colombia-blogg
Preventiv närvaro v.s. statliga skyddsåtgärder

En stor del av det arbete en fredsobservatör i Colombia gör är att skriva rapporter; medföljningsrapporter, interna mötesrapporter, externa mötesrapporter, budgetrapport, årsrapport och kvartalsrapporter. Sista dagarna inför min semester har jag ägnat åt att skriva kvartalsrapport. Ibland känns det som om man bara skriver och skriver men till vilken nytta?! Ett syfte med allt detta skrivande är att analysera effekten av preventiv närvaro. Gör vi någon skillnad? Det är minst sagt knepigt. Om man mäter kvantitativt så skulle man kunna titta på hur många hot som INTE inträffade för att vi var med. Det är stört omöjligt, det kan vi ju inte veta. Det är knappast så att förövarna hör av sig till oss och berättar att de hade tänkt att störa X organisations årsmöte men att de lät bli för att vi var där.

Kvalitativa indikatorer är inte heller lätt men är åtminstone mer tillförlitliga. Ett exempel är bekräftelser och uttalanden från de medföljda att de känner sig säkrare och tryggare tack vare vår närvaro. Nancy Fiallo Araque är en hotad MR-försvarare som vi medföljer i Bogotá och som vi gjorde en blixtaktion för tidigare i år (tack till alla som skrev under!). Enligt henne är medföljning av SweFOR en metod att föredra framför livvakter från staten. Anledningen är att de senare ofta begränsar rörligheten för den hotade. En annan anledning är att hon i sitt jobb möter många som blir misstänksamma mot henne om hon har livvakter, för att dessa ofta kommer från säkerhetstjänsten. Denna har nämligen kopplats till tidigare paramilitära grupper samt varit inblandad i illegala avlyssningar. “Det är lättare att jobba med internationell medföljning”, säger Nancy.

Ett annat exempel är nationella och internationella organisationer som uttalar sig om SweFOR eller preventiv närvaro som metod. Härom dagen hade vi ett möte på stiftet i Quibdó med regionala och nationella organisationer som arbetar i Chocó. Det är ett möte som vi har varje vecka och som ibland tar form som ett kafferep men oftast är väldigt värdefullt för att få en uppfattning om konjunkturen i regionen. Mötet kom in på en diskussion om statliga skyddsåtgärder för hotade MR-försvarare. Alla var överens om att skottsäkra bilar inte är något som är användbart i den chocoanska kontexten och det skulle se minst sagt märkligt ut med skottsäkra rutor på en kanot. Skottsäkra västar är inte heller populärt i ett klimat där luftfuktigheten ligger på minst 80 procent och temperaturen på cirka 35 grader. Telefon är bra men många anser att risken är stor att även dessa är avlyssnade. Då säger en kvinna som varit missionär på stiftet i 30 år, att det de behöver är medföljning av organisationer som SweFOR. Hon menade att tack vare SweFOR har de tre organisationer vi medföljer i Chocó fått ett större handlingsutrymme genom det skydd vi ger när vi medföljer på deras resor ut i samhällena. Jag och min kollega Maria sträckte stolt på oss och jag tänkte att det här hamnar i kvartalsrapporten!

Rebecka Jalvemyr, Fredsobservatör i Chocó

Comments (1)

  1. Pingback: Not the most positive post I’ve made.. « idaincolombia

Lämna en kommentar


*