colombia-blogg
Paralyserat Chocó i blickfånget

Chocó, Colombias glömda region; geografiskt avskild och kulturellt annorlunda, där 70 procent av befolkningen lever i fattigdom och 41 procent i extrem fattigdom. Chocó, övergivet men strategiskt placerat, med kust mot både Stilla havet och Karibiska havet som lockar de illegala väpnade grupperna, såväl gerilla som paramilitär. Chocó, med naturresurserna: guldet, marken, skogen, där hektaren kokaodlingarna bara ökar och konflikten ständigt intensifieras. Chocó, där civilbefolkningen hamnar i kläm mellan de stridande aktörerna, där människor varje vecka tvingas fly sina hem och bli flyktingar i sitt eget land. Chocó, som ingen bryr sig om. Som ingen hör om. Som ingen talar om. Förrän i början på mars.

Den 29 februari började flygblad cirkulera i regionen. Avsändare – gerillagruppen Farc:s 57 front. De meddelade att de under en veckas tid förbjuder all rörlighet i hela Chocó, en så kallad ”väpnad blockad”. Ingen får resa på varken floderna, i luften eller på de få vägar som finns. Och från en dag till en annan avstannade allt. Människor blev instängda i sina byar, ingen vågade sig ut för att vare sig fiska, jaga eller skörda. Ingen tordes gå till sina arbeten. Inga flodtransporter med matvaror avgick. Sjuka människor kunde inte få vård, och barn kunde inte ta sig till skolan.

Allteftersom dagarna gick blev den humanitära situationen värre. På den chocoanska landsbygden, som saknar elektricitet, rinnande vatten och avlopp, lever man dag för dag utan möjlighet att förvara matvaror, så matbristen blev akut. Flera trotsade förbudet och förflyttade sig ändå, och ett antal människor fick betala med sina liv. Strider mellan de militära styrkorna och gerillagrupper uppstod, och hundratals människor tvingades hals över huvud att fly sina hem vid floden Arquía. Trots att den väpnande blockaden nu är över har dessa tvångsförflyttade inte vågat återvända då det fortfarande ligger krigsmateriel, som inte exploderat, på deras mark, och då man inte vet om de väpnade aktörerna finns kvar eller ej.

Under den vecka som regionen var paralyserad, hamnade Chocó på tidningarnas förstasidor och var huvudnyhet på tv. Ministrar uttalade sig på rad. På Twitter skapades flera hashtaggs på temat, bland annat ”#Chocó behöver fred” (#EL_CHOCÓ_NECESITA_PAZ) med tiotusentals tweets. Och som att det inte vore nog med uppmärksamhet besökte Colombias president, Juan Manuel Santos, Quibdó i måndags tillsammans med försvarministern, inrikesministern och jordbruksministern för att hålla samtal med militären, polisen, guvernören och borgmästaren. Nu har man annonserat vad staten ska göra för Chocó, för att öka säkerheten och utvecklingen i regionen.

För det första lovar man 300 extra poliser. Man ska bygga ytterligare en militärbataljon, i kommunen Riosucio i norra Chocó. Man ska bygga nya polisstationer och öka antalet flodspärrar på Atratofloden. Man försäkrar att man ska fortsätta de avstannade vägbyggena som förbinder Quibdó med de två städerna, Pereira och Medellín, och dessutom öka säkerheten vid dessa vägar med fler bevakningspatruller. Man lovar också att man ska utvidga elnätet och att 30 000 personer som aldrig haft elektricitet nu ska få det. Man ger löfte om att utöka budgeten för utbildning med 150 procent för Chocó. Dessutom ska man investera ett x antal miljoner i vatten och avlopp. Och 19 av de 31 kommunerna är lovade fiberoptik. Presidenten lyckades också lova att han ska jobba för att Chocó ska få hålla i de ”Nationella Idrottsspelen” år 2018.

Chocó, som ingen bryr sig om. Som ingen hör om. Som ingen talar om. Chocó som nu hamnat i blickfånget och fått löften om ”säkerhet” och ”utveckling”. Löften som så många gånger förr. Frågan är om det blir någon skillnad denna gång.

Maria Erlingsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

Comments (4)

  1. Jag läser, blir beklämd ,ledsen, förtvivlad,vad ska världen kunna förstå och göra,diskuteras det här överhuvud nånstans? Är Colombia ett bortglömt land?? Vem har hört talas om Choco???!
    Gråter inombords!

  2. Hej mamma! Du gör helt rätt, det är bara det att vi har en fuktion på denna blogg som gör att vi måste godkänna kommentarerna innan de kommer upp på bloggen! Detta för att undvika att någon kommenterar något olämpligt! Nu är din första kommentar uppe, de andra får vara. Stor kram/ Maria

  3. Pingback: Julafton eller jordens undergång? | Fredsobservatörerna i Colombia

Lämna en kommentar


*