strejken började den 22 maj, den sista dagen för att registrera sig för att rösta i det kommande lokalvalet. Många människor hade varit i Quibdó för att registrera sig och när de var på väg tillbaka till sina samhällen och nåddes av nyheten om att FARC hade skjutit ihjäl tre civila på Atratofloden, uppstod panik. All rörelse på floden stoppades, civilbefolkningen blev helt instängda sina samhällen, eller i de samhällen de tillfälligt kunde ta skydd på sin väg hem. Cirka 3000 personer hamnade i skottlinjen mellan gerillan och militären. När militären gick till motangrepp för att bekämpa gerillans kontroll över floden ökade rädslan bland civilbefolkningen. Militärhelikoptrar cirkulerade på extremt nära avstånd och vid minst två tillfällen bombade militären väldigt nära dessa samhällen. Befolkningen var under många dagar nästan helt utan mat, och hade inte möjlighet att gå till sina arbeten i guldgruvorna. En ung man föll också offer för en landmina och fortfarande är det mycket oklart hur många minor som placerades ut och var.

När läget bedömdes vara något mer stabilt gav vi oss ut tillsammans med COCOMACIA för att observera och lindra den kris som uppstått. Organisationen som har 124 samhällen i det drabbade området bestämde sig för att skicka ut sex olika båtar för att kunna besöka samtliga dessa. Vi medföljde den båt som gav sig av till zon ett; floderna Negua, Nauritá och Ichó där skyddbehovet bedömdes vara allra störst. Befolkningen i ett av dessa samhällen, Las Brisas, hade redan tvångsförflyttats till Quibdó och nu var ytterligare ett nära att ta samma flykt. Men detta och alla andra samhällen vi besökte lyckades kämpa emot och är kvar i sina byar för att fortsätta försvara den mark som de historisk har befolkat och har kollektiv äganderätt till.

Nedan följer bilder från vår resa.

[slideshow]

Ingela Andersson och Ida Löfström, fredsobservatörer i Chocó

Comments (5)

  1. Okuvliga och välorganiserade – COCOMA. Vad händer nu? Vilken hjälp kan de ute i deltat få? Blir de liksom godtyckligt gisslan för den ena eller andra fraktionen?
    Hemskt med landminor som drabbar civilbefolkningen urskiljningslöst.

  2. De som bor ute i samhällena längs floderna har fått viss hjälp av Röda korset, FN-organ och statliga Accion Social i form av matpaket. Vad som mer kommer att hända återstår att se, politisk påtryckning planeras gentemot olika statliga organ, utgångspunkten är att det är staten som har ansvaret för både säkerhet och humanitär situation för civilbefolkninge, men om detta ansvar behöver de ständigt påminnas. Människorna har levt med de olika väpnade aktörerna närvarande i tiotals år, på sätt och viss en slags utdragen gisslansituation på grund av att många inte har något alternativ till att stanna där de är. Det är en ständig kamp för att vinna kontroll mellan aktörer och civilbefolkningen har nästan vant sig vid att leva i krigstillstånd.. / Ida

  3. Pingback: Nätverkande för långsiktig förändring | Fredsobservatörerna i Colombia

  4. Pingback: Chocoanerna har röstat för ”Radikal förändring” | Fredsobservatörerna i Colombia

Lämna en kommentar


*