colombia-blogg
Colombia närmar sig ett fredsavtal efter ny överenskommelse på Kuba

Onsdagen den 23 september var en historisk dag för fredsprocessen i Colombia. Efter nästan tre år av fredsförhandlingar i Havanna mellan Farc-gerillan och regeringen har Colombias president Juan Manuel Santos tillkännagivit att ”om exakt sex månader säger vi ett definitivt farväl till kriget i Colombia”. Uttalandet kommenteras med optimism av flera colombianska medier, medan civilsamhällets organisationer menar att flera frågor återstår att lösa.

För en dryg vecka sedan meddelade president Santos via Twitter att han var på väg till Kuba där fredssamtalen pågår och avslutade med orden ”freden är nära”. Detta skapade stor nyfikenhet bland colombianerna – för första gången skulle presidenten komma till Kuba sedan förhandlingarna inleddes. Efter många spekulationer kom beskedet några timmar senare: parterna hade nått en överenskommelse kring övergångsrättvisa och upprättelse för konfliktens offer, en knäckfråga som tagit ett och ett halvt år att enas kring. Människorättsadvokaten Nancy Fiallo uttrycker förväntan efter beskedet:

Som alla andra som fortfarande tror på fred känner jag spänning och hopp. Man har äntligen nått ett minimiavtal gällande offrens upprättelse och detta öppnar dörren mot en sanningskommission.

 

Nätverket Mujeres por la Paz, där Nancy Fiallo ingår, demonstrerar för freden.

Nätverket Mujeres por la Paz, där Nancy Fiallo ingår, demonstrerar för freden.

Det juridiska system man nu kommit överens om innebär inrättandet av särskilda domstolar för fred med syfte att bekämpa straffriheten, få fram sanningen, bidra till att kompensera offren och straffa dem som är ansvariga för grova brott begångna under konflikten – både gerillasoldater och statliga aktörer. Samtidigt talas det inte om fängelse för alla brott, utan om ”frihetsberövande under särskilda villkor”, medan det för vissa politiska brott kommer att ges amnesti. Farc-gerillan kan delta i detta system för övergångsrättvisa endast om de lägger ned sina vapen inom sextio dagar efter att det slutgiltiga fredsavtalet undertecknats. Stalin Ballesteros som är medlem i organisationen Hijos e Hijas por la Memoria y contra la Impunidad, menar att man inte kan förvänta sig total rättvisa:

Avtalet kommer att innebära en viss grad av straffrihet. Det här innebär en uppoffring som görs av hela det colombianska samhället, speciellt av konfliktens offer. För att få slut på dödandet och för att uppnå största möjliga grad av sanning offras den straffrättsliga rättvisan.

Regeringen och Farc-gerillan har nu kommit överens om fyra av de sex punkterna på agendan: landreform, en policy för att komma tillrätta med den illegala drogindustrin, möjligheten till politisk delaktighet för Farc-gerillans medlemmar efter ett fredsavtal och hur brott som begåtts under konflikten ska bestraffas. Punkterna som kvarstår är hur offren för konflikten ska kompenseras och hur avmobiliseringen av gerillasoldaterna ska gå till. Efter att man kommit överens på dessa punkter kommer Colombias regering att be befolkningen att godkänna fredsavtalet i en folkomröstning, innan ett fredsavtal kan skrivas under.

Att sälja in ett fredsavtal till den colombianska befolkningen är en utmaning som ska tas på allvar. Willian Rivas Torres är jurist på  den etnisk-territoriella organisationen Cocomacia  i regionen Chocó där närvaron av både Farc-gerillan och regeringens trupper är stor. Han är en av dem som menar att fredsförhandlingarna på Kuba hittills inte tagit tillräcklig hänsyn till dem som lever mitt i konflikten:

Till vårt territorium har fredssamtalen inte nått – här har ingen dialog förts. Det hade behövts ett kontinuerligt samtal med oss som lever här för att uppnå verklig fred.

Erika Hellberg, Vinicius Brum Ribeiro (text) och Linnéa Lagergren (foto),  fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

“Att vi förföljs är en politisk strategi”

Sedan 2007 har Kristna Fredsrörelsen medföljt organisationen Hijos e Hijas, vars medlemmar blivit förföljda och hotats till livet som en följd av deras arbete mot straffrihet. En av dem är Shaira Rivera som, trots de risker som arbetet för rättvisa och upprättelse kan innebära, har nyligen antagit en central roll i denna kamp. I en intervju med KrF berättar Rivera om sitt nya uppdrag som teknisk sekreterare för Movice  – en av Colombias största rörelser som samlar offer för brott begångna av staten – och kommenterar rörelsens roll i de aktuella fredsförhandlingarna.

Shaira står ofta upp som taleskvinna för MOVICE

Rivera jobbar som taleskvinna för Movice i olika sammanhang.

KrF: Kan du berätta lite om ditt nya uppdrag?

RIVERA: Sedan juni 2015 är jag ansvarig för det tekniska sekreteriatet inom Movice. Rollen innebär ansvar för ett tekniskt team som arbetar för att främja de nationella initiativen och består av en kommunikationansvarig, en person som arbetar med skydd och rättvisa och en projektansvarig. Jag är också ansvarig för kommunikationen med de lokala Movice-föreningarna samt för att koordinera den kommitté bestående av 22 organisationer som följer upp Movices politiska aktioner. Dessutom jobbar jag som taleskvinna i olika sammanhang.

KrF: Varför sökte du tjänsten och hur hoppas du kunna bidra till Movices arbete?

RIVERA: Efter att min pappa blev offer för ett påtvingat försvinnande och mördades år 2008, gick jag med i organisationerna Hijos e Hijas och Movice. Mitt deltagande i dessa organisationer i över sju år har väckt mitt intresse för de frågor som Movice främjar och har gett mig ökad kunskap inom frågor som rör rätten till sanning, rättvisa, och garantier för icke-upprepning. Men mitt beslut att söka den här tjänsten just nu hade också att göra med den aktuella konjunkturen. Jag tror att Movice har förmågan och ansvaret att spela en viktig roll i fredsförhandlingarna i Havanna, Kuba, och med hjälp av mina färdigheter vill jag se till att rörelsen utvecklar och spelar denna roll.

KrF: Som du nämnde förhandlar den colombianska regeringen och Farc-gerillan om en fredlig lösning av den colombianska konflikten på Kuba just nu och sedan augusti 2014 har de diskuterat sista punkten på dagordningen – konfliktens offren. Hur ser ni på denna diskussion så här långt?

RIVERA: Vi känner att några av de förslag som Movice och andra organisationer har försökt att främja faktiskt har kommit till förhandlingsbordet i Havanna vilket är ett genombrott i frågan om offren. Ett exempel är den sanningskommission som nyss föreslogs. Däremot tror jag att det finns brister i några avseenden, bland annat gällande offrens deltagande i fredssamtalen, i synnerhet under den punkten som rör dem. Sedan tror jag också att det har lagts alltför stor vikt på rättvisa för de brott som begåtts av gerillan, medan staten kringgår det ansvar som den haft i många brott mot mänskligheten.

KrF: Under de senaste månaderna har du och flera av dina kollegor blivit hotade och förföljda. Varför tror du att ni har blivit utsatta för dessa händelser?

RIVERA: Det är ett sätt att visa oss att de har koll på vårt arbete, vårt dagliga liv, men också ett sätt att skrämma oss. Det är en politisk strategi. Vi tar upp och synliggör frågor om hur konflikten kan avslutas och fred skapas samt betydande förändringar uppnås. För den colombianska regeringen är fienden inte bara gerillan utan även människorättsorganisationer samt politiska och sociala organisationer som är engagerade i olika frågor som motsätter sig regeringens planer. Sedan tror jag att alla dessa strategier har med den aktuella konjunkturen att göra, vilket syns på nyheterna: kriminaliseringen av protester, mörkläggandet av politiskt brott och att medlemmar från olika politiska organisationer förföljs.

Mycket av MOVICE:s arbete går utt på att syngliggjöra statligt våld. På banderollen, från fredsdemonstrationen där MOVICE deltog den 9e april i år, står det: ”Ja till Fred! Statligt våld...aldrig mer!”

Mycket av Movices arbete går utt på att syngliggjöra statligt våld. På banderollen, från fredsdemonstrationen där Movice deltog den 9e april i år, står det: ”Ja till Fred! Statligt våld…aldrig mer!”

KrF: Gällande framtiden, vilken skulle Movices roll vara om ett fredsavtal uppnås?

RIVERA: Vi anser att konfliktens offer bör vara en del av sanningskommissionen för att se till att denna uppfyller sitt syfte men de får inte bara bli passiva observatörer, utan måste vara deltagare med möjlighet att bidra till sanningen om konflikten och genom sanningen kunna utkräva rättvisa.  Folk brukar tänka på rättvisa i termer av antal år i fängelse, men det omfattar mycket mer än frihetsberövande. Rättvisa måste förverkligas i form av åtaganden från alla parter som varit inblandade i konflikten. I Colombia är det viktigt att sanningen kan visa att det, utöver de brott som begåtts av gerillan, finns en systematisk statlig politik som varit inblandad i många brott under konflikten. Sanningen måste kunna beskriva hela komplexiteten i konflikten, och rättvisa bör också omfatta rätten att få veta hela sanningen. Tyvärr har erfarenheter från andra länder dock visat att hela sanningen inte brukar komma fram.

KrF: För att byta ämne, hur ser du på kvinnors roll inom Movice? Har andra kvinnor haft det uppdrag du har idag?

RIVERA: Ja, de flesta har egentligen varit kvinnor. Movice består mestadels av kvinnor och det har flera orsaker: för det första har det med paramilitärernas tidigare aktioner i flera regioner i Colombia att göra, då påtvingade försvinnanden och mord på män var vanligt förekommande. I det här samhället är det fortfarande män som syns mest i de offentliga utrymmena medan kvinnor jobbar i hemmet. Även om detta har förändrats på sistone så var det fortfarande män, söner och bröder som var mer synliga och därför har förföljts, utsatts för påtvingade försvinnanden och mördats. I vissa samhällen var det också en militär strategi att döda männen så att hela samhället på så sätt skulle försvinna över tid. Kvinnor har därför upplevt ett behov av att förstärka och frigöra sig på grund av de situationer de har utsatts för i sina samhällen.

Text: Vinicius Ribeiro, fredsobservatör Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Foto: Vinicius Ribeiro & Inés Chadi, fredsobservatörer Kristna Fredsrörelsen i Bogotá

Att våga vägra bära vapen

En allvarlig problematik i den Colombianska konflikten är tvångsrekryteringar till militären och illegala väpnade grupper, men de senaste månaderna har civilsamhällets långa kamp gett stora resultat.

Maria José Villota Guacas och Francisco Marín Gutiérrez från Hijos e Hijas por la memoria y contra la impunidad (söner och döttrar för historiskt minne och mot straffrihet) bor och studerar i Pasto, en stad i de andinska bergen nära gränsen till Ecuador. De har arbetat länge och hårt för att samvetsvägran (etisk övertygelse för att neka väpnad tjänstgöring) ska erkännas och för att få ett slut på rekryteringsräderna som militären genomför. Marín och Villota berättar att varje år kallas ca 3500 ungdomar till väpnad värnplikt bara i Pasto medan de fortfarande går i skolan, varav flera är minderåriga. Marín berättar att;

Det finns ingenting i lagstiftningen som stöttar detta tillvägagångssätt det är endast en brist på respekt för den internantionella humanitära rätten.

I slutet av 2014 kom en dom i författningsdomtolen gällande två fall om samvetsvägran och tvångsrekryteringar till den Colombianska militären. Domen fastslår att räderna för att rekrytera ungdomar till militären är olagliga, samt erkänner samvetsskäl för att vägra den annars obligatoriska värnplikten. I feruari kom ett praktiskt bevis på framstegen då Diego Carreño blev den första colombianen att ta universitetsexamen utan soldatpass (intyg på militärtjänstgöring), något som fram till december 2014 var omöjligt. Carreño har varit samvetsvägrare sedan sjutton års ålder och i år fyller han 31. Kampen för att få ut sin examen i filosofi tog honom fem år, och beskedet firades av många sociala rörelser i Colombia.

Under 2014 lyckades Hijos e Hijas i Nariño frigöra runt tjugo ungdomar som förts bort av miltären i rekryteringsräder

Under 2014 lyckades Hijos e Hijas i Nariño frigöra runt tjugo ungdomar som förts bort av miltären i rekryteringsräder

Hijos e Hijas arbetar med påverkansarbete och med att rådge offrena samt deras familjer för att få tillbaka de tvångsrekryterade ungdomarna hem, men det är en hård kamp.

Problemet är att dessa personers rättigheter inte respekteras. Många av de drabbade är barn till offer för konflikten på landsbygden och är särskilt sårbara på grund av otillfredsställda basbehov och bristen på information om deras rättigheter. Deras situation utnyttjas, berättar Marín.

Villota och Marín ser domen från författningsdomstolen som en stor framgång för civilsamhällets påtryckningar. Den klarar ut ett flertal oklarheter kring rätten till samvetsvägran, bland annat att militären har ansvar för att undersöka och visa på om den ansökande uppfyller eller inte uppfyller villkoren för att få sin ansökan godkänd inom loppet av femton dagar, utan undantag. Ansökan kan lämnas in av samvetsvägraren när som helst under processen, både innan eller under pågående värnplikt.

På grund av hoten de senaste åren mot organisationen medföljer Kristna Fredsröreslen Hijoe e Hijas kontinuerligt i Nariño

På grund av hoten de senaste åren mot organisationen medföljer Kristna Fredsröreslen Hijos e Hijas kontinuerligt i Nariño

Domen ger oss utrymme att bedriva påverkansarbetet på ett mer formellt plan, med lagstiftningen som en stark grund (…) Det är också ett starkt stöd för alla samvetsvägrare, att våga driva sina processer med större självförtroende, säger Marín.

Kanske kommer nästa kamp att handla om att avskaffa den obligatoriska värnplikten, något som redan börjat debatterats. Blir det ett fredsavtal mellan den Colombianska regeingen och Farc-gerillan går Colombia in i en ny tid med nya förutsättningar och möjligheter för Colombias unga. Med både skepcis och förväntan inför vad som väntar, oavsett om det blir ett fredsavtal eller inte, berättar Marín att;

Idag finns det ett tomrum – det fattas ett alternativ till den väpnade värnplikten för de som önskar göra någon annan typ av tjänstgöring som fokuserar på att skapa fred istället för att stötta den väpnade konflikten, i form av kulturella eller sociala aktiviteter.

Text och foto: Julia Andén, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia

Rättegångar mot Colombias politiska och ekonomiska elit fortsätter

Under 2015 kommer KrF:s medföljda Nancy Fiallo att bevaka sex fall i Högsta domstolen som rör ett fenomen som i Colombia går under namnet ”parapolítica”. Det rör sig om kopplingar mellan politiker och vissa högre statliga tjänstemän och illegala paramilitära grupper på högerkanten.

Sedan fall av detta slag kommit till rättsväsendets kännedom, omkring år 2005, har ett flertal rättegångar påbörjats. Många förtroendevalda har blivit dömda för att bland annat ha finansierat,  delgivit information och på andra sätt stöttat dessa gruppers angrepp mot civilbefolkningen. Det rör sig om brott som till exempel massaker, mord och tvångsförflyttningar. Syftet har många gånger varit att säkerställa eller få ökad makt.

140612 Nancy Fiallo.Mujeres por la paz.3 - JA

Nancy Fiallo vill se ett större fokus på offrens upprättelse under rättsprocesserna av “parapolítica”

Nancy följer denna typ av fall i Högsta domstolen sedan 2010 och Kristna fredsrörelsen har medföljt henne sedan starten. Under de processer KrF följt de senaste åren har den åklagade en grupp jurister till sitt förfogande och delar av familj- och vänkretsen följer rättegången på plats medan de som representerar brottsoffren är få eller helt frånvarande i rättssalen.

Nancy menar därför att KrF:s medföljning gör henne tryggare:

När Kristna fredsrörelsen medföljer mig i Högsta domstolen känner jag mig skyddad och synliggjord. Om jag gått själv skulle det ha inneburit högre risk.

I början av året inleddes rättegången mot den före detta guvernören för provinsen Antioquia, Luis Alfredo Ramos Botero. Ramos står anklagad för samröre med paramilitära grupper, vilka också ska ha finansierat hans valkampanj.

Efter flera vändor mellan olika instanser drivs fallet nu i Högsta domstolen i Bogotá

Processerna i Högsta domstolen tar lång tid och försöker ofta att förhalas, en eller flera gånger.

När KrF medföljer Fiallo under en av rättegångsdagarna  sitter den förre detta  toppolitikern  i rättssalen med nervös och hålögd uppsyn frenetiskt bläddrandes i papper medan vittnet,  Juan Carlos Sierra, före detta chef för den paramilitära gruppen Bloque Cacique Pipintá inom AUC, blir utfrågad.  Gruppen som Sierra var chef över är anklagad för att ha mördat  1 500 personer.  “Det var lättare att mörda än att berätta sanningen, men jag har mördat de jag skulle”, säger Juan Carlos Sierra under rättegången.  Ramos menar att han är utsatt för en konspiration av falska vittnen. Vad är det som driver högt uppsatta  och välsituerade personer med ekonomisk trygghet att förhandla med mördare för att behålla sin makt och klättra vidare?, frågar sig Nancy när vi går ut ur rättssalen. Detta är en av många frågor som behöver utredas för att Colombia ska kunna nå en hållbar fred.

Ramos och de andra fallen som kommer följas under året är bara en av många. Nancy menar att,

 den största framgången är att Högsta domstolen ställt flera av de högsta politikerna inför rätta. Tyvärr tenderar åklagaren att fokusera mer på röstköp och ekonomiska band än på brott mot civilbefolkningen.

Nancy uppmanar det  internationell samfundet att göra påtryckningar så att domstolen fokuserar på upprättelse för konfliktens offer.

Domen i rättegången mot Ramos förväntas komma under året.

Text: Mette Schönström, fredsobservatör  för Kristna fredsrörelsen i  Bogotá

Bild: Julia Andén, fredsobservatör för Kristna fredsrörelsen i Bogotá

Stöd arbetet för mänskiga rättigheter i Colombia. Bli medlem.
Nya kollegor på plats i Colombia

I söndags anlände årets kull av nya fredsobservatörer till Bogotá. Här väntar två intensiva veckor av information och fortbildning innan det blir dags för hälften av gänget att bege sig till Quibdó, medan den andra hälften stannar i Bogotá. För att ni ska få lära känna våra fyra nya kollegor har vi bett dem att presentera sig själva, och vilka förväntningar de har på tiden som fredsobservatörer för Krf i Colombia. Nu ser vi fram emot ett spännande och lärorikt år tillsammans.

Krf:s nya fredsobservatörer är på plats i Colombia med massor av inspiration och energi. Från vänster Inéz Chadi, Erik, Paulina y Vinicius Ribeiro.

Krf:s nya fredsobservatörer är på plats i Colombia med massor av inspiration och energi. Från vänster Inés, Erika, Paulina  och Vinicius.

Jag heter Erika Hellberg och är en sjuksköterska med rötterna i den skånska myllan. Mitt intresse för  både Latinamerika och teman som rättvisa, mänskliga rättigheter och sociala frågor har fört mig till jobbet som fredsobservatör  här i Colombia. Nyanländ i Bogotá andas jag nu lyckligt in den tunna luften (staden ligger 2600 meter över havet) och ser fram emot två spännande och lärorika år. Jag har stora förväntningar på att få lära mig mer om Colombia och om situationen för de människorättsförsvarare som Krf medföljer här. Många intressanta möten väntar i detta kontrastrika land.

Mitt namn är Paulina Nybratt Sandin och jag är en go göteborgare med ett hjärta som slår för genus och mänskliga rättigheter. Jag har länge drömt om att bli fredsobservatör. Första gången jag fick höra om arbetet pluggade jag socialantropologi och kände direkt att det var rätt väg för mig att gå, att det var meningen för mig. Sedan dess har jag hunnit ta en kandidat i globala studier med inriktning utvecklingsstudier och har åkt flera varv runt jorden i och med praktik och som ungdomsdelegat i FN. Idag är jag 25 år och är stolt att äntligen få vara fredsobservatör. Mina förhoppningar är att i solidaritet arbeta för att lokala människorättsförsvarares arbete ska möjliggöras. Jag ser fram emot givande möten och nya äventyr.

Jag heter Inés Chadi och kommer från Göteborg. Jag har precis avslutat ett år som fredsobservatör för Krf i Guatemala. Det ska bli väldigt intressant och jag ser oerhört mycket fram emot att nu få jobba i Colombia som befinner sig mitt i fredsförhandlingar med Farc-gerillan; dels för att lära mig om arbetet som fredsobservatör och konflikten i Colombia, samt att få jämföra detta med Guatemala, som skrev under sitt fredsavtal med URNG (Unidad Revolucionaria Nacional Guatemalteca) 1996.

Jag heter Vinicius Ribeiro (alla kallar mig för Vince), är snart 26 år och är född och uppvuxen i Brasilien. Jag har nyligen tagit min masterexamen i politik och internationell från Uppsala Universitet. Sedan jag kom till Sverige år 2010 har jag huvudsakligen jobbat ideellt – som praktikant samt volontär – på bl.a. FN-förbundet, Svenska Röda Korset och Svalorna Latinamarika. Den här är däremot första gången jag jobbar i fält. Jag har sedan länge varit intresserad av Colombia och även läst flera av Garcia Márquez böcker (min favoritförfattare), så det känns otroligt spännande att äntligen vara här, få se med egna ögon hur läget ser ut och kunna göra skillnad i mitt kära Latinamerika.

Bli medlem och stöd fredsobservatörerenas arbete för mänskliga rättigheter i Colombia.