colombia-blogg
Eliécer - copia
Kristna Fredsrörelsen medföljer Eliécer Arias efter hotfullt uppträdande från polisen/ SweFOR acompaña a Eliécer Arias después de acorralamiento de la policía

Den 26 maj när Eliécer Arias från Kristna Fredsrörelsens medföljda organisation Söner och döttrar för det historiska minnet och mot straffrihet, väntade på bussen på en station i södra Bogotá blev han omringad och fotograferad av uniformerad polis.  En español más abajo.

När Eliécer klev in på busstationen kom sex poliser fram och ställde sig runt honom, de visiterade samt fotograferade honom men ingen av dem bad att få se hans idenfikationshandlingar eller gav någon förklaring till deras agerande. Eliécer oroar sig nu över vilken anledningen till att polisen tog dessa foton kan vara och vad de tänker använda dem till. Han vände sig därför till Kristna Fredsrörelsen i Bogotá som medföljde honom för att anmäla händelsen.

Eliécer kommer ursprungligen från Kankuamo, ett urfolksområde nära Valledupar i regionen Cesar som ligger i nordöstra Colombia. Det är ett område med stark paramilitär närvaro och flera av Eliécers familjemedlemmar har mördats eller försvunnit. Han har sedan 2010 kämpat för att synliggöra de här frågorna och stöttat familjemedlemmar till försvunna personer i olika sammanhang. Hans engagemang har gjort honom till en välkänd människorättsförsvarare, men på grund av hans arbete har han också fått motta flera hot ifrån de som inte vill att frågorna synliggörs. Hot som också har gjort att han till slut sett sig tvungen att flytta från sitt hem i Kanakuamo, till huvudstaden Bogotá.

För två år sedan blev Eliécers bror bortförd av polis i Valledupar, de tog med honom långt utanför staden där de sedan lämnade honom utan förklaring. Några veckor senare publicerades bilder på personer som enligt polisen var misstänkta utpressare och bedragare, där en av bilderna föreställde Eliécers bror. Han blev senare arresterad och sitter nu fängslad i ett högriskfängelse i Valledupar, utan att vare sig någon rättegång eller juridisk prövning har skett.

Efter det som hände hans bror är Eliécer nu mycket oroad för sin egen situation och säkerhet, och vad de bilder som polisen tog på honom kan användas till. Han tror även att det faktum att han tillhör en av urfolksgrupperna i Colombia är av betydelse på grund av att han då tillhör en särskilt utsatt minoritet. Eliécer har tidigare haft liknande incidenter med polisen men av rädsla för repressalier han han förut valt att inte anmäla händelserna.

Kristna Fredsrörelsen fortsätter att medfölja och stötta Eliécer och håller sig uppdaterade om hans fall.

El 26 de mayo Eliécer fue arrinconado por la policía en una estación del TransMilenio de Bogotá. Cuando se encontraba accediendo a la estación, seis policías se le acercaron, de los cuales dos lo requisaron y un tercero le tomó fotografías sin explicación y sin pedirle el documento de identidad. Ahora Eliécer teme por lo que se vaya a hacer con esas fotografías.

Eliécer, que hace parte de la organización Hijos e Hijas por la Memoria y Contra la Impunidad se acercó a SweFOR y le acompañamos a presentar una denuncia el 6 de junio de 2017 ante el centro de víctimas de la personería así como ante la procuraduría.

Eliécer proviene del resguardo indígena de  Kankuamo a dos horas de Valledupar- Cesar. En el departamento del Cesar el  Clan de Golfo tiene una fuerte presencia y varios familiares de Eliécer han sido víctimas de homicidios selectivos, falsos positivos y de desapariciones forzadas. Por ello, desde 2010, Eliécer se involucró en temas de acompañamiento a familiares desaparecidos en la mesa municipal  de víctimas de Valledupar, trabajo por el que se hizo muy visible. En ese entonces le empezaron a llegar amenazas, y al final Eliécer se vio forzado a dejar su comunidad y desplazarse a Bogotá.

Para el 2015, el hermano de Eliécer tuvo un incidente con la policía en Valledupar. Un día lo montaron en una patrulla de la policía y lo llevaron a una zona lejana donde lo abandonaron. Semanas después salió una hoja con fotos de supuestos extorsionistas, una de las cuales pertenecía a su hermano. La policía lo detuvo y ahora se encuentra en una prisión de máxima seguridad en Valledupar sin ningún proceso jurídico.

Por el caso de su hermano, y demás antecedentes, Eliécer ahora teme que ocurra algo similar. También piensa que su origen indígena puede haber tenido importancia. Según Eliécer no es la primera vez que tiene un incidente con la policía, pero anteriormente no lo denunció por miedo a lo que podría implicar.

SweFOR sigue en contacto con Eliécer para hacerle seguimiento al caso.

Tio år av kamp för upprättelse och rättvisa

Igår var det tio år sedan vår medföljda Diana Gómez förlorade sin pappa Jaime Gómez och i lika många år har hon kämpat för upprättelse och rättvisa.

Diana är aktiv i organisationen Hijos e Hijas por la Memoria y contra la Impunidad (övers. Söner och döttrar för det historiska minnet och mot straffriheten), som Kristna Fredsrörelsen medföljer i Colombia. Hijos e Hijas är en organisation som är aktiva inom juridiska processer och genomför påverkansarbete för freden, offrens rättigheter, det historiska minnet och mot straffriheten. Många av medlemnarna har, liksom Diana, förlorat nära anhöriga på grund av det statligt saktionerade våldet i Colombia. (Läs mer om organsiationen Hijos e Hijas)

Dianas pappa, Jaime Enrique Gómez Velásquez var aktiv i fackföreningsrörelsen och politisk rådgivare till den liberala politikern Piedad Córdoba Ruiz. Han försvann när han var ute på sin morgonrunda i Parque Nacional (park i centrala Bogotá). En månad senare hittades han död i parken på en plats som tidigare genomsökts. Trots att kroppen bar tecken på tortyr avskrevs dödsfallet som en olycka. (Läs mer om vad som hände Jamie Gómez)

Idag är det tio år sedan Jaime Gómez försvann. Foto: pressfoto från familjen

I nästan tio år har Diana kämpat för att hennes pappas död ska erkännas som mord för att få upprättelse och rättvisa. Under tiden har hon mottagit flera hot och efter att hon 2008 mottog ett dödshot från den paramilitära gruppen Aguilas Negras gick hon i landsflykt. Nu är hon tillbaka i Colombia och fortsätter driva rättsprocessen om sin pappa. Dödsfallet har nu blivit erkänt som mord och Diana är på nytt i kontakt med advokater för att utredningen ska fortsätta. Dessutom väntar man på att fallet ska tas upp i Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter.

Diana önskar att hon fick veta vem som bär ansvaret för hennes pappas död, att någon eller några skulle offentligt erkänna varför de tog hans liv. Dessutom vill hon se en omstrukturering av hela rättsystemet i Colombia och begreppet rättvisa, för att göra det mer tillgängligt för alla brottsoffer.

Idag ska Diana träffa sin pappas syskon och syskonbarn och tillsammans ska de inom familjen högtidlighålla minnet av Jaime Gómez.

Läs Dianas egna ord på hennes blogg: http://antigonagomez.blogspot.com.co/

Text: Åsa Svensson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá, Colombia

”Vårt budskap är först och främst: lämna inte Colombia!”

”Vi är oroliga över att det som hände i Centralamerika ska upprepas här i Colombia”, säger Diana Sánchez, ordförande för föreningen Minga och koordinatör för programmet Somos Defensores, i relation till den framtid som kan följa ett fredsavtal i Colombia. Den internationella medföljningen och dess roll och utmaningar i ett Colombia efter ett fredsavtal diskuterades i samband med den paneldebatt som anordnades i Bogotá i september i år.

De medföljningsorganisationer [1] som arrangerade paneldebatten, däribland Kristna Fredsrörelsen som sedan 11 år medföljt hotade människorrättsförsvarare i Colombia, är vana att arbeta i en komplicerad kontext. Med ett fredsavtal i sikte, står dessa organisationer idag inför nya utmaningar och flera av dem tog därför tillfället i akt att  tillsammans bjuda in till en expertpanel för att diskutera frågor gällande kapaciteten att skapa en skyddseffekt i och med en ändrad kontext.

150915 Foro OINGs Luis Enrique Eguren, Ivan Madero, Betty Pedraza, David Martinez y Diana Sanchez - Anders Nordenskjold (2)

Betty Pedraza (mitten) från Protection Desk Colombia modererade paneldebatten. På bilden finns också, från vänster, Luis Enrique Eguren från Protection International, Diana Sánchez från Föreningen Minga och programmet Somos Defensores, Ivan Madero från MR-organisationen CREDHOS och David Martínez från FN:s MR-kontor, OHCHR.

Luis Enrique Eguren, från Protection International påpekar att hot från privata aktörer skulle kunna öka efter ett fredsavtal. För att internationell medföljning skulle kunna ha en skyddseffekt för hotade mäniskorrättsförsvarare i en sådan kontext skulle det vara viktigt att identifiera privata aktörers intressen och därtill skapa nätverk som kan ge en politisk eller ekonomisk kostnad för dessa aktörer.

Det är också viktigt att ta de erfarenheter som finns av internationell medföljning under tiden innan och efter fredsavtalen i Centralamerika i bektning, där vissa organisationer valde att lämna länderna när fredsavtalen skrivits under, men på grund av den höga våldsnivån som följde därefter, var tvugna att återvända. Enligt denna logik menar Iván Madero, ordförande för CREDHOS, en organisation som arbetar för skydd av mänskliga rättigheter i regionen Magdalena Medio i centrala Colombia och som haft internationell medföljning sedan 1994, att

efter att fredsavtalet skrivits under kommer en permanent medföljning i regionerna fortfarande att vara nödvändig.

Tillsammans-med-representanter-från-Cocomopoca

Kristna Fredsrörelsen medföljer människorättsförsvarare i Colombias olika regioner från kontoren i Bogotá och Quibdó.

Diana Sánchez understryker vikten av att den internationella närvaron fortsätter efter fredsavtalet och säger att

det politiska skyddet är det vi behöver mest.

Enligt henne ger internationella organisationers påverkansarbete legitimitet till människorättsförsvararnas arbete gentemot den colombianska staten. Den typen av legitimitet gör det svårare att ignorera civilsamhällets röst och skapar dessutom en avskräckande effekt gentemot potentiella hot. Därför är det viktigt att fortsätta detta arbete även efter ett eventuellt fredsavtal.

Madero betonar slutligen att en utmaning som måste fortsätta bemötas är resurserna från de internationella samfundet, vilka under de senaste åren har riktats allt mer mot statliga myndigheter än civilsamhället. Om denna tendens fortsätter kommer det att ha en negativ påverkan på internationella medföljningsorganisationers möjligheter att bidra till skydd av människorrättsförsvarare.

[1] Kristna Fredsrörelsen – KrF;  Fellowship of Reconciliation – FOR Peace PresencePensamiento y Acción Social / Peace Watch Switzerland; Protection Desk Colombia; och Witness for Peace.

 

Kommissionen för Sanning, Samexistens och Icke-Upprepning: hopp och rädslor inför övergångsrättvisa

Inom ramen för den femte punkten i fredssamtalen mellan Farc-gerillan och den colombianska Staten, gällande konfliktens offer, gick parterna i juni ut med en gemensam kommuniké om beslutet att skapa en sanningskommission då avtalet skrivits under. Kommissionens bredd och ambition applåderas av många i Colombia, men samtidigt väcks kritik och frågor kring hur detta egentligen skall genomföras.

Sanningskommissionen har ett komplext uppdrag. Den kommer att vara en utomrättslig institution inom ramen för övergångsrättvisa, vars primära uppgift är erkännandet av konfliktens offer genom uppklarandet av brott begångna under den 50 år långa konflikten med Farc-gerillan. Aldrig tidigare har en så lång konflikt försökt uppklaras genom en Sanningskommission.

Rörelsen Hijos e Hijas under en manifestation i Bogotá: ”Genom att frigöra straffriheten uppnår vi fred och sanning”.

Rörelsen Hijos e Hijas under en manifestation i Bogotá: ”Genom att frigöra straffriheten uppnår vi fred och sanning”.

Kommissionen är även unik då ett av de vägledande kriterierna är intersektionalitet och genus, där exempelvis sexuellt våld i konflikten är en central punkt. Vidare, i oktober, meddelade parterna att de även enats om ett avtal för att klara upp fall av påtvingade försvinnanden. Sexuellt våld och påtvingade försvinnanden är brott som hittills sällan erkänts eller uppklarats i Colombia eller i andra fredsavtal.

Trots de senaste framgångarna existerar dock mycket skepticism och frågor gällande hur en balans skall hittas mellan vad som är utredning tillhörande kommissionen och vad som är vittnesmålstagande tillhörande den juridiska apparaten. Den största utmaningen enligt många ligger i distinktionen mellan sanning och rättvisa.

Man måste undvika frestelsen att lämna över uppgiften av rättsliga utredningar till Kommissionen, detta måste skapas inom det juridiska systemet

menar Maria Camila Moreno, direktör för det internationella centret för övergångsrättvisa ICTJ  och understryker:

Sanningskommissionen bör inte skapa straffrihet.

”Fred utan brott begångna av Staten”: graffitti på en av Bogotás gator där Movice, en av Colombias största rörelser som förenar offer för brott som begåtts av staten, gjorde en minnesceremoni för tvångsförsvunna personer i april i år.

”Fred utan brott begångna av Staten”: graffitti på en av Bogotás gator där Movice, en av Colombias största rörelser som förenar offer för brott som begåtts av staten, gjorde en minnesceremoni för tvångsförsvunna personer i april i år.

Ytterligare en fråga som väckts gäller ansvarstagande och kommissionens roll i att erkänna detta. Enligt Alejandro Valencia Villa, expert inom övergångsrättvisa, bör ansvarstagandet vara större för staten än de illegala väpnade grupperna eftersom

de som har störst makt att skydda medborgarna även bär det största ansvaret*.

Senatorn och före detta presidentkandidaten Horacio Serpa Uribe menar att

sanningen måste komma fram även gällande de som finansierat kriget: personer, företag, det politiska och militära toppskiktet, nationella som internationella; alla ansvariga, ingen bör komma undan*.

Det civila samhället i Colombia menar däremot att det är viktigt att Kommissionen inte bara klargör vad som skett, utan också främjar erkännandet av konfliktens offer. Frågan är: hur skall detta erkännande ske och hur skall det tillåta samexistens och icke-upprepning? Med fler än 7,7 miljoner av staten erkända offer för konflikten som kräver sanning och rättvisa, är tyvärr risken stor att detta ambitiösa projekt kommer skapa mycket frustration bland det colombianska samhället. Ett första steg mot detta är dock utan tvekan, ett fredsavtal.

 

Text & bild: Inés Chadi, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

 

*Citat hämtade från forumet El Primer Encuentro por la Verdad, på Centro de Memoria Historica, den 31 augusti 2015

 

“Lo primero que estamos diciendo: ¡no se vayan!”

 “Tenemos la angustia de que va a pasar lo mismo que en Centroamérica”, dice Diana Sánchez, directora de la Asociación Minga y coordinadora de Somos Defensores, durante el panel El acompañamiento internacional: rol y retos para la protección en un escenario de post-acuerdo, realizado el pasado 15 de septiembre en Bogotá.

Las organizaciones de acompañamiento internacional en Colombia, entre ellas SweFOR, que acompaña desde hace 11 años a organizaciones y defensores de derechos humanos que a causa de su trabajo afrontan problemas de seguridad, están acostumbradas a desarrollar su labor en un contexto complejo. Con un escenario de post-acuerdo a la vista, se están presentando nuevos retos para el acompañamiento internacional en Colombia y sus capacidades de protección y disuasión. Varias organizaciones[1] se unieron en la invitación a un panel con expertos en el tema.

Betty Pedraza de Protection Desk Colombia moderó el panel. Aquí aparece junto con Luis Enrique Eguren de Protection International y Diana Sánchez de la Asociación Minga a su lado izquierdo y a su lado derecho, Ivan Madero de CREDHOS y David Martínez de OACNUDH.

Betty Pedraza de Protection Desk Colombia moderó el panel. Aquí aparece junto con Luis Enrique Eguren de Protection International y Diana Sánchez de la Asociación Minga a su lado izquierdo y a su lado derecho, Ivan Madero de CREDHOS y David Martínez de OACNUDH.

Si la disuasión será una herramienta eficaz para el acompañamiento internacional en el post-acuerdo en Colombia, fue la pregunta abordada por Luis Enrique Eguren, presidente del Consejo de Administración de Protection International. Eguren planteó que una posible vista al futuro es que las amenazas podrían venir de actores privados. Para que el acompañamiento tenga un efecto de disuasión en un contexto así sería importante identificar los intereses de estos actores para poder construir redes que crearán un costo, sea político o económico, para ellos.

En un escenario de post-acuerdo en Colombia, sería importante tener en cuenta las experiencias del acompañamiento internacional durante y después de las firmas de acuerdos de paz en Centroamérica, donde algunas organizaciones se retiraron luego de que se firmaran los acuerdos de paz, pero debido a los altos niveles de violencia que seguían en los países, tuvieron que regresar.

En este mismo orden de ideas, según Iván Madero, presidente de la Corporación Regional para la defensa de los Derechos Humanos, organización que ha contado con acompañamiento internacional desde el 1994, aún después de la firma de un acuerdo

el acompañamiento permanente en las regiones es necesario.

SweFOR realiza acompañamientos en diferentes regiones del país desde sus oficinas en Bogotá y Quibdó.

SweFOR realiza acompañamientos en diferentes regiones del país desde sus oficinas en Bogotá y Quibdó.

Diana Sánchez destaca la importancia de que la presencia de los acompañantes internacionales siga durante el periodo de post-acuerdo, siendo “la protección política la que más se necesita”.

Quiere decir que el acompañamiento político de las organizaciones internacionales brinda una legitimidad al trabajo de los y las defensores locales frente a las autoridades colombianas. Esta legitimidad hace más difícil ignorar las voces de la sociedad civil, además crea un efecto de disuasión frente a posibles amenazas y es clave que esto pueda seguir también después de un eventual acuerdo.

No obstante, Madero destaca que un desafío que tocará seguir afrontando son los recursos de la cooperación internacional, que en los últimos años cada vez más han sido dirigidos a entidades del Estado y menos a la sociedad civil. Si esta tendencia sigue, afectaría a las organizaciones de acompañamiento internacional y su posibilidad de brindarles protección a organizaciones y defensores de derechos humanos que afrontan problemas de seguridad.

 [1] El Movimiento Sueco por la Reconciliación – SweFOR; El Movimiento por la Reconciliación – FOR Peace Presence; Pensamiento y Acción Social – PAS / Peace Watch Switzerland; Protection Desk Colombia; y Witness for Peace – Acción Permanente por la Paz.