colombia-blogg
På medföljning med Cocomacia och FN:s flyktingorgan UNHCR

Nu kanske! Kan det ha varit sista låten?

Klockan visar 04:30 och festandet visar inga tecken på att avta. Vallenato-musiken skrålar för fullt ur de oproportionerligt stora högtalarna och får det att kännas som om huset vi blivit inkvarterade i vore ett diskotek. Gliporna mellan väggplankorna avslöjar att de fortfarande är vakna i grannhuset.

Representant från Cocomacias jämställhetskommision under ett workshop-pass om jämställdhet tillsammans UNHCR

Representant från Cocomacias jämställhetskommision tillsammans med UNHCR under en föreläsning om sexuella övergrepp

 

Vi befinner oss i samhället La Platina vid Bebaramá-flodens strand i Chocó, dit vi medföljer organisationen Cocomacia som under helgen håller workshop om genus- och jämställdhetsfrågor tillsammans med FN:s flyktingorgan UNHCR. Vanligtvis när Cocomacia anordnar workshops stängs byns gemensamma elaggregat av runt midnatt så att deltagarna ska vara hyfsat pigga även under workshopens andra dag. Så blev det inte den här gången. Klockan sex på morgonen stänger någon av elaggregatet och musiken tystnar. Äntligen! Vi kommer att hinna sova en timme i alla fall. Eller…?

Kuckelikuuuuuuuuu! Kuckelikuuuuuuuuu!

Samtliga tuppar i La Platina drar igång sitt morgongalande. Vi ger upp och masar oss ner till floden för ett morgondopp. Att kunna bada i floden är en lyx. Oftast undviker vi att göra det eftersom de flesta floderna i Chocó är förorenade av bland annat kvicksilver, som används i gruvdriften för utvinning av guld. Lyckligtvis är Bebaramá-flodens vatten inte nedsmutsat av gruvdrift, men det beror inte på att det inte finns några gruvor utan på att gruvorna i det här området inte ligger längs floden utan längre in i skogen.

Efter frukost bestående av kokt matbanan, äggröra och det varma sockervattnet “aguapanela” letar vi upp en av La Platinas två telefonpunkter och placerar mobiltelefonen på den uppspikade plankan. En stund senare dyker en endaste täckningsplupp upp på telefondisplayen, men det är allt som behövs. Vi slår en signal till vår kollega hemma i Quibdó för att meddela att allt är bra men att tröttheten är stor. Vi får ett gott skratt till svar.

Det visar sig att det inte var La Platina-borna själva som festade hela natten. De som berövat oss vår nattsömn är gruvägare och gruvarbetare från andra delar av Chocó och från grannregionen Antioquia som kommer till området runt La Platina för att utvinna framförallt guld. Gruvfolk är synonymt med pengar så när de kommer ner till byn med stort ölsug då passar man på att tjäna sig en slant genom att hålla ölserveringen öppen framtill morgontimmarna och det spelar inte någon roll att Cocomacia har workshop dagen efter.

Två deltagare under den två dagars långa workshopen

Två deltagare som kom för att diskutera jämställdhetsfrågor under den två dagars långa workshopen

Men trots de dåliga förutsättningarna är salen i princip fullsatt kl. 08:00 när sista dagens workshop inleds. Representanter från Cocomacias jämställdhetskommision diskuterar tillsammans med deltagarna de delar av den colombianska lagstiftningen som behandlar våld och sexuella övergrepp, något som tyvärr är alltför vanligt i Colombia, inte minst kopplat till den väpnade konflikten.

Vid dagens slut packar vi för hemresa, trötta men glada över att varken vallenato-musik eller tuppfanfarer stoppade ett aktivt deltagande under workshopdagarna.

Linnéa Lagergren, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó 

Lämna en kommentar


*