colombia-blogg
Entre la espada y la pared – la situación precaria de las mujeres Nasa en el Norte del Cauca

La Asociación de Cabildos Indígenas del Norte del Cauca, Cxhab Wala Kiwe (ACIN) es una asociación con representantes de 19 cabildos. La ACIN visibiliza la situación precaria y las violaciones a los derechos humanos contra las mujeres indígenas del pueblo Nasa. Han creado el equipo del Programa Mujer de ACIN para fortalecer y dar formación política a las mujeres indígenas, para que ellas mismas puedan exigir sus derechos, participar y expresarse en las comunidades.

El programa tiene escuelas de formación de lideresas que luego replican sus conocimientos con otras mujeres en las comunidades. Blanca Astrith Secue, capacitada por el programa dice que

nos han formado en espacios políticos y quiero que las mujeres aprendan a defender los mismos procesos.

Adilia García Rivera, otra mujer que ha recibido capacitación, quiere motivar a las mujeres, y que miren las mujeres como un apoyo al proceso organizativo. 

“Yo era una mujer de la casa que no podía opinar, pero ahora sí. Gracias al programa he podido dar formación a mis hijas”, dice Adilia García Rivera.

“Yo era una mujer de la casa que no podía opinar, pero ahora sí. Gracias al programa he podido dar formación a mis hijas”, dice Adilia García Rivera.

El equipo registró 273 casos de violaciones a los derechos humanos de las mujeres indígenas en el marco del conflicto armado, entre 2001-2013, en la región. Un ejemplo es Aleida Campo, mujer indígena de 14 años, asesinada el 17 de noviembre de 2008 en el Palo, Tacueyó. Torturada, violada y con los senos mutilados su cuerpo fue arrojado al rio. Por último, su ropa interior fue expuesta a la orilla de la carretera para demostrar este acto violento. El año pasado registraron dos asesinatos de mujeres indígenas y quince amenazas de muerte contra lideresas de la ACIN y coordinadoras del Programa Mujer.

Alicia Valencia, alcaldesa del resguardo de Corinto dice que “las más afectadas del conflicto son las mujeres, por una parte, los derechos de las mujeres están siendo violados y por otra parte la madre tierra, un símbolo femenino, está siendo maltratada”.

Alicia Valencia, alcaldesa del resguardo de Corinto dice que “las más afectadas del conflicto son las mujeres, por una parte, los derechos de las mujeres están siendo violados y por otra parte la madre tierra, un símbolo femenino, está siendo maltratada”.

Alicia Valencia, alcaldesa y cabildante de Corinto cuenta que el conflicto en la zona es por intereses en la minería. Valencia explica que el ejército y la guerrilla usan estrategias para involucrar a las mujeres en el conflicto. Varias familias han sido desplazadas por causa de señalamientos de tener vínculos con el enemigo del otro, cuando soldados y guerrilleros se enamoran de sus hijas. Además dice que:

Ambos grupos usan mujeres y menores de edad para obtener información y desaparecen o reclutan los esposos e hijos de ellas.

Ella también explica que las mujeres Nasa no pueden ir a sus huertas con libertad porque han vivido intimidaciones y violaciones por parte de actores armados.

En sus murales la ACIN visibiliza la problemática en el territorio. En este mural en el resguardo de Tacueyó se ve la sombra de los actores armados sobre la comunidad indígena.

En sus murales la ACIN visibiliza la problemática en el territorio. En este mural en el resguardo de Tacueyó se ve la sombra de los actores armados sobre la comunidad indígena.

Nelson Ferney Pilcue Tenorio, dinamizador de derecho propio en el programa enfatiza que:

esto es una estrategia para involucrar a las comunidades en el conflicto y mandar en el territorio. La posición del movimiento indígena es decir no a la vía armada, hay que hacer un trabajo político en vez de usar las armas.

La situación que vive el pueblo Nasa es preocupante. En noviembre del año pasado las Farc-EP declararon a los líderes, lideresas, autoridades tradicionales y espirituales de la ACIN como objetivo militar[1]Segun Valencia,

Cuando asesinan a un líder indígena destruyen la fuerza del movimiento y crean miedo.

Los líderes y las lideresas de ACIN siguen defendiendo sus derechos usando el diálogo y la noviolencia. Las organizaciones indígenas tienen derecho a la autonomía territorial, el gobierno propio y la identidad propia. La ACIN quiere una desmilitarización del territorio y el reconocimiento de su autonomía.[2]

Texto: Alia Ibragimova. Fotos: Alia Ibragimova & Luisa Karst, Observadores Internacionales

 

Civilsamhället stärks längs floden

På kajen i Quibdó vimlar det av folk. Det är nu dags för passagerarna i båten att bege sig till den etnoterritoriella organisationen Cocomacias zonmöte. Min alldeles första medföljning har börjat. Fylld av spänning tränger jag mig ner i båten som redan är fullproppad av människor. Det ger en fingervisning om att vi är på väg till ett möte som värdesätts högt av befolkningen i en av Cocomacias starkaste zoner.

IMG_1942

Fredsobservatören Viena Rainio på floden Negúa

Färden är igång och vi glider fram längs floden igenom djungellandskapet. Det är något magiskt över trädens gröna färg som lyser upp omgivningen. Dock avbryts de vackra vyerna flera gånger av att maskiner som används till gruvdriften uppenbarar sig. Utvinningen sprider farliga ämnen och färgar delar av floden brun. Den flod som samhällena använder för sina dagliga sysslor.

IMG_1750

På vägen passerar vi flertalet samhällen som glatt vinkar oss välkomna till deras område. Gemenskapen är tydlig och Carmen Navia Mena från Cocomacias genuskommission förklarar: ”Vi är mer eller mindre som familjer allihop. När vi åker ut till samhällen känner vi alltid någon”. Vi svänger in på den för dagen grunda bifloden Nauritá och beger oss till samhället längst upp på floden.

Väl framme i samhället hinner vi svalka oss i floden som just här är kristallklar, innan mötet drar igång. Fanny Rosmira Salas som är ordförande för organisationen öppnar upp mötet och förklarar att syftet är att ge organisationens medlemmar ett forum att lyfta sina tankar och funderingar. Deltagarna ger uttryck för de svårigheter de möter i vardagen, som genomsyras av utbredd exploatering av naturresurser och illegala aktörers närvaro. Det uppenbaras för mig att det finns ett stort behov av att få vädra sin situation med sina medmänniskor och att få tillgång till ett utrymme för att inom gemenskapen reflektera över hur dessa hinder kan hanteras. Högtidligheten ligger i luften. Deltagarna väljer att göra längre anföranden när de får ordet och det märks att de tar vara på detta utrymme.

IMG_1921

Floden vid samhället Santa Lucía del Fuerte

Överst på dagordningen står fredsprocessen mellan den colombianska regeringen och Farc-gerillan, och tankar kring tiden efter ett eventuellt fredsavtal. Civilsamhället ser förväntansfullt fram emot fred men är försiktigt i sin analys av vad den kommer att innebära och vad som krävs för att avtalet ska implementeras. Fanny Rosmira säger:

”Freden är inte en isolerad process utan kommer att förändra våra liv. Alla är med på att vi vill ha en politisk lösning på den sociala och väpnade konflikten. Det är inte tillräckligt att lägga ner vapnen.  Det krävs en process där hälsa, utbildning och social utveckling är integrerat. Vi kan inte se någon vinst om inte alla områden integreras. Detta avtal får inte bara bli tomma ord.”

Under mötets gång livas stämningen upp av att en äldre herre drar fram sina bästa skämt ur rockärmen. Sedan stämmer Fanny Rosmira upp i sång och orden ”Vad fint det är att leva enade” fyller rummet.

Efter en lång dag kryper jag in under myggnätet och min kollega Viena Rainio ligger i en hängmatta bredvid. Från de medföljda har jag fått nya lärdomar och jag kommer att ta med mig mycket från upplevelsen. Den viktigaste lärdomen är hur viktigt det är att få utrymme att berätta om sin situation och att få upprättelse tillsammans med sina medmänniskor. Det är en tydlig gemenskap och det går upp för mig hur viktigt civilsamhället är i situationer av utsatthet. Hur det kan lyfta människor och inge hopp.  Jag har bevittnat civilsamhällets stärkande kraft.

Text och foto: Paulina Nybratt Sandin, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó, Colombia

Ännu ett samhälle drabbat när konflikten intensifieras

Under den gångna veckan har de boende i samhället Piedra Honda, i regionen Chocó i nordvästra Colombia, utsatts för hot mot sin säkerhet.  Det var sent på kvällen i torsdags förra veckan som arméns bomber började falla i närheten av samhället.

Enligt boende i Piedra Honda slog bomberna ner så nära att en krater finns att beskåda cirka femtio meter från ett av husen. En majoritet av byns hus skadades av splitter från luftanfallet, som också hamnade inuti husen och i en säng. ”En man som lyftes ur sin säng av explosionsvågen föll så illa att han skadades i bröstet”, berättar en av dem som bor i samhället. Tre hundar och en katt dog och flera av de boende i Piedra Honda mår dåligt av oron och anspänningen de upplevde i samband med att bomberna föll.

Invånarna i samhället berättar om att militären stängde av vägarna ut från samhället vilket ledde till att de boende i Piedra Honda inte kunde ta sig ut till sina åkrar eller skaffa mat på annat sätt. Under lördagen och söndagen föll bomberna igen i närheten. Idag, en vecka efter den första attacken, är människornas rörelsefrihet fortfarande begränsad med alltmer sinande matförråd.

I Chocó är det ofta civilbefolkningen som drabbas av konflikten mellan de väpnade aktörerna och det är tyvärr inte första gången Piedra Honda blivit utsatt. Detta anfall kommer i en tid då president Manuel Santos gått ut med ett offentligt uttalande om att attackerna mot gerillagruppen ELN ska intensifieras.

Samhället Piedra Honda är anknutet till den etnoterritoriella organisationen Cocomopoca som arbetar för afrocolombianers rättigheter. Kristna Fredsrörelsen har kontinuerlig kontakt med representanter från Cocomopoca för att få information om situationen i samhället, men också för att stödja organisationen i dess politiska påverkansarbete för att hitta en lösning på den ohållbara situationen i Piedra Honda.

Piedra Honda 2014

Under 2014 medföljde Kristna Fredsrörelsen Cocomopoca i samhället Piedra Honda vid två tillfällen.

En ledare från Cocomopoca berättar att han tidigare känt stödet från Kristna Fredsrörelsen när Piedra Honda drabbats av svåra händelser och att nu betyder medföljningen mycket för honom och de boende i samhället.

Piedra Hondas invånare ber nu myndigheterna att respektera deras rättigheter och om humanitär och medicinsk hjälp till samhället för att reparera skadorna.

Erika Hellberg (text) och Viena Rainio (bild), fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Chocó, Colombia

Cocomacias medlemmar samlas för kollektiva rättigheter

”Vi behöver en sjuksköterska hit till vårt samhälle.” Den afrocolombianska organisationen Cocomacia håller zonmöte och medlemmarna på lokal nivå vädrar sina åsikter och behov inför styrelsen och varandra. Kristna Fredsrörelsen är på plats och medföljer.

På väg till zon 9. I höst har Kristna Fredsrörelsen medföljt Cocomacias styrelsemedlemmar till sex olika zonmöten.                                                                                                                                                                                        Foto: Markus Esbjörnsson
På väg till zon nio. I höst har Kristna Fredsrörelsen medföljt Cocomacias representanter till sex olika zonmöten.

Cocomacia kämpade länge för sitt territorium i regionen Chocó och för 17 år sedan fick de till slut en så kallad kollektiv titel till jorden de lever på och av. Det innebär att det är människorna som bor här som bestämmer vad marken ska användas till. Eftersom organisationens mark uppgår till nästan 700 000 hektar, motsvarande Medelpads storlek, har den delats in i nio zoner med ett tiotal samhällen i varje. Några gånger om året anordnas zonmöten i varje zon där framsteg och svårigheter diskuteras.

I zon två har ett femtiotal representanter från tolv samhällen samlats i Winandó, som ligger flera timmar med flodbåt från Chocós huvudstad Quibdó. Under mötets två dagar berättar styrelsen om vilka projekt och aktiviteter som genomförts under året och de lokala representanterna rapporterar om utvecklingen i sina respektive samhällen. Tillsammans planerar deltagarna kommande aktiviteter och nya förslag presenteras. En ung man som flyttat från Winandó är tillbaka för att berätta om ett kakaoodlingskooperativ som han dragit igång. Förslaget möts av stort intresse och det är många som vill veta hur de kan delta.

Några veckor senare är det dags för nytt möte, den här gången i Puerto Conto i zon sju. Vi pratar med Gilberto Martínez, tidigare lokal ledare i samhället Arenal men som nu är representant i styrelsen:

”Nu när jag är med i styrelsen för Cocomacia är fokus annorlunda. Som lokal representant räckte det med att arbeta för vårt samhälles bästa. Nu, även om jag representerar zon sju, kan jag inte bara tänka på ”min” zon. Jag måste se till vad som är bra för hela Cocomacia.”

Samhället Arenal i zon 7. Cocomacias styrelsemedlemmar åker båt till zonmötena från Quibdó och plockar upp representanter från samhällena längs vägen.                                                                                                                              Foto: Viena Rainio
Representanterna i Cocomacias styrelse åker båt till mötena från Quibdó och plockar upp medlemmar i samhällena längs floden.

På grund av de höga kostnader som transporter på floden innebär liksom en stor arbetsbörda i Quibdó kan styrelsen inte vistas så mycket i samhällena som de borde, enligt Martínez. ”Styrelsens närvaro är viktig för att organisationen ska hållas samman. Vi kan inte bara sitta med armarna i kors, vi måste fortsätta kämpa!”

Ett återkommande problem i samhällena är bristen på tillgång till grundläggande rättigheter som sjukvård och skolgång. Arbetet med att utkräva dessa rättigheter gentemot de ansvariga kommunerna är tidskrävande och kräver organisering, från lokal till central nivå inom organisationen. ”Det här är en gemensam kamp för allas lika rätt”, säger Cocomacias ordförande Fanny Rosmira Salas under zonmötet i Bebará Villa, zon fem.

Anders Nordenskjöld, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó