colombia-blogg
Solglimtar på en annars molnig himmel

Vi blir i stort sett varje dag påminda om att man i Colombia lever mitt i en väpnad konflikt. Medierna rapporterar ingående om militära och polisiära insatser mot väpnade grupper och hur nära de ligger ”strax bakom” Farcs ledare; eller om antalet döda i en gerillaattack. De rapporterar mindre om alla de fredsinitiativ som tas och det fredsarbete som faktiskt pågår i Colombia.

Åtskilliga är de organisationer som vill ha, och söker, en fredlig lösning på detta vansinniga krig (kan krig vara annat än vansinniga?) som dödar och skadar människor, förstör byar och sociala nätverk och som tvingar människorna att lämna sina hem och odlingar.

För två veckor sedan lyssnade jag på kvinnor från Mexiko, El Salvador, Argentina, Honduras. De pratade om sina länders erfarenheter och hur förhandlingar hade tagit form och fredsavtal hade rotts i land, med allt vad det innebär. De ville visa sina colombianska systrar att freden är möjlig. Colombianska kvinnor som på ett eller annat sätt har erfarenhet av kriget och arbetar för freden deltog också. Arrangör var Colombianos y Colombianas por la Paz (Colombianer för fred).

Förra veckan avslutades en stor event i Barrancabermeja, i Santander län, i norr: Encuentro Nacional de Comunidades Campesinas, Afrodescendientes e Indígenas por la Tierra y la Paz de Colombia (Afrocolombianska, ursprungs- och bondesamhällenas nationella konferens för jorden och freden i Colombia). Där möttes tusentals personer, från organisationer som bland annat samlar konfliktens offer, för att diskutera om konfliktens nuvarande läge och komma fram till ett fredsförslag.

De som drabbas vill ha en fredlig lösning

Det eventet föregicks av Caravana Internacional por la Vida y Contra el Despojo en el Sur de Bolívar (Internationella karavanen för livet och mot den vräkning som pågår i södra Bolívar). Spanien, Frankrike, England, Holland, Canada, USA, Japan och flera sydamerikanska länder deltog. De pratade med folk i byarna om de MR-brott och övergrepp mot IHR som de väpnade aktörerna i regionen begått och fortfarande begår. Karavanens deltagare ville också se och analysera vilken påverkan gruv- och jordbruksindustrin har på lokalbefolkningen.

Listan kan göras lång. Jag tar bara upp två till, som ägde rum i förra helgen: en internationell kvinnokonferens för att uppmärksamma våldet mot just kvinnor i väpnade konflikter, som hölls i Bogotá, och demonstrationer i ett 20-tal städer, mot korruptionen i landet. Och så en som kommer: Congreso Nacional de Tierras, Territorios y Soberanías (Konferensen för jorden, territoriet och suveräniteten). Den kommer att äga rum i Cali, en stad mitt i ett av de värst drabbade länen i denna väpnade konflikt.

Alla är initiativ från det civila samhället, som inte syns i de ”stora” medierna -med ett undantag: när man speciellt vänder sig till någon av gerillagrupperna för att be dem lägga ner vapnen eller frige de kidnappade, ett villkor som regeringen ställt för en förhandling. Man får söka sig till alternativa informationskanaler om man vill ta del av de små, fast många, solglimtarna på den annars så molniga himlen.

Alva Azócar, fredsobservatör i Bogotá.

Comments (1)

  1. Hola Alva,
    que alegría que estes en Colombia y muchas gracias por el artículo que nos actualiza de la situación que vive Colombia, situación que de una otra manera también se dan en los otros paises de esa América, que como decía el recordado Facundo Cabral, estamos esperando esa justicia infinita a la que alguno llaman milagro.
    saludos
    Lucho

Lämna en kommentar


*