colombia-blogg
Kristna Fredsrörelsen medföljer kampen för att minska gruvnäringens påverkan på Chocós floder

Redan när vi öppnade vårt kontor här i Chocó fick vi höra om den illegala gruvdriften och hur floderna förorenades. Nu har det gått tio år och det finns fortfarande mängder med grävskopor och mudderverk som arbetar för att utvinna guld ur flodslammet. Men det är också fler och fler som insett vilka alvarliga konsekvenser denna industri medför. Alla de organisationer som Kristna Fredsröreslen (Krf) medföljer i Chocó arbetar på ett eller annat sätt för att minska den mekaniserade gruvdriftens påverkan på miljön och i år har vi sett flera processer som ger hopp om en bättre framtid.

Delegationen till Quitofloden lämnade Quibdí i två båtar för att höra vittnesmål om miljöförstöringen

Delegationen till Quitofloden lämnade Quibdó i två båtar för att höra vittnesmål om miljöförstöringen

Cocomacia, och Cocomopoca, (båda medföljda av Krf) har tillsammans med flera andra Chocoanska organisationer och med juridiskt stöd från Tierra Digna, lämnat in en stämningsansökan till staten där de menar att gruvdriften och den illegala skogsavverkningen orsakat så alvarliga miljöskador att folkets grundläggande rättigheter kränkts. Efter att ha blivit avfärdat i både första och andra instans beslutade till slut Konstitutionsdomstolen att ta upp fallet till prövning. Inte nog med det men i januari skickade de också två stöddomare till Quibdó för att delta i en kommission till Quitofloden, en av de platser som påverkats mest av gruvindustrin.

Américo Mosquera Rioquito

Américo Mosquera, ordförande för COCOMOPOCA, berättade bland annat om hur flera ledare blivit hotade när de sagt nej till gruvdriften

Deltagarna i kommissionen, som skulle samla in vittnesmål om hur samhällena påverkats av gruvorna, fick lyssna på hur de lokala ledarna berättade om hur barn föds med missbildningar eftersom fisken som föräldrarna äter är full med kvicksilver och hur till och med själva flodens gång har ändrats på grund av mudderverkens jakt på guld. De berättade också om hot mot de ledare som vågar säga nej till gruvdrift, eftersom maskinernas ägare ofta har kopplingar till paramilitära grupper. På vägen till och från mötet kunde vi också se den ödeläggelse som maskinerna orsakat, och hur den frodiga djungeln förvandlats till döda grustag.

160129 Rio Quito retroexcavadora1

Grävskoporna och mudderverken har förvandlat stora delar av djungeln till döda grusöknar, tomma på vegatation

Konstitutionsdomstolen väntas komma med sin dom i juni men civilsamhället sitter inte med armarna i kors och väntar. I april anordnades en annan resa, den här gången för att ta prover och undersöka hur marken och floden skulle kunna återställas. Även denna gång medföljde Krf och både vi och de lokala ledarna fick höra hur en återplantering av skog faktiskt är möjlig, för trots att det finns kvicksilver i vattnet så går det, om det görs på rätt sätt, att göra marken levande igen.

Text och bild: Anders Nordenskjöld, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

Ännu ett framsteg i fredsprocessen

Efter tre års fredsföhandlingar på Kuba presenterar Colombias regering och Farc-gerillan en överenskommelse gällande rättvisa och upprättelse för konfliktens offer. För de som lidit under konflikten är detta resultatet på en lång väntan och mycket arbete för att involveras i processen.

Ett steg i processen för att skapa en hållbar fred är att Farc också tar på sig ansvaret för särskilda brott och händelser inför offren. Den historiska första ceremonin av detta slag ägde rum i Bellavista den 6 december i Bojayá i regionen Chocó. Där dödades 79 personer i en massaker den 2 maj 2002 under en väpnad sammandrabbning mellan gerilla och paramilitärer. Cocomacia som Kristna Fredsrörelsen medföljer var på plats för att stötta offren och menar att det är ett steg i rätt riktning, men att det inte är klart än. ”Det är mycket som behöver förändras för att människorna ska återfå sitt förtroende” säger Fanny Rosmira Salas från Cocomacia.

Fanny Rosmira Salas Lenis participó en el proceso de paz en Habana como parte de la comité de las víctima de Bojayá. Sostiene que falta inclusión de la sociedad civil.

Fanny Rosmira Salas Lenis, aktiv ledare både i den etniskt-territoriella organisationen Cocomacia och i Kommittén för Bojayáoffrens Rättigheter har varit på Kuba för att göra offrens röst hörd.

Colombias minoriteter kräver ett mångfaldsperspektiv för utveckling

Representanter från de etniska grupperna i Chocó understryker vikten av ett mångfaldsperpektiv i utvecklingssamarbeten under UNCHRs och Ombudsmannamyndigheten för Mänsklig Rättigheters forum kring mångfald i Quibdó. 

I Colombia utsätts de etniska minoritetsgrupperna afrocolombianer och ursprungsfolk konstant för diskriminering och stigmatisering. Enligt artikel 7 och 13 i den colombianska grundlagen lovar staten att erkänna och skydda den etniska och kulturella diversiteten i det colombianska samhället. Alla ska vara lika inför lagen utan att diskrimineras baserat på kön, etnisk tillhörighet, språk, religion eller politiskåskådning. Förordningarna 4633 och 4635 tillger även rätten för stöd och gottgörelse, samt återlämnande av markrättigheter för etniska minoritesgrupper. Däremot menar representanter från dessa grupper att de istället för att åtnjuta sina rättigheter har avhumaniserats i det colombianska samhället och kräver nu att deras perspektiv tas på allvar. Baltazar Mecha Forastero, ursprungsbefolkningsledare och forskare anser att:

Alla erkänner vår existens men det är inte tillräckligt för att implementera ett mångfaldsperspektiv då ingen känner till vår kultur och vad som är viktigt för oss. Ursprungsfolkets särskilda synsätt och föreståelse är vad som behövs för att stärka organisationer och utvecklingsprojekt

Under forumet riktades stark kritik mot statliga och internationella utvecklingsprojekt som tenderar att utelämna ett mångfaldsperspektiv. En utmaning uppstår när grupper som berörs av projekten inte är delaktiga i planering av dessa, samt att det sedan fattas mekanismer för att utvärdera delaktighet i de fall då det väl genomförts. Förutfattade meningar och stereotyper formar föreställningar om vilken typ av hjälpinsatser som grupperna behöver. Ursprungsfolk ger exempel på projekt som syftar till att säkra tillgången till mat som enbart har inneburit bidrag med frön som inte är anpassade efter deras form och tradition av jordbruk. Juan de Dios Mosquera från den sociala rörelsen “Cimarrón” som arbetar för afrocolombianers rättigheter menar att det koloniala arvet som än idag negativt påverkar det dagliga livet för arfobefolkningen inte tas med i analysen vid utformandet av utvecklingsprojekt. I praktiken hamnar ett mångfaldsperspektivet många gånger enbart i de internationella organisationernas rapporter utan att få genomslagskraft för dem det egentligen berör.

Deltagarna på forumet ser dock hoppfullt på framtiden då flera lokala initiativ växt fram. De påminde organisatörerna om att ett mångfaldsperspektiv inte är till för experter utan att det är minoritetsbefolkningen som är den aktör som kan bidra till att det får verklig genomslagskraft. Kristna fredsrörelsen som fanns på plats på forumet medföljer både ursprungsbefolkningen och arfocolombianer för att stödja dem i deras arbete att kräva sina rättigheter, utifrån deras villkor och perspektiv.  Ombudsmannen Luis Enrique Abadía García avslutade forumet med att belysa att mångfaldsperspektivet är nödvändigt den transitionella rättvisan för att kunna uppnå en varaktig fred, där befolkningen har en viktig roll.

I videon nedan kan ni se ett utdrag ur Forumet för mångfald i Quibdó där unga afrocolombianer visar upp en traditionell dans.

Text & Video: Paulina Nybratt Sandin, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó, Colombia

 

Lagen som gav afrocolombianerna rätt till sin mark

Lag 70, den historiska lag som reglerar många av afrocolombianernas rättigheter, framförallt den till sin kollektivt ägda mark, återkommer ständigt i arbetet i Chocó. Men vad innebär den egentligen, och hur kom lagen till? Humberto Mosquera Andrade, en av de ledare som var med lagen togs fram, berättar:

Det fanns två anledningar till att vi började organisera oss. Den ena var kränkningarna av de territoriella rättigheterna: Stora skogsföretag började arbeta i området utan tillstånd från oss som bodde där. Till en början hjälpte folket företagen med att märka ut träd och berätta om de olika arterna, för de trodde det skulle leda till utveckling. Men efter en tid såg vi vad som höll på att hända: att de tog våra resurser utan att skapa något välstånd för oss. Den andra anledningen var statens mycket bristfälliga intresse i att erbjuda utbildning och hälsa. Det fanns varken tillräckligt med skolor eller vårdcentraler.

Humberto1

Humberto Mosquera Andrade deltog i kampen för afrocolombianers rätt till sin mark.

Det var däför samhällena 1982 började organisera sig och i slutet på 1986 hölls ett stort möte i Puné, som ligger vid Atratofloden. Där valdes en styrelse och på så vis skapades ACIA, Acociación Campesina Integral del Atrato (ung. Atratoflodens bondeorganisation). På andra platser i Chocó, såsom Baudó och Río Sucio bildades liknande organisationer. Dessa, tillsammans med Orewa (den stora ursprungsfolksorganisationen i Chocó) startades en förhandlingsgrupp för att ta fram förslag.

1991 pågick en stor process för att förnya Colombias grundlag, men afrocolombianerna i Chocó hade ingen representant i detta arbete. Därför organiserades en stor chirimía-dans i Quibdó med massor av människor från territoriet. Humberto minns hur det var:

Det var genom den dansen som vi med icke-våld ockuperade rådhuset, katedralen och Incora (det statliga kontor som hade ansvar för jordfrågor).

En av ursprungsfolkens representanter i arbetet med den nya grundlagen, Francisco ’Pacho’ Rojas, tog detta till sig och på sätt inkluderades en övergångsbestämmelse i 1991 års grundlag som innebar att staten hade två år sig på att införa en lag som skulle erkänna afrocolombianernas rätt till sin mark.

lag och grundlag

Lag 70 tillsammans med Colombias grundlag garanterar rätten till jorden.

1993 skapades därför lag 70, vars tredje kapitel ger afrocolombianer rätten att organisera sig i så kallade Consejos Comunitarios (ung. kollektiva råd) och att de på så sätt kan få ägandebevis på den mark de äger gemensamt. I ACIAs fall valde de att samla alla 120 lokala kollektiva råd i en stor organisation som de döpte till COCOMACIA (Consejo Comunitario Mayor de la Asociación Campesina Integral del Atrato). Idag har organisationen titel på nästan 700 000 hektar i Chocó och det bor runt 45 000 människor i deras territorium.

1flygfoto Choco

Atratofloden är Chocós största flod och tack vare lag 70 har folket ägandebevis till stora delar av marken som den ringlar sig igenom.

Utöver rätten till kollektiv titel för marken som afrocolombianerna bor på så har lag 70 tre andra grundpelare:  afrocolombianeras identitet, utveckling för afrocolombianerna på deras villkor samt ett stärkande av politiska och organisativa processer. Och även om afrocolombianer runt om i Colombia nu har lyckats få ägandebevis på 5.5 miljoner hektar så är det mycket som fortfarande fattas gällande dessa andra tre punkter.  Staten har ännu inte uppfyllt de förpliktelser som dessa andra delar av lagen ger. Zulia Mena Garcia, en annan av ledarna i kampen när lagen togs fram och sedermera borgmästare i Quibdó sammanfattar:

Kampen måste gå framåt tillsammans med ursprungsfolken, vi behöver återknyta till den enhet som fanns på 80 och 90 talen när vi lyckades kräva igenom lagen, om vi gör så kan vi även nu kräva vår rätt.

Text och bild: Anders Nordenskjöld, fredsobervatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó

Till livets försvar: etnisk-territoriell organisation får pris av Diakonia

Den etnisk-territoriella organisationen Cocomacia, medföljd av Kristna Fredsrörelsen sedan 2008, har av den svenska organisationen Diakonia tilldelats det pris som årligen går till försvarare av de mänskliga rättigheterna i Colombia.

Cocomacia förenar över 120 afro-colombianska samhällen i regionen Chocó i nordvästra Colombia. Organisationen valdes ut för sitt långvariga arbete till försvar för de mänskliga rättigheterna, av en jury vars internationella och colombianska medlemmar alla är framstående inom området mänskliga rättigheter.

”Vi har från första början försvarat marken, naturresurserna och miljön, i själva verket har vi försvarat livet”, säger Cocomacias ordförande Rosmira Salas Lenis. ”Cocomacia finns för att försvara livet och därmed de mänskliga rättigheterna.”

Sedan mer än trettio år tillbaka arbetar Cocomacia för territoriellt, socialt och kulturellt självbestämmande för den afro-colombianska minoritet som den representerar i regionen. Organisationens arbete har lett till att man 1997 fick kollektiv rätt till det territorium, motsvarande Älvdalens kommun i storlek, där organisationens medlemmar bor och mestadels lever av jordbruk och fiske. Cocomacia erkändes då också som högsta auktoritet i sitt territorium, vilket innebär att organisationen måste tillfrågas innan företag och myndigheter får starta projekt i området som är rikt på naturresurser. Om priset säger Cocomacias styrelse:

”Det här motiverar oss i vår önskan att fortsätta arbeta för att styra vårt territorium, till livets och de mänskliga rättigheternas försvar.”

 SweFOR aprecia el reconocimiento internacional y nacional por el trabajo legítimo de COCOMACIA.

Representanter för Cocomacias samhällen träffades i maj för det årliga stormöte där man utbyter information och tar beslut som rör hela territoriet.

Text och bild: Erika Hellberg, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia